På vilket sätt har vi förskjutit vår förståelse?

Det var vår konsults ingång inför dagens reflektion. Vad var det som gjorde att vi lyckades förskjuta vårt tänkande? Hur skulle vi kunna förklara detta för resten av vår organisation? 

Vi har tydligare syften innan vi startar en aktivitet idag än för två år sedan. Idag vet vi vad vi vill titta på innan vi går in och observerar. Om vi inte vet vad vi speciellt är nyfikna på har vi heller inte samma möjlighet att se. 

Vi har verkligen fått syn på det här med gruppkonstellationens betydelse. Vi har skrivit om detta tidigare, men det tål att upprepas. Det vi ser är att när vi gör medvetna val kring gruppernas sammansättning och fogar in deras egenskaper i sammanhang där de får möjlighet att berika varandra blir det en ytterligare dimension av lärandet. Konstruktionen av nya tankar och kraftfältet som blir mellan människor är det viktiga och det vi vill utmana. Vi tror att vi har fördjupat och utmanat begreppet "fiffig kompis".

Vi har mobiliserat det gemensamma. Det är ett mer "vi tänk" än för bara ett år sedan då vi hade våra fasta projektgrupper, som vi nu frångått. Det spelar till exempel ingen roll vilka två som förbereder och håller i de olika gruppsamtalen. Vi förbereder med att filma en aktivitet där barnen får en uppgift att utföra, med hjälp av lera. Vi har format gemensamma syften kring detta. Vi berikar varandra med olika tankar men formar sedan en gemensam syn. Den som var med och filmade behöver nödvändigtvis inte vara med i gruppsamtalet. Vi tittar alla på alla filmer och reflekterar kring det vi ser. Vi ser detta som en framgångsfaktor för oss. 

Vi gick idag på djupet med en av dessa filmer som vi gjort inför gruppsamtalen. Vi funderade på vårt tonfall, ordval och rörelser. Det är verkligen på detaljnivå, men det är oerhört viktiga detaljer! Vi pratar om när vi går in och utmanar och när vi avvaktar. Vi har blivit bättre på att gå in och ställa frågor för att utmana. Vi är inte rädda för detta. Vi höjer ribban och kräver mer. Det blir inte ett roligt och lärorikt samarbete om inte uppgiften kompliceras. Vi är heller inte rädda för att avvakta. Man måste hinna se barnens intentioner innan man går in. Vi har en mer lyssnande hållning idag än för två år sedan. 

Vi funderade återigen på aktivitetens syften. Hur kan barnen med hjälp av leran främja samarbetet? Kan vi främja kommunikationen med hjälp av lera? 

Ytterligare frågor tar vi med oss till nästa träff; Vad är ett processinriktat arbetssätt och hur tänker vi kring detta? Hur lever vi våra värden över hela dagen, vid övergångar osv? Vi kan ytterligare spetsa till våra tankar kring detta. 

Gruppsamtal

Vi provar nu en idé som vår organisations ledningsgrupp lyfte för en längre tid sedan.

Att ha individuella samtal i grupp. Vi har medvetet valt att vänta med detta eftersom vi vill tänka igenom varför vi vill göra detta. Vilka syften har vi med detta och hur ska vi praktiskt kunna få fram alla barns olika positiva egenskaper? Många andra var före oss i detta men vi har alltså medvetet väntat, diskuterat och funderat. Ibland är det viktigt. Att genomföra förändringar bara "för att" känns inte förenligt med de värden vi vill förmedla.

Vad har vi nu funnit för syften? Grunden är att allt lärande sker, helt eller delvis, i grupp. Vi har genom våra olika projektarbeten sett hur våra barn berikar varandra. De lånar kompetenser och de blir rikare tillsammans. Varje barn har unika och individuella kompetenser och dessa ska vi försöka lyfta fram och påvisa att alla bidrar till gruppen och de andra barnens lärande. Både den lilla och stora gruppen.

Ett annat viktigt syfte är att vi vill stärka familjernas sammanhållning. Vi vill att de ska få se att deras barn är en del av ett större sammanhang. Vi vill att de ska få en förståelse för att olikheter är en tillgång. Att det är så att vi berikar varandra!

Snart är det dags för de första gruppsamtalen och det ska bli riktigt spännande!