Att få välja ur en meny

Det här med att erbjuda barnen olika förslag, det är något som vi har reflekterat en hel del kring. När man som vi arbetar med ett projekterande arbetssätt, är vår ambition att alltid arbeta med någon frågeställning som barnen har visat nyfikenhet kring. Men det kan också vara en uppgift som vi pedagoger arrangerar så att en mindre grupp barn tillsammans ska få mötas runt detta. Allra oftast sker våra gruppindelningar på vår mötestrapp. Där presenter vi frågorna och de olika förslagen för varandra. Det är där barnen har möjlighet till egna val, men det är även där som förhandlandet sker. Vi kan genom en påminnelse få barnen att tänka tillbaka på vad vi gjorde igår, och vad vi behöver göra idag med tanke på gårdagen. Målet är att få en dialog kring dessa förslag och frågor. Vissa idéer kommer från barnen och vissa erbjudanden och förslag kommer från oss. 

Det är komplext det här med egna val, hur mycket vi bör styra, ska man styra över huvud taget? Självklart ska vi erbjuda barnen aktiviteter som vi ser gynnar dem och kamraterna. Vårt uppdrag är att "styra" eller snarare utmana, fördjupa och problematisera utifrån barnens tankar, teorier och intressen. För oss handlar det om att se alla barns unika kompetenser och dessa har vi möjlighet att lyfta fram genom att arrangera olika grupper.

För en tid sedan träffade vårt arbetslag Per Bernemyr, och är det någon som är en fena på metaforer så är det Per. Han satte så klockrent ord på det som vi har försökt att förklara, det här med egna val och olika förslag, han beskrev det så här; om vi går på restaurang och servitrisen frågar " Vad vill du äta?" så blir det ju inte så lätt för oss om vi inte har fått titta i en meny och fått chansen att välja... då blir ju vårt svar, "Vad har du att erbjuda?" Samma gäller för våra barn, vi kan ju inte enbart ställa frågan "Vad vill du göra idag?" Hur ska barnen kunna välja om de inte vet vad som går att välja mellan? 

Att erbjuda olika förslag, att ha en meny, är alltså nödvändigt. Samtidigt som det är lika nödvändigt att göra det i dialog mellan vuxna och barn. Det är svårt och oerhört komplext men vi tänker att varje morgon är ett tillfälle att öva. Vi har våra morgonmöten redan på yngrebarnsavdelningarna där 1-2 åringarna går. Vår barngrupp fyller 4 år i år. Detta är något som växer fram genom åren och själva förhandlandet tar större plats.