måndag 25 januari 2016

Att få välja ur en meny

Det här med att erbjuda barnen olika förslag, det är något som vi har reflekterat en hel del kring. När man som vi arbetar med ett projekterande arbetssätt, är vår ambition att alltid arbeta med någon frågeställning som barnen har visat nyfikenhet kring. Men det kan också vara en uppgift som vi pedagoger arrangerar så att en mindre grupp barn tillsammans ska få mötas runt detta. Allra oftast sker våra gruppindelningar på vår mötestrapp. Där presenter vi frågorna och de olika förslagen för varandra. Det är där barnen har möjlighet till egna val, men det är även där som förhandlandet sker. Vi kan genom en påminnelse få barnen att tänka tillbaka på vad vi gjorde igår, och vad vi behöver göra idag med tanke på gårdagen. Målet är att få en dialog kring dessa förslag och frågor. Vissa idéer kommer från barnen och vissa erbjudanden och förslag kommer från oss. 

Det är komplext det här med egna val, hur mycket vi bör styra, ska man styra över huvud taget? Självklart ska vi erbjuda barnen aktiviteter som vi ser gynnar dem och kamraterna. Vårt uppdrag är att "styra" eller snarare utmana, fördjupa och problematisera utifrån barnens tankar, teorier och intressen. För oss handlar det om att se alla barns unika kompetenser och dessa har vi möjlighet att lyfta fram genom att arrangera olika grupper.

För en tid sedan träffade vårt arbetslag Per Bernemyr, och är det någon som är en fena på metaforer så är det Per. Han satte så klockrent ord på det som vi har försökt att förklara, det här med egna val och olika förslag, han beskrev det så här; om vi går på restaurang och servitrisen frågar " Vad vill du äta?" så blir det ju inte så lätt för oss om vi inte har fått titta i en meny och fått chansen att välja... då blir ju vårt svar, "Vad har du att erbjuda?" Samma gäller för våra barn, vi kan ju inte enbart ställa frågan "Vad vill du göra idag?" Hur ska barnen kunna välja om de inte vet vad som går att välja mellan? 

Att erbjuda olika förslag, att ha en meny, är alltså nödvändigt. Samtidigt som det är lika nödvändigt att göra det i dialog mellan vuxna och barn. Det är svårt och oerhört komplext men vi tänker att varje morgon är ett tillfälle att öva. Vi har våra morgonmöten redan på yngrebarnsavdelningarna där 1-2 åringarna går. Vår barngrupp fyller 4 år i år. Detta är något som växer fram genom åren och själva förhandlandet tar större plats. 

fredag 22 januari 2016

Att lyssna på barnens ideér

En morgon förra veckan, när vi som vanligt satt på vår trappa och hade vårt morgonmöte och valde grupper, hade en liten grupp barn valt att bygga lego. Vi ville utmana dem lite mer och ställde en fråga kring vad de skulle bygga, så att vi tillsammans kunde komma på en mer specifik uppgift och utmaning.

J: "Jag vill bygga det högsta tornet i världen!"
Två barn började bygga med lego. De gjorde ett smalt och högt torn.
O: "Det är ett vattentorn, det är därborta"
O pekar ut genom fönstret i riktning bort mot ett vattentorn. Detta går dock inte att se bakom träden som skymmer. Men han vet att det finns där bakom. Ja, ni som följt oss några år vet att vi hade en väldigt speciell relation till detta vattentorn med en grupp barn som nu lämnat förskolan.

Idén med torn smittade av sig redan på trappan och det blev både magnettorn och torn av klossar denna dag. Ett annat barn gjorde själv ett torn i lego, och även hon benämnde det som ett "vattentorn".

Det kändes verkligen som att barnen just nu fått ett stort intresse, nämligen att bygga, och att bygga på höjden. Vi fortsätter att utmana dem i detta och ser var det leder...

Vi har också våra trådar som vi kan börja nysta i från höstens arbete. Vi har haft en plats i skogen som intresserat oss, samt vägen dit. Vi tänker dock att vi fortfarande är inne i någon sorts observationsfas med denna barngrupp. Vi är öppna och försöker helt enkelt se, vad av allt detta som vi fascineras över, som vi skulle kunna fördjupa och utmana mer. Därför väljer vi att även se vad detta med "torn" skulle kunna leda till.

Den här veckan fortsatte vi byggandet av torn. Vi dokumenterade med hjälp av film. Vi såg att barnen hade olika strategier och sätt att bygga. En byggde smalt och högt medan en annan byggde bredare vilket ger en stabilare konstruktion. Dessa olika strategier är värda att uppmärksammas och prata om tillsammans med barnen, för att vi ska kunna fördjupa kunskaperna kring olika tekniker, konstruktioner och deras egenskaper.

Apropå att lyssna på barnens idéer... Cecilia Caimans avhandling "Naturvetenskap i tillblivelse -Barns meningsskapande kring biologisk mångfald och hållbar framtid" visar att barn har något viktigt att bidra med. De hittar kreativa och fantasifulla lösningar på problem. Caiman beskriver även pedagogernas viktiga roll för processernas utveckling och fördjupning. Läs mer om avhandlingen i senaste "Förskolam".

onsdag 13 januari 2016

Ny termin, nya utmaningar..

Då var det dags att starta igång en ny termin och därmed bloggen!
Vi avslutade höstterminen med att sammanställa frågor och olika trådar som vi nu kan börja dra i, när vårterminen startar.  Det är en bra form att avrunda terminen med, då det blir enklare att omgående sätta igång arbetet tillsammans med våra barn och det projekterandet som vi är inne i. Efter att ha tittat på våra dokumentationer från våra återkommande besök till skogen, så kan vi se att barnen lägger märke till olika kännetecken för att hitta till samma plats om och om igen. Vi tolkar det som att barnen använder de olika kännetecknena för att navigera sig fram... spännande! Hur kan vi tänka om det och är det ett spår att gå vidare med? Att klättra i berg, åka ner för berg är ett sätt att utforska motstånd, balans och friktion. Kan det vara något att fördjupa sig i? Mot slutet hittade vi också ett litet kärr i skogen som väckte barnens nyfikenhet. 

Vi upplever också många spännande möten mellan barn, möten där de använder sig av olika strategier för att få just sin egna vilja fram. En del konflikter uppstår ju då naturligt, förhandlandet startar. Väldigt många viktiga dilemman som barnen stöter på och som är livsnödvändiga att få uppleva och lära sig av. Vi såg även möten mellan barn och olika material, ute i naturen och inne. 

Dokumentationens betydelse i att hjälpa oss att att få syn på vad barnen fascineras av och hur vi tillsammans ska utmana frågorna vidare är så värdefullt. Vi behöver dokumentera för att kunna synliggöra de olika processerna som barnen är inne i och för att kunna vidga det projekterande i vardagen. Ett verktyg som vi använder oss av är att vi då och då gör "mind maps". Där kan vi se vilka frågor som tillkommit och eventuellt fallit bort. Vi kan se eventuella förbindelser mellan de olika frågorna. Vad har vi gått på djupet med? Vi får helt enkelt en tydligare bild av var vi befinner oss i det projekterande arbetet, vad som är "hett" att gå vidare med. 

Vi har alltså trådar att dra i. Men det är aldrig lätt. Att befinna sig i det komplicerade, det är ändå det som är det rmest givande!