En projektingång

I vår organisation på sju förskolor ska vi denna höst fläta samman två projektrubriker som vi har haft. Den ena handlar om material, dess egenskaper och möjligheter. Många avdelningar har här arbetat med papper och tyg. På vår yngrebarnsavdelning har barnen arbetat med tyg tidigare. Några avdelningar inklusive oss och vår förra äldrebarnsavdelning har som bekant arbetat med "Barns relation till en plats". Vi arbetade med vattentornet och vägen dit.

Vår tanke är nu att vi flätar samman tyg, barnens erfarenheter av tyg, och binder samman detta med en plats. Vi har den senaste veckan observerat barnens intresse för ett speciellt, klättervänligt träd ute på vår skogsgård. Detta kan vara en bra plats att fortsätta utforskandet på genom att göra tillägg av olika material och att undersöka med olika verktyg. 

Något som vi också har observerat dessa första veckor är barnens fascination för musik och dans. Vi ser musikaliska barn med taktkänsla som dansar med stor glädje! Vi ser att dansen blir ett språk som kommuniceras mellan barnen samt mellan barnen och oss. Vi har reflekterat över våra rörelser, våra imitationer av barnens rörelser, och tänker att detta språk är viktigt! Speciellt viktigt med de yngre barnen. Vi har något gemensamt som vi alla förstår! Vi kan kommunicera med hjälp av dans! 

Utmanarbron är här!

Ibland får vi idéer till vår miljö som vi får hjälp med att bygga. Vi har byggbord och mötestrappa sedan tidigare, inspirerade från Reggio Emilia men med vår egen touch. Idéen till denna bro kom från en av oss. Vi började skissa och fundera innan sommaren... Idag kom den till vår förskola färdig att utforskas! Våra två åringar fick undersöka dess möjligheter. Självklart krävs här närvarande pedagoger. Våra allra minsta ettåringar kommer inte upp än, men de kan däremot krypa under! Det finns två speglar, en på varje sida. En tjock plexiglasskiva finns på bron för att barnen ska kunna titta på varandra nerifrån och upp och tvärt om.

"Osså klätta", kommenterade ett barn då vi tittade på bilderna från barnens första möte med bron. 

Vår avdelning heter "Utmanarna"! Passar bra med en bro som utmanar till motoriska och sociala samspel! 

Familjeaktivinskolning

Äntligen augusti och vi kan starta igång arbetet på avdelningen och förskolan med familjeaktivinskolning först på agendan. Som vi skrev innan sommaren så var vår utmaning att skola in oss själva till gruppen. I vår barngrupp kommer vi att ha 20 barn. 11 barn är sk. " gamla barn". Hur tänkte vi då när vi kom till avdelningen för att möta våra nygamla barn och föräldrar ?

Material- hur tänkte vi om det?

Miljön inomhus men också utomhus- hur har vi "riggat" för att det ska locka barnen till lek och möten med oss och andra barn?

 Många frågor men viktiga frågor att reflektera över. Hos oss tänker vi, som vi också tidigare har skrivit om, miljön som den tredje pedagogen. Vi började terminen med att tänka om hur vi skulle skapa flera mötesplatser med spännande aktiviteter som lockar till utforskande. Det är viktigt att miljön är anpassad för de yngsta och vi tänker att det vi skapar nu kommer förmodligen att ändras med tiden då barnen blir äldre och kräver nya utmaningar. Miljö och material behöver vara föränderligt och det är inte enkelt alltid att veta vad som behöver läggas till eller vad som behöver tas bort.

Andra viktiga frågor att tänka om är att vi skolar in barnen till en verksamhet snarare än en famn. Det är inte alltid självklart att ett barn dras till en pedagog i början utan väljer istället att utforska miljön som också barnet knyter an till. Då är det viktigt att man har tänkt om miljön. Vår roll i inskolningen blir att hela tiden vara närvarande i barnens aktiviteter lyssna in och bekräfta det barnen säger. Att visa positiva känslor- " jag ser dig". På så sätt visar vi intresse för vem barnet är och skapar en relation till barnet. Det är viktigt att barnen i början får möjlighet till att bygga en grundläggande tillit till pedagogerna och verksamheten för att barnen ska känna sig trygga i att utforska och leka.

Vi skolade in oss själva de allra första veckorna efter sommaren. Vi koncentrerade oss på att hela tiden finnas nära barnen. Vi var nya för de "gamla" barnen men eftersom de var trygga i miljön på förskolan gick detta mycket bra. Det var vi som var nya och inte barnen. När inskolningsbarnen sedan kom var vi som personal färdiginskolade och vi kunde tillsammans välkomna fler kamrater. 

Det som vi redan från början gjorde var att ta med några av våra "metoder" och rutiner från erfarenheterna vi har med de äldre barnen. Vi startar precis som förut dagen med ett morgonmöte. Vi sjunger mycket sånger och delar in oss i grupper. Barnen är delaktiga på sitt sätt. Några pratar lite och kan tala om vad de vill. Detta är något vi ska fortsätta att utveckla utifrån de erfarenheter vi har av "lärgrupper".

Vi har även tagit med oss erfarenheter kring vår miljö. Vi vill bjuda in till utforskande. Materialet ska vara fint presenterat och märkvärdiggöras. På äldrebarnsavdelningen presenterades till exempel legofigurer på silverbrickor. Vi tror dessa figurer får ett extra värde och blir viktiga i leken när de står vackert presenterade. Barnen är extra rädda om legot upplevde vi. Detta tog vi som sagt med till de yngre barnen. 

Tankar inför hösten..

Snart är det dags för oss att ha semester, men tankarna börjar redan att röra sig mot augusti då vi ska starta upp arbetet med våra yngsta medborgare. Något som vi med spänning ser framemot. Vi kommer att starta upp med två gruppinskolningar, sk familjeaktivinskolning. Föräldrarna är med under själva inskolningen i minst tre hela dagar, det är så individuellt hur barnen är redo att släppa taget och säga hej då! Vi kommer att lägga mycket tid på att knyta an och lära känna både barn och familjer och till vår hjälp tänker vi oss den tredje pedagogen;) Att skapa miljöer där leken och utforskandet är i fokus är vår utmaning och det är också där vi just nu är i tankarna mycket. Hur skapar vi en miljö för de yngsta så att de finner det lustfyllt och spännande att vara på förskolan, vilket material är mest lämpligt samtidigt som det utmanar till ett undersökande? Hos oss tänker vi att vi vill erbjuda barnen många olika typer av aktiviteter med en mångfald av material.

Vi tre lärare kommer att bilda arbetslag med en fjärde kollega till hösten. På avdelningen kommer 13 barn att vara kvar till hösten, så det betyder att vi som är alldeles nya för barnen behöver skola in oss själva till gruppen. Det är en mycket spännande process, så det arbetet kommer vi att beskriva närmare under början av terminen. Hur bygger vi upp en gemenskap med barnen, och hur bygger vi upp en tillit emellan oss? Hur närmar vi oss varandra på ett varsamt sätt? Vilket material kan vara länken emellan? Hur kommer vårat första möte tillsammans på avdelningen att vara? Frågorna och tankarna är många, så vi ser vi med spänning framemot höstterminen och att tillsammans få fortsätta vårt arbete som forskaravdelning. Vi kommer att ha förmånen att få uppleva en förunderlig vardag tillsammans med våra yngsta barn! 

 Trevlig sommar till alla er som följer vår blogg!

                           

                           

                           

Naturhistoriska

Som ytterligare en avslutning har våra 6 åringar åkt till Naturhistoriska i Stockholm. Vi har åkt i tre omgångar så gruppen har varit på 4-5 barn. Vi har åkt tillsammans med en annan förskola från vårt rektorsområde med vår egna buss. Vi har fått uppleva många spännande saker om människan, djur och natur.

På hemväg fick barnen "reflektionsrita". Det är ett bra sätt att tänka till om sina och kamraternas upplevelser. Två barn hjälptes åt att rita det magnifika huset! 

Oväntat besök

Idag hade vi vårt midsommarfirande på förskolan med grillade hamburgare på menyn. En liten vän till oss blev så nyfiken så hon kom också för att få sig en bit mat..

Vi säger hej då!

Direktrapport från vattentornet!

Vi är här för att säga hej då. Vi gör ett avslut eftersom vi kommer att skiljas åt till hösten. De flesta barn går mot nya äventyr i skolan och de andra kommer att bli en grupp ihop med dagens grannavdelning. Vi som forskaravdelning kommer som vi sagt tidigare att börja arbeta med de yngsta barnen i höst. 

På vägen hit sa vi hej då till alla kännetecken som pepparkakshuset, vita huset, gröna dörrarna och gymnastikhallen som har genomgått en förändring då den har brunnit ner och rivits. Det blev en reflekterande promenad där alla minnen och upplevelser kom tillbaka!

Vi kramade vattentornet! "Vi räckte inte runt!" var ett av barnens reflektioner.