Avrundning och avslut

Under flera års tid har vi använt denna blogg som en reflekterande kollega. Vi har tänkt om vår vardag och om våra lärdomar och kullerbyttor. Det är nu dags för oss som har drivit denna blogg att säga TACK! Tack till er alla tusen läsare som tänkt tillsammans med oss! Tack för en givande och lärorik tid. Tack till alla kollegor! Tack till vår fd chef som trodde på oss, och satte ihop just oss tre till ett arbetslag, för att vi skulle försöka beskriva vår metodik.

Inläggen i denna blogg har blivit glesare med tiden, tyvärr. Vi har gått från att ha arbetat i samma arbetslag till att vara på olika avdelningar. Vi har fått andra typer av tjänster och en av oss har varit föräldraledig. Det har varit givande för oss att driva utvecklingsarbete med övriga kollegor på förskolan och i organisationen på ett närmare sätt än tidigare.

I höst går vi dock vidare mot nya utmaningar, på nya arbetsplatser. Denna blogg kommer att finnas kvar som ett minne från vår "forskartid". Ni kan fortsätta följa oss i andra sammanhang framöver.

Mia med blivande kollegor går från och med mitten på augusti att följa på instagramkontot: @masens_forskola (Måsen/Tveta förskolor). Alla förskolor i Tveta har sina egna instagramkonton.

Maria kunde inte låta bli att blogga så henne går att följa på www.denforundrade.blogspot.se

Kristina är föräldraledig men Brolunda förskola följer ni precis som förut på instagram, nu med nytt användarnamn; @brolunda_forskola (fd den_forunderliga_vardagen)

Tankar om ett projekterande arbete i förskolan

Denna text skrev vi i våras då vi i vårt "FSU-nätverk" fick uppgiften att bena ut och tänka kring begreppet projekterande. Vilka ingredienser ingår tänker vi? Tänker vi lika, menar vi samma sak? Vi svänger oss ofta med olika begrepp inom förskolan och vi behöver prata samma språk.

Ett projekterande arbetssätt präglas av att det är barnens intresse och nyfikna frågor som styr riktning och innehåll. Många hur och varför frågor undersöks. Hur är barnen intresserade av det de är nyfikna på?

Delaktighet är ett begrepp som vi tänker är grundläggande. Att som barn få möjlighet att undersöka med hjälp av olika verktyg och olika uttryckssätt är viktigt. Att alla, både barn och pedagoger är delaktiga i det gemensamma projektet är också av stor vikt, så att man i arbetsgruppen kan förbereda avdelningen för ett undersökande och förbereda med material så att det ska vara lätt att starta igång.

Pedagogisk dokumentation anses vara en grund i det projekterande arbetet. Vi har olika verktyg som hör ihop med detta. Gemensamt för dem är att de är ett stöd kring vårt gemensamma reflekterande. Vi tänker att det inte är ett krav att ha en gemensam projektrubrik för att få till ett projekterande arbete, men det kan vara en fördel. En viktig parameter är reflektionen, både den vi kollegor har tillsammans men även den vi tillsammans på olika sätt har med barnen. Detta behövs för att tillsammans leda arbetet framåt och göra det än mer komplext och utmanande.

Dokumentationen är av stor betydelse. Vi dokumenterar processerna genom att använda kamera, film och andra observationer, och på olika sätt ges dokumentationen tillbaka till barnen. Där kan vi få syn på spår att gå vidare med och utveckla tillsammans. Hur är barnen intresserade, är en fråga som är viktig.

Vi har gemensamma möten tillsammans med barnen där vi delar med oss av våra upptäckter. Dessa kan se olika ut i våra organisationer och på våra förskolor. Men något som är gemensamt är att barnen i olika sammanhang får berätta för varandra och kanske visa konkreta tankar utifrån en teckning eller något annat. Vi tänker att detta är språkutvecklande och barnen får möjlighet att synliggöra sina tankar för varandra, och det kan ibland föda nya frågor, men framförallt nya tankar. Ibland dyker det upp intressanta frågor som vi sedan kan organisera nästkommande dag runt. Alla pedagoger blir också direkt delaktiga i barnens olika arbeten och tankar. Pedagogens roll är viktig, och vi behöver ibland göra urval. Vad av allt kan gagna fler barn att ta del av?

I det projekterande arbetet finns inga förutbestämda svar. Inga färdiga mallar. Ingen katederundervisning, utan ett nyfiket undersökande och utforskande på flera olika sätt. Det finns inte endast ett svar på en fråga. Vi använder oss också av olika "språk" i vårt undersökande; dans, lera, tecknande, måleri, skapande i olika material, både stort och smått. Man ska som barn ges möjlighet till flera uttryckssätt. Barnen får möjlighet att undersöka med alla sina sinnen. Ett nyckelbegrepp för att beskriva de olika uttrycken är ”100-språklighet”.

Den pedagogiska miljön ska vara ett stöd i det projekterande arbetet. Det är också något som vi tänker skiljer sig mot det tematiska genom att det finns en större valfrihet i material och utformning av miljöer idag. En stor valfrihet och tilltro till barnens egen inneboende kompetens präglar också det projekterande arbetet. Att ha fullt förtroende för att barnen har en förmåga att söka kunskap och information själva och tillsammans med andra.

 I miljön ska det ges flera förslag på spännande aktiviteter som stödjer barnen i det projekterande arbetet. Skapa flera mötesplatser, olika typer av material, ett material som är undersökningsbart och föränderligt, sk återbruksmaterial. När vi erbjuder ett visst material finns möjligheten att något nytt föds. Atmosfären är viktig. Att få befinna sig i olika sammanhang och frågor. Vi tänker ämnesövergripande snarare än att ”vi får in” olika ämnen. Vi delar inte upp våra miljöer i olika ämnen utan ser de som övergripande. Vi behöver dock ibland titta med ”olika glasögon” på våra dokumentationer och reflektera kring dem för att öka den didaktiska förståelsen.

Det tematiska arbetet är mer förutbestämt. Ofta efter almanackan (höstpärmen). Färdigtänkta idéer och mallar för hur arbetet ska göras och lite utrymme för det egna tänkandet. Lite utrymme för att tänka tillsammans med olika typer av material, utan mer ett färdigt material som någon redan har tänkt om. Mer indelat i arbetspass och fri lek -pass. Alla ska göra oavsett om intresse finns eller inte.

Vi funderade på om ”proggressionstanken” är en motsats till det projekterande arbetssättet. Vi tänker att vi inte lär oss efter en linjär process utan att denna kan vara ”ritzhomatisk” där vi inte har ett förutbestämt mål. Dock har vi ändå alltid syften med det vi gör och arbetar med. Det är viktigt att kunna backa, vila i tankarna, reflektera och bearbeta sina upplevelser och erfarenheter.

I det projekterande arbetet så är barnens lek grunden till allt undersökande och prövande. Leken är ett sätt att förstå världen.

Ett projekterande arbete är levande, viktigt och på riktigt tänker vi!

Länk till föreläsning med Kjetil Steinsholt ”Lek och lärande”      

https://www.youtube.com/watch?v=nv9rt8Eeqd0