fredag 14 december 2012

Reflektion med vår konsult

Idag har vi ägnat dagen åt reflektion. På förmiddagen träffade vi vår konsult från Reggio Emilia institutet och på eftermiddagen ägnade vi tid åt att tillsammans reflektera och tänka över det vi hade pratat om på förmiddagen. Vi fick både ingångar och tankar som vi kan dela med oss av till övriga i organisationen men även utvecklingsområden för oss. Några av utvecklingsområdena som vi funderat över och kommer att arbeta mer med under våren kommer här:

Vi pratade om att vi denna terminen gått mer på djupet än rakt fram. Vi har studerat detaljer på olika sätt men att vi måste kunna visa dessa i dokumentationen. Vi vill utmana oss i att visa på fler detaljer i reflektion tillsammans med barnen. Rent konkret pratade vi om en dokumentationstavla där barnen är delaktiga. Där vi reflekterar, sätter upp post it lappar och frågeställningar tillsammans. Vi måste ha någon plats att samla vårt gemensamma råmaterial, en plats som är tillgänglig. En dokumentationstavla med barnen -inte för barnen. Där barnen kan se sina egna och andras läroprocesser och dessutom vara en delaktiga.

Genom pappersarbetet har vi tagit tillvara materialets kompetens och egenskaper. Det var huvudanledningen till att vi började med papper. Pappret hade andra egenskaper än vad till exempel leran hade. Vi använder mycket Remidamaterial, naturligtvis. det finns tillgängligt för barnen. Men att bättre ta till vara på Remidamaterialets kompetens är en av utmaningarna framöver.

Vi tänker vidare att vi fortsätter att forska utefter tre frågeställningar i våra grupper. Frågeställningarna byts ut, ändras och förnyas utefter processens gång. Vi har inspirerats av varandra och vi har använt oss av fiffiga kompisar. Vi tänker att vi vill fortsätta att göra detta och vara lite mer flexibla i våra grupper, att kunna ta del av varandras frågor och att låna fiffiga kompisar och ta tillvara "motorerna" som är intresserade. Vi behöver ständigt förnya våra syften och mål med projektarbetet, eller ha fler syften och mål. Vi står inte längre vid starten utan är i mitten av banan. Terrängen ser inte likadan ut här som det gjorde i starten.

Vi är i rörelse hela tiden vilket är både spännande och utmanande!


tisdag 4 december 2012

Vad har vi fått syn på under denna höst?

Projektpaus och återblick
I december har vi en projektpaus. Vi fördjupar oss alltså inte i projektarbetet just under denna tid, men reflekterar desto mer om det arbete som vi gjort. Detta gör vi tillsammans med barnen men också tillsammans i arbetslaget. Vi vill göra barnen delaktiga i sina läroprocesser och ett sätt att göra det på är att blicka tillbaka på vad vi gjorde för ett halvår sedan, eller ett år sedan. Titta, jämföra och sen att dela sina tankar med kamraterna.

Vi har till exempel nu på slutet avslutat pappersremsarbetet och istället provat att rita spindlar och spindelnät med tusch. Vi har dock utvecklat det lite och pratat om känslor och barnen har fått rita "känslospindlar". Vi har kunnat jämföra med äldre teckningar och ge barnen möjlighet att se vad de själva har lärt sig. Det är en enorm utveckling som skett under det senaste året kan vi tillsammans med barnen konstatera.

Vad har vi gjort och hur har vi gått vidare?
Vårt arbetslag har förmånen att få stöd och handledning av Per Bernemyr. Vi har vid flera tillfällen diskuterat projektet och svårigheterna med att komma vidare. Vi har under gemensamma reflektioner vänt och vridit på det råmaterial vi har. Vi bestämde oss redan i början av terminen att sätta igång att samla massor av råmaterial. Råmaterialet har varit teckningar, observationer, filmer/bilder från arbetet i grupperna.
Under vår gemensamma planeringstid, har vi sedan gått tillbaka och titta på var vi står ”just nu”, och hjälpt varandra att komma vidare i grupperna. Vi ser att våra tre grupper ”smittar” varandra, vilket är mycket positivt. vi har medvetet arbetat för att inspirera varandra genom återkopplingar i helgrupp samt att ta hjälp av "fiffiga kompisar". När grupperna har varit små (pga sjukdom eller ledighet), så har vi valt att bjuda in barn från de andra grupperna. Det har varit ett medvetet val av barn, vi har barn som är bra inspiratörer och därmed har en möjlighet att ”krydda” aktiviteterna. 

Projektarbetet har fortsatt med nya utmaningar utifrån det barnen har sagt och gjort och med hjälp av våra tillägg vad gäller material. Till exempel så byggde vi i början spindlar helt utan kropp, inga detaljer som spröt eller ögon. Detta har vi lagt till allt eftersom genom att utgå från barnens tankar och teorier. Vi började till exempel att utforska hur kroppen på spindeln ser ut genom att titta på våra egna filmer, youtube och google. En flicka sa i början av vårt pappersremsbygge: ”kroppar brukar inte vara uppe”. Vi utmanade den teorin och tittade i många olika böcker och på många filmer och ställde oss frågan; Hur ser spindelns kropp ut?

En av projekt grupperna konstruerade tillsammans ett stort spindelnät i lera. Många diskussioner som väcktes och olika tekniker användes. Vi utmanar barnen att fråga varandra om hjälp eller att man får lära ut till dem som inte kan eller att man tror inte kan. Under tiden som spindelnätet utvecklades sitter en flicka och gör en spindel i lera, flickans tanke var att spindeln skulle gå på nätet. Utifrån detta resonemang så fick barnen fundera på spindelns rörelser. Barnen fick visa sina hypoteser kroppsligt och till följd av detta så fokuserade sig gruppen på att utforska spindelns rörelse på nätet.
Mot slutet av terminen ser vi att våra projektgrupper inspirerar varandra. Ett exempel på det är att de barn som arbetat med rörelse en dag fick rita ett stort spindelnät som de skulle röra sig över. Detta genom att lägga en bild på ett spindelnät på overheaden för att projiceras på golvet, barnen fick med en tuschpenna fylla i de svarta linjerna för att bilda spindelnätet. Detta såg barn från de andra projektgrupperna och de började genast rita spindelnät på A4 papper. Detta utgick vi ifrån vid nästa projekttillfälle och barnen fick börja med att rita spindelnät och sedan bygga med pappersremsor på detta nät.

Rörelsegruppen har mer fokuserat på frågor som; Hur rör sig spindeln? Hur kan vi tillsammans röra oss som en spindel? Där har tillägg i form av ny rekvisita har kryddat leken genom processen. De tog på sig strumpbyxor på armar och ben för att komma in i ”rollen som en spindel”. De lånar rekvisitans kompetenser. Barnen har fått samarbeta två och två och tillsammans rört sig som en spindel, för att de då har åtta ben ihop.

Vilka material har vi använt?
Remida material har en central roll på vår avdelning, då vi anser att det är ett kreativt, könsneutralt och föränderligt material. En grupp barn har använt sig av det materialet för att bygga först sina egna ansikten och sedan småkryp. Barnen bygger på plexiglas som vi sedan lägger på overheaden för att projiceras på väggen. Tillsammans förundras vi över den transformation som sker, vi pratar om form och färg. Den reflektion som läraren gjorde vid ett av de arbetstillfällena var att de allra flesta barnen tycker om att skapa på plexiglas. De använde sig av många typer av material, de tittade på varandras byggen och inspirerades. Det kunde man i en del fall se att de var likadana. Det tycker vi är bra, den "fiffiga kompisen" kommer in även där.

Vi har använt oss mycket av våra Ipads för att filma de olika projektarbetena. Vi har märkt att det ger oss en större bild på vad som händer. Vi lägger märke till saker som man inte tänker på just i den stunden som man arbetar med barnen. Det ger oss tankar och frågor kring vårt arbetssätt och barnens förhållningssätt till oss och materialet och mer därtill.

Vilka tankar och idéer har väckts hos oss?
Att arbeta med samma material, eller att försöka härma samma djur, en längre tid leder till fördjupning.

Vi har sett att det ger resultat om man inte har för bråttom utan ger det tid. Utveckla projektarbetet under tiden och lägg till ny rekvisita, pappersremsor i fler storlekar, tillför nytt material i rörelseleken i form av strumpbyxor. Det blir spännande och barnen får prova sina egna teorier. Går det att göra två kroppar med dessa remsor? Går det bättre om man använder tapet som är mjukare att böja? Hur ska barnen uppmärksamma detaljer? Kanske att barnen döper sig till olika spindelarter för att det ska bli mer intressant att titta närmare på detaljerna?

Barnen hade framförallt i början av pappersarbetet sina egna teorier om hur kropparna skulle sitta och hur man kunde konstruera dem. Allt eftersom har de inspirerat och lärt varandra hur man på olika sätt kan göra.

Om man utvecklar arbetet med nytt material, så tycker barnen fortfarande att det är roligt att arbeta, fast grundmaterialet är detsamma. Men de måste få nya utmaningar, nya frågor hela tiden.  

Fler tankar och reflektioner som vi har gjort är att även om vi arbetar med små grupper som metod, så är de grupperna inte tillräckligt små alla gånger. Eftersom vi dokumenterar under tiden som vi är medforskare/medupptäckare, så riskerar man att missa saker som sker under aktiviteten. Vi behöver vara uppmärksamma på det lärandet som sker och att kunna vara stödjande lärare till barnen.


Teckningar November 2012
Teckningar November 2011
Äldre och nya teckningar

onsdag 21 november 2012

Åter till leran

Det var här vid lerbordet tankarna på pappersremsorna började, i början av denna termin. Det var här ideén om att bygga tredimensionellt formades. Ett material att öva på, för att sedan kunna komma tillbaka till leran med nya upptäckter och erfarenheter. Eftersom det är ganska svårt, rent tekniskt att bygga på höjden med lera, kanske pappersremsorna var ett bättre material att använda tänkte vi, och gav oss in i pappersvärlden! Där har vi stannat, under hela terminen faktiskt. Där har vi efter varje gång hittat nya nycklar för att ta oss vidare. Vi har genom barnens teorier kommit vidare och ställt oss nya utmanande frågor.

 Pappersspindeln som inspiration
Hur kan man konstruera en spindel av lera som står upp?

 Spindeln som först stog upp ramlade. Hur skulle vi kunna få den att stå?

M: "Den måste ha starka ben"
A: "Den kanske har brutit benet?"
O: "Den behöver slickers!"
O: "Nu måste vi se här...Titta noga!"
O hämtar en spindelbok och tillsammans tittar M och O i den.

 Till sist lyckas de få spindeln att stå upp igen.

En annan spindel som går...

B: "Nu håller den på att klättra upp!"

lördag 10 november 2012

Våra projektgrupper inspirerar varandra

Denna vecka har vi verkligen fått syn på hur våra respektive projektgrupper har inspirerats av varandra.

En projektgrupp inriktar sig just nu mer mot rörelse och hur en spindel rör sig. Barnen har fått samarbeta och rört sig två och två för att tillsammans utforska hur en spindel rör sig. Denna vecka fick denna grupp först rita ett stort spindelnät på golvet, med hjälp av en bild på overheaden projicerat mot golvet. Sedan fick de gå på nätet.

Ett barn i en annan grupp blev inspirerad av detta nät och började själv att rita spindelnät. På nätet ritade han tre spindlar. Inte vilka spindlar som helst utan med otroliga detaljer som vi inte sett förut. Dessa spindlar hade både huvud, kropp och ben. Vi tog tillvara denna teckning och dagen efter var den en inspirationskälla för resten av denna projektgrupp som tidigare arbetat mycket med pappersremsor. Han som ritat fick själv visa hur han gjorde och lära de andra.

Efter att näten var ritade med svart tusch så byggde vi spindlarna av remsor på nätet. Denna gång med utmaningen att bygga både huvud, kropp och tidigare detaljer som spröt som vi arbetat med.

Som dokumentationsverktyg användes denna gång ipad som vi filmade med. Genom denna film fick vi syn på mycket och kommer få syn på ännu mer ju mer vi tittar och observerar den. Hur vi startar upp projekttillfället, hur vi ställer frågorna, hur vi tar tillvara alla barns olika kompetenser och tillgångar... Vi lär oss otroligt mycket genom att göra såhär.

Att projektgrupperna ska få möjlighet att inspirera varandra är någonting vi medvetet arbetat mot. Efter varje tillfälle har vi en reflektion i helgrupp där barnen får delge sina tankar.

Nu när vi arbetat så länge med dessa remsor kan vi verkligen se en utveckling. Fler detaljer läggs till varje gång. Barnen utforskar olika teorier om hur man kan göra en spindelkropp och inspireras och lär av varandra. Men det krävs att vi är där och utmanar och ställer frågor för att utveckla arbetet.

fredag 26 oktober 2012

Att fånga barnens intresse

När vi  fångar det barnen tycker om är det ingen tvekan om att det blir meningsfullt och roligt för barnen att vara delaktiga i projekt, det har vi observerat. Under ett tillfälle fick barnen i en av projektgrupperna arbeta med lera och tillsammans göra ett spindelnät. De fick forma smala korvar och samtidigt berättade barnen om vad de tänker om sitt skapande. Här nedan finns några exempel på barnens kommentarer:

Barn 1: -Den (sindeln) går på nätet
Barn 2: -Spindeln gör nätet och rör sig
Barn 3: -Spindeln gör att den (betet) fastnar i nätet



Under ett reflektions möte på trappan återkopplade vi det som vi hade gjort. Barnen fick titta på dokumentationen under detta tillfälle och tänka tillbaka på vad de sa under görandet av spindelnätet och spindeln. De fick visa, en och en, med kroppen och berätta hur spindeln går i nätet, eftersom det var det barnen fascinerades mest av , "Den kanske går på händerna", "Ett ben upp i luften", "Spindeln klättrar på väggen" (ett barn har två händer på golvet och benen mot väggen).

Nästa steg blev att vi i arbetslaget reflekterade och tänkte på hur vi kan gå vidare. Vi vill ta vara på det barnen sade under aktiviteten och vad de gjorde, för att det är det som är roligt och stimulerar barnen i sitt lärande. Vi vill ta tag i det som är "knaprigt" som Leif Strandberg formulerade sig på en föreläsning vi var på.
Vår tanke blev att barnen ska få  prova att dramatisera sin egen bild av spindeln som rör sig i nätet tillsammans med en kompis, att barnen får använda sina hypoteser om hur spindeln rör sig. Barnen får då känna och se olika nyanser, samarbeta och försöka få ihop rörelserna tillsammans. Så blev det också.
Barnen fick dela in sig i grupper om två. En lång tygbit lindades runt barnens midja, för att få ihop spindelns åtta ben. Nu kan man inte göra rörelserna ensam och göra det lätt för sig, utan barnen blir tvungna att samarbeta för att få ihop sina rörelser samt att vi får fler ben att använda i rörelseleken och integrerar matematiken ex. 4+4=8 ben. En del av barnen verkade jätte koncentrerade på att få ihop rörelserna tillsammans. Det är inte lätt! Det är första gången barnen rör sig på det viset. De kommunicerar knappt  med varandra och har olika hypoteser på hur spindeln rör sig. Rörelseleken filmades av en vuxen med en iPad som barnen efteråt tittade på och fick utforska rörelserna tillsammans.
Detta blev ett lyckat lärotillfälle. Här presenteras några av barnens kommentarer:
"det var roligt", "kan vi göra igen", "jag kan göra olika spindlar".
Till nästa gång tänker vi att tillför mer rekvisita som kan hjälpa barnen att prestera ännu mer och att leva sig in i rollen som spindel, vi tänker svarta nylonstrumpor som barnen får ha på alla sina spindelben och kanske till och med musik att röra sig till. Tanken blir även att barnen ska få träna på att kommunicera med varandra.



Observera bilden, barnet till höger visar sin teori på hur spindel använder sina ben när den är i rörelse.

onsdag 24 oktober 2012

Pappersremsornas värld

Det är där några av oss fortfarande befinner sig... Vi har fortsatt att arbeta med dessa remsor. För varje gång har vi försökt ställa nya utmanande frågor för att barnen skall få möjlighet att bygga på ett annat sätt, eller med fler detaljer. Vi har verkligen sett att man kan göra på många olika sätt. Sist när vi arbetade gjorde en flicka ännu ett exemplar av en spindel -på ett nytt sätt!


Denna spindel limmade hon fast såhär. Den har åtta ben och två spröt av små remsor som vi la till som ytterligare ett material. Nu i efterhand funderar vi hur vi skulle kunna utmana henne vidare. Man vill inte ge henne ett färdigt svar i stil med: Skulle du inte kunna prova att vända på den? Man blir ju lite nyfiken, står spindeln upp eller ligger den kanske på rygg rentav? Ja, det var ytterligare ett sätt att göra en spindel och vi får fundera lite till.

Inför utställningen vecka 11, då vår organisation visar upp vårt projektarbete Småkryp och rörelse med hjälp av Remida material, så funderar vi redan nu på materialval. Skulle vi kunna utveckla denna tredimensionella tanke i annat material? Remsor av tapet? Kan man använda tyg? Band? Annat material?

Nu efter tre gångers arbete med svarta pappersremsor på vit botten kanske vi kan prova något annat. En utveckling av det vi just gjort men på ett nytt sätt.


tisdag 23 oktober 2012

Reflektioner från askultationen...

Sådär, nu har vi alla tre varit på auskultation i Alby och alla vi har blivit en erfarenhet rikare. Tanken från början var att vi skulle följa en lärare var, på tre olika avdelningar. Det vi alla upplevde var att det var svårt att endast observera en lärare, det blev automatiskt så att man följde hela arbetslaget i deras arbete. Vi gick alla in för att titta på hur dagen var organiserad, hur barnen introducerades i aktiviteter och vilka aktiviteter som förmiddagen innehöll. Just nu arbetade man inte med något fördjupat projektarbete, så spontan lek och skapande aktiviteter var i fokus. På den här förskolan, liksom på vår, så såg vi att man tillämpade "fast och rörlig" lärare. Det skapar en trygghet i arbetet, man kan vara trygg med att den rörlige tar hand om löpande händelser och förbereder också för tex. en fruktstund så att den fasta kan "fånga" barnen i något spännande...

Att förskolan hade 35 olika språkgrupper tyckte vi också var helt fantastiskt! På vår förskola har vi också flera språkgrupper, men inte så här många. Det måste vara helt fantastiskt att möta så många olika kulturer på en förskola. Det är förövrigt också något som vi blev nyfikna på efteråt, hur tar man tillvara alla dessa språk och olikheter och likheter? Vi hoppas på ett nytt tillfälle för auskultation snart och då tar vi på oss "språkglasögonen"!

tisdag 16 oktober 2012

Barn hittar bokstäver i sin omgivning

De flesta av barnen har visat ett stort intresse för skriftspråket som vi tidigare skrev i ett annat inlägg. De är bekanta med och känner igen många bokstäver som de också hittar i sin omgivning.

När vi exempelvis är ute i skogen och ska titta efter småkryp hittar barnen även andra saker. Som i detta fall pinnar som är formade till en bokstav.
- "Mitt namn", ropade ett barn när han hittade bokstaven T. T:et som i mitt namn! De andra barnen blev nyfikna och valde också att titta efter sina bokstäver. Dessa pinnar tog vi med oss till förskolan och presenterade för de andra barnen. Vi pedagoger föreslog att vi kunde leka med bokstäverna på ljusbordet bland de andra naturmaterialen. En del barn ville direkt sätta igång med att skriva på ljusbordet.

Detta blev en lekfull  och inspirerande skriftlig aktivitet

Många teorier om spindelns kropp

Denna vecka fick vi syn på att det verkligen är en poäng med att arbeta med samma material många gånger. Det var bara andra gången vi arbetade med pappersremsorna (som beskrevs i ett tidigare inlägg), men ändå såg vi att det skett en otrolig utveckling i hur barnen använde sig av materialet.

Eftersom vi vid förra tillfället pratade om hur och var spindelkroppen sitter ville vi denna gång utmana dem vidare. En av projektgrupperna fick frågan om de kunde göra en spindel med en kropp. Barnen började direkt att arbeta. Det intressanta här var att alla barnen hade helt olika teorier om hur man kan göra en kropp. Deras spindlar hade olika kroppar helt efter deras egna tankar. Ibland kan man tydligt se hur barnen inspireras och lär varandra men denna gång var alla helt koncentrerade på sitt sitt eget skapande. Efteråt var det flera som riktigt lyste av glädje över deras eget resultat. De lyckades göra en kropp!

Att utmana barnen såhär, kan ibland vara svårt. Vilka frågor är bra att ställa? Hur ska man gå vidare på en lagom nivå? Men vi tror att det gäller att lyssna på barnens teorier och utmana utifrån det.

måndag 15 oktober 2012

Att få syn på sig själv genom att observera någon annan

Den här veckan kommer vi på forskaravdelningen att få vara med om nåt helt nytt! Vi kommer att vid tre olika tillfällen askultera på en förskola i Alby. Syftet med askultationen är att vi genom att observera andra ska få syn  på oss själva. Vi har med oss olika frågeställningar som hjälp för att få en så tydlig bild som möjligt av hur lärarna arbetar på den här förskolan. Det som vi är mest nyfikna på är hur och på vilket sätt man arbetar med projekt. Vilka frågeställningar använder sig lärarna av, hur har man valt att iscensätta dagen, aktiviteter, vilket material används, hur har man valt att dela upp barngruppen, får barnen välja själva eller är grupperna förutbestämda.. Ja, det är mycket som vi funderar på och det ska bli jättespännande att få vara med om det här. Vi är helt övertygade om att vi kommer att få lära oss en hel del om oss själva och om hur man kan organisera vardagen på förskolan. Det är utmanande för oss att se hur de nyckelbegrepp som vi har fått syn på i vår egen verksamhet, ser ut på den här förskolan.

onsdag 10 oktober 2012

Att arbeta med råmaterial

Som dokumentationsverktyg använder vi kontinuerligt kamera, i pad, små anteckningsblock och post it lappar. Det är lätt att samla på sig väldigt mycket material och vid våra reflektionetillfällen får vi möjlighet att bena ut bland alla anteckningar, foton och filmer och se vad vi ska ta fasta på och hur vi ska gå vidare.

Ibland känner vi att vi behöver reda ut tankarna och då skriver vi rent råmaterialet. Men, det är inte färdigt där för den sakens skull. Vi kan fortfarande fortsätta att arbeta med dessa dokumentationer. I ett planeringsrum har vi en whiteboardtavla där vi har möjlighet att sätta upp våra dokumentationer och skriva tankar och funderingar vid sidan av när vi har våra reflektionstillfällen.

Såhär ser vår projekttavla ut:



onsdag 3 oktober 2012

Det är väldigt lätt att gå för snabbt fram...

Om man läser lite snabbt om vad Reggio Emilia inspirerat arbetssätt kan handla om så ser man ganska snabbt att en av tankarna är att utforska de 100 språken. Detta genom att använda så många olika material som möjligt i processen med det temaarbete man håller på med. Att barnen ska få möjlighet att använda olika material i ateljén men att även få uttrycka sig på andra sätt genom rörelser och det talade språket.

Med tanke på detta är det väldigt lätt att hamna här; ena dagen gör man småkryp av Remida material på plexiglasskivan, nästa dag gör man småkryp i lera och nästa dag så ritar eller målar man. Vi tänker att det inte är såhär vi vill arbeta eftersom det inte känns som man kommer till fördjupning. Detta med fördjupning på allvar, har vi pratat om förut i denna blogg, just för att det kanske är lite svårt! Det måste till mer än bara småkryp och rörelse som en röd tråd. Det måste till en sorts helhetstänk kring projektet för att det inte ska kännas "hattigt". Vi ska nog hålla på med samma material en längre tid tänker vi nu. Nu har två projektgrupper börjat utforska pappersremsornas möjligheter och detta kommer vi att arbeta med mycket framöver.

Genom att ha pedagogisk dokumentation som arbetssätt får man syn på mycket! Det är när man senare reflekterar med kollegorna om det man fått syn på som man vet hur man ska gå vidare. Ett barn i gruppen visade oss förra veckan att vi måste fördjupa oss genom att titta ännu mer på detaljer. Barnen fick en utmaning i att bygga ett småkryp på höjden med hjälp av dessa pappersremsor. Bakgrunden var att vi sett att lerarbetena oftast blir liggande konstellationer och vi ville utmana dem att bygga på höjden. Att börja utforska pappersremsor kändes som ett bra material för detta.

För att utmana en av flickorna i arbetet fick hon frågan om hon kunde göra en kropp på sin spindel. Hon fick ytterligare en remsa och funderade.


En spindel gjord av en flicka 4,4 år


Titta, kan man göra en kropp upptill?
- Kroppar brukar inte vara uppe. Kroppar brukar vara nere. Benen också!

Flickan hämtade några insektsböcker och vi tittade tillsammans. Mycket riktigt var spindlarna avbildade ovanifrån så att de såg platta ut.

När den här flickan talar om att det i princip är en konstig uppmaning att få, att bygga en spindel på höjden, när de spindlar hon sett faktiskt inte ser ut så, var som att be henne bygga ett abstrakt djur som inte finns, inte i hennes erfarenhetsvärld i alla fall.

Genom reflektion efteråt fick vi syn på att vi måste titta ännu mer på detaljer. Vi har gjort det tycker vi, genom egna inspelade filmer, You tube osv men uppenbarligen inte tillräckligt. Man kan alltid backa, när man går för fort fram, vilket är lätt hänt att man gör!

Småkrypen monterade på kontrastfärgad kartong

måndag 17 september 2012

En meningsfull vardag när vi är få pedagoger

Att det saknas personal tillhör en vanlig vardag för de allra flesta någon gång i bland. Hur organiserar  man för att barnen ska få en fortsatt meningsfull förskoledag trots det? Den enkla utvägen är att " ALLA GÅR UT", för att man tänker att då klarar vi det.. På vår avdelning har vi utmanat oss med att se om våra nyckelbegrepp håller även om vi saknar någon kollega. Är vi få så behöver vi organisera för det, välja andra aktiviteter som är laddade med förväntan och spänning och som fångar barnen! Det är utvecklande för barnen om innehållet är meningsfullt.

En eftermiddag då vi var två lärare tillsammans med barngruppen, valde vi att dansa. Musik och dans är populära aktiviteter hos oss, det är aktiviteter som är otroligt lustfyllda! Vi lekte att vi var olika småkryp när vi dansade, det utvecklade sig till slut till en småkrypsdanslek med matematik i fokus. Nästan alla barn valde att delta och vi kände att det blev en lyckad eftermiddag. Efter en lång stunds dansande så valde vi att samla ihop oss, och då fick vi besök av en magisk fjäril... när fjärilen gjorde entre så kunde man höra en knappnål falla. Det var alldeles, alldeles knäpptyst. Fjärilen var laddad med magiska krafter, den var fantastiskt vacker, och alla barnen fick hålla den jätte, jätte försiktigt.. vi ser att barnen är tagna av fjärilen och magin som den är laddad med, barnen är väldigt angelägna om att dela upplevelsen med varandra. Aktiviteten väcker också empati, de barn som inte deltar, får en positiv uppmaning av sina kompisar att komma och titta på den fina fjärilen. Vi är glada över att kunna bidra till en kultur där barnen är empatiska med varandra.

Lärarna på vår avdelning går emellanåt på utbildningar tillsammans och då betydet det att barngruppen får dela dagen med annan personal. För att få barnen att känna trygghet och för att ge de den struktur de är vana vid, så börjar vi, i den mån det går, med att ha ett möte på trappan för att informera om hur dagen i stort kommer att se ut. Det ger barnen och extra personalen en ingång på dagen som är nödvändig för att det ska bli en så bra och meningsfull dag som möjligt. Vi ser att det finns ett syfte till att starta dagen med ett möte på trappan.

tisdag 4 september 2012

Förändringar i miljön

Vi går från att ha varit en mellanavdelning till att vara en storavdelning. Ungefär halva vår barngrupp går nu sista året hos oss. Det är därför extra viktigt att fundera ut vad det är dessa barn behöver extra av, detta sista år. Språket genomsyrar allt hos oss såklart, då många har annat modersmål än svenska. Ett steg i att arbeta med språket, att väcka intresse för och nyfikenhet kring hur man formulerar sig i text var att göra en skrivhörna. Ute i vår korridor har vi möblerat med bord och hyllor. Det finns tidningar att klippa bokstäver ur samt bokstäver utskrivna från datorn, som barnen själva skrev. Det finns olika sorters pennor, papper, vykort, fina brevpapper i olika färger, lim, och inte att förglömma, frimärken! Vi tänker att i huvudsak få in språket i projektarbetet Småkryp i rörelse. Där får man nya begrepp och tillfälle finns för reflektion och berättande. Men språket är förståss levande hela tiden, hela dagarna.

Vi blev väldigt inspirerade av Reggio Emilias förskolors sätt att få in så mycket naturmaterial. Vi har nu samlat på oss rosblad, kottar, blomknoppar av olika slag, blad och pinnar. Vi ska fylla på allt eftersom så att det finns ett rikt utbud av detta, både ute och inne. Vi har använt materialet till vårt ena ljusbord.



Så här såg det ut på förskolan Freire i Reggio Emilia. Under tiden vi var där på vårt studiebesök så byggde barnen med naturmaterialet. De byggde sig inifrån och ut...

måndag 3 september 2012

Fler tankar...

För att gå vidare i projektet så behöver vi lärare blicka tillbaka för att reflektera över terminen som gått. Vi har massor av anteckningar från våra möten med vår konsult och det är så mycket som vi vill dela med oss av till andra. Bla har vi funderat över hur vi kan få "till" de där fiffiga frågorna som får barnen att börja tänka och fundera över det de upplever. Vi har pratat mycket om att få barnen i reflektion, att tänka tillsammans. Hur gör vi då? Vilka metoder finns för det? Vi har pratat mycket om att det är bra att ha stora öron! Vi behöver skärpa till vårt lyssnande som lärare och VERKLIGEN lyssna på vad det är barnen pratar om, vilka tankar har de, vad spekulerar barnen om. Vi har pratat om ATT KUNNA lyssna, snarare än att våga lyssna.
Hur få barnen i fördjupning är också något som vi funderar över och som känns som en utmaning varje gång för oss lärare. Den frågan har vi reflekterat över vid flera tillfällen tillsammans med vår konsult från Reggio Emilia institutet, och vi får massor av uppslag och tankar varje gång. Sen är det upp till oss att praktisera det i vår verksamhet. Vi TRÄNAR på det. Det är förövrigt ett nytt ord som vi använder ofta i vårt arbete, vi TRÄNAR.
Hur gör man då för att få barnen i fördjupning? Man behöver ställa sig en mängd frågor, bla vilket material behövs, barn möts genom material. Hur iscensätter vi i miljön för att barnen ska komma i fördjupning?
Just nu befinner vi oss i samlandet av en massa "stoff" för att undersöka vad det är som barnen tycker är kul och spännande. Som verktyg använder vi framförallt Ipaden och datorn. Det är ett enkelt sätt att snabbt kunna dokumentera, samt ge tillbaka dokumenationen till barnen. Vi får ett bra utgångsläge för att komma vidare...

Tankar inför hösten




Vår organisation på sju förskolor ska fortsätta att ha småkryp som gemensamt tema. Vi har dock utvecklat det hela till att nu benämna vårt tema som "Småkryp i rörelse". Vi har börjat att spana efter småkryp när vi är ute på promenader och när vi går till skogem. Vi har tittat på det som vi har hittat i vår omgivning och som barnen visat intresse för. Föregående år arbetade vi mycket med spindlar. Vi försökte få en utveckling i lärandet, fördjupa vårt projekt och få in fler detaljer genom att arbeta mycket i ateljén med att skapa spindlar av olika slags material. Vi ska försöka bredda oss nu och titta på många olika arter till att börja med. Senare får vi se vad det hela leder till. Nu har vi till exempel hittat Bärfisar. De har en fin grön färg och vi har nu arbetat i ateljén med att måla dem och att göra dem i lera.

Vi är i en uppstart av en ny termin och funderar på hur vi ska gå vidare med detta projekt. Vi samlar på oss mycket råmaterial i form av barnens tankar och kommentarer angående deras arbeten. Istället för att direkt göra en (pedagogisk) dokumentation att sätta upp på vår projektvägg, samlar vi nu på oss stoff som vi kan reflektera kring så att vi vet hur vi ska gå vidare. Hur man arbetar med råmaterial fick vi se många exempel på i Reggio Emilia i våras. De hade råmaterialet på sin projekttavla -och det så så professionellt och estetiskt ut. I och med att vi nu har småkryp i rörelse som tema så kommer film vara ett bra verktyg för oss. Vi har filmat en spindel, och fler filmer blir det framöver. Råmaterial är ingen konst att samla på sig. Snarare tvärt om, högarna av anteckningar och bilder, barnens arbeten och teckningar/målningar bli ganska snart stor. Vi måste nu fundera vad vi vill dokumentera? Vad är det vi är ute efter? Man kan gå in i en aktivitet med olika glasögon. Vilka av dem alla ska vi ha på oss nu? Vi har mycket att fundera kring, så här i uppstarten av vårt nygamla temaarbete.

torsdag 23 augusti 2012

Vi rivstartade med en föreläsning!

I mitten av augusti, när alla lärare var tillbaka på förskolorna i vår organisation hade vi en arbetsplatsträff, hos oss på vår förskola. Vårt arbetslag, i egenskap av att vara organisationens forskaravdelning, utmanades i att hålla föreläsning inför resten av organisationen. Vi hade förberett oss väl med ett bildspel och tränat in våra respektive manus väl. Det vi berättade om var trappen som mötesplats samt våra nyckelbegrepp som vi under året har kommit fram till är viktiga som grund för vår verksamhet. Dessa nyckelbegrepp benämndes i föregående inlägg och nu ska vi förklara lite mer vad vi menar med några av dem.


Under det här året har vi pratat mycket om hur viktigt det är med organisation. För oss handlar organisation om att organisera för alla barns delaktighet. Organisation handlar inte enbart om rutinerna i vardagen utan om vårt förhållningssätt gentemot barn, miljö, material, föräldrar. Organisation och delaktighet har blivit nyckelbegrepp för oss och vår verksamhet.

Utmaningen för oss ligger i att sätta ord på de metoder som vi arbetar med. De här begreppen är inte nya, men har efter mycket reflektion och handledning fått en annan innebörd, vi förstår bättre idag vad de betyder för oss och vi har fått syn på att det är de här begreppen som är basen i vårt arbete. Det här är våra metoder för delaktighet.


Introduktion
    -Som vi tidigare har berättade så använder vi trappan som verktyg när vi bla introducerar nytt material/verktyg. Ett exempel är när barngruppen introducerades för Ipad, då samlade vi hela barngruppen och tydligt och konkret gick igenom Ipadens funktioner och framförallt hur man använder sig av ett sådant verktyg. Barnen fick också sedan prova i två grupper. Vi vill gärna tro att det var den tydliga introduktionen, samt att barnen var delaktiga i introduktionen. Vi har inte behövt ha några särskilda tidsbestämmelser eller dylikt, utan barnen har kunnat fördela tiden för Ipadens användande rättvist mellan sig. Ibland behövs det vuxenstöd, men i huvudsak så har barnen fått ansvaret för att sköta detta. Vi vuxna är alltid närvarande i barnens lek och aktiviteter vilket skapar en trygghet, tror vi, hos barnen. Man får ansvar, men vi finns närvarande.

Återkoppling
 -Återkopplingssystemet bygger på att ge tillbaka dokumentation till barnen och gemensamt reflektera. Vi har också börjat återkoppla händelser och aktiviteter genom att barnen får teckna sin upplevelse när vi återsamlas på tex. trappan. Efter ett besök på Tom tits tecknade barnen det de hade upplevt som mest roligt. Just den typen av återkoppling är något av en utmaning för oss inför hösten. Vi kommer mer att använda oss av den metoden framöver och utveckla den,  för att få syn på vad barnen väljer att visa intresse för.
Råmaterial att arbeta med innan färdiga snygga dokumentationer säkerställs också när man tillsammans med barnen gemensamt reflekterar om en aktivitet eller händelse, det kan ske bla. genom att vi ritar och barnen berättar, bilder som vi har tagit, filmsekvenser där vi får syn på oss själva i aktivitet också. Det är ett mycket lärorikt sätt att få syn på sig själv och tillsammans i arbetslaget tittar vi på det och reflekterar.

Iscensättning
 - miljön som den tredje pedagogen. Estetik viktigt, miljön ska vara vacker och inbjudande, vi vill att barnen ska ”dras” in för att leka och utforska. Det ska vara tillåtande, inbjudande, spännande, det ska finnas massor av möjligheter till möten mellan barn-barn, barn – vuxen. Det ska finnas ett rikt utbud av material som är väl organiserat (framdukat), det ska tydligt framkomma var materialet hör hemma. Remida är vår största källa till spännande, kreativt, föränderligt material.
Iscensättning handlar också om att avdelningen redan på morgonen bjuder på nån sak som väcker lusten att leka.

  

Äntligen är terminen igång!

Barnen har kommit tillbaka och med dem alla utmaningar som vi lärare får arbeta med. Några barn är nya hos oss, men flertalet har gått hos oss tidigare. Det gör att vi lägger mycket tid på introduktion av miljö, material och varandra. I vårt introduktionsarbete använder vi oss av de gamla barnen som faddrar när vi introducerar. Vi ser att flera av barnen verkligen har saknat varandra och börjar genast att leka och hittar i lekmiljön. I vår grupp har vi en klick som utmanar oss lärare att tänka en vända till. Vi tolkar att de barnen har saknat förskolan, mycket för den trygghet som vi kan erbjuda i vår miljö, material och gemenskap. Många barn bär på en tung ryggsäck. Det är de barnen som verkligen får oss att reflektera över de metoder som vi i förskolan använder oss av idag. Tack och lov för de barnen, för det är ju de som gör att vi måste tänka om vår verksamhet. Det är de som gör att vi gör kullerbyttor och verkligen får oss att tänka om varför vi gör som vi gör. Utan de barnen skulle vi lärare och vår verksamhet inte utvecklas alls tror vi.

I vårt arbetslag har vi tagit fram nyckelbegrepp som representerar vårt arbetssätt. Vi ser följande begrepp som framgångsrika metoder.

  • Mindre grupper
  • Introduktion
  • Återkoppling
  • Iscensättning
  • Återtag
  • Ateljekultur- miljön som den tredje pedagogen
  • Nävaro- lyssnande
  • Det kompetenta barnet- barnen växer genom att få ansvar

fredag 15 juni 2012

Trappan som mötesplats

Vår trappa på avdelningen har en väldigt central funktion. På morgnarna, direkt efter frukost, samlas vi där för att starta igång vår dag. Senare på dagen, efter olika aktiviteter, återsamlas vi där för att tillsammans reflektera över förmiddagens aktiviteter. Ibland använder vi dokumentationer från förmiddagens arbeten och tittar gemensamt på, ibland berättar några barn vad de har gjort i sin projektgrupp. Trappan är viktig för oss har vi förstått.
 Den här tiden på terminen har vi överinskolningar och vi får fyra nya barn till oss. Självklart började vi med ett möte på trappan. Vi har haft gästande barn från en förskola som hade planeringsdag, och även den dagen började vi med ett möte på trappan. Varför då? Varför kan man inte bara gå ut efter frukost, eller gå och äta lunch direkt efter förmiddagsaktiviteterna? Eller nya barn kan väl bara komma in och leka? Varför behöver man samlas tillsammans, finns det ett värde i det, bryter vi inte barnen i deras aktiviteter då? Det här är funderingar som vi har ibland, men vi kommer faktiskt fram till att det är en bra metod som skapar tydlighet och struktur för vår verksamhet. Barnen känner igen sig och kan rutinerna, även om innehållet ändras varje dag. Allas delaktighet ökar också genom att man får delta aktivt.
Måste samlingen ske på just en trappa då? Kan man inte sitta på rund matta? Jo, det kan man om man vill, men vi har medvetet valt just trappan som en viktig mötesplats. Formen, att den går i en vinkel, gör att alla blickar per automatik styrs mot "scenen" samt att barnen kan se varandra. Att den går i två nivåer gör att barnen fritt kan välja att sitta på kanten lite vid sidan av. De kan sätta sig i centrum om de vill, allt efter personlighet och humör. Man kan välja att vara både publik och aktör. Man bygger upp stämning och förväntan, "nåt kommer att hända". Man samlar gruppens fokus. Alla barnen ska känna delaktighet på trappan.

söndag 3 juni 2012

Bilder att inspireras av...


Vi fotade en del i Reggio Emilia men eftersom det inte är tillåtet att fota inne på förskolorna så består våra bilder av de upplevelser vi hade utanför dem. Gårdarna, eller parkerna som de kallar dem för, fick vi fota samt vårt besök på Remida.

Bilden längst ner till höger kan vi inte låta bli att kommentera. Den är från fröskolan Freire. Vi såg att hos dem finns det ingen gräns mellan uteaktiviteter och inneaktiviteter. Vi faschinerades av två flickor som kreativt använde sig av material som tyg, torkade rosblad, snäckor, stenar och pinnar. De började inne på avdelningen och när vi senare återvände till samma avdelning hade de byggt sig ut! Det fanns liksom ingen gräns mellan ute och inne. Klimatet var öppet och de tilläts använda materialet kreativt utan begränsningar.

fredag 1 juni 2012

Veckan är slut men något nytt tar sin början...

Seminarieveckan är slut. Vi har fått uppleva enormt mycket här... Mycket som vi inte kunnat drömma om. Fulla av nya intryck och idéer spånar vi tillsammans med övriga pedagoger från Södertälje om att vi på något sätt måste träffas hemma och reflektera ihop. Vi har upplevt något tillsammans och att då kunna fortsätta att ibland utbyta erfarenheter på hemmaplan känns spännande.

Vi får nog helt enkelt åka hem och smälta detta lite. Samla ihop oss. Tänka inför höstterminen och vad vi ska arbeta vidare med utifrån pågående projekt, eventuella nya projekt och framförallt nu utifrån våra nya erfarenheter.

Om vi ändå ska försöka summera veckan något så känner vi att våra kunskaper och tankar som vi hade med oss hit har befästs. Det vi fått syn på, redan på hemmaplan, har liksom fått en ytterligare dimension genom att vi fått höra pedagoger här berätta om deras syn på projektarbete och hur man organiserar en dag på förskolan samt genom att vi fått se hur det ser ut i verkligheten. Det vi tittade extra på som tex hur man organiserar för skrivlek och matematik samt hur man använder sig av råmaterial i arbetet har vi sett flera exempel på som vi kommer att arbeta vidare med hemma.