Vi har startat upp höstterminens projektarbete genom att gå på upptäcktsfärd i vårt närområde med en liten grupp barn. Med en liten grupp menar vi då fem barn. Det har varit lite olika konstellationer av barn, beroende på syfte med promenaden. Som vi skrev i tidigare inlägg har syftet varit både att titta på olika sorters hus eftersom detta har fascinerat barnen men också att teknikträna med kamerorna. Barnen har lärt sig fota, zooma och bläddra bland bilderna de tagit.
För någon vecka sedan gick en av oss iväg med fem barn. Ett av barnen sa helt plötsligt: "Titta, vattentornet! Kan vi gå dit?" Gruppen beslöt sig för att gå till vattentornet. Barnen fotade mycket under denna promenad. Tyvärr blev det som det kan bli ibland, fotona råkade raderas från kameran fast de inte fanns i datorn. Fotona var borta!
Dagen efter hade vi som vanligt morgonmöte på trappen. Vi berättade vad som hänt men att vi återigen skulle kunna gå till vattentornet med samma grupp barn. Återigen skulle de få använda kameror och fota själva. Denna gång filmade även läraren som gick med hela promenaden. Filmen har vi sedan reflekterat kring i arbetslaget men också i en större pedagogisk utvecklingsgrupp som vi har på vår förskola. Vi vet sedan tidigare att det är gynnsamt att filma. Nu fick vi se många detaljer kring hur barnen samarbetar. Hur de tar sig an denna plats? Vi reflekterade kring deras frågeställningar och teorier kring vattentornets funktioner och utseende. Vi tänkte kring själva promenaden. Hur förhöll sig läraren? Vi såg att hon gick bakom barngruppen med filmkameran. Det var barnen som styrde promenaden. Barnen gick fritt på gångvägen och gruppen stannade upp några korta stunder kring vissa saker som intresserade barnen. Vi märkte att siffror (larmkoder) var spännande. Bokstäver på skyltar utmed vägen liksom olika sorters dörrar. Vattentornet har en dörr. Husen på vägen dit har många olika sorters dörrar.
Vi tänker att vi har börjat att skapa ett problem tillsammans. Vi skapar frågeställningar. Vi laddas med en sorts nyfikenhet och både barnen och vi blir intresserade av detta vattentorn. Barnen var från början nyfikna på att gå in och titta. Men här gäller det att inte vara för snabb! Det hade vi klart för oss redan från början. Vi ska absolut utforska idén vidare. Men, nu gäller det att inte servera barnen svaren direkt. Vi tänkte på "Trollerihinken" som vi tidigare arbetat med. Hur hade det lilla sidoprojektet gestaltat sig om vi första gången hade visat hur den ser ut inuti? Det hade antagligen inte blivit något projekt alls. Vi har många frågor som vi kan gå vidare med. Att arbeta med deras teorier och spinna vidare på det är något vi kommer att göra, istället för att visa dem hur det ser ut inuti tornet. Men också här har vi lärt oss att ta det lite lugnare. Vi har denna vecka gått till vattentornet igen, denna gång med två "faddrar" från ursprungsgruppen samt tre nya intresserade barn. Att få dela med sig av sina upplevelser till fler kamrater är en metod som vi använder ofta, på lite olika sätt. I dessa inskolningstider tänker vi att, genom att arbeta projektinriktat redan från start arbetar vi också ihop vår nya barngrupp.
Nu är vi igång! Fortsätt följa oss genom de förunderliga vardagarna på vår förskola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar