Vi pratade om vår plats där vi numera har Trollerihinken. Det är en plats där vi kan prova och utforska naturvetenskapliga fenomen. Eftersom vi såg ett behov hos barnen att få tillgång till detta har vi nu gjort denna plats som en station på avdelningen. Vi fick en utmaning i att djupare förklara hur vi egentligen gör, vad och hur säger vi i anslutning till denna station? Hur får barnen "bara vara" och "bara göra"? Det är lätt att uttrycka sig med de orden men för oss innebär det så mycket mer och vi satte nu ord på våra tankar. Vi tänker att stationen är "tillgänglig" och "tillåtande" men dessa begrepp tål också att reflekteras kring. Vad är det att vara tillåtande? Vad innebär det att ha en tillåtande miljö? Vid vår plats där Trollerihinken finns råder en atmosfär av att man inte kan göra hur som helst. Det är inte fritt fram men det är heller inte reglerat, utan snarare strukturerat. Platsen för detta utforskande är strukturerad av den atmosfär vi redan befinner oss i. Barnen frågar om det är okej att laborera och utforska, vilket det oftast är. Vi för en dialog och kommer överens om de yttre ramarna. Vi låter alltså barnen inte "bara vara" här. Vi låter dem naturligtvis inte "bara göra" heller. Vi är delaktiga, vi observerar och reflekterar. Vi lyfter upp barnens teorier och provar dem!
När vi i projektarbete säger att vi "går vidare" menar vi egentligen att gå djupare. Ibland måste vi gå tillbaka för att kunna gå djupare. Vikten av att titta på råmaterial och reflektera kring vad vi valde att fånga upp och vad vi valde att släppa. Här reflekterade vi också om vi lyfter alla barn med olika kompetenser lika mycket. Det är viktigt att vara medveten om vad vi fångar upp!
Vi använder oss ofta av videokameran som ett verktyg. Här har vi fått ännu en utmaning i att skapa en "utbildningsmapp" med filmklipp som vi kan dela med oss av till kollegor i utbildningssyfte. Detta blir spännande!
Ett klipp vi delade med oss av till vår konsult var en aktivitet vi lerbordet. Barnen fick i uppgift att samarbeta och skapa en nyckelpiga. Hur gör man tillsammans? Vad är att göra tillsammans? Vad vi inte såg direkt i denna film var att vi tänkte mer hur barnen samarbetade och glömde bort vad de samarbetade kring. Det intressanta är VAD vi gör TILLSAMMANS.
Mot slutet reflekterade vi även kring det här med barnens leksaker. Vi tillåter dem att ta med leksaker, som vi tidigare har skrivit. Vi ser det som ett berikande till vår vardag. Återigen är detta med dialog viktigt då vi nu ser att barnen tar med allt mer leksaker. Det får inte bli en tävling om vem som har "bäst" leksak. Vi fortsätter vår dialog med barnen och har uppsikt över detta fenomen då vi ser att det berikar.
”Vi måste se vad som glöder i barnens fickor” -Loris Malaguzzi
