Avrundning och avslut

Under flera års tid har vi använt denna blogg som en reflekterande kollega. Vi har tänkt om vår vardag och om våra lärdomar och kullerbyttor. Det är nu dags för oss som har drivit denna blogg att säga TACK! Tack till er alla tusen läsare som tänkt tillsammans med oss! Tack för en givande och lärorik tid. Tack till alla kollegor! Tack till vår fd chef som trodde på oss, och satte ihop just oss tre till ett arbetslag, för att vi skulle försöka beskriva vår metodik.

Inläggen i denna blogg har blivit glesare med tiden, tyvärr. Vi har gått från att ha arbetat i samma arbetslag till att vara på olika avdelningar. Vi har fått andra typer av tjänster och en av oss har varit föräldraledig. Det har varit givande för oss att driva utvecklingsarbete med övriga kollegor på förskolan och i organisationen på ett närmare sätt än tidigare.

I höst går vi dock vidare mot nya utmaningar, på nya arbetsplatser. Denna blogg kommer att finnas kvar som ett minne från vår "forskartid". Ni kan fortsätta följa oss i andra sammanhang framöver.

Mia med blivande kollegor går från och med mitten på augusti att följa på instagramkontot: @masens_forskola (Måsen/Tveta förskolor). Alla förskolor i Tveta har sina egna instagramkonton.

Maria kunde inte låta bli att blogga så henne går att följa på www.denforundrade.blogspot.se

Kristina är föräldraledig men Brolunda förskola följer ni precis som förut på instagram, nu med nytt användarnamn; @brolunda_forskola (fd den_forunderliga_vardagen)

Tankar om ett projekterande arbete i förskolan

Denna text skrev vi i våras då vi i vårt "FSU-nätverk" fick uppgiften att bena ut och tänka kring begreppet projekterande. Vilka ingredienser ingår tänker vi? Tänker vi lika, menar vi samma sak? Vi svänger oss ofta med olika begrepp inom förskolan och vi behöver prata samma språk.

Ett projekterande arbetssätt präglas av att det är barnens intresse och nyfikna frågor som styr riktning och innehåll. Många hur och varför frågor undersöks. Hur är barnen intresserade av det de är nyfikna på?

Delaktighet är ett begrepp som vi tänker är grundläggande. Att som barn få möjlighet att undersöka med hjälp av olika verktyg och olika uttryckssätt är viktigt. Att alla, både barn och pedagoger är delaktiga i det gemensamma projektet är också av stor vikt, så att man i arbetsgruppen kan förbereda avdelningen för ett undersökande och förbereda med material så att det ska vara lätt att starta igång.

Pedagogisk dokumentation anses vara en grund i det projekterande arbetet. Vi har olika verktyg som hör ihop med detta. Gemensamt för dem är att de är ett stöd kring vårt gemensamma reflekterande. Vi tänker att det inte är ett krav att ha en gemensam projektrubrik för att få till ett projekterande arbete, men det kan vara en fördel. En viktig parameter är reflektionen, både den vi kollegor har tillsammans men även den vi tillsammans på olika sätt har med barnen. Detta behövs för att tillsammans leda arbetet framåt och göra det än mer komplext och utmanande.

Dokumentationen är av stor betydelse. Vi dokumenterar processerna genom att använda kamera, film och andra observationer, och på olika sätt ges dokumentationen tillbaka till barnen. Där kan vi få syn på spår att gå vidare med och utveckla tillsammans. Hur är barnen intresserade, är en fråga som är viktig.

Vi har gemensamma möten tillsammans med barnen där vi delar med oss av våra upptäckter. Dessa kan se olika ut i våra organisationer och på våra förskolor. Men något som är gemensamt är att barnen i olika sammanhang får berätta för varandra och kanske visa konkreta tankar utifrån en teckning eller något annat. Vi tänker att detta är språkutvecklande och barnen får möjlighet att synliggöra sina tankar för varandra, och det kan ibland föda nya frågor, men framförallt nya tankar. Ibland dyker det upp intressanta frågor som vi sedan kan organisera nästkommande dag runt. Alla pedagoger blir också direkt delaktiga i barnens olika arbeten och tankar. Pedagogens roll är viktig, och vi behöver ibland göra urval. Vad av allt kan gagna fler barn att ta del av?

I det projekterande arbetet finns inga förutbestämda svar. Inga färdiga mallar. Ingen katederundervisning, utan ett nyfiket undersökande och utforskande på flera olika sätt. Det finns inte endast ett svar på en fråga. Vi använder oss också av olika "språk" i vårt undersökande; dans, lera, tecknande, måleri, skapande i olika material, både stort och smått. Man ska som barn ges möjlighet till flera uttryckssätt. Barnen får möjlighet att undersöka med alla sina sinnen. Ett nyckelbegrepp för att beskriva de olika uttrycken är ”100-språklighet”.

Den pedagogiska miljön ska vara ett stöd i det projekterande arbetet. Det är också något som vi tänker skiljer sig mot det tematiska genom att det finns en större valfrihet i material och utformning av miljöer idag. En stor valfrihet och tilltro till barnens egen inneboende kompetens präglar också det projekterande arbetet. Att ha fullt förtroende för att barnen har en förmåga att söka kunskap och information själva och tillsammans med andra.

 I miljön ska det ges flera förslag på spännande aktiviteter som stödjer barnen i det projekterande arbetet. Skapa flera mötesplatser, olika typer av material, ett material som är undersökningsbart och föränderligt, sk återbruksmaterial. När vi erbjuder ett visst material finns möjligheten att något nytt föds. Atmosfären är viktig. Att få befinna sig i olika sammanhang och frågor. Vi tänker ämnesövergripande snarare än att ”vi får in” olika ämnen. Vi delar inte upp våra miljöer i olika ämnen utan ser de som övergripande. Vi behöver dock ibland titta med ”olika glasögon” på våra dokumentationer och reflektera kring dem för att öka den didaktiska förståelsen.

Det tematiska arbetet är mer förutbestämt. Ofta efter almanackan (höstpärmen). Färdigtänkta idéer och mallar för hur arbetet ska göras och lite utrymme för det egna tänkandet. Lite utrymme för att tänka tillsammans med olika typer av material, utan mer ett färdigt material som någon redan har tänkt om. Mer indelat i arbetspass och fri lek -pass. Alla ska göra oavsett om intresse finns eller inte.

Vi funderade på om ”proggressionstanken” är en motsats till det projekterande arbetssättet. Vi tänker att vi inte lär oss efter en linjär process utan att denna kan vara ”ritzhomatisk” där vi inte har ett förutbestämt mål. Dock har vi ändå alltid syften med det vi gör och arbetar med. Det är viktigt att kunna backa, vila i tankarna, reflektera och bearbeta sina upplevelser och erfarenheter.

I det projekterande arbetet så är barnens lek grunden till allt undersökande och prövande. Leken är ett sätt att förstå världen.

Ett projekterande arbete är levande, viktigt och på riktigt tänker vi!

Länk till föreläsning med Kjetil Steinsholt ”Lek och lärande”      

https://www.youtube.com/watch?v=nv9rt8Eeqd0  

Ett exempel på en mindmap

Ett exempel från den här terminens mindmap. Vi gör ofta mindmaps, Ibland mer "inzoomade" och ibland lite mer "utzoomade" som här. Här ville vi formulera lite tydligare syften varför vi egentligen har det fokus vi har. Varför arbetar vi med "En hållbar framtid"? Det blev ett hjul denna gång, med "ekrar". Detta hjul hoppas vi kommer fortsätta att rulla, var vet vi dock inte än. Det finns många frågor och uppslag att fortsätta med i höst. Processerna fortsätter! Vi är dock i avrundningsfasen på förskolan, vi är "klara för nu" och analyserar vår termin och vårt läsår. Samtidigt förbereder vi oss i tankarna inför hösten. Vi har haft överinskolningar och vi tänker och reflekterar kring de kommande inskolningarna. Det gäller att ligga steget före! 

Välkomna till en ny termin tillsammans med oss!

Äntligen är vårterminen igång och de flesta barn har kommit tillbaka.

Vi håller som bäst på att titta på vilka spår som är mest intressanta och spännande att gå vidare med till vårterminen. Vår organisation kommer att fortsätta det gemensamma projektet där hållbar framtid och ekologisk känslighet kommer att vara i fokus. Tillsammans behöver vi fundera över vilka förmågor barnen behöver utveckla för att kunna agera och vara handlingskraftiga för en hållbar framtid. Nätverken som vi har både i den egna organisationen men även nätverk där vi träffar pedagoger från andra förskolor i Södertälje, kommer att vara viktiga i detta arbete. Vi behöver vara många som arbetar med detta viktiga ämne.

På vår förskola har vi också gjort oss uppmärksamma på att vi behöver ta ett krafttag inom det språkutvecklande arbetssättet. I många år har det språkutvecklande arbetet varit ett prioriterat målområde, men vi tror att det är viktigt att påminna sig själv om hur vi pratar med barnen och varandra och göra oss uppmärksamma på vilka ord vi använder och hur många synonymer vi använder i det talade språket. Det är viktigt att vi pedagoger använder beskrivande ord och är mer precisa i vårt sätt att tala. Vi kan till exempel inte bara säga "blomma" utan benämna den mer exakta blomman som tex "ros". Flertalet av våra barn har ett annat modersmål än svenska och det är viktigt att barnen är trygga i det svenska språket, samt sitt eget språk när de avslutar sin tid hos oss. Flera pedagoger har också ett annat modersmål än svenska vilket är en styrka då de kan lägga vikt vid flera av barnens modersmål som ett komplement till svenskan.

Det språkliga arbetet kommer således att vara ett fokus i det processinriktade arbete som pågår inom området "En hållbar framtid". För att kunna värna om vår natur och miljö och varandra måste den språkliga förståelsen finnas som en grundpelare.

Gruppsamtal del 2 Hållbar framtid

På höstens gruppsamtal har vi velat bjuda in familjerna till en dialog runt hållbar framtid och det spännande begreppet ekologisk känslighet.
Vi pedagoger reflekterar just nu en hel del över hur vi ska kunna förstå ekologisk känslighet och då kan det bli spännande att tillsammans med våra familjer försöka förstå det komplexa begreppet. Vi har också lyft hur barns röster ska kunna spridas i andra yrkesgrupper och för oss blev det så tydligt att en väg är genom våra barn. Och gruppsamtalen är endast en del, men en viktig sådan för att visa hur barnen angriper detta.
På fyra årsavdelningen har vi presenterat för familjerna dom processer som vi är inne i just nu. Barnen har fått se filmer från Håll Sverige rent där vi får se vilka konsekvenser nedskräpning får för våra djur, både på land och i våra hav. Barnen har också sett en film som heter "Skräp hittar inte hem". Filmerna har varit väldigt populära och barnen har gått igång mycket på dom. Barnen visar starka reaktioner och är överens om att det är viktigt att kasta sitt skräp i papperskorgen. I vår närmiljö har vi valt att göra vackert för alla människor som bor där och tillsammans har vi plockat jättemycket skräp. Barnen fick i uppgift att rita meddelanden till människorna i området som berättar hur man ska ta hand om skräp och andra sopor. Att återvinna material och i vårt fall papper har lett till intressanta diskussioner bland barnen. Varför får man inte slösa på papper? Vad är papper tillverkat av? Hur kan man använda papper som redan är ritat eller målat på om igen?
Vi är inne i en massa spännande saker just nu och det som känns så viktigt är att vi tillsammans kan undersöka stora och viktiga frågor.

Höstens gruppsamtal!

Nu är vi åter igång... Vi börjar bli vana med att genomföra dessa "individuella utvecklingssamtal i grupp" eller gruppsamtal som vi kort och gott kallar det.

Vi har gjort inlägg om detta förr, vi har beskrivit vårt syfte och våra tankar med dessa samtal. Ni läsare som inte har den bakgrunden med er här och nu kan med fördel gå till "etiketten" gruppsamtal och läsa tidigare inlägg. Ni kommer nog att upptäcka att detta är en process som har växt fram under årens lopp. Vi har med tiden provat oss fram och gjort på olika sätt.

Sedan ett år tillbaka tänker vi att höstens samtal är av en lite enklare variant, där vi gör en power point och beskriver starten på terminen och vilka processer som vi ser intresserar barnen. Vi lyfter även upp valda delar ur vår likabehandlingsplan och läroplanen. Vi visar alltså samma power point för alla grupper/familjer.

Under vårens samtal däremot visar vi filmer där varje familj får se sitt eget barn. Där lyfter vi varje barns bidrag till gruppen i en större utsträckning än under hösten.

Vi har fått frågan om hur vi dokumenterar och följer varje barns individuella utveckling. Vi ser de individuella bidragen i gruppen i vår dokumentation. Vi tänker att det är viktigt att lyfta fram dessa olika tankar och ideér och därför uppmärksammar vi ofta de andra kompisarna när det har dykt upp en idé. I våra datorer har vi ett system där vi för in bilder och filmer i månadsmappar. I dessa månadsmappar lägger vi sedan in materialet i olika mappar som vi namnger utefter aktivitet/fråga/datum men vi skriver också vilka barn det rör sig om. Vi får en överskådlig bild av hur varje barn har varit delaktig och framförallt ser vi att alla barn är med i någon process. Däremot har vi inga särskilda mappar för varje barn eftersom det tar alldeles för mycket av vår värdefulla tid.

Självklart erbjuder vi individuella samtal också, men de allra flesta tackar nej eftersom de är nöjda med gruppsamtalet.

Det ämnesinnehållsliga...

Att arbeta med pedagogisk dokumentation är aldrig enkelt, men det är ett otroligt givande arbetssätt då vi hela tiden utmanas av varandra som kollegor. Vi blir även utmanande från andra håll, vilket vi starkt välkomnar. Under en tid har två organisationer i Södertälje, där vi i Västra är en av dem, haft ett samarbete med tre forskare (Cecilia Caiman, Ingela Elfström och Bodil Halvars) från Stockholms universitet. De undersöker pedagogisk dokumentation (som är det arbetssätt vi använder) kontra Södertälje kommuns journaler som alla organisationer använder. Denna termin har vi nätverksträffar där vi som deltagare delar dokumentation kring de processer vi just nu undersöker. Ett fokus som dessa forskare har valt är att titta utifrån en naturvetenskaplig vinkel. 

På vilket sätt stödjer våra verktyg oss i arbetet? Får de oss att göra det vi ska göra enligt läroplanen så att säga? En utmaning som vi nu har fått är till exempel det här med det "ämnesinnehållsliga". Vi tenderar ibland att fokusera mer på förskoledidaktiska frågor än ämnesdidaktik. Vi tänker oftare på det sociala samspelet, barnens sätt att stödja varandra, kommunicera och utbyta erfarenheter. 

Men på vilket sätt synliggör vi vilka ämnen vi håller på med? Journalerna är uppbyggda utifrån ämnen, men vårt verktyg när det gäller den pedagogiska dokumentationen bygger istället på undersökandet, vad som intresserar barnen och hur vi utmanar detta. Hur de tar sig an materialet, världen runt omkring dem, vilka frågor de har och våra reflektioner kring detta. Det vi ofta gör som ett tillägg till vårt verktyg (en power point) är att göra "mindmaps". Detta upplever vi, ger oss en överblickbar bild av vad vi undersöker, och vi kommer oftare in på just de ämnesinnehållsliga, hur de olika processerna hänger ihop och så vidare. 

Vi har även pratat om vikten av att skapa förutsättningar för att barnen ska få vara i relation till något under en längre tid, på ett variationsrikt sätt men med innehållet i fokus. Det är väldigt viktiga parametrar som vi själva erfarit under åren, och vi behöver ibland bli påminda om dem. 

Något som vi också talat om i dessa nätverk är det här med syften. Vi har alltid ett övergripande syfte tillsammans med vår projektrubrik men detta behöver oftare brytas ned, och kopplas till de processer vi undersöker. Ibland uppstår syftet med tiden och ibland är det tydligare från början. Det kan också ändras och omformuleras under tidens och processens gång. Det är dock viktigt att våra verktyg stödjer även detta. 

Olika tekniska lösningar för bollbanor skapas.

Ett barn fick en idé att teckna av bollbanan! Flera blev intresserade av detta.

En mindmap där vi får syn på ämnesinnehåll, och dess kopplingar till varandra.

Här är ett exempel på hur vi gör "mindmaps". En av våra grupper är väldigt intresserade av att bygga olika konstruktioner. Med hjälp av olika bollar undersöks vilka tekniska lösningar som fungerar och inte. Det är mycket teknik och fysik inblandat men även en hel del annat. En kollega utmanade denna mindmap och la till "estetik". En spännande tanke eftersom vi även ser att barnen dekorerar sina konstruktioner med olika material som fina stjärnor. Att bygga och konstruera estetiskt verkar vara lika viktigt som att konstruktionen är hållbar. I vår projektrubrik finns tanken om en hållbar framtid med, och vi tänker här att teknik och en hållbar framtid hänger ihop. Det krävs tekniska lösningar för att hitta sätt att få en miljövänligare värld i framtiden. 

Estetiken verkar vara en viktig del i barnens konstruerande.

"Bollarna flyger som fjärilen. Jag ritade pilar också."  

Barnens sätt att förklara hur saker sker och varför är något som vi uppmärksammar. Barnen hittar ofta mer filosofiska förklaringar än oss, och det är viktigt att ha en balans här tänker vi. Barnen gör också associationer till det de känner till, de kopplar det som händer till tidigare erfarenheter. 

Nu har vi pratat om ämnesinnehåll, men vi kan för den delen alltså inte glömma bort vare sig estetik, de filosofiska förklaringarna eller den klassiska förskoledidaktiska tanken om det sociala samspelet som är oerhört viktigt, inte minst för att få en hållbar framtid! 

Alltsammans gör vårt arbete oerhört mångfacetterat och komplext, men också så mycket mer spännande! Eller hur?