torsdag 23 augusti 2012

Vi rivstartade med en föreläsning!

I mitten av augusti, när alla lärare var tillbaka på förskolorna i vår organisation hade vi en arbetsplatsträff, hos oss på vår förskola. Vårt arbetslag, i egenskap av att vara organisationens forskaravdelning, utmanades i att hålla föreläsning inför resten av organisationen. Vi hade förberett oss väl med ett bildspel och tränat in våra respektive manus väl. Det vi berättade om var trappen som mötesplats samt våra nyckelbegrepp som vi under året har kommit fram till är viktiga som grund för vår verksamhet. Dessa nyckelbegrepp benämndes i föregående inlägg och nu ska vi förklara lite mer vad vi menar med några av dem.


Under det här året har vi pratat mycket om hur viktigt det är med organisation. För oss handlar organisation om att organisera för alla barns delaktighet. Organisation handlar inte enbart om rutinerna i vardagen utan om vårt förhållningssätt gentemot barn, miljö, material, föräldrar. Organisation och delaktighet har blivit nyckelbegrepp för oss och vår verksamhet.

Utmaningen för oss ligger i att sätta ord på de metoder som vi arbetar med. De här begreppen är inte nya, men har efter mycket reflektion och handledning fått en annan innebörd, vi förstår bättre idag vad de betyder för oss och vi har fått syn på att det är de här begreppen som är basen i vårt arbete. Det här är våra metoder för delaktighet.


Introduktion
    -Som vi tidigare har berättade så använder vi trappan som verktyg när vi bla introducerar nytt material/verktyg. Ett exempel är när barngruppen introducerades för Ipad, då samlade vi hela barngruppen och tydligt och konkret gick igenom Ipadens funktioner och framförallt hur man använder sig av ett sådant verktyg. Barnen fick också sedan prova i två grupper. Vi vill gärna tro att det var den tydliga introduktionen, samt att barnen var delaktiga i introduktionen. Vi har inte behövt ha några särskilda tidsbestämmelser eller dylikt, utan barnen har kunnat fördela tiden för Ipadens användande rättvist mellan sig. Ibland behövs det vuxenstöd, men i huvudsak så har barnen fått ansvaret för att sköta detta. Vi vuxna är alltid närvarande i barnens lek och aktiviteter vilket skapar en trygghet, tror vi, hos barnen. Man får ansvar, men vi finns närvarande.

Återkoppling
 -Återkopplingssystemet bygger på att ge tillbaka dokumentation till barnen och gemensamt reflektera. Vi har också börjat återkoppla händelser och aktiviteter genom att barnen får teckna sin upplevelse när vi återsamlas på tex. trappan. Efter ett besök på Tom tits tecknade barnen det de hade upplevt som mest roligt. Just den typen av återkoppling är något av en utmaning för oss inför hösten. Vi kommer mer att använda oss av den metoden framöver och utveckla den,  för att få syn på vad barnen väljer att visa intresse för.
Råmaterial att arbeta med innan färdiga snygga dokumentationer säkerställs också när man tillsammans med barnen gemensamt reflekterar om en aktivitet eller händelse, det kan ske bla. genom att vi ritar och barnen berättar, bilder som vi har tagit, filmsekvenser där vi får syn på oss själva i aktivitet också. Det är ett mycket lärorikt sätt att få syn på sig själv och tillsammans i arbetslaget tittar vi på det och reflekterar.

Iscensättning
 - miljön som den tredje pedagogen. Estetik viktigt, miljön ska vara vacker och inbjudande, vi vill att barnen ska ”dras” in för att leka och utforska. Det ska vara tillåtande, inbjudande, spännande, det ska finnas massor av möjligheter till möten mellan barn-barn, barn – vuxen. Det ska finnas ett rikt utbud av material som är väl organiserat (framdukat), det ska tydligt framkomma var materialet hör hemma. Remida är vår största källa till spännande, kreativt, föränderligt material.
Iscensättning handlar också om att avdelningen redan på morgonen bjuder på nån sak som väcker lusten att leka.

  

Äntligen är terminen igång!

Barnen har kommit tillbaka och med dem alla utmaningar som vi lärare får arbeta med. Några barn är nya hos oss, men flertalet har gått hos oss tidigare. Det gör att vi lägger mycket tid på introduktion av miljö, material och varandra. I vårt introduktionsarbete använder vi oss av de gamla barnen som faddrar när vi introducerar. Vi ser att flera av barnen verkligen har saknat varandra och börjar genast att leka och hittar i lekmiljön. I vår grupp har vi en klick som utmanar oss lärare att tänka en vända till. Vi tolkar att de barnen har saknat förskolan, mycket för den trygghet som vi kan erbjuda i vår miljö, material och gemenskap. Många barn bär på en tung ryggsäck. Det är de barnen som verkligen får oss att reflektera över de metoder som vi i förskolan använder oss av idag. Tack och lov för de barnen, för det är ju de som gör att vi måste tänka om vår verksamhet. Det är de som gör att vi gör kullerbyttor och verkligen får oss att tänka om varför vi gör som vi gör. Utan de barnen skulle vi lärare och vår verksamhet inte utvecklas alls tror vi.

I vårt arbetslag har vi tagit fram nyckelbegrepp som representerar vårt arbetssätt. Vi ser följande begrepp som framgångsrika metoder.

  • Mindre grupper
  • Introduktion
  • Återkoppling
  • Iscensättning
  • Återtag
  • Ateljekultur- miljön som den tredje pedagogen
  • Nävaro- lyssnande
  • Det kompetenta barnet- barnen växer genom att få ansvar