Reflektion med vår konsult

Idag har vi ägnat dagen åt reflektion. På förmiddagen träffade vi vår konsult från Reggio Emilia institutet och på eftermiddagen ägnade vi tid åt att tillsammans reflektera och tänka över det vi hade pratat om på förmiddagen. Vi fick både ingångar och tankar som vi kan dela med oss av till övriga i organisationen men även utvecklingsområden för oss. Några av utvecklingsområdena som vi funderat över och kommer att arbeta mer med under våren kommer här:

Vi pratade om att vi denna terminen gått mer på djupet än rakt fram. Vi har studerat detaljer på olika sätt men att vi måste kunna visa dessa i dokumentationen. Vi vill utmana oss i att visa på fler detaljer i reflektion tillsammans med barnen. Rent konkret pratade vi om en dokumentationstavla där barnen är delaktiga. Där vi reflekterar, sätter upp post it lappar och frågeställningar tillsammans. Vi måste ha någon plats att samla vårt gemensamma råmaterial, en plats som är tillgänglig. En dokumentationstavla med barnen -inte för barnen. Där barnen kan se sina egna och andras läroprocesser och dessutom vara en delaktiga.

Genom pappersarbetet har vi tagit tillvara materialets kompetens och egenskaper. Det var huvudanledningen till att vi började med papper. Pappret hade andra egenskaper än vad till exempel leran hade. Vi använder mycket Remidamaterial, naturligtvis. det finns tillgängligt för barnen. Men att bättre ta till vara på Remidamaterialets kompetens är en av utmaningarna framöver.

Vi tänker vidare att vi fortsätter att forska utefter tre frågeställningar i våra grupper. Frågeställningarna byts ut, ändras och förnyas utefter processens gång. Vi har inspirerats av varandra och vi har använt oss av fiffiga kompisar. Vi tänker att vi vill fortsätta att göra detta och vara lite mer flexibla i våra grupper, att kunna ta del av varandras frågor och att låna fiffiga kompisar och ta tillvara "motorerna" som är intresserade. Vi behöver ständigt förnya våra syften och mål med projektarbetet, eller ha fler syften och mål. Vi står inte längre vid starten utan är i mitten av banan. Terrängen ser inte likadan ut här som det gjorde i starten.

Vi är i rörelse hela tiden vilket är både spännande och utmanande!

Vad har vi fått syn på under denna höst?

Projektpaus och återblick
I december har vi en projektpaus. Vi fördjupar oss alltså inte i projektarbetet just under denna tid, men reflekterar desto mer om det arbete som vi gjort. Detta gör vi tillsammans med barnen men också tillsammans i arbetslaget. Vi vill göra barnen delaktiga i sina läroprocesser och ett sätt att göra det på är att blicka tillbaka på vad vi gjorde för ett halvår sedan, eller ett år sedan. Titta, jämföra och sen att dela sina tankar med kamraterna.

Vi har till exempel nu på slutet avslutat pappersremsarbetet och istället provat att rita spindlar och spindelnät med tusch. Vi har dock utvecklat det lite och pratat om känslor och barnen har fått rita "känslospindlar". Vi har kunnat jämföra med äldre teckningar och ge barnen möjlighet att se vad de själva har lärt sig. Det är en enorm utveckling som skett under det senaste året kan vi tillsammans med barnen konstatera.

Vad har vi gjort och hur har vi gått vidare?

Vårt arbetslag har förmånen att få stöd och handledning av Per Bernemyr. Vi har vid flera tillfällen diskuterat projektet och svårigheterna med att komma vidare. Vi har under gemensamma reflektioner vänt och vridit på det råmaterial vi har. Vi bestämde oss redan i början av terminen att sätta igång att samla massor av råmaterial. Råmaterialet har varit teckningar, observationer, filmer/bilder från arbetet i grupperna.

Under vår gemensamma planeringstid, har vi sedan gått tillbaka och titta på var vi står ”just nu”, och hjälpt varandra att komma vidare i grupperna. Vi ser att våra tre grupper ”smittar” varandra, vilket är mycket positivt. vi har medvetet arbetat för att inspirera varandra genom återkopplingar i helgrupp samt att ta hjälp av "fiffiga kompisar". När grupperna har varit små (pga sjukdom eller ledighet), så har vi valt att bjuda in barn från de andra grupperna. Det har varit ett medvetet val av barn, vi har barn som är bra inspiratörer och därmed har en möjlighet att ”krydda” aktiviteterna. 

Projektarbetet har fortsatt med nya utmaningar utifrån det barnen har sagt och gjort och med hjälp av våra tillägg vad gäller material. Till exempel så byggde vi i början spindlar helt utan kropp, inga detaljer som spröt eller ögon. Detta har vi lagt till allt eftersom genom att utgå från barnens tankar och teorier. Vi började till exempel att utforska hur kroppen på spindeln ser ut genom att titta på våra egna filmer, youtube och google. En flicka sa i början av vårt pappersremsbygge: ”kroppar brukar inte vara uppe”. Vi utmanade den teorin och tittade i många olika böcker och på många filmer och ställde oss frågan; Hur ser spindelns kropp ut?

En av projekt grupperna konstruerade tillsammans ett stort spindelnät i lera. Många diskussioner som väcktes och olika tekniker användes. Vi utmanar barnen att fråga varandra om hjälp eller att man får lära ut till dem som inte kan eller att man tror inte kan. Under tiden som spindelnätet utvecklades sitter en flicka och gör en spindel i lera, flickans tanke var att spindeln skulle gå på nätet. Utifrån detta resonemang så fick barnen fundera på spindelns rörelser. Barnen fick visa sina hypoteser kroppsligt och till följd av detta så fokuserade sig gruppen på att utforska spindelns rörelse på nätet.

Mot slutet av terminen ser vi att våra projektgrupper inspirerar varandra. Ett exempel på det är att de barn som arbetat med rörelse en dag fick rita ett stort spindelnät som de skulle röra sig över. Detta genom att lägga en bild på ett spindelnät på overheaden för att projiceras på golvet, barnen fick med en tuschpenna fylla i de svarta linjerna för att bilda spindelnätet. Detta såg barn från de andra projektgrupperna och de började genast rita spindelnät på A4 papper. Detta utgick vi ifrån vid nästa projekttillfälle och barnen fick börja med att rita spindelnät och sedan bygga med pappersremsor på detta nät.

Rörelsegruppen har mer fokuserat på frågor som; Hur rör sig spindeln? Hur kan vi tillsammans röra oss som en spindel? Där har tillägg i form av ny rekvisita har kryddat leken genom processen. De tog på sig strumpbyxor på armar och ben för att komma in i ”rollen som en spindel”. De lånar rekvisitans kompetenser. Barnen har fått samarbeta två och två och tillsammans rört sig som en spindel, för att de då har åtta ben ihop.

Vilka material har vi använt?
Remida material har en central roll på vår avdelning, då vi anser att det är ett kreativt, könsneutralt och föränderligt material. En grupp barn har använt sig av det materialet för att bygga först sina egna ansikten och sedan småkryp. Barnen bygger på plexiglas som vi sedan lägger på overheaden för att projiceras på väggen. Tillsammans förundras vi över den transformation som sker, vi pratar om form och färg. Den reflektion som läraren gjorde vid ett av de arbetstillfällena var att de allra flesta barnen tycker om att skapa på plexiglas. De använde sig av många typer av material, de tittade på varandras byggen och inspirerades. Det kunde man i en del fall se att de var likadana. Det tycker vi är bra, den "fiffiga kompisen" kommer in även där.

Vi har använt oss mycket av våra Ipads för att filma de olika projektarbetena. Vi har märkt att det ger oss en större bild på vad som händer. Vi lägger märke till saker som man inte tänker på just i den stunden som man arbetar med barnen. Det ger oss tankar och frågor kring vårt arbetssätt och barnens förhållningssätt till oss och materialet och mer därtill.

Vilka tankar och idéer har väckts hos oss?

Att arbeta med samma material, eller att försöka härma samma djur, en längre tid leder till fördjupning.

Vi har sett att det ger resultat om man inte har för bråttom utan ger det tid. Utveckla projektarbetet under tiden och lägg till ny rekvisita, pappersremsor i fler storlekar, tillför nytt material i rörelseleken i form av strumpbyxor. Det blir spännande och barnen får prova sina egna teorier. Går det att göra två kroppar med dessa remsor? Går det bättre om man använder tapet som är mjukare att böja? Hur ska barnen uppmärksamma detaljer? Kanske att barnen döper sig till olika spindelarter för att det ska bli mer intressant att titta närmare på detaljerna?

Barnen hade framförallt i början av pappersarbetet sina egna teorier om hur kropparna skulle sitta och hur man kunde konstruera dem. Allt eftersom har de inspirerat och lärt varandra hur man på olika sätt kan göra.

Om man utvecklar arbetet med nytt material, så tycker barnen fortfarande att det är roligt att arbeta, fast grundmaterialet är detsamma. Men de måste få nya utmaningar, nya frågor hela tiden.  

Fler tankar och reflektioner som vi har gjort är att även om vi arbetar med små grupper som metod, så är de grupperna inte tillräckligt små alla gånger. Eftersom vi dokumenterar under tiden som vi är medforskare/medupptäckare, så riskerar man att missa saker som sker under aktiviteten. Vi behöver vara uppmärksamma på det lärandet som sker och att kunna vara stödjande lärare till barnen.

Teckningar November 2012

Teckningar November 2011

Äldre och nya teckningar

Åter till leran

Det var här vid lerbordet tankarna på pappersremsorna började, i början av denna termin. Det var här ideén om att bygga tredimensionellt formades. Ett material att öva på, för att sedan kunna komma tillbaka till leran med nya upptäckter och erfarenheter. Eftersom det är ganska svårt, rent tekniskt att bygga på höjden med lera, kanske pappersremsorna var ett bättre material att använda tänkte vi, och gav oss in i pappersvärlden! Där har vi stannat, under hela terminen faktiskt. Där har vi efter varje gång hittat nya nycklar för att ta oss vidare. Vi har genom barnens teorier kommit vidare och ställt oss nya utmanande frågor.

 Pappersspindeln som inspiration

Hur kan man konstruera en spindel av lera som står upp?

 Spindeln som först stog upp ramlade. Hur skulle vi kunna få den att stå?

M: "Den måste ha starka ben"

A: "Den kanske har brutit benet?"

O: "Den behöver slickers!"

O: "Nu måste vi se här...Titta noga!"

O hämtar en spindelbok och tillsammans tittar M och O i den.

 Till sist lyckas de få spindeln att stå upp igen.

En annan spindel som går...

B: "Nu håller den på att klättra upp!"

Våra projektgrupper inspirerar varandra

Denna vecka har vi verkligen fått syn på hur våra respektive projektgrupper har inspirerats av varandra.

En projektgrupp inriktar sig just nu mer mot rörelse och hur en spindel rör sig. Barnen har fått samarbeta och rört sig två och två för att tillsammans utforska hur en spindel rör sig. Denna vecka fick denna grupp först rita ett stort spindelnät på golvet, med hjälp av en bild på overheaden projicerat mot golvet. Sedan fick de gå på nätet.

Ett barn i en annan grupp blev inspirerad av detta nät och började själv att rita spindelnät. På nätet ritade han tre spindlar. Inte vilka spindlar som helst utan med otroliga detaljer som vi inte sett förut. Dessa spindlar hade både huvud, kropp och ben. Vi tog tillvara denna teckning och dagen efter var den en inspirationskälla för resten av denna projektgrupp som tidigare arbetat mycket med pappersremsor. Han som ritat fick själv visa hur han gjorde och lära de andra.

Efter att näten var ritade med svart tusch så byggde vi spindlarna av remsor på nätet. Denna gång med utmaningen att bygga både huvud, kropp och tidigare detaljer som spröt som vi arbetat med.

Som dokumentationsverktyg användes denna gång ipad som vi filmade med. Genom denna film fick vi syn på mycket och kommer få syn på ännu mer ju mer vi tittar och observerar den. Hur vi startar upp projekttillfället, hur vi ställer frågorna, hur vi tar tillvara alla barns olika kompetenser och tillgångar... Vi lär oss otroligt mycket genom att göra såhär.

Att projektgrupperna ska få möjlighet att inspirera varandra är någonting vi medvetet arbetat mot. Efter varje tillfälle har vi en reflektion i helgrupp där barnen får delge sina tankar.

Nu när vi arbetat så länge med dessa remsor kan vi verkligen se en utveckling. Fler detaljer läggs till varje gång. Barnen utforskar olika teorier om hur man kan göra en spindelkropp och inspireras och lär av varandra. Men det krävs att vi är där och utmanar och ställer frågor för att utveckla arbetet.

Att fånga barnens intresse

När vi  fångar det barnen tycker om är det ingen tvekan om att det blir meningsfullt och roligt för barnen att vara delaktiga i projekt, det har vi observerat. Under ett tillfälle fick barnen i en av projektgrupperna arbeta med lera och tillsammans göra ett spindelnät. De fick forma smala korvar och samtidigt berättade barnen om vad de tänker om sitt skapande. Här nedan finns några exempel på barnens kommentarer:

Barn 1: -Den (sindeln) går på nätet

Barn 2: -Spindeln gör nätet och rör sig

Barn 3: -Spindeln gör att den (betet) fastnar i nätet

Under ett reflektions möte på trappan återkopplade vi det som vi hade gjort. Barnen fick titta på dokumentationen under detta tillfälle och tänka tillbaka på vad de sa under görandet av spindelnätet och spindeln. De fick visa, en och en, med kroppen och berätta hur spindeln går i nätet, eftersom det var det barnen fascinerades mest av , "Den kanske går på händerna", "Ett ben upp i luften", "Spindeln klättrar på väggen" (ett barn har två händer på golvet och benen mot väggen).

Nästa steg blev att vi i arbetslaget reflekterade och tänkte på hur vi kan gå vidare. Vi vill ta vara på det barnen sade under aktiviteten och vad de gjorde, för att det är det som är roligt och stimulerar barnen i sitt lärande. Vi vill ta tag i det som är "knaprigt" som Leif Strandberg formulerade sig på en föreläsning vi var på.
Vår tanke blev att barnen ska få  prova att dramatisera sin egen bild av spindeln som rör sig i nätet tillsammans med en kompis, att barnen får använda sina hypoteser om hur spindeln rör sig. Barnen får då känna och se olika nyanser, samarbeta och försöka få ihop rörelserna tillsammans. Så blev det också.

Barnen fick dela in sig i grupper om två. En lång tygbit lindades runt barnens midja, för att få ihop spindelns åtta ben. Nu kan man inte göra rörelserna ensam och göra det lätt för sig, utan barnen blir tvungna att samarbeta för att få ihop sina rörelser samt att vi får fler ben att använda i rörelseleken och integrerar matematiken ex. 4+4=8 ben. En del av barnen verkade jätte koncentrerade på att få ihop rörelserna tillsammans. Det är inte lätt! Det är första gången barnen rör sig på det viset. De kommunicerar knappt  med varandra och har olika hypoteser på hur spindeln rör sig. Rörelseleken filmades av en vuxen med en iPad som barnen efteråt tittade på och fick utforska rörelserna tillsammans.

Detta blev ett lyckat lärotillfälle. Här presenteras några av barnens kommentarer:
"det var roligt", "kan vi göra igen", "jag kan göra olika spindlar".

Till nästa gång tänker vi att tillför mer rekvisita som kan hjälpa barnen att prestera ännu mer och att leva sig in i rollen som spindel, vi tänker svarta nylonstrumpor som barnen får ha på alla sina spindelben och kanske till och med musik att röra sig till. Tanken blir även att barnen ska få träna på att kommunicera med varandra.

Observera bilden, barnet till höger visar sin teori på hur spindel använder sina ben när den är i rörelse.

Pappersremsornas värld

Det är där några av oss fortfarande befinner sig... Vi har fortsatt att arbeta med dessa remsor. För varje gång har vi försökt ställa nya utmanande frågor för att barnen skall få möjlighet att bygga på ett annat sätt, eller med fler detaljer. Vi har verkligen sett att man kan göra på många olika sätt. Sist när vi arbetade gjorde en flicka ännu ett exemplar av en spindel -på ett nytt sätt!

Denna spindel limmade hon fast såhär. Den har åtta ben och två spröt av små remsor som vi la till som ytterligare ett material. Nu i efterhand funderar vi hur vi skulle kunna utmana henne vidare. Man vill inte ge henne ett färdigt svar i stil med: Skulle du inte kunna prova att vända på den? Man blir ju lite nyfiken, står spindeln upp eller ligger den kanske på rygg rentav? Ja, det var ytterligare ett sätt att göra en spindel och vi får fundera lite till.

Inför utställningen vecka 11, då vår organisation visar upp vårt projektarbete Småkryp och rörelse med hjälp av Remida material, så funderar vi redan nu på materialval. Skulle vi kunna utveckla denna tredimensionella tanke i annat material? Remsor av tapet? Kan man använda tyg? Band? Annat material?

Nu efter tre gångers arbete med svarta pappersremsor på vit botten kanske vi kan prova något annat. En utveckling av det vi just gjort men på ett nytt sätt.

Reflektioner från askultationen...

Sådär, nu har vi alla tre varit på auskultation i Alby och alla vi har blivit en erfarenhet rikare. Tanken från början var att vi skulle följa en lärare var, på tre olika avdelningar. Det vi alla upplevde var att det var svårt att endast observera en lärare, det blev automatiskt så att man följde hela arbetslaget i deras arbete. Vi gick alla in för att titta på hur dagen var organiserad, hur barnen introducerades i aktiviteter och vilka aktiviteter som förmiddagen innehöll. Just nu arbetade man inte med något fördjupat projektarbete, så spontan lek och skapande aktiviteter var i fokus. På den här förskolan, liksom på vår, så såg vi att man tillämpade "fast och rörlig" lärare. Det skapar en trygghet i arbetet, man kan vara trygg med att den rörlige tar hand om löpande händelser och förbereder också för tex. en fruktstund så att den fasta kan "fånga" barnen i något spännande...

Att förskolan hade 35 olika språkgrupper tyckte vi också var helt fantastiskt! På vår förskola har vi också flera språkgrupper, men inte så här många. Det måste vara helt fantastiskt att möta så många olika kulturer på en förskola. Det är förövrigt också något som vi blev nyfikna på efteråt, hur tar man tillvara alla dessa språk och olikheter och likheter? Vi hoppas på ett nytt tillfälle för auskultation snart och då tar vi på oss "språkglasögonen"!