Barnen behöver erbjudas att få vara i greppbara situationer, där de får möjlighet att utmana sig själva och kunna lösa problem tillsammans med andra utifrån deras behov och förutsättningar. Det är också ett sätt för barnen att bli ledare över sitt eget projektarbete som vi skrev om i föregående inlägg.
Barnen behöver få vara i sammanhang där de får visa och göra sig hörda för vilka reflektioner de har, samt synliggöra sina kompetenser under arbetets gång. Fortsättningsvis att tillsammans med andra skapa problem och formulera teorier kring det de tror är lösningen, inte minst att få pröva och ompröva sina teorier för att hitta lösningar. På så sätt driver barnen projektet framåt.
Ett exempel på en greppbar situation kan vara att få vara i en mindre lärgrupp, med andra kamrater vars egenskaper kan samarbeta och tex lösa ett "problem". Begreppet lärgrupp har vi börjat använda då det synliggör lite tydligare vad det är vi gör, eller vad som sker. Ett annat konkret exempel på en greppbar situation kan vara att vi hjälper barnen att hitta en plats i matsalen. De får helt enkelt ett bord att sitta vid. För vissa barn kan nämligen matsalen te sig som en fullständigt ogreppbar situation.
För att upprätthålla en greppbar situation, tänker vi att vi behöver ha medvetna strukturer i vår verksamhet. Det kan vara en tydlighet som gör barnen vet vad de ska göra, att de kan öppna upp för förhandling och få en känsla för hur de ska kunna vara med varandra. Vår konsult sätter ord på våra tankar och upplever det som att vi har byggt upp en stark struktur i vårt arbetssätt. Vi har ett inkluderande sätt att organisera oss. Eftersom denna grundstruktur finns så kan vi också släppa på "kontrollen". Vår konsult menar att vi inte kontrollerar utan istället har en inarbetad struktur. Han menar att vi är lyhörda för barnens individuella egenskaper. Vi organiserar och strukturerar med en känslighet. Vi har en struktur för att barnen ska kunna blomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar