Pedagogisk dokumentation som verktyg för att synliggöra processer

Vi är redan inne i december och det börjar bli dags att summera våra processer som vi är inne i nu, samt att hitta nyckelpunkterna, det kärnfullaste som vi denna termin har kommit underfund med.

Denna termin har det verkligen varit full fart! Vi som "forskaravdelning" har fått flera nya utmaningar. En av oss arbetar även med ett pedagogistauppdrag men är mestadels i barngrupp. Vi andra har fått andra utmaningar. Vi håller i en del workshops med kollegorna, lera, IKT och så vidare. Vi har haft dialog med och förhoppningsvis inspirerat kollegor på andra förskolor i organisationen. En av oss ledde och inspirerade på "Dialogdagarna i Södertälje". Att få dessa utmaningar är inspirerande och lär oss något nytt varje gång.

Det grundläggande och mest värdefulla är dock de lärdomar vi gör i samband med det projekterande arbetssättet vi har och är inne i just nu på avdelningen. Pedagogisk dokumentation är grunden för att upptäcka och få syn på detaljer, tankar och utmaningar. Vi är mycket stolta över att få vara en del i en organisation som starkt tagit ställning för pedagogisk dokumentation som ett verktyg för systematiskt kvalitetsarbete. Vårt gemensamma verktyg består av ett power point dokument där vi varje vecka reflekterar kring vårt råmaterial, mestadels filmer, och fyller i våra reflektioner, vad barnen gör och framförallt upptäcker, hur vi kan göra tillägg och utmana vidare. Såhär i slutet på terminen går vi igenom denna power point och får då syn på hela processen genom att göra en processkarta. Idag hade vår förskola planeringsdag och fick möjlighet att gå på djupet och reflektera kring vad vi under hösten har varit nyfikna på, vilka frågor vi har berört och vilka metoder vi har gjort upptäckter kring.

Vi har gjort två upptäckter som vi delade med oss av till våra kollegor. En stor synvända var att vi någonstans i mitten på terminen började se annorlunda på vår projektrubrik "Barns relation och samhandlande med material och platser". Vi upptäckte att vi kan bredda oss, vara nyfikna på flera platser och material. Vi tänker speciellt att vi vill ge våra  allra yngsta en bred bild och många erfarenheter och upptäckter. Samtidigt tänker vi att det är viktigt att få möjlighet att vara i långa processer för att få möjlighet till ett reflekterande och en fördjupning i sitt undersökande.

Vi har även under terminens gång funderat över frågan om hur vi på bästa sätt kan ge barnen möjlighet till reflektion. Det här var en fråga som vi hade antecknat i vårt power point dokument redan i augusti. Vi hade med oss frågan från äldrebarnsavdelningen och var extra nyfiken på den, då vi med de äldre hade arbetat fram en framgångsrik reflektionskultur. Men hur gör man då med de allra allra yngsta? Vi ger ofta möjlighet till reflektioner med hjälp av film. Filmerna rullar och de intresserade kan vara med. Vi projicerar upp filmen på väggen och barnen har möjlighet att upptäcka med kroppen, gå fram och ta på väggen. Det är dock svårt, och kan bli alltför abstrakt för barnen. Därför tänker vi nu att det är viktigt att erbjuda reflektion på flera sätt. Vi måste ta tillvara reflektionerna som sker i själva görandet, direkt. Det krävs dock, tänker vi, att barnen får möjlighet att möta flera olika material kontinuerligt och under en lång tid. Då vi hade arbetat med lera på ljusbord en längre tid började vi upptäcka fler och fler tankar hos barnen. Fler och fler ord, nya sätt att ta sig an materialet. Detta blir också ett sorts reflekterande. Men de äldre använde vi ofta "reflektionsritning" som metod. Nu får vi hitta nya sätt och att verkligen vara lyhörd och se (tolka) barnens göranden i processerna.