Vi skriver ofta om lärgrupper och hur dessa berikar alla i gruppen med dess olika kompetenser som ingår. Men barnen parar naturligtvis ihop sig i andra grupper också utefter hur och vad de leker med. Detta kan vara mycket positivt men vi uppmärksammar också hur barnen skapar strategier för att endast kunna leka med vissa barn, och några andra kan lätt bli utanför. En strategi kan vara att ta med tre leksaker till förskolan, så att man kan locka till sig just de två kompisar som man vill leka med. Ett annat barn kanske ville vara med och kan känna sig utanför. Hur hanterar man detta?
Ett lätt sätt skulle kunna vara att förbjuda leksaker. Men som vi skrivit tidigare har vi tagit ställning för att dessa konflikter ingår i livets lärande och vi väljer att förhålla sig till detta utan förbud. Oftast är det mycket berikande och vi vill få en insyn i barnens erfarenhetsvärld.
Vi tror att det är bättre att angripa själva grundproblematiken. Att återkommande föra en dialog om hur vi vill förhålla oss till varandra. Att kunna visa respekt, empati och att vi tillsammans ska kunna se till att ingen känner sig utanför känns som bra strategier för vår del. Men vi funderar ändå ibland hur vi ska göra och hur vi angriper konflikter som uppstår bland barnen. Idag gjorde vi så att vi hade ett möte på trappan innan lunch och pratade om detta. Hur är man en bra kompis och hur gör man då? Ett barn kunde referera till en liknande händelse från Bamse tidningen. Flera andra gav exempel på hur man kan känna sig och hur man kan göra för att kompisen inte ska behöva känna så. Vi fortsätter att observera dessa tendenser och använder även våra erfarenheter när vi gör våra grupper på morgonmötet.
Vi inser att vi hela tiden ställs inför svåra dilemman och tänker att barnen måste få möta detta i det livslånga lärandet. Däremot måste vi vara oerhört uppmärksamma och lyhörda inför dessa konflikter.
