I mitten av augusti, när alla lärare var tillbaka på förskolorna i vår organisation hade vi en arbetsplatsträff, hos oss på vår förskola. Vårt arbetslag, i egenskap av att vara organisationens forskaravdelning, utmanades i att hålla föreläsning inför resten av organisationen. Vi hade förberett oss väl med ett bildspel och tränat in våra respektive manus väl. Det vi berättade om var
trappen som mötesplats samt våra nyckelbegrepp som vi under året har kommit fram till är viktiga som grund för vår verksamhet. Dessa nyckelbegrepp benämndes i föregående inlägg och nu ska vi förklara lite mer vad vi menar med några av dem.
Under det här året har vi pratat mycket om hur viktigt det
är med organisation. För oss handlar organisation om att organisera för alla barns delaktighet. Organisation handlar inte enbart om rutinerna
i vardagen utan om vårt förhållningssätt gentemot barn, miljö, material,
föräldrar. Organisation och delaktighet har blivit nyckelbegrepp för oss och vår verksamhet.
Utmaningen för oss ligger i att sätta ord på de metoder som
vi arbetar med. De här begreppen är inte nya, men har efter mycket reflektion
och handledning fått en annan innebörd, vi förstår bättre idag vad de betyder för
oss och vi har fått syn på att det är de här begreppen som är basen i vårt
arbete. Det här är våra metoder för delaktighet.
Introduktion
-Som vi tidigare har berättade så använder vi trappan som verktyg när vi bla
introducerar nytt material/verktyg. Ett exempel är när barngruppen
introducerades för Ipad, då samlade vi hela barngruppen och tydligt och konkret
gick igenom Ipadens funktioner och framförallt hur man använder sig av ett
sådant verktyg. Barnen fick också sedan prova i två grupper. Vi vill gärna tro
att det var den tydliga introduktionen, samt att barnen var delaktiga i introduktionen.
Vi har inte behövt ha några särskilda tidsbestämmelser eller dylikt, utan
barnen har kunnat fördela tiden för Ipadens användande rättvist mellan sig.
Ibland behövs det vuxenstöd, men i huvudsak så har barnen fått ansvaret för att
sköta detta. Vi vuxna är alltid närvarande i barnens lek och aktiviteter vilket
skapar en trygghet, tror vi, hos barnen. Man får ansvar, men vi finns
närvarande.
Återkoppling
-Återkopplingssystemet bygger på att ge tillbaka dokumentation till barnen
och gemensamt reflektera. Vi har också börjat återkoppla händelser och
aktiviteter genom att barnen får teckna sin upplevelse när vi återsamlas på
tex. trappan. Efter ett besök på Tom tits tecknade barnen det de hade upplevt
som mest roligt. Just den typen av återkoppling är något av en utmaning för oss
inför hösten. Vi kommer mer att använda oss av den metoden framöver och
utveckla den, för att få syn på vad barnen väljer att visa intresse för.
Råmaterial att arbeta med innan färdiga snygga dokumentationer säkerställs
också när man tillsammans med barnen gemensamt reflekterar om en aktivitet
eller händelse, det kan ske bla. genom att vi ritar och barnen berättar, bilder
som vi har tagit, filmsekvenser där vi får syn på oss själva i aktivitet också.
Det är ett mycket lärorikt sätt att få syn på sig själv och tillsammans i
arbetslaget tittar vi på det och reflekterar.
Iscensättning
- miljön som den tredje pedagogen. Estetik viktigt, miljön ska vara vacker
och inbjudande, vi vill att barnen ska ”dras” in för att leka och utforska. Det
ska vara tillåtande, inbjudande, spännande, det ska finnas massor av
möjligheter till möten mellan barn-barn, barn – vuxen. Det ska finnas ett rikt
utbud av material som är väl organiserat (framdukat), det ska tydligt framkomma
var materialet hör hemma. Remida är vår största källa till spännande, kreativt,
föränderligt material.
Iscensättning handlar också om att avdelningen redan på morgonen bjuder på
nån sak som väcker lusten att leka.