Marco och Claudia från Reggio Emilia började dagen. Här är några av de tankar jag tog med mig:
Loris Malaguzzi sa: "Det är viktigt att få möjlighet att tänka med händerna". Jag tänker att vi måste ge möjligheter för barnen att tänka på olika sätt, med olika verktyg. Som de sa igår; Att ge barnen förutsättningar för de 100 språken är att ge dem möjlighet att tänka på 100 olika sätt. Det handlar inte bara om att få tillgång till olika material utan förutsättningarna för att tänka och reflektera på olika sätt.
Teknikerna behöver alltid bli insatta i meningsfulla sammanhang. Det måste alltid finnas en meningsfullhet i det vi gör.
Att dokumentera är att vara solidariska med barnen. Att inte ge dem det de redan kan utan se vad man kan utmana dem i.
De fortsatte att prata om sina stadsateljéer. I Reggio känner de ett ansvar för att utvidga ateljékulturen. De vill utvidga ateljéerna även till den äldre befolkningen. Jag tänker att vi måste fortsätta fundera över hur vi möjliggör delaktighet för våra föräldrar. Vi får börja utmana våra tankar där vi befinner oss, i vår närhet.
De snuddade också vid det här med gruppkontstallationer. Något vi har pratat mycket om i arbetslaget. De uttryckte sig som så att vi ska sätta ihop barn som kan bygga gemensamma världar. Något som stämmer helt med våra tankar den senaste tiden om hur barnen och grupperna berikar och stödjer varandra.
Det var andra föreläsare från Sverige idag också. Dessa inspirerade enormt. De visade konkret hur de arbetar med olika digitala tekniker för att göra filmer och berättelser. De använde IPad för att filma men de använde också webbkamera för att utforska olika fenomen. De tyckte också att många köper in ipads -och fyller dem med skräp! Allt beror på oss, hur vi arbetar med dessa verktyg. Det är inte lärplattorna i sig som är lösningen för lärandet utan vad vi gör med dem.
tisdag 16 april 2013
måndag 15 april 2013
Digitala miljöer
En av oss i arbetslaget har nu förmånen att delta i en tvådagars konferens i Stockholm, arrangerad av Reggio Emilia institutet. Temat är digital teknik i förskolan. Det är föreläsare från både Sverige och Reggio Emilia, Italien.
Vad jag framförallt fick med mig hem efter denna första dag är begreppet digitala miljöer. Vi har tidigare pratat om att utmana vår miljö ytterligare, främst eftersom vi fått ett tillägg i form av webbkamera. Detta blev jag inspirerad till nu och eftersom jag och mina kollegor var i Reggio Emilia och fick se många av dessa ateljéer i verkligheten har vi verkliga erfarenheter vilket underlättar.
Föreläsarna från Reggio Emilia talar alltså om digitala miljöer, snarare än digitala verktyg i miljön. Det är en viss skillnad i innebörden av dessa begrepp och detta kan vi fortsätta att tänka kring. Jag reflekterade även hur de använder begreppet ateljéer. För dem är en ateljé så mycket mer än ett rum med papper och några penslar. Vi har pratat mycket om digitala ateljéer och vi tänker ofta kring begreppet ateljékultur. Här fick jag en tydlig bild av att det faktiskt är så mycket mer. Vi fick se bilder på olika typer av ateljér där den digitala tekniken var en självklar integrerad del. De benämner sitt Loris Malaguzzi center som en plats där de har olika ateljér (inte utställningar). Skillnaden i begreppet ateljé och utställning känns självklar och det är naturligtvis ateljébegreppet vi vill använda i utforskandet med barnen. Till exempel har de en ljusateljé dit barnen får komma och utforska.
I Reggio Emilias förskolor är man fantastiskt bra på att ta plats i staden och få med medborgarna i staden. De berättade om sina stadsateljéer där Loris Malaguzzi center är en av dem. Det är platser där alla medborgare är välkomna. Det finns olika stadsateljéer, där man utforskar vatten, experimenterar med smaksinnen, bygg och konstruktion och mycket mer...
De använder webbkameran på många olika sätt och detta inspirerade verkligen! De använder den i stora byggen, i små konstuktioner men också i rörelse och dans. Inspirerande och jag ser fram emot morgondagen.
onsdag 3 april 2013
Glasverkstaden
Inom vår enhet har vi förmånen att ha både en glasverkstad och en lerverkstad. Lera arbetar vi naturligtvis med i våra ateljéer på förskolorna också. Glas har vi i viss mån som material också. Men dessa verkstäder är en plats där vi kan boka in oss. Vi kommer med en liten barngrupp till en förberedd och otroligt kunnig pedagog. Denna upplevelse uppskattas enormt av barnen har vi märkt. Att få skapa med ett lite annorlunda material som glas är fantastiskt! Vi anpassar skapandet till vårt tema "Småkryp och rörelse". Som förberedelse hade barnen fått i uppgift att skapa småkryp av ståltråd. När vi varit på glasverkstaden har flera barn inte bara skapat med glaset utan även hittat på historier och sagor kring sina skapelser. Detta känner vi att vi gärna arbetar vidare med. En spännande utmaning som passar i och med vårt medvetna arbete med språk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)