Varför tecknande?

       Vid teckning fokuserar barnet på objektet. Teckning skärper ögat och barnet övar upp en känslighet för detaljer. Teckning är starkt kopplat till seendet. Att teckna gör att seendet blir mer medvetet.  Att teckna är en början till skriftspråket. Teckning är ett av många uttryckssätt och ett verktyg som möjliggör för kommunikation. Genom detta kan vi tolka barnens intressen och märkvärdiggöra deras tankar. Barnens reflektionsförmåga och kreativitet stärks i samband med tecknandet. Ju mer barnet tecknar desto mer kunskaper får det.

Tankar om "Austin´s butterfly" och om att få befinna sig i intelligenta sammanhang!

Vi har sett en intressant film på youtube och  vi vill dela våra tankar kring den med er. Vi tänker att denna film pekar ut det vi vill förmedla och arbeta för. Den sätter ord på vikten av att befinna sig i långdragna processer, som vi skrivit om förut i bloggen. Det är ett svårt arbete och ett oerhört komplext sådant. Det kräver engagemang, reflektion och att även vi kollegor är fiffiga kompisar och hakar i och vänder på varandras tankar. Ibland är det svårt att förmedla vad vi egentligen tänker, det  är svårt att sätta fingret och de rätta orden på vad vi vill ha sagt. Då är det bra att vi får syn på dessa filmer som kan belysa och förstärka men kanske också skaka om lite och få oss att fundera...  

Det här att befinna sig i långa processer ser vi som oerhört viktigt. Vi har detta år med de allra yngsta fått syn på att det är nödvändigt att ta det ännu lugnare än vi tidigare gjort. Vi har kommit på oss själva med att vi faktiskt också har lyckats att stanna kvar, hålla ut, vara tålmodiga men ändå haft kvar det brinnande intresset. Vi arbetar projekterande, vilket för oss betyder att det är en lång process med många olika pusselbitar som hakar i varandra allt eftersom. Grundramen till pusslet har vi, de handlar om vår struktur och våra "metoder" som vi tidigare skrivit om. De resterande bitarna vet vi inte riktigt hur de ser ut och motivet kanske vi aldrig kommer kunna se. 

Vi ser en skillnad i att göra ofta och upprepa mot att ha ett temaarbete där man ägnar sig åt en viss fråga under en kort tid. Som vi ser det finns det ingen möjlighet till fördjupat reflekterande kring detaljer och ingen eller ytterst liten möjlighet till progression. Kanske kan man tänka att "barnen har roligt", men det är inte hela vårt uppdrag. Vi har ett mycket mer komplext, roligt och svårt uppdrag än så.

Betydelsen av att barnen får dela sina tankar och teorier reflekterade vi mycket kring när vi arbetade med vattentornet med de äldre barnen. Den här youtube filmen förstärker verkligen detta med reflektion och vikten av att göra det med kamrater i intelligenta sammanhang.  Med de yngre har vi upptäckt att vi reflekterar mer i stunden och i görandet och detta blir möjligt i dessa långa processer vi är inne i. Att dela på detta sätt gör också att det  projekterande arbetet blir allas gemensamma angelägenhet och alla blir ägare av det vi tillsammans utforskar. När alla dessutom ser frågan eller frågorna vi undersöker som meningsfulla och spännande kan vi stanna kvar och hålla ut länge.

Länk till filmen Austin´s butterfly! 

Utmaning: Rita ekot!

Promenaderna till vattentornet har varit många de senaste veckorna. Som vi har  beskrivit tidigare har vi gått dit med grupper om fem barn. Vi organiserar oss i grupper genom morgonmötet på trappan. Vi ser att barnens delaktighet blir större genom detta till skillnad mot om vi skulle ha fasta arbetsgrupper. Ofta bildar vi två mindre grupper och en större grupp. Den stora gruppen är på vår gård och arbetar med olika stationer. En av de mindre grupperna arbetar ofta inne och en mindre grupp går iväg på promenad.

Nya detaljer uppmärksammas hela tiden vid varje besök vid vattentornet. Nya frågor ställs av barnen. Nya problem skapas. Vi pratade om just detta efter att vi sett en film, filmad från en annan förskola i vår organisation. Att barnen gärna vill vara i problem. Barn skapar gärna problem. De vill medvetet göra verkligheten svårare. Vi skapar problem genom de frågor som kommer upp. Något som barnen intresserat sig för när vi varit vid vattentornet är ljudet. De har upptäckt att det blir ett eko när man ropar. En mindre grupp barn fick därför att rita sina teorier kring detta ljud idag.

Vi använder också film kontinuerligt. Idag filmade en annan grupp barn promenaden till vattentornet med hjälp av filmkameran, istället för iPad. Detta har naturligtvis flera syften. Att visa på olika sorters digital teknik och att faktiskt låta barnen testa och lära varandra är några. Att sedan analysera denna relativt långa film och klippa ut de bitar som fångar vårt intresse och de bitar vi kan gå vidare med är ett annat. Vi tittar ofta på filmer tillsammans med barnen vid möte på trappen. Då kan vi ännu en gång se och höra barnens reaktioner. Vi kan tolka vad som fångar deras intresse. De får syn på varandra från en annan synvinkel. Grunden i projektarbetet är barns delaktighet och detta arbetar och reflekterar vi mycket kring. 

Barnens teorier om hur ekot fungerar

Rit och skrivhörnans succé!

Att barnen faschineras av alla småkryp i vår omvärld är verkligen sant! Idag fick en flicka syn på nyckelpigan i en insektsbok. Hon ritade och klippte ut många nyckelpigor. Det här med att klippa, det tränar våra barn helt naturligt i vår rit och skrivhörna. Det blir meningsfullt att klippa när man klipper ut den gubbe som man har ritat, eller nyckelpiga i detta fall.

När vi ändå nämner rit och skrivhörnan så måste vi säga att det är en succé. Barnen inspireras på ett lekfullt sätt in i skriftspråkets underbara värld! Helt plötsligt konstaterade vi häromdagen att flertalet barn faktiskt kan skriva sina namn så läsligt att vi ser vad det står. Detta har vi inte på något sätt tränat medvetet. Eller rättare sagt har vi gjort detta medvetet, såklart, men inte på det sättet att vi sitter och övar och visar. De har helt enkelt fått inspiration att prova själva. De har sett sina namn skrivna, bland annat i vår journal där vi antecknar närvaro. Barnen har varsitt postfack där de kan lägga brev till varandra. Där ser vi att det finns många brev med "lekskrivstil". Vi tänker att detta med lekskrivande är ett stadium som man måste gå igenom och barnen gör detta för att det är roligt! Det ska vara roligt!

Inspirationen i lek och skrivhörnan består av bokstäver utskrivna på datorn, som barnen själva skrivit, samt utklippta bokstäver från olika tidningar. På sina brev kan de sätta frimärken, urklippta med mönstersax. Vi tänker att vi inte vill ha något klassiskt skolalfabet i stil med A apa, B banan osv. Det känns för mycket skola för oss och det känns viktigt att vi börjar från grunden och inte går för fort fram.