fredag 28 juni 2013
Sommarläsning..
Om ni vill ha tips på bra litteratur så läs Att göra lärandet synligt- barns lärande individuellt och i grupp från Reggio Children och Glädjen i att förstå av Kerstin Bergöö och Karin Jönsson.
torsdag 13 juni 2013
Avslutning
Nu är sommaren här och det är dags för oss att säga hej då till våra äldsta barn, 6 åringarna. Det känns vemodigt, de allra flesta av dem har vi följt sedan de började på förskolan som 1 åringar. Det är en förmån man har som lärare att få dela ögonblick med barnen då de lär sig saker, upptäcker något för allra första gången. Många barn tar sina första steg på förskolan. De första orden. Just idag har vi haft avslutning för våra barn. Vi arrangerade en lunch a la Nobel! Kandelabrar och blommor, vikta servetter och långbord. För oss är det viktigt att avslutningen blir fin och minnesvärd. Att lägga ner både extra tid och resurser för att möjliggöra att just den här dagen blir bra! Vi har också haft en gemensam samling tillsammans i hela gruppen då vi tittade på gamla bilder på barnen när de var små och inte hade varit så länge på förskolan. Barnen ser sig själva och upptäcker att de har varit riktigt små, man upptäcker att man har förändrats till utseendet en hel del. Vi tror att det är intressant och lärorikt för barnen att få göra sådana här tillbakablickar. Man kan se sin egen läroprocess och andras också. Att ha tillgång till projektor är bra för att alla ska kunna titta tillsammans, att ha en gemensam upplevelse runt bilderna skapar värde.
Som ett minne hade vi gjort diplom till varje barn där vi med några ord hade beskrivit det som karakteriserar det enskilda barnet. Diplomet delar vi ut till varje barn inför kompisarna och sedan applåderar vi varje barn. Vilken glädje vi ser i barnens ögon!
En sån här dag får oss också att reflektera över oss själva och vår verksamhet. Har vi gett barnen förutsättningar för att klara sig i skolan? Har vi rustat dem inför framtiden, vi tänker närmast på att just förskolan är det första steget i det livslånga lärandet? Hur kommer våra barn att möta skolans krav? Vi har funderat mycket och kommit fram till att vi är rätt säkra på att våra barn är välrustade, att de kommer att vara starka och lagom självständiga individer. Barn som möter skolan med nyfikenhet och glädje. Vi hoppas att skolan tar emot våra sexåringar med samma nyfikna hållning och är intresserade vad det är de har i sina "ryggsäckar".
Som ett minne hade vi gjort diplom till varje barn där vi med några ord hade beskrivit det som karakteriserar det enskilda barnet. Diplomet delar vi ut till varje barn inför kompisarna och sedan applåderar vi varje barn. Vilken glädje vi ser i barnens ögon!
En sån här dag får oss också att reflektera över oss själva och vår verksamhet. Har vi gett barnen förutsättningar för att klara sig i skolan? Har vi rustat dem inför framtiden, vi tänker närmast på att just förskolan är det första steget i det livslånga lärandet? Hur kommer våra barn att möta skolans krav? Vi har funderat mycket och kommit fram till att vi är rätt säkra på att våra barn är välrustade, att de kommer att vara starka och lagom självständiga individer. Barn som möter skolan med nyfikenhet och glädje. Vi hoppas att skolan tar emot våra sexåringar med samma nyfikna hållning och är intresserade vad det är de har i sina "ryggsäckar".
onsdag 5 juni 2013
Reflektioner efter gruppsamtalen
Nu har vi haft fyra av sex samtal och det känns mycket positivt. Vi håller på att sammanställa ett dokument kring detta för att dela till resten av organisationen men tills vidare delar vi reflektionerna här...
Genomförande
Vi välkomnade föräldrarna till vår samlingstrappa. Där
berättade vi ännu en gång om syftet med samtalet. Efter det förflyttade vi oss
in i ateljén för att sätta oss vid lerbordet. Där fick föräldrarna lera i form
av korvar. Vi berättade att det är så vi presenterar leran för barnen, i korvar
eller kuber. Vi gav föräldrarna precis samma uppgift som barnen tidigare fått.
Nämligen att tillsammans bygga ett hus. Detta arbete tog ungefär fem till tio
minuter.
När föräldrarna kände sig nöjda förflyttades vi återigen
till samlingstrappan för att de skulle få se filmen där deras barn arbetade med lera.
Efteråt reflekterade vi över vad vi sett. Vi gav föräldrarna stort talutrymme
och uppmuntrade dialog föräldrarna emellan. Ibland behövde stödfrågor ställas
som till exempel vad de såg för egenskaper hos sina barn? Hur såg de att barnen
samarbetade? Vad ser de för lärande hos barnen?
Reflektioner från föräldrar
Föräldrarna får efter sin uppgift samt efter filmen med deras
barn, reflektera tillsammans över det de har upplevt tillsammans. Något som
ofta kommit upp är skillnaderna på de vuxnas sätt att arbeta
med lera jämfört med barnens sätt.
En pappa sa att han tyckte att det var så bra att barnen
ger och tar av varandra, en annan pappa berättar att hans son bygger mer
komplexa byggen hemma nu, han ser en utveckling i språket och barnets
koncentration, en mamma berättar att hennes barn kan så mycket mer än hon
trodde att hon kunde, en mamma berättar att barnen är mer kreativa än de vuxna.
Reflektioner från oss lärare
Det som har slagit oss är att detta arbete stämmer så väl
in i höstens projektstart av ”Barns relation till en plats”. Det kan vara en
början som vi kan fortsätta utmana barnen i utefter vad det visar sig att de är
intresserade av.
Vi har sett att responsen har varit mycket positiv efter
dessa gruppsamtal. Vi har fått till en dialog föräldrar emellan som vi tidigare
inte fått då vi haft individuella samtal. Föräldrarna får se sitt barn tillsammans med andras barn i
positiva sammanhang vilket stärker sammanhållningen dem
emellan.
Vi ser att föräldrarna börjar reflektera över sitt barns
lärande och den process som skett under barnets förskoletid.
En av barngruppernas hus. Många detaljer och inredning till huset. |
En föräldragrupps hus i form av "timmerstockar". |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)