Det ämnesinnehållsliga...

Att arbeta med pedagogisk dokumentation är aldrig enkelt, men det är ett otroligt givande arbetssätt då vi hela tiden utmanas av varandra som kollegor. Vi blir även utmanande från andra håll, vilket vi starkt välkomnar. Under en tid har två organisationer i Södertälje, där vi i Västra är en av dem, haft ett samarbete med tre forskare (Cecilia Caiman, Ingela Elfström och Bodil Halvars) från Stockholms universitet. De undersöker pedagogisk dokumentation (som är det arbetssätt vi använder) kontra Södertälje kommuns journaler som alla organisationer använder. Denna termin har vi nätverksträffar där vi som deltagare delar dokumentation kring de processer vi just nu undersöker. Ett fokus som dessa forskare har valt är att titta utifrån en naturvetenskaplig vinkel. 

På vilket sätt stödjer våra verktyg oss i arbetet? Får de oss att göra det vi ska göra enligt läroplanen så att säga? En utmaning som vi nu har fått är till exempel det här med det "ämnesinnehållsliga". Vi tenderar ibland att fokusera mer på förskoledidaktiska frågor än ämnesdidaktik. Vi tänker oftare på det sociala samspelet, barnens sätt att stödja varandra, kommunicera och utbyta erfarenheter. 

Men på vilket sätt synliggör vi vilka ämnen vi håller på med? Journalerna är uppbyggda utifrån ämnen, men vårt verktyg när det gäller den pedagogiska dokumentationen bygger istället på undersökandet, vad som intresserar barnen och hur vi utmanar detta. Hur de tar sig an materialet, världen runt omkring dem, vilka frågor de har och våra reflektioner kring detta. Det vi ofta gör som ett tillägg till vårt verktyg (en power point) är att göra "mindmaps". Detta upplever vi, ger oss en överblickbar bild av vad vi undersöker, och vi kommer oftare in på just de ämnesinnehållsliga, hur de olika processerna hänger ihop och så vidare. 

Vi har även pratat om vikten av att skapa förutsättningar för att barnen ska få vara i relation till något under en längre tid, på ett variationsrikt sätt men med innehållet i fokus. Det är väldigt viktiga parametrar som vi själva erfarit under åren, och vi behöver ibland bli påminda om dem. 

Något som vi också talat om i dessa nätverk är det här med syften. Vi har alltid ett övergripande syfte tillsammans med vår projektrubrik men detta behöver oftare brytas ned, och kopplas till de processer vi undersöker. Ibland uppstår syftet med tiden och ibland är det tydligare från början. Det kan också ändras och omformuleras under tidens och processens gång. Det är dock viktigt att våra verktyg stödjer även detta. 

Olika tekniska lösningar för bollbanor skapas.

Ett barn fick en idé att teckna av bollbanan! Flera blev intresserade av detta.

En mindmap där vi får syn på ämnesinnehåll, och dess kopplingar till varandra.

Här är ett exempel på hur vi gör "mindmaps". En av våra grupper är väldigt intresserade av att bygga olika konstruktioner. Med hjälp av olika bollar undersöks vilka tekniska lösningar som fungerar och inte. Det är mycket teknik och fysik inblandat men även en hel del annat. En kollega utmanade denna mindmap och la till "estetik". En spännande tanke eftersom vi även ser att barnen dekorerar sina konstruktioner med olika material som fina stjärnor. Att bygga och konstruera estetiskt verkar vara lika viktigt som att konstruktionen är hållbar. I vår projektrubrik finns tanken om en hållbar framtid med, och vi tänker här att teknik och en hållbar framtid hänger ihop. Det krävs tekniska lösningar för att hitta sätt att få en miljövänligare värld i framtiden. 

Estetiken verkar vara en viktig del i barnens konstruerande.

"Bollarna flyger som fjärilen. Jag ritade pilar också."  

Barnens sätt att förklara hur saker sker och varför är något som vi uppmärksammar. Barnen hittar ofta mer filosofiska förklaringar än oss, och det är viktigt att ha en balans här tänker vi. Barnen gör också associationer till det de känner till, de kopplar det som händer till tidigare erfarenheter. 

Nu har vi pratat om ämnesinnehåll, men vi kan för den delen alltså inte glömma bort vare sig estetik, de filosofiska förklaringarna eller den klassiska förskoledidaktiska tanken om det sociala samspelet som är oerhört viktigt, inte minst för att få en hållbar framtid! 

Alltsammans gör vårt arbete oerhört mångfacetterat och komplext, men också så mycket mer spännande! Eller hur?

Vikten av att iscensätta... och allt det andra!

I vår organisation träffas vi regelbundet, alla sju förskolor i ett gemensamt projektnätverk. Vi får alltid många tankar efter dessa nätverk och för att tänka ett varv till kring dessa tankar är denna blogg helt rätt för ändamålet.

Frågan som vi tänkte kring idag var; Hur riggar vi för att barnen ska kunna vara inne i ett görande en längre tid?

Vi tänker mycket om detta. Som med det mesta är vår värld komplex och när vi lyfter en aspekt hänger den ihop med någon annan märker vi. Detaljer i helheten gör hela skillnaden. Vi tänker om estetikens betydelse, introduktion till miljöer och material, vikten av att sätta ihop "fiffiga kompisar" som medverkar till ett ömsesidigt utbyte, att möjliggöra för varje individ att få så många positiva upplevelser som möjligt. 

Vi tänker också på vikten av att faktiskt tillåtas att gå mellan flera stationer. Det är viktigt att vi är nyfikna på barnets intentioner innan vi säger stopp! Det kan hända att barnet faktisk har en spännande tanke och vill prova den på ett annat sätt. I våras gjorde vi några blogginlägg där vi beskrev att barnen tex fick möjlighet att måla på flera olika sätt, på staffli, på tapetrulle på golv, papper på ljusbord. 

Vikten av att bygga relationer är också en grundläggande parameter för att kunna hålla i och fokusera. Här är inskolningen av största vikt. Där bygger vi relationer inte bara med barnen, utan med barnens familjer också. Det är viktigt att sträva efter att skapa goda relationer.

Hur vi agerar som pedagoger, att vi till exempel kan bistå med att lägga till rekvisita för att hålla i en lek är också något att tänka till om. Hur skapar vi dessa situationer som möjliggör att barnen kan få "hålla på"?

Vi pratade även om "hela dagen perspektivet". Vi måste erbjuda meningsfulla aktiviteter hela dagarna! Vår fd reflektionspartner sa: "ibland är det kanske så att vi tränar, och ibland tävlar vi". Så tänker vi att det kanske är, vi kanske har ett extra fokus mitt på dagen, men vi ska erbjuda meningsfulla aktiviteter morgon och sen eftermiddag också. Det har barnen rätt till! 

Att få välja ur en meny

Det här med att erbjuda barnen olika förslag, det är något som vi har reflekterat en hel del kring. När man som vi arbetar med ett projekterande arbetssätt, är vår ambition att alltid arbeta med någon frågeställning som barnen har visat nyfikenhet kring. Men det kan också vara en uppgift som vi pedagoger arrangerar så att en mindre grupp barn tillsammans ska få mötas runt detta. Allra oftast sker våra gruppindelningar på vår mötestrapp. Där presenter vi frågorna och de olika förslagen för varandra. Det är där barnen har möjlighet till egna val, men det är även där som förhandlandet sker. Vi kan genom en påminnelse få barnen att tänka tillbaka på vad vi gjorde igår, och vad vi behöver göra idag med tanke på gårdagen. Målet är att få en dialog kring dessa förslag och frågor. Vissa idéer kommer från barnen och vissa erbjudanden och förslag kommer från oss. 

Det är komplext det här med egna val, hur mycket vi bör styra, ska man styra över huvud taget? Självklart ska vi erbjuda barnen aktiviteter som vi ser gynnar dem och kamraterna. Vårt uppdrag är att "styra" eller snarare utmana, fördjupa och problematisera utifrån barnens tankar, teorier och intressen. För oss handlar det om att se alla barns unika kompetenser och dessa har vi möjlighet att lyfta fram genom att arrangera olika grupper.

För en tid sedan träffade vårt arbetslag Per Bernemyr, och är det någon som är en fena på metaforer så är det Per. Han satte så klockrent ord på det som vi har försökt att förklara, det här med egna val och olika förslag, han beskrev det så här; om vi går på restaurang och servitrisen frågar " Vad vill du äta?" så blir det ju inte så lätt för oss om vi inte har fått titta i en meny och fått chansen att välja... då blir ju vårt svar, "Vad har du att erbjuda?" Samma gäller för våra barn, vi kan ju inte enbart ställa frågan "Vad vill du göra idag?" Hur ska barnen kunna välja om de inte vet vad som går att välja mellan? 

Att erbjuda olika förslag, att ha en meny, är alltså nödvändigt. Samtidigt som det är lika nödvändigt att göra det i dialog mellan vuxna och barn. Det är svårt och oerhört komplext men vi tänker att varje morgon är ett tillfälle att öva. Vi har våra morgonmöten redan på yngrebarnsavdelningarna där 1-2 åringarna går. Vår barngrupp fyller 4 år i år. Detta är något som växer fram genom åren och själva förhandlandet tar större plats. 

Att lyssna på barnens ideér

En morgon förra veckan, när vi som vanligt satt på vår trappa och hade vårt morgonmöte och valde grupper, hade en liten grupp barn valt att bygga lego. Vi ville utmana dem lite mer och ställde en fråga kring vad de skulle bygga, så att vi tillsammans kunde komma på en mer specifik uppgift och utmaning.

J: "Jag vill bygga det högsta tornet i världen!"
Två barn började bygga med lego. De gjorde ett smalt och högt torn.
O: "Det är ett vattentorn, det är därborta"
O pekar ut genom fönstret i riktning bort mot ett vattentorn. Detta går dock inte att se bakom träden som skymmer. Men han vet att det finns där bakom. Ja, ni som följt oss några år vet att vi hade en väldigt speciell relation till detta vattentorn med en grupp barn som nu lämnat förskolan.

Idén med torn smittade av sig redan på trappan och det blev både magnettorn och torn av klossar denna dag. Ett annat barn gjorde själv ett torn i lego, och även hon benämnde det som ett "vattentorn".

Det kändes verkligen som att barnen just nu fått ett stort intresse, nämligen att bygga, och att bygga på höjden. Vi fortsätter att utmana dem i detta och ser var det leder...

Vi har också våra trådar som vi kan börja nysta i från höstens arbete. Vi har haft en plats i skogen som intresserat oss, samt vägen dit. Vi tänker dock att vi fortfarande är inne i någon sorts observationsfas med denna barngrupp. Vi är öppna och försöker helt enkelt se, vad av allt detta som vi fascineras över, som vi skulle kunna fördjupa och utmana mer. Därför väljer vi att även se vad detta med "torn" skulle kunna leda till.

Den här veckan fortsatte vi byggandet av torn. Vi dokumenterade med hjälp av film. Vi såg att barnen hade olika strategier och sätt att bygga. En byggde smalt och högt medan en annan byggde bredare vilket ger en stabilare konstruktion. Dessa olika strategier är värda att uppmärksammas och prata om tillsammans med barnen, för att vi ska kunna fördjupa kunskaperna kring olika tekniker, konstruktioner och deras egenskaper.

Apropå att lyssna på barnens idéer... Cecilia Caimans avhandling "Naturvetenskap i tillblivelse -Barns meningsskapande kring biologisk mångfald och hållbar framtid" visar att barn har något viktigt att bidra med. De hittar kreativa och fantasifulla lösningar på problem. Caiman beskriver även pedagogernas viktiga roll för processernas utveckling och fördjupning. Läs mer om avhandlingen i senaste "Förskolam".

Ny termin, nya utmaningar..

Då var det dags att starta igång en ny termin och därmed bloggen!

Vi avslutade höstterminen med att sammanställa frågor och olika trådar som vi nu kan börja dra i, när vårterminen startar.  Det är en bra form att avrunda terminen med, då det blir enklare att omgående sätta igång arbetet tillsammans med våra barn och det projekterandet som vi är inne i. Efter att ha tittat på våra dokumentationer från våra återkommande besök till skogen, så kan vi se att barnen lägger märke till olika kännetecken för att hitta till samma plats om och om igen. Vi tolkar det som att barnen använder de olika kännetecknena för att navigera sig fram... spännande! Hur kan vi tänka om det och är det ett spår att gå vidare med? Att klättra i berg, åka ner för berg är ett sätt att utforska motstånd, balans och friktion. Kan det vara något att fördjupa sig i? Mot slutet hittade vi också ett litet kärr i skogen som väckte barnens nyfikenhet. 

Vi upplever också många spännande möten mellan barn, möten där de använder sig av olika strategier för att få just sin egna vilja fram. En del konflikter uppstår ju då naturligt, förhandlandet startar. Väldigt många viktiga dilemman som barnen stöter på och som är livsnödvändiga att få uppleva och lära sig av. Vi såg även möten mellan barn och olika material, ute i naturen och inne. 

Dokumentationens betydelse i att hjälpa oss att att få syn på vad barnen fascineras av och hur vi tillsammans ska utmana frågorna vidare är så värdefullt. Vi behöver dokumentera för att kunna synliggöra de olika processerna som barnen är inne i och för att kunna vidga det projekterande i vardagen. Ett verktyg som vi använder oss av är att vi då och då gör "mind maps". Där kan vi se vilka frågor som tillkommit och eventuellt fallit bort. Vi kan se eventuella förbindelser mellan de olika frågorna. Vad har vi gått på djupet med? Vi får helt enkelt en tydligare bild av var vi befinner oss i det projekterande arbetet, vad som är "hett" att gå vidare med. 

Vi har alltså trådar att dra i. Men det är aldrig lätt. Att befinna sig i det komplicerade, det är ändå det som är det rmest givande! 

Flera nyanser av grått...

Hur kan grå se ut? Hur många gråa nyanser kan vi blanda? Vi inspireras av den gråa laven som vi hittat på "vår" plats i skogen, för att blanda olika färger. Vi får syn på detaljerna med hjälp av digitala verktyg så som USB -ägg, ihopkopplad med dator och projektor.

Att förbinda ute och inne!

Vi är just nu nyfikna på hur vi kan förbinda ute och inne. På vår plats i skogen som vi går till finns många spännande utforskningsbara möjligheter. Vi har tagit med en del naturmaterial in på avdelningen. Det har varit olika sorters material så som barkbitar (som legat på marken), olika små bitar av mossor och lavar, löv, pinnar och kottar. Vi närmar oss detaljerna runt vår plats, både ute och inne på avdelningen. Vi tar hjälp av olika verktyg, och just här använder vi USB ägg tillsammans med dator och projektor. Vi är nyfikna på vilka detaljer barnen fastnar för. 

T: Stora och liten!

Barnet tittar på barkbiten med USB ägget och upptäcker några små hål. Barnet ser även dessa hål uppförstorade på väggen. 

T: Det är sönder!

Kanske tänker barnet att eftersom det är många hål i barkbiten, så har den på något sätt gått sönder. På något sätt har det blivit hål och barkbiten är inte längre som den kanske var?

Pedagog: Hur kan den ha gått sönder?

Det kom ingen teori kring denna fråga men vi fortsätter att undersöka detta material och observerar, lyssnar och ser vad andra barn upptäcker.

R: De mossa! 

Vi tänker att barnen får möjlighet att tillägna sig ett rikt och varierat språk om de får möta olika material på flera sätt, samt om vi benämner och pratar om de olika naturmaterialen. 

Vi kan fördjupa detta arbete med att få syn på detaljer genom att arbeta 100-språkligt. Målning skulle kunna vara ett sådant språk som vi kan fördjupa. 

Barns relation och dialog med en plats

I vår organisation har vi under flera år haft en gemensam projektrubrik som handlar om möten med olika platser. Vi tänker speciellt på relationen mellan barn och platser, mellan barn platsen och olika material. Vi ser i våra dokumentationer att barnen skapar en relation med platsen, i det här fallet en stubbe i skogen. Vi observerar hur barnen tar sig an platsen, på vilket sätt de angriper den rent fysiskt och verbalt. Till denna plats har vi gått hela hösten eftersom vi ser att barnen är intresserade av det platsen erbjuder. Först intresserade sig barnen för rotvältan, berget, stocken och vägen dit. Vi spanade på kännetecken för att hitta vägen. Sedan dök den spännande stubben upp där i skogen, och barnen springer fram till den direkt när vi kommer dit. De för en konversation med stubben. På denna stubbe är det målat, på ena sidan finns en ledsen mun och ögon med tårar, på den andra en glad mun. Vi vet inte vem som har målat detta och det spelar ingen roll heller...

R: Jag tycker om dig, jag kommer sakna dig, vi ses igen!

T: Jag kramade stubben, då blev han glad. Vi gjorde en bok till stubben! 

R: Stubben ska få en mössa, därför, så han inte fryser.

Vi läser just nu boken: "En spaggettiröra av röster" av Harold Göthson och Birgitta Kennedy. Där finns kapitel som handlar om det vi håller på och utforskar. Barns relation och dialog med en plats. De skriver om att utmana "huret". Detta är något vi ska fortsätta att vara nyfikna på! Att inte gå för snabbt fram, utan vara i en lång undersökningsperiod är också något vi lär hela tiden. Vi har som sagt arbetat med denna rubrik i vårt projekterande länge, men behöver ändå backa bandet, starta om med att observera kring just hur barnen angriper platsen. Vad kan en plats vara och bli? Den frågan ställer sig Harold. Vad gör sig barnen känsliga för? På vilka olika sätt närmar de sig platsen rent fysiskt? Vilka relationer byggs? Det finns många spännande ingångar och barnen har som sagt börjat bygga en relation med stubben, vilket kanske är grunden för att nyfikenheten skall fortsätta att frodas? Grunden för vårt fortsatta utforskande? 

Konsten att vara proaktiv

Vi har nyligen träffat vår konsult från Reggio Emilia institutet och tänkte dela med oss av några tankar utifrån detta.

På vilket sätt är vi förberedda när vi går in i mötet på morgonen?
När vi går in till ett morgonmöte på trappan vet vi inte exakt vad vi ska göra och vem som ska göra vad. Men vi har en grundidé som vi vill dela med oss av och ha en dialog kring med barnen. Vi har med oss frågor om vilka pågående projekt vi har och som vi behöver utforska i mindre lärgrupper. Tidigare hypoteser från barnen?

Vi tänker också kring vad som är möjligt just idag? Hur ser det ut i barngruppen och personalen. Hur ser det ut på förskolan i övrigt? Om det skulle finnas begränsade aktivitetsval förklarar vi hur det ser ut och vilka möjligheter som finns just idag.

Vi är proaktiva, dvs vi ligger steget före. Vi har redan en inre struktur av dagen med våra grundtankar aktualiserade.

Vi tänker att det är viktigt att ha en tilltro, tillit, vara äkta och ha en nyfiken hållning. Vi tänker att vi vill framhäva barnens positiva egenskaper när vi delar in oss i mindre lärgrupper.

-Kommer ni ihåg att Oskar frågade hur stort vattentornet är? Hur skulle vi kunna mäta vattentornet?

-Du Oskar, skulle du vilja vara med i den gruppen eftersom du hade så många intressanta tankar?

-Vilka fler skulle vilja vara med i den gruppen?

-  

Följdfråga när den lilla gruppen är samlad: 

Vilka material skulle vi kunna ha för att mäta vattentornets omkrets? 

Varför gör vi det inte enkelt för oss genom att ge ett måttband till barnen direkt? Jo, därför att det finns många olika sätt att skaffa sig kunskap på. Vi är alla olika och lär på olika sätt. Vi vill vara med och bidra till att barnen ska få möjlighet att vidga sina kunskaper. Vi vill utmana det kreativa i barnens tankar. Vi vill att barnen ska få möjlighet att skapa hypoteser kring sina tankar. Vi vill lyfta fram vikten av att erbjuda barnen möjlighet för att uttrycka sig hundraspråkligt och ämnesöverskridande.

Hur tänker vi att barn lär sig? Vad blir pedagogens bidrag i barnens lärande?