Barns relation och dialog med en plats

I vår organisation har vi under flera år haft en gemensam projektrubrik som handlar om möten med olika platser. Vi tänker speciellt på relationen mellan barn och platser, mellan barn platsen och olika material. Vi ser i våra dokumentationer att barnen skapar en relation med platsen, i det här fallet en stubbe i skogen. Vi observerar hur barnen tar sig an platsen, på vilket sätt de angriper den rent fysiskt och verbalt. Till denna plats har vi gått hela hösten eftersom vi ser att barnen är intresserade av det platsen erbjuder. Först intresserade sig barnen för rotvältan, berget, stocken och vägen dit. Vi spanade på kännetecken för att hitta vägen. Sedan dök den spännande stubben upp där i skogen, och barnen springer fram till den direkt när vi kommer dit. De för en konversation med stubben. På denna stubbe är det målat, på ena sidan finns en ledsen mun och ögon med tårar, på den andra en glad mun. Vi vet inte vem som har målat detta och det spelar ingen roll heller...

R: Jag tycker om dig, jag kommer sakna dig, vi ses igen!

T: Jag kramade stubben, då blev han glad. Vi gjorde en bok till stubben! 

R: Stubben ska få en mössa, därför, så han inte fryser.

Vi läser just nu boken: "En spaggettiröra av röster" av Harold Göthson och Birgitta Kennedy. Där finns kapitel som handlar om det vi håller på och utforskar. Barns relation och dialog med en plats. De skriver om att utmana "huret". Detta är något vi ska fortsätta att vara nyfikna på! Att inte gå för snabbt fram, utan vara i en lång undersökningsperiod är också något vi lär hela tiden. Vi har som sagt arbetat med denna rubrik i vårt projekterande länge, men behöver ändå backa bandet, starta om med att observera kring just hur barnen angriper platsen. Vad kan en plats vara och bli? Den frågan ställer sig Harold. Vad gör sig barnen känsliga för? På vilka olika sätt närmar de sig platsen rent fysiskt? Vilka relationer byggs? Det finns många spännande ingångar och barnen har som sagt börjat bygga en relation med stubben, vilket kanske är grunden för att nyfikenheten skall fortsätta att frodas? Grunden för vårt fortsatta utforskande? 

Estetiska uttryck och grafisk design

Idag hade vi återigen en heldag med Karin Gandini. Vi ingår som första organisation i en fortbildning som Karin håller i, inom grafisk design. Det handlar om hur vi uttrycker oss rent estetiskt när det gäller dokumentationer, foldrar, presentationer, månadsbrev, mm som vi använder oss av i vår verksamhet. Några datorprogram som vi arbetat i är PowerPoint och Publisher. Vi började med första träffen i våras och känner nu att vi har lärt oss otroligt mycket under dessa träffar. 

Idag fick vi även öva praktiskt i workshops med "spår av löv". Vi fotade och dokumenterade vilka verktyg vi använde, och kunde använda oss av. Både digitala och analoga. Vi fick också se ett exempel på ett arbete gjort på iPad med appen Keynote. Ett enkelt sätt att göra en estetisk layout. 

På vår förskola har vi börjat se våra dokumentationer, foldrar, månadsbrev och hur vi presenterar vår förskola vid vår entré, på ett mer estetiskt sätt. Vi förstår att denna kommunikation är oerhört viktig. Valet av bilder i kombination med text som kompletterar varandra, är att föredra framför en text som talar samma språk som bilden. Vi har lärt oss att "luft" mellan textstycken är bra, och att stödlinjerna i tex Publisher då kan användas. Att använda olika bilder, tagna långt ifrån, nära, på material och plats som får målgruppen att känna "känslan" av det som sker är sådant vi verkligen tar till oss och övar på.  

Hundraspråkliga återkast

Vi har den senaste tiden reflekterat över på vilka olika sätt vi gör återkast. På vilket sätt reflekterar vi tillsammans med barnen? På vilket sätt ger vi barnen möjlighet till delaktighet och hur gör vi rent praktiskt? Pedagogisk dokumentation som arbetssätt handlar i grunden om just delaktighet tänker vi, men det går att utmana tänkandet kring just återkasten, som en del av den pedagogiska dokumentationen.

Att reflektera i stunden, under aktiviteten är ett sätt. Vi märkte när vi arbetade med de yngsta barnen att detta var nödvändigt då det ofta kan bli för abstrakt att försöka "gå tillbaka" och reflektera. Dessutom har barnen inte ett lika utvecklat talat språk som äldre barn vilket gör att vi pedagoger får en utmaning i att ge barnen andra sätt till reflektion. Vi behöver dessutom vara otroligt lyhörda. Att få möjlighet att undersöka till exempel ett visst material som lera under en längre period däremot, upptäckte vi gav resultat då barnen använde sina gjorda erfarenheter under processens gång. Det kom fler och fler ord och de visade att de hade erfarenheter av materialet som de drog lärdomar ifrån.

Nu under hösten har vi reflekterat mycket med hjälp av foton men också filmer från våra promenader till skogen och rotvältan. Vi har använt oss av flera olika foton som vi lagt ut på golvet. Barnen har då tittat på fotona och börjat att prata om det de ser på bilden. Vi tänker också att de gånger som vi väljer att använda oss av foton, så väljer ju barnen den bild som tilltalar dem mest. den eller de bilder som de "känner" mest för. Då får vi syn på vad det är som fångar barnens intresse.  Ofta  har de tagit upp fotot, pekat och förklarat vilka kamrater som finns där, vad de gör och vad de har upptäckt på denna plats som fotot är taget. Deras reflektioner och teorier kommer alltså fram under dessa samtal märker vi. Vi finns som ett stöd i detta samtal, och kan ställa nyfikna frågor för att komma vidare i tankarna.

Pedagog: "Vad var det vi såg?"

V: "Rötter" (V pekar på ena delen av fotot).

M: "Där var inte rötter, här var rötter" (M pekar på en annan del av fotot).

Pedagog: M tänker att det var en rot här, och du V, tänker att det var en rot här.

O: "Och jag tycker att det var en rot här" (O pekar på en tredje del av fotot).

Eller den växelvisa dialogen " Där är jag och där är du" "Ja, där är du och där är jag" Som en bekräftelse på att de tillsammans har upplevt något.

Dessa stunder filmar vi ofta, för att inte missa något viktigt som barnen säger. Att titta på filmerna är ett annat sätt att reflektera. Då kan flera tankar dyka upp, utifrån det barnen redan har sagt. I filmerna har vi en möjlighet att få syn på möjliga spår eller frågeställningar som vi gemensamt kan undersöka vidare.

Något annat som vi tidigare skrivit om är begreppet reflektionsritning. Genom att få uttrycka sig på ett annat sätt än det verbala, kan fler eller andra teorier komma upp. Det ger barn som har en styrka i tecknandet en möjlighet att få vara delaktiga med sina tankar.

Vi har även dansat en del denna höst. Vi har "dansat rötter!". Hur rör sig rötter? Rör dom sig alls? Vilken rekvisita behövs för att utveckla dansen? Vilken musik är att föredra för att utmana rörelser? Dans är det av alla språk som vi arbetar med, som vi har allra minst kunskap om. Ett språk som vi gärna vill utforska och närma oss mer.

Att göra återkast inför en större grupp kamrater gör vi ofta. Barnen visar och berättar och delar sina tankar med de andra barnen. Det kan handla om att de visar en teckning, ett foto, ett bygge av något slag, något de gjort i lera. De inspirerar på detta sätt varandra. Tankarna blir "allas tankar" och vi äger det projekterande arbetet tillsammans. Vi verkar för att det projekterande arbetet på avdelningen ska bli allas vår angelägenhet. 

Det finns alltså många sätt att göra återkast på. Vi tänker att det viktiga är att vi gör det, på många olika sätt. Det finns inga färdiga mallar eller metoder för reflektion eller återkast tillsammans med barnen, utan vi måste prova oss fram vilket som fungerar bra. Vilket sätt som passar för stunden får vi undersöka tillsammans med barnen. 

Lediga tjänster i Västra Förskoleområdet!

Vill ni arbeta hos oss? Vi söker nu förskollärare! Klicka på länken nedan för att komma till annonsen på platsbanken.

Arbetsformedlingen.se/platsbanken

En förunderlig dag...

Att arbeta med våra miljöer är något som genomsyrar våra tankar och vårt projekterande. Det är ett arbete som pågår ständigt och jämt. Vi gör tillägg utefter det vi arbetar med. Vi är stolta över att ha vårt eget ReMida i vår organisation. Vi går ofta tillsammans med barnen till ReMida och hämtar material. Vi blandar upp med visst "köpematerial", främst lego och magneter och olika figurer som vi nu köpt in.

Vi vill bjuda in till spännande, utforskningsbara och estetiska miljöer. Vi vill inspirera och skapa en nyfikenhet både gentemot barn och övriga som kommer och besöker oss.

Idag hade vi förmånen att ta emot ett stort studiebesök på 70 personer, uppdelat i två grupper. De var nyfikna på våra miljöer, vårt material och arbetssätt. Det är mycket spännande för oss att dela med oss på detta sätt. Det lyfter och stärker hela vår förskola. 

Vi förberedde våra barn inför dagens besök när vi hade vårt sedvanliga morgonmöte på trappan. Vi delade som vanligt in oss i grupper, både ute och inne grupper. De som var inne fick ett särskilt uppdrag att, om de ville, visa avdelningen för besökarna. Barnen tog detta på största allvar! De berättade och visade våra miljöer med stolthet! Ett barn var ivrig att visa sitt nygjorda lerarbete där han hade gjort "rötter". Några andra visade upp vår lilla kompis snigeln som lever i ett akvarium, samt teckningarna som de precis gjort. 

Introduktion av tekniker och material

Såhär i början på terminen ägnar vi mycket tid till att introducera våra miljöer och vårt material. Vi introducerar nya tekniker och nya tillägg till välkänt material. Vi gör det tillsammans i mindre grupper och delar vårt arbete i större grupp. Det handlar om allt ifrån tuschpennor till lera och slicker. Det handlar om hur vi tillsammans vill vara och behandla oss och varandra i våra miljöer och med vårt material. En relativt ny detalj är att använda slicker (lerlim gjort av lera och vatten) när vi arbetar med lera. Plötsligt blev det något mer! Plötsligt fick figurerna både armar och ben. Något annat vi är noga med att introducera är lego. Många av våra barn har över sommaren gått från Duplo till smålego. Vi har som vi brukar, en legobar på avdelningen. Vi upplever att Lego i lagom mängd framdukad på detta trevliga och inbjudande sätt är en framgångsfaktor! Men även här behöver vi göra återtag. Vi pratar mycket om hur vi gör med legot och försöker bygga in en omsorg kring materialet.

Uppstart av en ny termin!

Då har vi äntligen startat en ny termin! Tre grupper har blivit en grupp med 24 härliga, nyfikna, spralliga och vetgiriga treåringar.

Det är många tankar som väcks hos oss när vi nu har inlett denna hösttermin. Att möta nya och gamla barn är faktiskt inte alltid helt enkelt. Vi har ett svårt men samtidigt ett väldigt häftigt jobb som bjuder oss på fantastiska utmaningar.

Som i alla barngrupper vi arbetat i finns det barn med "speciella rättigheter". Barn som av olika anledningar behöver lite extra stöd i sin vardag. Vi har alltid lärt oss enormt mycket av dessa barn. Vi har lärt oss kring gruppsammansättning, organisation, struktur och hur man på olika sätt kan få dessa barn att vara en del i det som pågår. Alla människor är olika, har sina egna positiva egenskaper och det är dessa egenskaper vi nu försöker få fatt i, hos alla barn i gruppen. Genom de mindre grupperna vi organiserar oss i varje dag lär vi känna barnen och de får möjlighet att lära känna varandra. 

Något som vi har tagit fasta på är att iordningställa vår miljö så att det ska finnas spännande material att samlas kring. Det ska vara inbjudande och trevligt samt inspirera till att utforska vidare. Vi startade terminen med att gräva upp de potatisar som vi satte i våras. Det blev många potatisar! Något som fascinerade oss då och som vi nu undersöker vidare är det här med rötter. Det här är ett spår som lever kvar sedan vi arbetade på Utmanarna, en av våra 1-2 års avdelningar. Vi satte potatisar i glasvaser och det bildades både rötter och knölar. Vi har nu gjort om detta experiment med en av de potatisar vi fick upp ur vår egen pallkrage. 

Vi har tecknat av rötterna, som nu är placerade i en stor glasburk. Barnen tecknade både rötterna och själva burken. Vi har också förstorat rötter genom att lägga dem på en OH, samt undersökt med USB. Men vi är noga med att inte forschera fram något. Det kan lätt ta stopp och bli krystat när vi pedagoger vill så mycket! Vi undersöker i lugn takt, observerar och försöker lista ut vad barnen är nyfikna på.