Nu är sommaren här och det är dags för oss att säga hej då till våra äldsta barn, 6 åringarna. Det känns vemodigt, de allra flesta av dem har vi följt sedan de började på förskolan som 1 åringar. Det är en förmån man har som lärare att få dela ögonblick med barnen då de lär sig saker, upptäcker något för allra första gången. Många barn tar sina första steg på förskolan. De första orden. Just idag har vi haft avslutning för våra barn. Vi arrangerade en lunch a la Nobel! Kandelabrar och blommor, vikta servetter och långbord. För oss är det viktigt att avslutningen blir fin och minnesvärd. Att lägga ner både extra tid och resurser för att möjliggöra att just den här dagen blir bra! Vi har också haft en gemensam samling tillsammans i hela gruppen då vi tittade på gamla bilder på barnen när de var små och inte hade varit så länge på förskolan. Barnen ser sig själva och upptäcker att de har varit riktigt små, man upptäcker att man har förändrats till utseendet en hel del. Vi tror att det är intressant och lärorikt för barnen att få göra sådana här tillbakablickar. Man kan se sin egen läroprocess och andras också. Att ha tillgång till projektor är bra för att alla ska kunna titta tillsammans, att ha en gemensam upplevelse runt bilderna skapar värde.
Som ett minne hade vi gjort diplom till varje barn där vi med några ord hade beskrivit det som karakteriserar det enskilda barnet. Diplomet delar vi ut till varje barn inför kompisarna och sedan applåderar vi varje barn. Vilken glädje vi ser i barnens ögon!
En sån här dag får oss också att reflektera över oss själva och vår verksamhet. Har vi gett barnen förutsättningar för att klara sig i skolan? Har vi rustat dem inför framtiden, vi tänker närmast på att just förskolan är det första steget i det livslånga lärandet? Hur kommer våra barn att möta skolans krav? Vi har funderat mycket och kommit fram till att vi är rätt säkra på att våra barn är välrustade, att de kommer att vara starka och lagom självständiga individer. Barn som möter skolan med nyfikenhet och glädje. Vi hoppas att skolan tar emot våra sexåringar med samma nyfikna hållning och är intresserade vad det är de har i sina "ryggsäckar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar