Ipad introduktion

Åh vad roligt vi haft haft idag! Vi har introducerat iPad på vår avdelning idag. Igår laddade vi hem olika appar som vi tänkte skulle passa våra barn. Många bra tips i boken Ipad i förskolan (kolla titel och författare).

tanken är att arbetet med iPad ska vara ett nytt och modernt komplement till projektarbetet om småkryp.

Ur ett språkutvecklande perspektiv är iPaden också ett bra komplement, vi kommer tillsammans att få lära oss massor av nya ord och begrepp.

Projekt restaurang

Att tillföra rekvisita är att krydda leken

Vi har under de två veckor av terminen som gått koncentrerat oss på vår miljö. Vi behövde förändra vissa delar och tillföra nytt material. Vi har märkt ett intresse bland barnen av att leka restaurang. Vi har ett "kök" sedan tidigare men för att få restaurangkänslan behövdes mer rekvisita. Vi bildade en "restauranggrupp" av några intresserade barn och denna började med tillverkning av menyerna. Barnen fick komma överens om vilken mat som skulle stå i menyerna. Detta var ett utmärkt sätt att få in en meningsfull skrivaktivitet. Barnen skrev efter egen förmåga, och de tog också hjälp av varandra. Vi klistrade också in bilder på maträtterna, som vi hittat på google. Även matematiken kommer in i detta lilla restaurangprojekt. Några barn ritade pengar och klippte ut så nu kan man även betala för sig när man ätit klart, enligt priserna i menyn.

Restaurangprojektet involverar allt fler barn. Det var många som var med och gjorde mat av trolldeg och lika många som målade dem. En annan grupp av barn klippte ut sallad, tomater och ost till hamburgarna av tyg. De gjorde också en pizzasallad av smalare tyg. Mer tillägg kommer allt eftersom.

Restaurangleken är i full gång!

Nu öppnar vi dörrarna till en ny termin

Terminens första dag på förskolan. Det är alltid fascinerande att se hur barnen studsar in på avdelningen efter en längre ledighet. Fulla av förväntan och ögon som talar om att man har längtat tillbaka.
" Vet du vad jag har längtat efter förskolan", sa en femårig flicka. Det gör att vi blir alldeles varma i själen. Ett annat barn som kommer fram flera gånger och frågar efter sin kompis som fortfarande inte har kommit, "är hon försenad, kommer hon snart, kan du gå och se varför hon fortfarande inte har kommit?"Det känns bra att veta att vår förskola är ett ställe dit våra barn vill komma och ett ställe att längta efter. Vår uppgift som lärare blir att förvalta det på ett sätt som ger barnen en lustfylld vardag fulla av meningsfulla lekar, aktiviteter, möten med andra barn och vuxna, utmaningar och flera spännande projekt, både små och stora sådana.
Vi har flera utmaningar framför oss denna termin. En utav oss ska gå pedagogista utbildning och en av oss ska börja på att skriva på en bok.. Samtidigt tänker vi mycket på hur vi ska utveckla vårt stora projekt SMÅKRYP OCH RÖRELSE. Hur ska vi på bästa sätt organisera oss, hur tänker vi om projektgrupper, ska de vara fasta eller ska man kunna gå emellan?
Vi vill också fånga upp och följa upp alla de mindre projekt ideer som dyker upp. Alla de förgreningar som det stora projektet ger upphov till hos barnen.
"Superstruktur" kommer också finnas på vår "att göra" lista. Vi behöver bli bättre på att skriva ner vad var och en gör på avdelningen/ förskolan. Det blir ett sätt för oss att synliggöra vad vi gör samt att man aldrig ska behöva slösa med barnens tid. Om var och en vet vad den ska göra så frigör vi massor av tid till barnen. Det är också bra att veta att förberedelser inför dagens aktiviteter behöver göras och vem som ska göra det.. Ja, lite om den här terminen, härligt att få ha kommit igång!

Reflektion med vår konsult

Idag har vi ägnat dagen åt reflektion. På förmiddagen träffade vi vår konsult från Reggio Emilia institutet och på eftermiddagen ägnade vi tid åt att tillsammans reflektera och tänka över det vi hade pratat om på förmiddagen. Vi fick både ingångar och tankar som vi kan dela med oss av till övriga i organisationen men även utvecklingsområden för oss. Några av utvecklingsområdena som vi funderat över och kommer att arbeta mer med under våren kommer här:

Vi pratade om att vi denna terminen gått mer på djupet än rakt fram. Vi har studerat detaljer på olika sätt men att vi måste kunna visa dessa i dokumentationen. Vi vill utmana oss i att visa på fler detaljer i reflektion tillsammans med barnen. Rent konkret pratade vi om en dokumentationstavla där barnen är delaktiga. Där vi reflekterar, sätter upp post it lappar och frågeställningar tillsammans. Vi måste ha någon plats att samla vårt gemensamma råmaterial, en plats som är tillgänglig. En dokumentationstavla med barnen -inte för barnen. Där barnen kan se sina egna och andras läroprocesser och dessutom vara en delaktiga.

Genom pappersarbetet har vi tagit tillvara materialets kompetens och egenskaper. Det var huvudanledningen till att vi började med papper. Pappret hade andra egenskaper än vad till exempel leran hade. Vi använder mycket Remidamaterial, naturligtvis. det finns tillgängligt för barnen. Men att bättre ta till vara på Remidamaterialets kompetens är en av utmaningarna framöver.

Vi tänker vidare att vi fortsätter att forska utefter tre frågeställningar i våra grupper. Frågeställningarna byts ut, ändras och förnyas utefter processens gång. Vi har inspirerats av varandra och vi har använt oss av fiffiga kompisar. Vi tänker att vi vill fortsätta att göra detta och vara lite mer flexibla i våra grupper, att kunna ta del av varandras frågor och att låna fiffiga kompisar och ta tillvara "motorerna" som är intresserade. Vi behöver ständigt förnya våra syften och mål med projektarbetet, eller ha fler syften och mål. Vi står inte längre vid starten utan är i mitten av banan. Terrängen ser inte likadan ut här som det gjorde i starten.

Vi är i rörelse hela tiden vilket är både spännande och utmanande!

Vad har vi fått syn på under denna höst?

Projektpaus och återblick
I december har vi en projektpaus. Vi fördjupar oss alltså inte i projektarbetet just under denna tid, men reflekterar desto mer om det arbete som vi gjort. Detta gör vi tillsammans med barnen men också tillsammans i arbetslaget. Vi vill göra barnen delaktiga i sina läroprocesser och ett sätt att göra det på är att blicka tillbaka på vad vi gjorde för ett halvår sedan, eller ett år sedan. Titta, jämföra och sen att dela sina tankar med kamraterna.

Vi har till exempel nu på slutet avslutat pappersremsarbetet och istället provat att rita spindlar och spindelnät med tusch. Vi har dock utvecklat det lite och pratat om känslor och barnen har fått rita "känslospindlar". Vi har kunnat jämföra med äldre teckningar och ge barnen möjlighet att se vad de själva har lärt sig. Det är en enorm utveckling som skett under det senaste året kan vi tillsammans med barnen konstatera.

Vad har vi gjort och hur har vi gått vidare?

Vårt arbetslag har förmånen att få stöd och handledning av Per Bernemyr. Vi har vid flera tillfällen diskuterat projektet och svårigheterna med att komma vidare. Vi har under gemensamma reflektioner vänt och vridit på det råmaterial vi har. Vi bestämde oss redan i början av terminen att sätta igång att samla massor av råmaterial. Råmaterialet har varit teckningar, observationer, filmer/bilder från arbetet i grupperna.

Under vår gemensamma planeringstid, har vi sedan gått tillbaka och titta på var vi står ”just nu”, och hjälpt varandra att komma vidare i grupperna. Vi ser att våra tre grupper ”smittar” varandra, vilket är mycket positivt. vi har medvetet arbetat för att inspirera varandra genom återkopplingar i helgrupp samt att ta hjälp av "fiffiga kompisar". När grupperna har varit små (pga sjukdom eller ledighet), så har vi valt att bjuda in barn från de andra grupperna. Det har varit ett medvetet val av barn, vi har barn som är bra inspiratörer och därmed har en möjlighet att ”krydda” aktiviteterna. 

Projektarbetet har fortsatt med nya utmaningar utifrån det barnen har sagt och gjort och med hjälp av våra tillägg vad gäller material. Till exempel så byggde vi i början spindlar helt utan kropp, inga detaljer som spröt eller ögon. Detta har vi lagt till allt eftersom genom att utgå från barnens tankar och teorier. Vi började till exempel att utforska hur kroppen på spindeln ser ut genom att titta på våra egna filmer, youtube och google. En flicka sa i början av vårt pappersremsbygge: ”kroppar brukar inte vara uppe”. Vi utmanade den teorin och tittade i många olika böcker och på många filmer och ställde oss frågan; Hur ser spindelns kropp ut?

En av projekt grupperna konstruerade tillsammans ett stort spindelnät i lera. Många diskussioner som väcktes och olika tekniker användes. Vi utmanar barnen att fråga varandra om hjälp eller att man får lära ut till dem som inte kan eller att man tror inte kan. Under tiden som spindelnätet utvecklades sitter en flicka och gör en spindel i lera, flickans tanke var att spindeln skulle gå på nätet. Utifrån detta resonemang så fick barnen fundera på spindelns rörelser. Barnen fick visa sina hypoteser kroppsligt och till följd av detta så fokuserade sig gruppen på att utforska spindelns rörelse på nätet.

Mot slutet av terminen ser vi att våra projektgrupper inspirerar varandra. Ett exempel på det är att de barn som arbetat med rörelse en dag fick rita ett stort spindelnät som de skulle röra sig över. Detta genom att lägga en bild på ett spindelnät på overheaden för att projiceras på golvet, barnen fick med en tuschpenna fylla i de svarta linjerna för att bilda spindelnätet. Detta såg barn från de andra projektgrupperna och de började genast rita spindelnät på A4 papper. Detta utgick vi ifrån vid nästa projekttillfälle och barnen fick börja med att rita spindelnät och sedan bygga med pappersremsor på detta nät.

Rörelsegruppen har mer fokuserat på frågor som; Hur rör sig spindeln? Hur kan vi tillsammans röra oss som en spindel? Där har tillägg i form av ny rekvisita har kryddat leken genom processen. De tog på sig strumpbyxor på armar och ben för att komma in i ”rollen som en spindel”. De lånar rekvisitans kompetenser. Barnen har fått samarbeta två och två och tillsammans rört sig som en spindel, för att de då har åtta ben ihop.

Vilka material har vi använt?
Remida material har en central roll på vår avdelning, då vi anser att det är ett kreativt, könsneutralt och föränderligt material. En grupp barn har använt sig av det materialet för att bygga först sina egna ansikten och sedan småkryp. Barnen bygger på plexiglas som vi sedan lägger på overheaden för att projiceras på väggen. Tillsammans förundras vi över den transformation som sker, vi pratar om form och färg. Den reflektion som läraren gjorde vid ett av de arbetstillfällena var att de allra flesta barnen tycker om att skapa på plexiglas. De använde sig av många typer av material, de tittade på varandras byggen och inspirerades. Det kunde man i en del fall se att de var likadana. Det tycker vi är bra, den "fiffiga kompisen" kommer in även där.

Vi har använt oss mycket av våra Ipads för att filma de olika projektarbetena. Vi har märkt att det ger oss en större bild på vad som händer. Vi lägger märke till saker som man inte tänker på just i den stunden som man arbetar med barnen. Det ger oss tankar och frågor kring vårt arbetssätt och barnens förhållningssätt till oss och materialet och mer därtill.

Vilka tankar och idéer har väckts hos oss?

Att arbeta med samma material, eller att försöka härma samma djur, en längre tid leder till fördjupning.

Vi har sett att det ger resultat om man inte har för bråttom utan ger det tid. Utveckla projektarbetet under tiden och lägg till ny rekvisita, pappersremsor i fler storlekar, tillför nytt material i rörelseleken i form av strumpbyxor. Det blir spännande och barnen får prova sina egna teorier. Går det att göra två kroppar med dessa remsor? Går det bättre om man använder tapet som är mjukare att böja? Hur ska barnen uppmärksamma detaljer? Kanske att barnen döper sig till olika spindelarter för att det ska bli mer intressant att titta närmare på detaljerna?

Barnen hade framförallt i början av pappersarbetet sina egna teorier om hur kropparna skulle sitta och hur man kunde konstruera dem. Allt eftersom har de inspirerat och lärt varandra hur man på olika sätt kan göra.

Om man utvecklar arbetet med nytt material, så tycker barnen fortfarande att det är roligt att arbeta, fast grundmaterialet är detsamma. Men de måste få nya utmaningar, nya frågor hela tiden.  

Fler tankar och reflektioner som vi har gjort är att även om vi arbetar med små grupper som metod, så är de grupperna inte tillräckligt små alla gånger. Eftersom vi dokumenterar under tiden som vi är medforskare/medupptäckare, så riskerar man att missa saker som sker under aktiviteten. Vi behöver vara uppmärksamma på det lärandet som sker och att kunna vara stödjande lärare till barnen.

Teckningar November 2012

Teckningar November 2011

Äldre och nya teckningar

Åter till leran

Det var här vid lerbordet tankarna på pappersremsorna började, i början av denna termin. Det var här ideén om att bygga tredimensionellt formades. Ett material att öva på, för att sedan kunna komma tillbaka till leran med nya upptäckter och erfarenheter. Eftersom det är ganska svårt, rent tekniskt att bygga på höjden med lera, kanske pappersremsorna var ett bättre material att använda tänkte vi, och gav oss in i pappersvärlden! Där har vi stannat, under hela terminen faktiskt. Där har vi efter varje gång hittat nya nycklar för att ta oss vidare. Vi har genom barnens teorier kommit vidare och ställt oss nya utmanande frågor.

 Pappersspindeln som inspiration

Hur kan man konstruera en spindel av lera som står upp?

 Spindeln som först stog upp ramlade. Hur skulle vi kunna få den att stå?

M: "Den måste ha starka ben"

A: "Den kanske har brutit benet?"

O: "Den behöver slickers!"

O: "Nu måste vi se här...Titta noga!"

O hämtar en spindelbok och tillsammans tittar M och O i den.

 Till sist lyckas de få spindeln att stå upp igen.

En annan spindel som går...

B: "Nu håller den på att klättra upp!"

Våra projektgrupper inspirerar varandra

Denna vecka har vi verkligen fått syn på hur våra respektive projektgrupper har inspirerats av varandra.

En projektgrupp inriktar sig just nu mer mot rörelse och hur en spindel rör sig. Barnen har fått samarbeta och rört sig två och två för att tillsammans utforska hur en spindel rör sig. Denna vecka fick denna grupp först rita ett stort spindelnät på golvet, med hjälp av en bild på overheaden projicerat mot golvet. Sedan fick de gå på nätet.

Ett barn i en annan grupp blev inspirerad av detta nät och började själv att rita spindelnät. På nätet ritade han tre spindlar. Inte vilka spindlar som helst utan med otroliga detaljer som vi inte sett förut. Dessa spindlar hade både huvud, kropp och ben. Vi tog tillvara denna teckning och dagen efter var den en inspirationskälla för resten av denna projektgrupp som tidigare arbetat mycket med pappersremsor. Han som ritat fick själv visa hur han gjorde och lära de andra.

Efter att näten var ritade med svart tusch så byggde vi spindlarna av remsor på nätet. Denna gång med utmaningen att bygga både huvud, kropp och tidigare detaljer som spröt som vi arbetat med.

Som dokumentationsverktyg användes denna gång ipad som vi filmade med. Genom denna film fick vi syn på mycket och kommer få syn på ännu mer ju mer vi tittar och observerar den. Hur vi startar upp projekttillfället, hur vi ställer frågorna, hur vi tar tillvara alla barns olika kompetenser och tillgångar... Vi lär oss otroligt mycket genom att göra såhär.

Att projektgrupperna ska få möjlighet att inspirera varandra är någonting vi medvetet arbetat mot. Efter varje tillfälle har vi en reflektion i helgrupp där barnen får delge sina tankar.

Nu när vi arbetat så länge med dessa remsor kan vi verkligen se en utveckling. Fler detaljer läggs till varje gång. Barnen utforskar olika teorier om hur man kan göra en spindelkropp och inspireras och lär av varandra. Men det krävs att vi är där och utmanar och ställer frågor för att utveckla arbetet.