Det är väldigt lätt att gå för snabbt fram...

Om man läser lite snabbt om vad Reggio Emilia inspirerat arbetssätt kan handla om så ser man ganska snabbt att en av tankarna är att utforska de 100 språken. Detta genom att använda så många olika material som möjligt i processen med det temaarbete man håller på med. Att barnen ska få möjlighet att använda olika material i ateljén men att även få uttrycka sig på andra sätt genom rörelser och det talade språket.

Med tanke på detta är det väldigt lätt att hamna här; ena dagen gör man småkryp av Remida material på plexiglasskivan, nästa dag gör man småkryp i lera och nästa dag så ritar eller målar man. Vi tänker att det inte är såhär vi vill arbeta eftersom det inte känns som man kommer till fördjupning. Detta med fördjupning på allvar, har vi pratat om förut i denna blogg, just för att det kanske är lite svårt! Det måste till mer än bara småkryp och rörelse som en röd tråd. Det måste till en sorts helhetstänk kring projektet för att det inte ska kännas "hattigt". Vi ska nog hålla på med samma material en längre tid tänker vi nu. Nu har två projektgrupper börjat utforska pappersremsornas möjligheter och detta kommer vi att arbeta med mycket framöver.

Genom att ha pedagogisk dokumentation som arbetssätt får man syn på mycket! Det är när man senare reflekterar med kollegorna om det man fått syn på som man vet hur man ska gå vidare. Ett barn i gruppen visade oss förra veckan att vi måste fördjupa oss genom att titta ännu mer på detaljer. Barnen fick en utmaning i att bygga ett småkryp på höjden med hjälp av dessa pappersremsor. Bakgrunden var att vi sett att lerarbetena oftast blir liggande konstellationer och vi ville utmana dem att bygga på höjden. Att börja utforska pappersremsor kändes som ett bra material för detta.

För att utmana en av flickorna i arbetet fick hon frågan om hon kunde göra en kropp på sin spindel. Hon fick ytterligare en remsa och funderade.



En spindel gjord av en flicka 4,4 år



Titta, kan man göra en kropp upptill?

- Kroppar brukar inte vara uppe. Kroppar brukar vara nere. Benen också!

Flickan hämtade några insektsböcker och vi tittade tillsammans. Mycket riktigt var spindlarna avbildade ovanifrån så att de såg platta ut.

När den här flickan talar om att det i princip är en konstig uppmaning att få, att bygga en spindel på höjden, när de spindlar hon sett faktiskt inte ser ut så, var som att be henne bygga ett abstrakt djur som inte finns, inte i hennes erfarenhetsvärld i alla fall.

Genom reflektion efteråt fick vi syn på att vi måste titta ännu mer på detaljer. Vi har gjort det tycker vi, genom egna inspelade filmer, You tube osv men uppenbarligen inte tillräckligt. Man kan alltid backa, när man går för fort fram, vilket är lätt hänt att man gör!

Småkrypen monterade på kontrastfärgad kartong