Att knyta ihop säcken

Vi befinner oss i slutet. Slutet av 15 barns förskoletid. Vi knyter ihop säcken. Vi gör slutarbeten. Vi går igenom och reflekterar med barnen kring deras lärande. Till exempel håller vi på med en stor målning på canvasväv. När vi målar detta stora alster blir det per automatik så att vi för ett reflekterande samtal. Vi pratar om tidigare upplevelser, minnen och erfarenheter. Vi går tillbaka med hjälp av råmaterialet och skapar något nytt, stort och förunderligt av det. Vi har också varit på vår lerverkstaden som vi har i vår organisation. Där har vi möjlighet att bränna arbetena i en brännugn och sedan måla och glasera dem. Dessa slutarbeten blir minnen som vi kommer att ha kvar på Förskolan. Mycket av det vi gör, gör vi tillsammans i lärgrupper. Den stora målningen håller vi på med vid många olika tillfällen. Först målar vi bakgrunden, sedan vägarna, gräs -grönt och efter det kommer husen. De allra flesta av barnen är inblandade. Vi använder hela tiden varandras råmaterial, till exempel teckningar. Detta gör att vi alla äger detta tillsammans. Det blir inte "min" teckning på samma sätt när barnen lever i en kultur av att man lånar kompetenser och berikar varandra. 

Såhär i slutet av dessa barns förskoletid har vi också gruppsamtal med föräldrarna. Dessa samtal blev lite mer sammanfattande och övergripande. Vad får barnen med sig från sin förskoletid? Vi valde denna gång att visa samma film i alla grupper. En film där man ser våra olika lärgrupper, som ett svep över avdelningen där den som filmar går från grupp till grupp. Ett exempel på hur en dag kan se ut. Ett av dessa samtal besöktes av en journalist samt en fotograf från tidningen Förskolan. Det ska bli mycket intressant att läsa detta temanummer om föräldrasamverkan i höst! Håll utkik!