Att få vara i greppbara situationer

Att sitta tillsammans med vår konsult är alltid lika lärorikt. Han får oss att tänka ännu mer och se saker från olika perspektiv och nya perspektiv. Vi får möjlighet att träna på att sätta ord på det vi gör och hur vi arbetar i vår verksamhet. Ett nytt begrepp som vi tillsammans har formulerat är greppbara situationer. 

Barnen behöver erbjudas att få vara i greppbara situationer, där de får möjlighet att utmana sig själva och kunna lösa problem tillsammans med andra utifrån deras behov och förutsättningar. Det är också ett sätt för barnen att bli ledare över sitt eget projektarbete som vi skrev om i föregående inlägg.
Barnen behöver få vara i sammanhang där de får visa och göra sig hörda för vilka reflektioner de har, samt synliggöra sina kompetenser under arbetets gång. Fortsättningsvis att tillsammans med andra skapa problem och formulera teorier kring det de tror är lösningen, inte minst att få pröva och ompröva sina teorier för att hitta lösningar. På så sätt driver barnen projektet framåt.

Ett exempel på en greppbar situation kan vara att få vara i en mindre lärgrupp, med andra kamrater vars egenskaper kan samarbeta och tex lösa ett "problem". Begreppet lärgrupp har vi börjat använda då det synliggör lite tydligare vad det är vi gör, eller vad som sker. Ett annat konkret exempel på en greppbar situation kan vara att vi hjälper barnen att hitta en plats i matsalen. De får helt enkelt ett bord att sitta vid. För vissa barn kan nämligen matsalen te sig som en fullständigt ogreppbar situation.

För att upprätthålla en greppbar situation, tänker vi att vi behöver ha medvetna strukturer i vår verksamhet. Det kan vara en tydlighet som gör barnen vet vad de ska göra, att de kan öppna upp för förhandling och få en känsla för hur de ska kunna vara med varandra. Vår konsult sätter ord på våra tankar och upplever det som att vi har byggt upp en stark struktur i vårt arbetssätt. Vi har ett inkluderande sätt att organisera oss. Eftersom denna grundstruktur finns så kan vi också släppa på "kontrollen". Vår konsult menar att vi inte kontrollerar utan istället har en inarbetad struktur. Han menar att vi är lyhörda för barnens individuella egenskaper. Vi organiserar och strukturerar med en känslighet. Vi har en struktur för att barnen ska kunna blomma.  

Förmågan att kunna bli projektledare

Det är roligt med utmaningar. Det är till och med nödvändigt att vi utmanar varandra. Hur ska vi annars kunna få nya tankar? Vi blir glada över de kommentarer och utmaningar vi får i vardagen men även här på bloggen. Det får oss att fundera ett varv till och tänka ännu mer. Vår vardag är komplex och ju mer vi lär och ju fler tankar som föds, desto mer komplicerat blir det... Det är det som är "den förunderliga vardagen". Den här bloggrubriken är "beställd" och vi ska försöka reda ut våra tankar kring den. 

Hur kan barnen bli ledare av sitt eget projektarbete? 

Vi tror att grunden är delaktighet. Barnen är i högsta grad delaktiga i sitt eget projekt. Vi börjar dagen med dialogen på trappan. Vi bestämmer vad som ska göras och hur. Vilka "kompetenser" behövs? Vilka lärgrupper ska vi ha idag med tanke på detta? Barnens kompetenser lyfts fram, det de faktiskt kan lyfts fram och blir viktigt. Ett barn som till exempel inte pratar så mycket verbalt, men som vi alla vet har många andra nyttiga kompetenser som behövs om vi t ex ska rita en karta till vattentornet, blir på detta sätt sedd och upplyft med sina positiva egenskaper.

Vi har en genuin och nyfiken tilltro till barnen och detta projektarbete. Vi är övertygade om att vi kan tillsammans. Vi är övertygade om att vi kan och att vi blir till, i positiva sammanhang. Vi växer tillsammans.

Vi reflekterar tillsammans med barnen vilket är en annan grundläggande faktor. Vi reflekterar i helgrupp vid ytterligare ett möte på trappan, för att dela med oss av varandras upptäckter. Här får de andra barnen komma med tillägg och berika arbetet som nyss har gjorts. Vi har även möjlighet att dokumentera detta möte och få med dessa tillägg i form av kommentarer och tankar. Barnen blir "självreflekterande" genom detta arbetssätt tror vi. 

Vi låter barnen vara observatörer. Barnen får själva tillhandahålla de verktyg vi behöver, t ex kameror eller filmkameror. Vi lärare kan observera vad barnen observerar. Vad är de nyfikna på? 

Det finns säkert fler bidragande faktorer till att barnen blir ledare av sitt eget projektarbete. De tilläggen får vi återkomma med i kommande blogginlägg. 

Gruppsamtal

Nu börjar det åter bli dags för oss att organisera, förbereda och genomföra våra gruppsamtal. Vi har tagit ställning för att erbjuda något annat än traditionella föräldramöten. I många fall blir dessa gruppsamtal även istället för traditionella enskilda utvecklingssamtal. Förra terminen genomförde "forskaravdelningen" våra första gruppsamtal. Vi fick en väldigt positiv respons. Vi upplevde att föräldrarna blev delaktiga i vår verksamhet och i våra tankar på ett helt annat sätt. Vi delar in barngruppen i fem gruppsamtalsgrupper. Målet är sedan att ha en film på varje grupp när de utforskar och upptäcker något som har med vårt projektarbete att göra. 

Vi har inte några fasta grupper på vår avdelning utan arbetar i mindre grupper som bestäms från dag till dag och helt utifrån pågående projekt. Detta gör att vi måste tänka till angående gruppkonstellationerna när vi ska förbereda gruppsamtalen. Vi har nu gjort så att vi har tittat på det råmaterial vi har i form av filmer. Det visade sig då att vi redan har tre av fem grupper färdiga. Vi har redan tre filmer med olika grupper av barn som vi kommer att utgå ifrån. De två andra grupperna ser vi nu till att utmana i något speciellt intressant så att vi även kan filma dem.

På gruppsamtalet kommer alltså föräldrarna till de 4-5 barn som är med i respektive film. De får se filmen och efter detta lyfter vi våra olika tankar kring vad barnen gör och hur/vad de lär, upptäcker och utforskar. Vi försöker lyfta ut barnens enskilda positiva kompetenser och bidrag till gruppen.  

En grupp har arbetat med lera och en grupp med pappersbygg. En film har vi även från en promenad till vattentornet. Den filmen som vi kallar "Vägval" väckte vår förundran. Det blir en intressant diskussion om vilken väg de skall välja. I arbetet med lera och papper finner gruppen olika problem som de sedan har olika teorier och lösningar kring.