Vi har sett en intressant film på youtube och vi vill dela våra tankar kring den med er. Vi tänker att denna film pekar ut det vi vill förmedla och arbeta för. Den sätter ord på vikten av att befinna sig i långdragna processer, som vi skrivit om förut i bloggen. Det är ett svårt arbete och ett oerhört komplext sådant. Det kräver engagemang, reflektion och att även vi kollegor är fiffiga kompisar och hakar i och vänder på varandras tankar. Ibland är det svårt att förmedla vad vi egentligen tänker, det är svårt att sätta fingret och de rätta orden på vad vi vill ha sagt. Då är det bra att vi får syn på dessa filmer som kan belysa och förstärka men kanske också skaka om lite och få oss att fundera...
Det här att befinna sig i långa processer ser vi som oerhört viktigt. Vi har detta år med de allra yngsta fått syn på att det är nödvändigt att ta det ännu lugnare än vi tidigare gjort. Vi har kommit på oss själva med att vi faktiskt också har lyckats att stanna kvar, hålla ut, vara tålmodiga men ändå haft kvar det brinnande intresset. Vi arbetar projekterande, vilket för oss betyder att det är en lång process med många olika pusselbitar som hakar i varandra allt eftersom. Grundramen till pusslet har vi, de handlar om vår struktur och våra "metoder" som vi tidigare skrivit om. De resterande bitarna vet vi inte riktigt hur de ser ut och motivet kanske vi aldrig kommer kunna se.
Vi ser en skillnad i att göra ofta och upprepa mot att ha ett temaarbete där man ägnar sig åt en viss fråga under en kort tid. Som vi ser det finns det ingen möjlighet till fördjupat reflekterande kring detaljer och ingen eller ytterst liten möjlighet till progression. Kanske kan man tänka att "barnen har roligt", men det är inte hela vårt uppdrag. Vi har ett mycket mer komplext, roligt och svårt uppdrag än så.
Betydelsen av att barnen får dela sina tankar och teorier reflekterade vi mycket kring när vi arbetade med vattentornet med de äldre barnen. Den här youtube filmen förstärker verkligen detta med reflektion och vikten av att göra det med kamrater i intelligenta sammanhang. Med de yngre har vi upptäckt att vi reflekterar mer i stunden och i görandet och detta blir möjligt i dessa långa processer vi är inne i. Att dela på detta sätt gör också att det projekterande arbetet blir allas gemensamma angelägenhet och alla blir ägare av det vi tillsammans utforskar. När alla dessutom ser frågan eller frågorna vi undersöker som meningsfulla och spännande kan vi stanna kvar och hålla ut länge.
