Vad har vi fått syn på under denna höst?

Projektpaus och återblick
I december har vi en projektpaus. Vi fördjupar oss alltså inte i projektarbetet just under denna tid, men reflekterar desto mer om det arbete som vi gjort. Detta gör vi tillsammans med barnen men också tillsammans i arbetslaget. Vi vill göra barnen delaktiga i sina läroprocesser och ett sätt att göra det på är att blicka tillbaka på vad vi gjorde för ett halvår sedan, eller ett år sedan. Titta, jämföra och sen att dela sina tankar med kamraterna.

Vi har till exempel nu på slutet avslutat pappersremsarbetet och istället provat att rita spindlar och spindelnät med tusch. Vi har dock utvecklat det lite och pratat om känslor och barnen har fått rita "känslospindlar". Vi har kunnat jämföra med äldre teckningar och ge barnen möjlighet att se vad de själva har lärt sig. Det är en enorm utveckling som skett under det senaste året kan vi tillsammans med barnen konstatera.

Vad har vi gjort och hur har vi gått vidare?

Vårt arbetslag har förmånen att få stöd och handledning av Per Bernemyr. Vi har vid flera tillfällen diskuterat projektet och svårigheterna med att komma vidare. Vi har under gemensamma reflektioner vänt och vridit på det råmaterial vi har. Vi bestämde oss redan i början av terminen att sätta igång att samla massor av råmaterial. Råmaterialet har varit teckningar, observationer, filmer/bilder från arbetet i grupperna.

Under vår gemensamma planeringstid, har vi sedan gått tillbaka och titta på var vi står ”just nu”, och hjälpt varandra att komma vidare i grupperna. Vi ser att våra tre grupper ”smittar” varandra, vilket är mycket positivt. vi har medvetet arbetat för att inspirera varandra genom återkopplingar i helgrupp samt att ta hjälp av "fiffiga kompisar". När grupperna har varit små (pga sjukdom eller ledighet), så har vi valt att bjuda in barn från de andra grupperna. Det har varit ett medvetet val av barn, vi har barn som är bra inspiratörer och därmed har en möjlighet att ”krydda” aktiviteterna. 

Projektarbetet har fortsatt med nya utmaningar utifrån det barnen har sagt och gjort och med hjälp av våra tillägg vad gäller material. Till exempel så byggde vi i början spindlar helt utan kropp, inga detaljer som spröt eller ögon. Detta har vi lagt till allt eftersom genom att utgå från barnens tankar och teorier. Vi började till exempel att utforska hur kroppen på spindeln ser ut genom att titta på våra egna filmer, youtube och google. En flicka sa i början av vårt pappersremsbygge: ”kroppar brukar inte vara uppe”. Vi utmanade den teorin och tittade i många olika böcker och på många filmer och ställde oss frågan; Hur ser spindelns kropp ut?

En av projekt grupperna konstruerade tillsammans ett stort spindelnät i lera. Många diskussioner som väcktes och olika tekniker användes. Vi utmanar barnen att fråga varandra om hjälp eller att man får lära ut till dem som inte kan eller att man tror inte kan. Under tiden som spindelnätet utvecklades sitter en flicka och gör en spindel i lera, flickans tanke var att spindeln skulle gå på nätet. Utifrån detta resonemang så fick barnen fundera på spindelns rörelser. Barnen fick visa sina hypoteser kroppsligt och till följd av detta så fokuserade sig gruppen på att utforska spindelns rörelse på nätet.

Mot slutet av terminen ser vi att våra projektgrupper inspirerar varandra. Ett exempel på det är att de barn som arbetat med rörelse en dag fick rita ett stort spindelnät som de skulle röra sig över. Detta genom att lägga en bild på ett spindelnät på overheaden för att projiceras på golvet, barnen fick med en tuschpenna fylla i de svarta linjerna för att bilda spindelnätet. Detta såg barn från de andra projektgrupperna och de började genast rita spindelnät på A4 papper. Detta utgick vi ifrån vid nästa projekttillfälle och barnen fick börja med att rita spindelnät och sedan bygga med pappersremsor på detta nät.

Rörelsegruppen har mer fokuserat på frågor som; Hur rör sig spindeln? Hur kan vi tillsammans röra oss som en spindel? Där har tillägg i form av ny rekvisita har kryddat leken genom processen. De tog på sig strumpbyxor på armar och ben för att komma in i ”rollen som en spindel”. De lånar rekvisitans kompetenser. Barnen har fått samarbeta två och två och tillsammans rört sig som en spindel, för att de då har åtta ben ihop.

Vilka material har vi använt?
Remida material har en central roll på vår avdelning, då vi anser att det är ett kreativt, könsneutralt och föränderligt material. En grupp barn har använt sig av det materialet för att bygga först sina egna ansikten och sedan småkryp. Barnen bygger på plexiglas som vi sedan lägger på overheaden för att projiceras på väggen. Tillsammans förundras vi över den transformation som sker, vi pratar om form och färg. Den reflektion som läraren gjorde vid ett av de arbetstillfällena var att de allra flesta barnen tycker om att skapa på plexiglas. De använde sig av många typer av material, de tittade på varandras byggen och inspirerades. Det kunde man i en del fall se att de var likadana. Det tycker vi är bra, den "fiffiga kompisen" kommer in även där.

Vi har använt oss mycket av våra Ipads för att filma de olika projektarbetena. Vi har märkt att det ger oss en större bild på vad som händer. Vi lägger märke till saker som man inte tänker på just i den stunden som man arbetar med barnen. Det ger oss tankar och frågor kring vårt arbetssätt och barnens förhållningssätt till oss och materialet och mer därtill.

Vilka tankar och idéer har väckts hos oss?

Att arbeta med samma material, eller att försöka härma samma djur, en längre tid leder till fördjupning.

Vi har sett att det ger resultat om man inte har för bråttom utan ger det tid. Utveckla projektarbetet under tiden och lägg till ny rekvisita, pappersremsor i fler storlekar, tillför nytt material i rörelseleken i form av strumpbyxor. Det blir spännande och barnen får prova sina egna teorier. Går det att göra två kroppar med dessa remsor? Går det bättre om man använder tapet som är mjukare att böja? Hur ska barnen uppmärksamma detaljer? Kanske att barnen döper sig till olika spindelarter för att det ska bli mer intressant att titta närmare på detaljerna?

Barnen hade framförallt i början av pappersarbetet sina egna teorier om hur kropparna skulle sitta och hur man kunde konstruera dem. Allt eftersom har de inspirerat och lärt varandra hur man på olika sätt kan göra.

Om man utvecklar arbetet med nytt material, så tycker barnen fortfarande att det är roligt att arbeta, fast grundmaterialet är detsamma. Men de måste få nya utmaningar, nya frågor hela tiden.  

Fler tankar och reflektioner som vi har gjort är att även om vi arbetar med små grupper som metod, så är de grupperna inte tillräckligt små alla gånger. Eftersom vi dokumenterar under tiden som vi är medforskare/medupptäckare, så riskerar man att missa saker som sker under aktiviteten. Vi behöver vara uppmärksamma på det lärandet som sker och att kunna vara stödjande lärare till barnen.

Teckningar November 2012

Teckningar November 2011

Äldre och nya teckningar