Förbindelsen mellan de allra yngsta barnens kommunikativa förmågor och meningsfulla sammanhang

Idag var en sån där speciell dag då vi som forskaravdelning träffade vår konsult från Reggio Emilia institutet. Vi förbereder oss alltid med olika sorters dokumentationer. I datorn finns filmer och foton men idag hade vi även lagt fram teckningar och några foton från gårdagen. Det var teckningar från när barnen sått frön, och sedan ritat fröna och vattenmelonen med kärnorna inuti. 

 Bakgrunden är att vi redan i höstas pratade om att erbjuda detta. Att få uppleva processen frö -planta -frukt eller till och med frukt -frö -planta är något vi är nyfikna på och vill undersöka och uppleva tillsammans. När det gäller de naturvetenskapliga ämnena är just detta med växter och dess samhörighet och nödvändighet för oss inte något vi inte har ägnat så mycket tid kring. Däremot erbjuder vi dagligen utforskande kring fysikaliska fenomen, kemiska processer och teknik. Vi började helt enkelt med att så några frön...

Efter att vi sått fick barnen en utmaning i att rita fröna och vattenmelonen. Vi hade fröpåsarna som inspiration och för att kunna titta på detaljer. De fyra barn som sitter runt bordet är alla 2 år. J har ritat en vattenmelon och även fått med detaljer så som kärnorna inuti melonen. Vi tolkar den efterföljande situationen som att O ser J:s förmåga och kompetens när det gäller att rita. O har också en stor kompetens i att läsa av och se kompisens tecknande. O har även förmågan att kunna lösa sin situation, genom att faktiskt be om hjälp.

O: Du rita?

O skjuter över sin teckning till J.

J: Vattenmelon?

O: Ja

J ritar en rund ring på O:s teckning.

J: Varsågod!

Han skjuter tillbaka teckningen till O.

O: Tack! 

Lägg märke till hur O genom sitt kroppsspråk och sättet att hålla sina händer markerar en fullständig tillit till J. J ritar en vattenmelon och jag väntar lugnt.

Detta inledde alltså vår reflektionsdag med vår konsult. Vår konsult frågade oss varför vi tror att detta kan ske? Vi tänker att barnen här befann sig i ett meningsfullt sammanhang. Det fanns en äkta nyfikenhet i frågan kring hur man kan rita en vattenmelon. Vi tänkte vidare att om vi skapar  meningsfulla sammanhang stödjer vi även per automatik barnens kommunikativa förmågor. För vad handlar detta projekt egentligen om? Kanske är det egentligen kommunikation?

Vi tänker också att det är viktigt att skapa förutsättningar för kooperativt lärande snarare än kollektivt, då det förstnämnda står för att allas olika bidrag är värdefulla, medan kollektivt lärande snarare kan ses som att alla barn i gruppen gör exakt samma sak. Individens bidrag blir där mindre viktigt. I ett kooperativt lärande är allas bidrag värdefulla, likt allas bidrag i en orkester. Vi värdesätter och möjliggör "tillsammanstänk" genom att skapa meningsfulla sammanhang. Vidare kan vi fundera kring vilka miljöer och vilken organisation som stödjer detta men det får vi reflektera kring i ett annat blogginlägg.