Vår trappa på avdelningen har en väldigt central funktion. På morgnarna, direkt efter frukost, samlas vi där för att starta igång vår dag. Senare på dagen, efter olika aktiviteter, återsamlas vi där för att tillsammans reflektera över förmiddagens aktiviteter. Ibland använder vi dokumentationer från förmiddagens arbeten och tittar gemensamt på, ibland berättar några barn vad de har gjort i sin projektgrupp. Trappan är viktig för oss har vi förstått.
Den här tiden på terminen har vi överinskolningar och vi får fyra nya barn till oss. Självklart började vi med ett möte på trappan. Vi har haft gästande barn från en förskola som hade planeringsdag, och även den dagen började vi med ett möte på trappan. Varför då? Varför kan man inte bara gå ut efter frukost, eller gå och äta lunch direkt efter förmiddagsaktiviteterna? Eller nya barn kan väl bara komma in och leka? Varför behöver man samlas tillsammans, finns det ett värde i det, bryter vi inte barnen i deras aktiviteter då? Det här är funderingar som vi har ibland, men vi kommer faktiskt fram till att det är en bra metod som skapar tydlighet och struktur för vår verksamhet. Barnen känner igen sig och kan rutinerna, även om innehållet ändras varje dag. Allas delaktighet ökar också genom att man får delta aktivt.
Måste samlingen ske på just en trappa då? Kan man inte sitta på rund matta? Jo, det kan man om man vill, men vi har medvetet valt just trappan som en viktig mötesplats. Formen, att den går i en vinkel, gör att alla blickar per automatik styrs mot "scenen" samt att barnen kan se varandra. Att den går i två nivåer gör att barnen fritt kan välja att sitta på kanten lite vid sidan av. De kan sätta sig i centrum om de vill, allt efter personlighet och humör. Man kan välja att vara både publik och aktör. Man bygger upp stämning och förväntan, "nåt kommer att hända". Man samlar gruppens fokus. Alla barnen ska känna delaktighet på trappan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar