Dagen efter..

Då har vi haft vår fantastiska Brolundadag, där vi upplevde en härlig gemenskap tillsammans med våra barn och deras familjer. Eftermiddagen bjöd på både skratt och tårar. Skratt som i gemensamma upplevelser och möten mellan vänner och familjer, men också tårar när vi kommer på att det börjar på allvar att närma sig ett slut för många av våra barn som börjar skolan till hösten. Utställningen som vår avdelning hade arrangerat blev för många familjer ett avslut på en lång förskoletid. Det glädjer oss pedagoger när föräldrar delar med sig av sina minnen och upplevelser från den här tiden och vi hoppas verkligen att vi har bidragit till att barnen som slutar hos oss bär med sig en massa kunskap och nya erfarenheter från tiden på förskolan.

En reflektion som vi gjorde var att en sån här dag betyder också att flera av våra " gamla" barn kommer på besök och tänker tillbaka på sin förskoletid och minns tillsammans med oss och sina syskon. 

Vi tänker att förskolan ska vara en plats dit man kan komma och hälsa på, ofta, även efter att man har slutat.. 

Eftermiddagen bjöd som sagt på flera olika aktiviteter och något som fascinerade både barn och föräldrar var vår förskolebuss. Vår glada busschaufför kom för att presentera sig själv och bussen för alla som ville titta in. Att ha en egen förskolebuss i organisationen öppnar upp för fantastiska möjligheter till att besöka olika platser i framförallt vår fina stad Södertälje. 

Vi tycker att det är viktigt att barnen får lära känna sin stad och få en relation till den. 

Förberedelser inför...

...Brolundadagen

En av våra största och mest betydelsefulla traditioner på vår förskola är Brolundadagen. Då bjuder vi in våra familjer till en gemensam tillställning med olika aktivitetsstationer. I år har vi också valt att ha en utställning där vi presenterar vårt Vattentornsprojekt. 

Den här dagen är barnen med och arrangerar tillsammans med oss pedagoger. De bär fram olika material till stationerna, blåser upp ballonger, skriver skyltar, ställer iordning och förbereder eftermiddagen. Barnen är stolta över sin förskola och väntar ivrigt på sina föräldrar.

" Jag längtar till att det ska börja nu mitt på pricken", sa ett av barnen.

Snart är det dags...

Att knyta ihop säcken

Vi befinner oss i slutet. Slutet av 15 barns förskoletid. Vi knyter ihop säcken. Vi gör slutarbeten. Vi går igenom och reflekterar med barnen kring deras lärande. Till exempel håller vi på med en stor målning på canvasväv. När vi målar detta stora alster blir det per automatik så att vi för ett reflekterande samtal. Vi pratar om tidigare upplevelser, minnen och erfarenheter. Vi går tillbaka med hjälp av råmaterialet och skapar något nytt, stort och förunderligt av det. Vi har också varit på vår lerverkstaden som vi har i vår organisation. Där har vi möjlighet att bränna arbetena i en brännugn och sedan måla och glasera dem. Dessa slutarbeten blir minnen som vi kommer att ha kvar på Förskolan. Mycket av det vi gör, gör vi tillsammans i lärgrupper. Den stora målningen håller vi på med vid många olika tillfällen. Först målar vi bakgrunden, sedan vägarna, gräs -grönt och efter det kommer husen. De allra flesta av barnen är inblandade. Vi använder hela tiden varandras råmaterial, till exempel teckningar. Detta gör att vi alla äger detta tillsammans. Det blir inte "min" teckning på samma sätt när barnen lever i en kultur av att man lånar kompetenser och berikar varandra. 

Såhär i slutet av dessa barns förskoletid har vi också gruppsamtal med föräldrarna. Dessa samtal blev lite mer sammanfattande och övergripande. Vad får barnen med sig från sin förskoletid? Vi valde denna gång att visa samma film i alla grupper. En film där man ser våra olika lärgrupper, som ett svep över avdelningen där den som filmar går från grupp till grupp. Ett exempel på hur en dag kan se ut. Ett av dessa samtal besöktes av en journalist samt en fotograf från tidningen Förskolan. Det ska bli mycket intressant att läsa detta temanummer om föräldrasamverkan i höst! Håll utkik! 

Konsten att vara proaktiv

Vi har nyligen träffat vår konsult från Reggio Emilia institutet och tänkte dela med oss av några tankar utifrån detta.

På vilket sätt är vi förberedda när vi går in i mötet på morgonen?
När vi går in till ett morgonmöte på trappan vet vi inte exakt vad vi ska göra och vem som ska göra vad. Men vi har en grundidé som vi vill dela med oss av och ha en dialog kring med barnen. Vi har med oss frågor om vilka pågående projekt vi har och som vi behöver utforska i mindre lärgrupper. Tidigare hypoteser från barnen?

Vi tänker också kring vad som är möjligt just idag? Hur ser det ut i barngruppen och personalen. Hur ser det ut på förskolan i övrigt? Om det skulle finnas begränsade aktivitetsval förklarar vi hur det ser ut och vilka möjligheter som finns just idag.

Vi är proaktiva, dvs vi ligger steget före. Vi har redan en inre struktur av dagen med våra grundtankar aktualiserade.

Vi tänker att det är viktigt att ha en tilltro, tillit, vara äkta och ha en nyfiken hållning. Vi tänker att vi vill framhäva barnens positiva egenskaper när vi delar in oss i mindre lärgrupper.

-Kommer ni ihåg att Oskar frågade hur stort vattentornet är? Hur skulle vi kunna mäta vattentornet?

-Du Oskar, skulle du vilja vara med i den gruppen eftersom du hade så många intressanta tankar?

-Vilka fler skulle vilja vara med i den gruppen?

-  

Följdfråga när den lilla gruppen är samlad: 

Vilka material skulle vi kunna ha för att mäta vattentornets omkrets? 

Varför gör vi det inte enkelt för oss genom att ge ett måttband till barnen direkt? Jo, därför att det finns många olika sätt att skaffa sig kunskap på. Vi är alla olika och lär på olika sätt. Vi vill vara med och bidra till att barnen ska få möjlighet att vidga sina kunskaper. Vi vill utmana det kreativa i barnens tankar. Vi vill att barnen ska få möjlighet att skapa hypoteser kring sina tankar. Vi vill lyfta fram vikten av att erbjuda barnen möjlighet för att uttrycka sig hundraspråkligt och ämnesöverskridande.

Hur tänker vi att barn lär sig? Vad blir pedagogens bidrag i barnens lärande?

Remidautställningen på Stadshuset!

Denna vecka pågår Västras ReMidautställning i Stadshuset, Södertälje! Remidapedagogerna överträffar sig själva år efter år! Den digitala tekniken sammanflätad med ReMida -materialet är en oerhört spännande kombination. Vi har hunnit dit med flera barngrupper och de har alla fascinerats av de inbjudande miljöerna och utforskat dem med alla sina sinnen. Välkomna att förundras ni också!

Sjung i mikrofonen eller dra den på olika material, se ljudvågorna!

Gatunamn

Vi skrev tidigare om skriftspråket. Det är otroligt att se hur detta smittar av sig på fler och fler barn. Många av barnen skriver. Lekskriver på låtsas, eller skriver riktiga ord eller rent av meningar genom att ljuda ihop orden. Vi har provat en app som heter "skolstil" och den tyckte barnen var väldigt rolig eftersom en röst läser upp vad man skriver.

Vi har också vid flera tillfällen i olika lärgrupper skrivit gatuskyltar. Vi märkte ett intresse av detta vid en av alla promenader till vattentornet. Barnen läste gatunamnen och skrev ner dessa i ett anteckningsblock. I blocket ritade även två av barnen en karta. Dessa anteckningar har legat till grund för fler gatuskyltar. Intresset växer när de märker att man kan göra sig förstådd genom att skriva. När det blir meningsfullt och när det kommer utifrån barnens egna intressen. Dessa mindre skyltar placerade vi ut på en karta som vi tidigare har ritat.