Trappan som mötesplats

Vår trappa på avdelningen har en väldigt central funktion. På morgnarna, direkt efter frukost, samlas vi där för att starta igång vår dag. Senare på dagen, efter olika aktiviteter, återsamlas vi där för att tillsammans reflektera över förmiddagens aktiviteter. Ibland använder vi dokumentationer från förmiddagens arbeten och tittar gemensamt på, ibland berättar några barn vad de har gjort i sin projektgrupp. Trappan är viktig för oss har vi förstått.
 Den här tiden på terminen har vi överinskolningar och vi får fyra nya barn till oss. Självklart började vi med ett möte på trappan. Vi har haft gästande barn från en förskola som hade planeringsdag, och även den dagen började vi med ett möte på trappan. Varför då? Varför kan man inte bara gå ut efter frukost, eller gå och äta lunch direkt efter förmiddagsaktiviteterna? Eller nya barn kan väl bara komma in och leka? Varför behöver man samlas tillsammans, finns det ett värde i det, bryter vi inte barnen i deras aktiviteter då? Det här är funderingar som vi har ibland, men vi kommer faktiskt fram till att det är en bra metod som skapar tydlighet och struktur för vår verksamhet. Barnen känner igen sig och kan rutinerna, även om innehållet ändras varje dag. Allas delaktighet ökar också genom att man får delta aktivt.
Måste samlingen ske på just en trappa då? Kan man inte sitta på rund matta? Jo, det kan man om man vill, men vi har medvetet valt just trappan som en viktig mötesplats. Formen, att den går i en vinkel, gör att alla blickar per automatik styrs mot "scenen" samt att barnen kan se varandra. Att den går i två nivåer gör att barnen fritt kan välja att sitta på kanten lite vid sidan av. De kan sätta sig i centrum om de vill, allt efter personlighet och humör. Man kan välja att vara både publik och aktör. Man bygger upp stämning och förväntan, "nåt kommer att hända". Man samlar gruppens fokus. Alla barnen ska känna delaktighet på trappan.

Bilder att inspireras av...

Vi fotade en del i Reggio Emilia men eftersom det inte är tillåtet att fota inne på förskolorna så består våra bilder av de upplevelser vi hade utanför dem. Gårdarna, eller parkerna som de kallar dem för, fick vi fota samt vårt besök på Remida.

Bilden längst ner till höger kan vi inte låta bli att kommentera. Den är från fröskolan Freire. Vi såg att hos dem finns det ingen gräns mellan uteaktiviteter och inneaktiviteter. Vi faschinerades av två flickor som kreativt använde sig av material som tyg, torkade rosblad, snäckor, stenar och pinnar. De började inne på avdelningen och när vi senare återvände till samma avdelning hade de byggt sig ut! Det fanns liksom ingen gräns mellan ute och inne. Klimatet var öppet och de tilläts använda materialet kreativt utan begränsningar.

Veckan är slut men något nytt tar sin början...

Seminarieveckan är slut. Vi har fått uppleva enormt mycket här... Mycket som vi inte kunnat drömma om. Fulla av nya intryck och idéer spånar vi tillsammans med övriga pedagoger från Södertälje om att vi på något sätt måste träffas hemma och reflektera ihop. Vi har upplevt något tillsammans och att då kunna fortsätta att ibland utbyta erfarenheter på hemmaplan känns spännande.

Vi får nog helt enkelt åka hem och smälta detta lite. Samla ihop oss. Tänka inför höstterminen och vad vi ska arbeta vidare med utifrån pågående projekt, eventuella nya projekt och framförallt nu utifrån våra nya erfarenheter.

Om vi ändå ska försöka summera veckan något så känner vi att våra kunskaper och tankar som vi hade med oss hit har befästs. Det vi fått syn på, redan på hemmaplan, har liksom fått en ytterligare dimension genom att vi fått höra pedagoger här berätta om deras syn på projektarbete och hur man organiserar en dag på förskolan samt genom att vi fått se hur det ser ut i verkligheten. Det vi tittade extra på som tex hur man organiserar för skrivlek och matematik samt hur man använder sig av råmaterial i arbetet har vi sett flera exempel på som vi kommer att arbeta vidare med hemma.

Vi har verkligen fått förundras...

Idag har vi gjort studiebesök på två förskolor vardera. Många nya intryck men faktiskt en hel del igenkännanden också.

Vi har en hel del material som vi måste samlas vid och se hur vi går vidare med. Vad ska vi göra om och göra till vårt, av allt det vi just nu har i våra tankar och i våra anteckningsblock? För Reggio Emilias filosofi är inte något man kopierar rakt av och det är vi medvetna om. Det är pedagogerna här noga med att tala om.

Vi har inte varit på samma förskolor heller så nu krävs det verkligen en gemensam tankeverksamhet för att få fram det just vi vill dra nytta av. Extra kul kändes det idag då två av oss fick se ett projekt i verkligheten på förskolan Neruda (se bild), just eftersom vi igår deltog i en föreläsning om just detta projekt. Återigen tar de staden i besittning och och i detta projekt studerade de människorna på stadens sjukhus.

Vi fick även förundras över utställningen "Ray of light" på Loris Malaguzzi center. Vi gjorde som barnen och testade och provade olika ljusfenomen.

Vi har TomTits att vara stolta över när det gäller att utforska naturvetenskapliga fenomen, men detta gav många nya idéer som vi inte sett tidigare.

Möte med staden och dess invånare

För att förstå den pedagogiska filosofin så måste man lära känna staden, som en av pedagogistorna så klokt uttryckte det.

Vi blev uppmuntrade att gå och besöka stadens marknad för att ytterligare lära känna staden.

Vi tänker att kontakten med staden är av stor betydelse för att kunna interagera med andra människor och bli goda samhällsmedborgare. Vilka möjligheter ger vi barnen att tillsammans lämna spår i vår stad, Södertälje? Vilka möjligheter ger vi barnen att kunna känna stolthet över sin stad? Vilka möjligheter till samspel med stadens invånare ger vi?

Jordbävning

Idag har vi dansat "salsa" som Amelia Gambetti, samordnare för Reggio Children, så härligt avslappnat valde att uttrycka det. Vi har idag fått uppleva ett mindre jordskalv. Det fick oss att reflektera över hur rädsla förbinder oss människor. Det öppnar upp för nya möten oss människor emellan.

På grund av detta så togs sådana säkerhetsåtgärder att samtliga inplanerade studiebesök ställdes in idag. Men professionella som alla samordnare på Reggio Children är så kommer programmet att justeras så att vi får besöka småbarnsförskolorna i allafall.

Reggio Emilia

Det är en stor ära för oss att vara med här på seminarieveckan i Reggio Emilia. Det är nu 25 år sedan den första resan från Sverige gjordes. Anna och Carlo Barsotti välkomnade den första gruppen från Sverige.

Igår lyssnade vi till flera föreläsare som berättade om bakgrunden till Reggios filosofi. Nätverket Reggio Children inkluderar 33 länder på fem kontinenter. Men man har kontakt med 110 länder.

Utbytet med alla de andra länderna blir ett sätt att förstå sig själv, deras egen erfarenhet möter en annan erfarenhet. Man växer i sin pedagogiska förståelse.