Barns relation och dialog med en plats

I vår organisation har vi under flera år haft en gemensam projektrubrik som handlar om möten med olika platser. Vi tänker speciellt på relationen mellan barn och platser, mellan barn platsen och olika material. Vi ser i våra dokumentationer att barnen skapar en relation med platsen, i det här fallet en stubbe i skogen. Vi observerar hur barnen tar sig an platsen, på vilket sätt de angriper den rent fysiskt och verbalt. Till denna plats har vi gått hela hösten eftersom vi ser att barnen är intresserade av det platsen erbjuder. Först intresserade sig barnen för rotvältan, berget, stocken och vägen dit. Vi spanade på kännetecken för att hitta vägen. Sedan dök den spännande stubben upp där i skogen, och barnen springer fram till den direkt när vi kommer dit. De för en konversation med stubben. På denna stubbe är det målat, på ena sidan finns en ledsen mun och ögon med tårar, på den andra en glad mun. Vi vet inte vem som har målat detta och det spelar ingen roll heller...

R: Jag tycker om dig, jag kommer sakna dig, vi ses igen!

T: Jag kramade stubben, då blev han glad. Vi gjorde en bok till stubben! 

R: Stubben ska få en mössa, därför, så han inte fryser.

Vi läser just nu boken: "En spaggettiröra av röster" av Harold Göthson och Birgitta Kennedy. Där finns kapitel som handlar om det vi håller på och utforskar. Barns relation och dialog med en plats. De skriver om att utmana "huret". Detta är något vi ska fortsätta att vara nyfikna på! Att inte gå för snabbt fram, utan vara i en lång undersökningsperiod är också något vi lär hela tiden. Vi har som sagt arbetat med denna rubrik i vårt projekterande länge, men behöver ändå backa bandet, starta om med att observera kring just hur barnen angriper platsen. Vad kan en plats vara och bli? Den frågan ställer sig Harold. Vad gör sig barnen känsliga för? På vilka olika sätt närmar de sig platsen rent fysiskt? Vilka relationer byggs? Det finns många spännande ingångar och barnen har som sagt börjat bygga en relation med stubben, vilket kanske är grunden för att nyfikenheten skall fortsätta att frodas? Grunden för vårt fortsatta utforskande?