Tårtkalas!

Idag var det dags för tårtkalas! Äventyrarna samlades återigen för en "överinskolning". Eftersom vi sist bestämde att vi skulle äta tårta för att fira vår avdelning Äventyrarnas födelsedag, så var vi idag förväntansfulla när vi klev in på avdelningen. 

Efter tårtkalaset delade vi in oss i grupper och lekte. 

Innan hösten är här börjar vi tänka på miljö och materialval. Vilka tillägg vi behöver göra utifrån vad vi sett att 3 åringarna är intresserade av. 

Det blir en spännande höst som vi ser fram emot! 

Äventyret börjar på Äventyrarna!

Detta var dagen då alla förskolans barn födda 2012 möttes för första gången på vår framtida avdelning. Vi har två dagars "överinskolning" där vi tar med oss barnen från yngrebarnsavdelningarna för att gå till nya avdelningen Äventyrarna, där några barn stannar kvar.

Detta är en dag då vi tänker att vi vill skapa magik! Vi tog därför med oss några spännande saker att samlas kring. Boken "Castor odlar" inslaget i silverglittrande tyg, samt en planta, en bondböna. Vi tog också med oss en nygjord bok som vi själva gjort om våra potatisar. 

Under vårt första möte fick barnen önska några sånger. Ett barn ville sjunga "ja må vi leva". Detta är ju faktisk vår födelsedag, tänkte vi då! Den dag som vi möttes för första gången som en avdelning. Idéen föddes till att fira med tårta nästa gång vi möts! På måndag är det nämligen dags för ännu en "överinskolning". Vi skulle kunna ha den 4:e juni som vår födelsedag och fira varje år! 

Varför tecknande?

       Vid teckning fokuserar barnet på objektet. Teckning skärper ögat och barnet övar upp en känslighet för detaljer. Teckning är starkt kopplat till seendet. Att teckna gör att seendet blir mer medvetet.  Att teckna är en början till skriftspråket. Teckning är ett av många uttryckssätt och ett verktyg som möjliggör för kommunikation. Genom detta kan vi tolka barnens intressen och märkvärdiggöra deras tankar. Barnens reflektionsförmåga och kreativitet stärks i samband med tecknandet. Ju mer barnet tecknar desto mer kunskaper får det.

Tankar om "Austin´s butterfly" och om att få befinna sig i intelligenta sammanhang!

Vi har sett en intressant film på youtube och  vi vill dela våra tankar kring den med er. Vi tänker att denna film pekar ut det vi vill förmedla och arbeta för. Den sätter ord på vikten av att befinna sig i långdragna processer, som vi skrivit om förut i bloggen. Det är ett svårt arbete och ett oerhört komplext sådant. Det kräver engagemang, reflektion och att även vi kollegor är fiffiga kompisar och hakar i och vänder på varandras tankar. Ibland är det svårt att förmedla vad vi egentligen tänker, det  är svårt att sätta fingret och de rätta orden på vad vi vill ha sagt. Då är det bra att vi får syn på dessa filmer som kan belysa och förstärka men kanske också skaka om lite och få oss att fundera...  

Det här att befinna sig i långa processer ser vi som oerhört viktigt. Vi har detta år med de allra yngsta fått syn på att det är nödvändigt att ta det ännu lugnare än vi tidigare gjort. Vi har kommit på oss själva med att vi faktiskt också har lyckats att stanna kvar, hålla ut, vara tålmodiga men ändå haft kvar det brinnande intresset. Vi arbetar projekterande, vilket för oss betyder att det är en lång process med många olika pusselbitar som hakar i varandra allt eftersom. Grundramen till pusslet har vi, de handlar om vår struktur och våra "metoder" som vi tidigare skrivit om. De resterande bitarna vet vi inte riktigt hur de ser ut och motivet kanske vi aldrig kommer kunna se. 

Vi ser en skillnad i att göra ofta och upprepa mot att ha ett temaarbete där man ägnar sig åt en viss fråga under en kort tid. Som vi ser det finns det ingen möjlighet till fördjupat reflekterande kring detaljer och ingen eller ytterst liten möjlighet till progression. Kanske kan man tänka att "barnen har roligt", men det är inte hela vårt uppdrag. Vi har ett mycket mer komplext, roligt och svårt uppdrag än så.

Betydelsen av att barnen får dela sina tankar och teorier reflekterade vi mycket kring när vi arbetade med vattentornet med de äldre barnen. Den här youtube filmen förstärker verkligen detta med reflektion och vikten av att göra det med kamrater i intelligenta sammanhang.  Med de yngre har vi upptäckt att vi reflekterar mer i stunden och i görandet och detta blir möjligt i dessa långa processer vi är inne i. Att dela på detta sätt gör också att det  projekterande arbetet blir allas gemensamma angelägenhet och alla blir ägare av det vi tillsammans utforskar. När alla dessutom ser frågan eller frågorna vi undersöker som meningsfulla och spännande kan vi stanna kvar och hålla ut länge.

Länk till filmen Austin´s butterfly! 

Att kunna bli "superjag"!

Vi har förmånen att ta emot ganska många studiebesök på vår förskola. Frågorna vi får är ofta återkommande kring våra miljöer och hur vi lyckas att åstadkomma det vi faktiskt gör. Vi är alltid nyfikna på de frågor vi får och försöker svara på dessa utefter våra tankar och erfarenheter. En av frågorna som vi fick senast handlade om på vilket sätt vi erbjuder rollek. Besökaren fann det extra svårt då vi inte har en hemvrå. Vi tolkar det som att frågeställaren blev nyfiken, utifrån att viss traditionell rolleksrekvisita saknas hos oss. Hur kan vi möjliggöra och stödja rollek i våra miljöer?

Våra miljöer är otroligt viktiga, och vårt förhållningssätt, våra ställningstaganden och arbetssätt gör det möjligt att leka. Vi tänker att det är viktigt att skapa delaktighet, att främja kreativitet och fantasi. Vi tror på material som inte alltid är förutsägbart. Lyssnandet är en viktig egenskap hos oss pedagoger. Vi tänker att vi genom vårt arbetssätt med pedagogisk dokumentation får möjlighet att lyssna och se och sedan göra tillägg som främjar rollekandet.

Om vi ska bli lite mer konkreta så kan vi berätta lite om vad vi har för material och vad vi inte har. På vår avdelning har vi ingen "hemvrå", inget "kök" eller liknande. Vi ser ändå att barnen leker väldigt mycket rollekar. De leker med tyger, klär ut sig med till exempel en mantel och blir "superjag" som ett barn uttryckte det. De kör bil i vårt spegelhus. De har den senaste tiden börjat med en sagolek där de använder djur tillsammans med klossar och tyg. Tyget är en sjö, klossarna blir hus. Barnen gör tillsammans med varandra sina egna versioner. Vi har ReMida i vår organisation där vi får material för återanvändning från olika företag i staden. Detta material blir vad barnen för tillfället låtsas att det skall bli. En gardinknopp blev häromdagen en kaffekopp. Ett papprör kan bli ett hus till ett djur. 

Det som vi ser som en av våra uppgifter här, är att lägga till rekvisita för att kunna utmana barnens lek där den befinner sig. Att lägga till för att utmana, för att hålla kvar och fördjupa intresset kring leken. Kring detta finns böcker att läsa, av Leif Strandberg till exempel. 

En av oss pedagoger har ingått i ett nätverk lett av Margareta Öhman. Där diskuterades en annan viktig ingrediens som har en viktig roll i barnens lek. Det är att vara  en närvarande pedagog i barnens lek. Att vara med och leka utifrån barnens villkor. Att vara med i barnens lek för att exempelvis ge förslag på hur leken kan fortsätta om man ser att det behövs. Att finnas som språkstöd i barnens språkande i leken. Det innebär att man sätter ord på barnens handlingar och på det man tror, utifrån barnens kroppsspråk, vad de vill förmeddla i leken. Men att vara närvarande behöver inte alltid innebära att vara med i leken, eftersom risken finns att man då stör barnens lek. Många gånger räcker det med att man finns bredvid och visar nyfikenhet för barnens lek, att visa positiva känslor med blicken som talar om för barnet/barnen att "jag ser dig" för att motivera barnen att leka vidare. Det gäller helt enkelt för oss att ha fingertoppskänsla för när vi kan gå in i leken beroende på omständigheterna, vilket syfte vi har samt vilka barn som är med.

Vi tänker att vi erbjuder något annat på vår förskola än det traditionella och förutsägbara. Vi tänker att det faktiskt finns många möjligheter till rollek utan en "hemvrå". Rolleken handlar inte om hemvråns vara eller icke vara utan om vad vi erbjuder istället. Vi har sett exempel på små "affärer" eller "kiosker" både i Sverige och i Reggio Emilia i Italien. En affär finns också på vår förskola, på en annan avdelning. Vi kommer så småningom att tänka till kring vad vi erbjuder våra treåringar i höst. Utefter deras lekar nu, behöver de utmaningar i höst och som vi har beskrivit är detta något föränderligt och spännande! 

En förunderlig miljö!

Idag har vi välkomnat utbildningsnämnden i Södertälje till vår förskola. Vi lyckades överträffa deras förväntningar! Det var många glada leenden som gick härifrån! De var imponerade över både arbetssätt och miljöer.

Terminens gruppsamtal är igång!

Nu är vi igång med terminens gruppsamtal. Alla föräldrar har fått en personlig inbjudan. Vi har fem gruppsamtal med fyra familjer varje gång då vi har 20 barn i gruppen. Vi har medvetet satt alla barn födda -12 i samma grupper då de ska följas åt till hösten. Vi ser en stor fördel, att föräldrarna bygger relationer med varandra genom dessa samtal.

I år provar vi ännu en ny modell för dessa samtal. Tidigare har vi visat filmer och bjudit in de familjer vars barn finns på filmen. Nu har vi en pågående utbildning med Karin Gandini som handlar om layout, bland annat har vi arbetat med Power point och Publisher. Vi ville ta till vara denna utbildning och gjorde därför en Power Point utefter de tankar vi fått kring hur vi kan komponera olika typer av bilder, typsnitt, bilder i olika storlekar osv. Det blev ett lyckat bildspel där layouten är riktigt snygg, samtidigt som vi förhoppningsvis når ut med de tankar vi har kring vårt projekterande arbetssätt. 

Dessa gruppsamtal har vi istället för traditionella enskilda utvecklingssamtal. Varje samtal tar ungefär 30-40 minuter. Vi pratar mycket om de olika barnens positiva bidrag och vi ser en fördel med att familjerna får syn på våra olika bidrag och att alla är lika viktiga för helheten. Genom att vi begränsar oss till endast fyra familjer åt gången ger det stora möjligheter till diskussion och delaktighet. Familjerna får även möjlighet att ställa frågor och de kommer ibland med egna erfarenheter och tankar, tex om odlandet som vi nu är inne i och undersöker. Det blir ett utbyte av tankar mellan oss och föräldrarna, och mellan de enskilda föräldrarna.

Nu har vi genomfört dessa gruppsamtal flera terminer och börjar få lite erfarenhet att dela med oss av. Här kan ni läsa om tidigare gruppsamtal: http://forunderliga.blogspot.se/2013/09/gruppsamtal.html Vi tänker att vi vill främja det kooperativa och ett sätt är genom dessa samtal i mindre grupper. I dessa samtal kommer alla individuella och viktiga bidrag från barnen fram. Vi skrev om det kooperativa respektive kollektiva i ett annat inlägg denna vår, men det tål att skrivas igen:  

Vi tänker att det är viktigt att skapa förutsättningar för kooperativt lärande snarare än kollektivt, då det förstnämnda står för att allas olika bidrag är värdefulla, medan kollektivt lärande snarare kan ses som att alla barn i gruppen gör exakt samma sak. Individens bidrag blir där mindre viktigt. I ett kooperativt lärande är allas bidrag värdefulla, likt allas bidrag i en orkester. Vi värdesätter och möjliggör "tillsammanstänk" genom att skapa meningsfulla sammanhang. 

 

Ett experiment med tomatskivor! Det växer för fullt från dessa tomatfrön!