Vi har nyligen haft en träff med vår konsult från Reggio Emilia institutet i Stockholm. Som vanligt får vi tankar som slår volter i huvudet, snarare än kullerbyttor. Nu provade vi oss fram med begreppet "platsER" istället för "plats". Vår gemensamma projektrubrik i vår organisation lyder nämligen: "Barns relation och samhandlande med material och platser i Södertälje". Tidigare hette den: "Barns relation till en plats". Kort och gott, vi har omarbetat och framförallt utvecklat oss. Det som hjälper oss i detta arbete är vår "projekt power point" som vi fyller i varje vecka, som en del i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi har där en "tre spaltare", men med några fler spalter än tre. Det organisationen också har utvecklat är frågan: vad gör barnen? till vad UPPTÄCKER barnen? Vi får en helt annan ingång och helt andra reflektioner märker vi. Jo, det här med "volter i huvudet". Vi har platsen vid trädet som en projektingång. Nu tänker vi också att vi kan ha flera platser. Vi är i en pre -projektfas och i ett observerande och undersökande. Vi kan ta tid på oss i detta tänker vi. Vi har tid att lyssna med både öron och ögon och med hjälp av vårt verktyg projekt powerpointen dokumenterar vi kontinuerligt vår process. Vi lägger in både filmer och bilder, barnens reflektioner/reaktioner och våra egna tankar.
 |
| Platsen vid trädet |
 |
| Den digitala teknikens värld |
Något som vi har observerat är intresset och det stora tekniska kunnande som de allra yngsta barnen besitter. Den digitala tekniken som en plats blir snarare en stor värld full av möjligheter. Vi ser hur de gör kopplingar och förstår hur iPaden är kopplad till projektorn. Det som projiceras på väggen blir så stort och spännande. De vill gärna undersöka detta med hela sin kropp. De är nära bilden på väggen och känner med händerna.
Vår konsult utmanade oss även i att se det pedagogiska i "vardagligheterna". Vi erkände nämligen att det faktiskt är en omställning att gå från en avdelning med 6 åringar till en avdelning med våra allra yngsta medborgare. Vi är inte nya på detta med yngre barn. Men vi är nya med yngre barn och våra erfarenheter som vi har gjort under de senaste åren sedan vi började som forskaravdelning hösten 2011. Det är mycket omvårdnad och det gäller att se det pedagogiska i allt detta. Det är på ett helt annat sätt. Vi får observera och tolka barnens signaler och helt enkelt göra oss lyhörda med flera sinnen. Vi har erfarenheter som vi vill omsätta och utveckla med de yngre barnen. Till exempel har vi arbetat mycket med "lärgrupper". Det gäller att lära känna barnens karaktärer även här och tillsammans sätta ihop lärgrupper vid morgonmötet. Vi har med de äldre barnen tagit tillvara och arbetat med deras egna hypoteser och tankar. Kanske krävs det en annan typ av gehör för att se de yngre barnens hypoteser och tankar? De utforskar och provar olika sätt. Det kanske går bättre att klättra upp för "utmanarbron" (som vi skrev om i tidigare inlägg) om man tar av sig strumporna? Eller så provar jag ändå med strumporna på. Jag har en hypotes om att det går, om jag istället drar mig upp med händerna.
