Vi har förmånen att ta emot ganska många studiebesök på vår förskola. Frågorna vi får är ofta återkommande kring våra miljöer och hur vi lyckas att åstadkomma det vi faktiskt gör. Vi är alltid nyfikna på de frågor vi får och försöker svara på dessa utefter våra tankar och erfarenheter. En av frågorna som vi fick senast handlade om på vilket sätt vi erbjuder rollek. Besökaren fann det extra svårt då vi inte har en hemvrå. Vi tolkar det som att frågeställaren blev nyfiken, utifrån att viss traditionell rolleksrekvisita saknas hos oss. Hur kan vi möjliggöra och stödja rollek i våra miljöer?
Våra miljöer är otroligt viktiga, och vårt förhållningssätt, våra ställningstaganden och arbetssätt gör det möjligt att leka. Vi tänker att det är viktigt att skapa delaktighet, att främja kreativitet och fantasi. Vi tror på material som inte alltid är förutsägbart. Lyssnandet är en viktig egenskap hos oss pedagoger. Vi tänker att vi genom vårt arbetssätt med pedagogisk dokumentation får möjlighet att lyssna och se och sedan göra tillägg som främjar rollekandet.
Om vi ska bli lite mer konkreta så kan vi berätta lite om vad vi har för material och vad vi inte har. På vår avdelning har vi ingen "hemvrå", inget "kök" eller liknande. Vi ser ändå att barnen leker väldigt mycket rollekar. De leker med tyger, klär ut sig med till exempel en mantel och blir "superjag" som ett barn uttryckte det. De kör bil i vårt spegelhus. De har den senaste tiden börjat med en sagolek där de använder djur tillsammans med klossar och tyg. Tyget är en sjö, klossarna blir hus. Barnen gör tillsammans med varandra sina egna versioner. Vi har ReMida i vår organisation där vi får material för återanvändning från olika företag i staden. Detta material blir vad barnen för tillfället låtsas att det skall bli. En gardinknopp blev häromdagen en kaffekopp. Ett papprör kan bli ett hus till ett djur.
Det som vi ser som en av våra uppgifter här, är att lägga till rekvisita för att kunna utmana barnens lek där den befinner sig. Att lägga till för att utmana, för att hålla kvar och fördjupa intresset kring leken. Kring detta finns böcker att läsa, av Leif Strandberg till exempel.
En av oss pedagoger har ingått i ett nätverk lett av Margareta Öhman. Där diskuterades en annan viktig ingrediens som har en viktig roll i barnens lek. Det är att vara en närvarande pedagog i barnens lek. Att vara med och leka utifrån barnens villkor. Att vara med i barnens lek för att exempelvis ge förslag på hur leken kan fortsätta om man ser att det behövs. Att finnas som språkstöd i barnens språkande i leken. Det innebär att man sätter ord på barnens handlingar och på det man tror, utifrån barnens kroppsspråk, vad de vill förmeddla i leken. Men att vara närvarande behöver inte alltid innebära att vara med i leken, eftersom risken finns att man då stör barnens lek. Många gånger räcker det med att man finns bredvid och visar nyfikenhet för barnens lek, att visa positiva känslor med blicken som talar om för barnet/barnen att "jag ser dig" för att motivera barnen att leka vidare. Det gäller helt enkelt för oss att ha fingertoppskänsla för när vi kan gå in i leken beroende på omständigheterna, vilket syfte vi har samt vilka barn som är med.
Vi tänker att vi erbjuder något annat på vår förskola än det traditionella och förutsägbara. Vi tänker att det faktiskt finns många möjligheter till rollek utan en "hemvrå". Rolleken handlar inte om hemvråns vara eller icke vara utan om vad vi erbjuder istället. Vi har sett exempel på små "affärer" eller "kiosker" både i Sverige och i Reggio Emilia i Italien. En affär finns också på vår förskola, på en annan avdelning. Vi kommer så småningom att tänka till kring vad vi erbjuder våra treåringar i höst. Utefter deras lekar nu, behöver de utmaningar i höst och som vi har beskrivit är detta något föränderligt och spännande!
