Vi rivstartade med en föreläsning!

I mitten av augusti, när alla lärare var tillbaka på förskolorna i vår organisation hade vi en arbetsplatsträff, hos oss på vår förskola. Vårt arbetslag, i egenskap av att vara organisationens forskaravdelning, utmanades i att hålla föreläsning inför resten av organisationen. Vi hade förberett oss väl med ett bildspel och tränat in våra respektive manus väl. Det vi berättade om var trappen som mötesplats samt våra nyckelbegrepp som vi under året har kommit fram till är viktiga som grund för vår verksamhet. Dessa nyckelbegrepp benämndes i föregående inlägg och nu ska vi förklara lite mer vad vi menar med några av dem.

Under det här året har vi pratat mycket om hur viktigt det är med organisation. För oss handlar organisation om att organisera för alla barns delaktighet. Organisation handlar inte enbart om rutinerna i vardagen utan om vårt förhållningssätt gentemot barn, miljö, material, föräldrar. Organisation och delaktighet har blivit nyckelbegrepp för oss och vår verksamhet.

Utmaningen för oss ligger i att sätta ord på de metoder som vi arbetar med. De här begreppen är inte nya, men har efter mycket reflektion och handledning fått en annan innebörd, vi förstår bättre idag vad de betyder för oss och vi har fått syn på att det är de här begreppen som är basen i vårt arbete. Det här är våra metoder för delaktighet.

Introduktion

    -Som vi tidigare har berättade så använder vi trappan som verktyg när vi bla introducerar nytt material/verktyg. Ett exempel är när barngruppen introducerades för Ipad, då samlade vi hela barngruppen och tydligt och konkret gick igenom Ipadens funktioner och framförallt hur man använder sig av ett sådant verktyg. Barnen fick också sedan prova i två grupper. Vi vill gärna tro att det var den tydliga introduktionen, samt att barnen var delaktiga i introduktionen. Vi har inte behövt ha några särskilda tidsbestämmelser eller dylikt, utan barnen har kunnat fördela tiden för Ipadens användande rättvist mellan sig. Ibland behövs det vuxenstöd, men i huvudsak så har barnen fått ansvaret för att sköta detta. Vi vuxna är alltid närvarande i barnens lek och aktiviteter vilket skapar en trygghet, tror vi, hos barnen. Man får ansvar, men vi finns närvarande.

Återkoppling
 -Återkopplingssystemet bygger på att ge tillbaka dokumentation till barnen och gemensamt reflektera. Vi har också börjat återkoppla händelser och aktiviteter genom att barnen får teckna sin upplevelse när vi återsamlas på tex. trappan. Efter ett besök på Tom tits tecknade barnen det de hade upplevt som mest roligt. Just den typen av återkoppling är något av en utmaning för oss inför hösten. Vi kommer mer att använda oss av den metoden framöver och utveckla den,  för att få syn på vad barnen väljer att visa intresse för.
Råmaterial att arbeta med innan färdiga snygga dokumentationer säkerställs också när man tillsammans med barnen gemensamt reflekterar om en aktivitet eller händelse, det kan ske bla. genom att vi ritar och barnen berättar, bilder som vi har tagit, filmsekvenser där vi får syn på oss själva i aktivitet också. Det är ett mycket lärorikt sätt att få syn på sig själv och tillsammans i arbetslaget tittar vi på det och reflekterar.

Iscensättning
 - miljön som den tredje pedagogen. Estetik viktigt, miljön ska vara vacker och inbjudande, vi vill att barnen ska ”dras” in för att leka och utforska. Det ska vara tillåtande, inbjudande, spännande, det ska finnas massor av möjligheter till möten mellan barn-barn, barn – vuxen. Det ska finnas ett rikt utbud av material som är väl organiserat (framdukat), det ska tydligt framkomma var materialet hör hemma. Remida är vår största källa till spännande, kreativt, föränderligt material.
Iscensättning handlar också om att avdelningen redan på morgonen bjuder på nån sak som väcker lusten att leka.

  

Äntligen är terminen igång!

Barnen har kommit tillbaka och med dem alla utmaningar som vi lärare får arbeta med. Några barn är nya hos oss, men flertalet har gått hos oss tidigare. Det gör att vi lägger mycket tid på introduktion av miljö, material och varandra. I vårt introduktionsarbete använder vi oss av de gamla barnen som faddrar när vi introducerar. Vi ser att flera av barnen verkligen har saknat varandra och börjar genast att leka och hittar i lekmiljön. I vår grupp har vi en klick som utmanar oss lärare att tänka en vända till. Vi tolkar att de barnen har saknat förskolan, mycket för den trygghet som vi kan erbjuda i vår miljö, material och gemenskap. Många barn bär på en tung ryggsäck. Det är de barnen som verkligen får oss att reflektera över de metoder som vi i förskolan använder oss av idag. Tack och lov för de barnen, för det är ju de som gör att vi måste tänka om vår verksamhet. Det är de som gör att vi gör kullerbyttor och verkligen får oss att tänka om varför vi gör som vi gör. Utan de barnen skulle vi lärare och vår verksamhet inte utvecklas alls tror vi.

I vårt arbetslag har vi tagit fram nyckelbegrepp som representerar vårt arbetssätt. Vi ser följande begrepp som framgångsrika metoder.

• Mindre grupper
• Introduktion
• Återkoppling
• Iscensättning
• Återtag
• Ateljekultur- miljön som den tredje pedagogen
• Nävaro- lyssnande
• Det kompetenta barnet- barnen växer genom att få ansvar

Trappan som mötesplats

Vår trappa på avdelningen har en väldigt central funktion. På morgnarna, direkt efter frukost, samlas vi där för att starta igång vår dag. Senare på dagen, efter olika aktiviteter, återsamlas vi där för att tillsammans reflektera över förmiddagens aktiviteter. Ibland använder vi dokumentationer från förmiddagens arbeten och tittar gemensamt på, ibland berättar några barn vad de har gjort i sin projektgrupp. Trappan är viktig för oss har vi förstått.
 Den här tiden på terminen har vi överinskolningar och vi får fyra nya barn till oss. Självklart började vi med ett möte på trappan. Vi har haft gästande barn från en förskola som hade planeringsdag, och även den dagen började vi med ett möte på trappan. Varför då? Varför kan man inte bara gå ut efter frukost, eller gå och äta lunch direkt efter förmiddagsaktiviteterna? Eller nya barn kan väl bara komma in och leka? Varför behöver man samlas tillsammans, finns det ett värde i det, bryter vi inte barnen i deras aktiviteter då? Det här är funderingar som vi har ibland, men vi kommer faktiskt fram till att det är en bra metod som skapar tydlighet och struktur för vår verksamhet. Barnen känner igen sig och kan rutinerna, även om innehållet ändras varje dag. Allas delaktighet ökar också genom att man får delta aktivt.
Måste samlingen ske på just en trappa då? Kan man inte sitta på rund matta? Jo, det kan man om man vill, men vi har medvetet valt just trappan som en viktig mötesplats. Formen, att den går i en vinkel, gör att alla blickar per automatik styrs mot "scenen" samt att barnen kan se varandra. Att den går i två nivåer gör att barnen fritt kan välja att sitta på kanten lite vid sidan av. De kan sätta sig i centrum om de vill, allt efter personlighet och humör. Man kan välja att vara både publik och aktör. Man bygger upp stämning och förväntan, "nåt kommer att hända". Man samlar gruppens fokus. Alla barnen ska känna delaktighet på trappan.

Bilder att inspireras av...

Vi fotade en del i Reggio Emilia men eftersom det inte är tillåtet att fota inne på förskolorna så består våra bilder av de upplevelser vi hade utanför dem. Gårdarna, eller parkerna som de kallar dem för, fick vi fota samt vårt besök på Remida.

Bilden längst ner till höger kan vi inte låta bli att kommentera. Den är från fröskolan Freire. Vi såg att hos dem finns det ingen gräns mellan uteaktiviteter och inneaktiviteter. Vi faschinerades av två flickor som kreativt använde sig av material som tyg, torkade rosblad, snäckor, stenar och pinnar. De började inne på avdelningen och när vi senare återvände till samma avdelning hade de byggt sig ut! Det fanns liksom ingen gräns mellan ute och inne. Klimatet var öppet och de tilläts använda materialet kreativt utan begränsningar.

Veckan är slut men något nytt tar sin början...

Seminarieveckan är slut. Vi har fått uppleva enormt mycket här... Mycket som vi inte kunnat drömma om. Fulla av nya intryck och idéer spånar vi tillsammans med övriga pedagoger från Södertälje om att vi på något sätt måste träffas hemma och reflektera ihop. Vi har upplevt något tillsammans och att då kunna fortsätta att ibland utbyta erfarenheter på hemmaplan känns spännande.

Vi får nog helt enkelt åka hem och smälta detta lite. Samla ihop oss. Tänka inför höstterminen och vad vi ska arbeta vidare med utifrån pågående projekt, eventuella nya projekt och framförallt nu utifrån våra nya erfarenheter.

Om vi ändå ska försöka summera veckan något så känner vi att våra kunskaper och tankar som vi hade med oss hit har befästs. Det vi fått syn på, redan på hemmaplan, har liksom fått en ytterligare dimension genom att vi fått höra pedagoger här berätta om deras syn på projektarbete och hur man organiserar en dag på förskolan samt genom att vi fått se hur det ser ut i verkligheten. Det vi tittade extra på som tex hur man organiserar för skrivlek och matematik samt hur man använder sig av råmaterial i arbetet har vi sett flera exempel på som vi kommer att arbeta vidare med hemma.

Vi har verkligen fått förundras...

Idag har vi gjort studiebesök på två förskolor vardera. Många nya intryck men faktiskt en hel del igenkännanden också.

Vi har en hel del material som vi måste samlas vid och se hur vi går vidare med. Vad ska vi göra om och göra till vårt, av allt det vi just nu har i våra tankar och i våra anteckningsblock? För Reggio Emilias filosofi är inte något man kopierar rakt av och det är vi medvetna om. Det är pedagogerna här noga med att tala om.

Vi har inte varit på samma förskolor heller så nu krävs det verkligen en gemensam tankeverksamhet för att få fram det just vi vill dra nytta av. Extra kul kändes det idag då två av oss fick se ett projekt i verkligheten på förskolan Neruda (se bild), just eftersom vi igår deltog i en föreläsning om just detta projekt. Återigen tar de staden i besittning och och i detta projekt studerade de människorna på stadens sjukhus.

Vi fick även förundras över utställningen "Ray of light" på Loris Malaguzzi center. Vi gjorde som barnen och testade och provade olika ljusfenomen.

Vi har TomTits att vara stolta över när det gäller att utforska naturvetenskapliga fenomen, men detta gav många nya idéer som vi inte sett tidigare.

Möte med staden och dess invånare

För att förstå den pedagogiska filosofin så måste man lära känna staden, som en av pedagogistorna så klokt uttryckte det.

Vi blev uppmuntrade att gå och besöka stadens marknad för att ytterligare lära känna staden.

Vi tänker att kontakten med staden är av stor betydelse för att kunna interagera med andra människor och bli goda samhällsmedborgare. Vilka möjligheter ger vi barnen att tillsammans lämna spår i vår stad, Södertälje? Vilka möjligheter ger vi barnen att kunna känna stolthet över sin stad? Vilka möjligheter till samspel med stadens invånare ger vi?