Gruppsamtal del 2 Hållbar framtid

På höstens gruppsamtal har vi velat bjuda in familjerna till en dialog runt hållbar framtid och det spännande begreppet ekologisk känslighet.
Vi pedagoger reflekterar just nu en hel del över hur vi ska kunna förstå ekologisk känslighet och då kan det bli spännande att tillsammans med våra familjer försöka förstå det komplexa begreppet. Vi har också lyft hur barns röster ska kunna spridas i andra yrkesgrupper och för oss blev det så tydligt att en väg är genom våra barn. Och gruppsamtalen är endast en del, men en viktig sådan för att visa hur barnen angriper detta.
På fyra årsavdelningen har vi presenterat för familjerna dom processer som vi är inne i just nu. Barnen har fått se filmer från Håll Sverige rent där vi får se vilka konsekvenser nedskräpning får för våra djur, både på land och i våra hav. Barnen har också sett en film som heter "Skräp hittar inte hem". Filmerna har varit väldigt populära och barnen har gått igång mycket på dom. Barnen visar starka reaktioner och är överens om att det är viktigt att kasta sitt skräp i papperskorgen. I vår närmiljö har vi valt att göra vackert för alla människor som bor där och tillsammans har vi plockat jättemycket skräp. Barnen fick i uppgift att rita meddelanden till människorna i området som berättar hur man ska ta hand om skräp och andra sopor. Att återvinna material och i vårt fall papper har lett till intressanta diskussioner bland barnen. Varför får man inte slösa på papper? Vad är papper tillverkat av? Hur kan man använda papper som redan är ritat eller målat på om igen?
Vi är inne i en massa spännande saker just nu och det som känns så viktigt är att vi tillsammans kan undersöka stora och viktiga frågor.

Höstens gruppsamtal!

Nu är vi åter igång... Vi börjar bli vana med att genomföra dessa "individuella utvecklingssamtal i grupp" eller gruppsamtal som vi kort och gott kallar det.

Vi har gjort inlägg om detta förr, vi har beskrivit vårt syfte och våra tankar med dessa samtal. Ni läsare som inte har den bakgrunden med er här och nu kan med fördel gå till "etiketten" gruppsamtal och läsa tidigare inlägg. Ni kommer nog att upptäcka att detta är en process som har växt fram under årens lopp. Vi har med tiden provat oss fram och gjort på olika sätt.

Sedan ett år tillbaka tänker vi att höstens samtal är av en lite enklare variant, där vi gör en power point och beskriver starten på terminen och vilka processer som vi ser intresserar barnen. Vi lyfter även upp valda delar ur vår likabehandlingsplan och läroplanen. Vi visar alltså samma power point för alla grupper/familjer.

Under vårens samtal däremot visar vi filmer där varje familj får se sitt eget barn. Där lyfter vi varje barns bidrag till gruppen i en större utsträckning än under hösten.

Vi har fått frågan om hur vi dokumenterar och följer varje barns individuella utveckling. Vi ser de individuella bidragen i gruppen i vår dokumentation. Vi tänker att det är viktigt att lyfta fram dessa olika tankar och ideér och därför uppmärksammar vi ofta de andra kompisarna när det har dykt upp en idé. I våra datorer har vi ett system där vi för in bilder och filmer i månadsmappar. I dessa månadsmappar lägger vi sedan in materialet i olika mappar som vi namnger utefter aktivitet/fråga/datum men vi skriver också vilka barn det rör sig om. Vi får en överskådlig bild av hur varje barn har varit delaktig och framförallt ser vi att alla barn är med i någon process. Däremot har vi inga särskilda mappar för varje barn eftersom det tar alldeles för mycket av vår värdefulla tid.

Självklart erbjuder vi individuella samtal också, men de allra flesta tackar nej eftersom de är nöjda med gruppsamtalet.

Det ämnesinnehållsliga...

Att arbeta med pedagogisk dokumentation är aldrig enkelt, men det är ett otroligt givande arbetssätt då vi hela tiden utmanas av varandra som kollegor. Vi blir även utmanande från andra håll, vilket vi starkt välkomnar. Under en tid har två organisationer i Södertälje, där vi i Västra är en av dem, haft ett samarbete med tre forskare (Cecilia Caiman, Ingela Elfström och Bodil Halvars) från Stockholms universitet. De undersöker pedagogisk dokumentation (som är det arbetssätt vi använder) kontra Södertälje kommuns journaler som alla organisationer använder. Denna termin har vi nätverksträffar där vi som deltagare delar dokumentation kring de processer vi just nu undersöker. Ett fokus som dessa forskare har valt är att titta utifrån en naturvetenskaplig vinkel. 

På vilket sätt stödjer våra verktyg oss i arbetet? Får de oss att göra det vi ska göra enligt läroplanen så att säga? En utmaning som vi nu har fått är till exempel det här med det "ämnesinnehållsliga". Vi tenderar ibland att fokusera mer på förskoledidaktiska frågor än ämnesdidaktik. Vi tänker oftare på det sociala samspelet, barnens sätt att stödja varandra, kommunicera och utbyta erfarenheter. 

Men på vilket sätt synliggör vi vilka ämnen vi håller på med? Journalerna är uppbyggda utifrån ämnen, men vårt verktyg när det gäller den pedagogiska dokumentationen bygger istället på undersökandet, vad som intresserar barnen och hur vi utmanar detta. Hur de tar sig an materialet, världen runt omkring dem, vilka frågor de har och våra reflektioner kring detta. Det vi ofta gör som ett tillägg till vårt verktyg (en power point) är att göra "mindmaps". Detta upplever vi, ger oss en överblickbar bild av vad vi undersöker, och vi kommer oftare in på just de ämnesinnehållsliga, hur de olika processerna hänger ihop och så vidare. 

Vi har även pratat om vikten av att skapa förutsättningar för att barnen ska få vara i relation till något under en längre tid, på ett variationsrikt sätt men med innehållet i fokus. Det är väldigt viktiga parametrar som vi själva erfarit under åren, och vi behöver ibland bli påminda om dem. 

Något som vi också talat om i dessa nätverk är det här med syften. Vi har alltid ett övergripande syfte tillsammans med vår projektrubrik men detta behöver oftare brytas ned, och kopplas till de processer vi undersöker. Ibland uppstår syftet med tiden och ibland är det tydligare från början. Det kan också ändras och omformuleras under tidens och processens gång. Det är dock viktigt att våra verktyg stödjer även detta. 

Olika tekniska lösningar för bollbanor skapas.

Ett barn fick en idé att teckna av bollbanan! Flera blev intresserade av detta.

En mindmap där vi får syn på ämnesinnehåll, och dess kopplingar till varandra.

Här är ett exempel på hur vi gör "mindmaps". En av våra grupper är väldigt intresserade av att bygga olika konstruktioner. Med hjälp av olika bollar undersöks vilka tekniska lösningar som fungerar och inte. Det är mycket teknik och fysik inblandat men även en hel del annat. En kollega utmanade denna mindmap och la till "estetik". En spännande tanke eftersom vi även ser att barnen dekorerar sina konstruktioner med olika material som fina stjärnor. Att bygga och konstruera estetiskt verkar vara lika viktigt som att konstruktionen är hållbar. I vår projektrubrik finns tanken om en hållbar framtid med, och vi tänker här att teknik och en hållbar framtid hänger ihop. Det krävs tekniska lösningar för att hitta sätt att få en miljövänligare värld i framtiden. 

Estetiken verkar vara en viktig del i barnens konstruerande.

"Bollarna flyger som fjärilen. Jag ritade pilar också."  

Barnens sätt att förklara hur saker sker och varför är något som vi uppmärksammar. Barnen hittar ofta mer filosofiska förklaringar än oss, och det är viktigt att ha en balans här tänker vi. Barnen gör också associationer till det de känner till, de kopplar det som händer till tidigare erfarenheter. 

Nu har vi pratat om ämnesinnehåll, men vi kan för den delen alltså inte glömma bort vare sig estetik, de filosofiska förklaringarna eller den klassiska förskoledidaktiska tanken om det sociala samspelet som är oerhört viktigt, inte minst för att få en hållbar framtid! 

Alltsammans gör vårt arbete oerhört mångfacetterat och komplext, men också så mycket mer spännande! Eller hur?

Vänskapande för en hållbar framtid!

Vi har tänkt mycket kring lekens betydelse under den här veckan. Ibland får vi frågor och kommentarer från våra studiebesökare om lek. 

"Vilka möjligheter finns det att leka rollekar?" (Eftersom ni inte har någon  hemvrå, dockor eller bilar)

Ibland kan vi utläsa en kritik gentemot de förskolor som valt att spegla sig i Reggio Emilias filosofi, som handlar om just leken. Som om vi inte ägnar oss åt detta.

Vi tänker såhär... Lek är allt det vi gör, men vi kan precisera betydelsen av ordet lek och säga rollek. Vad ger vi barnen för möjligheter till rollek? På vår 4 års avdelning har vi länge haft en otroligt populär "salong". Där tillsätter vi rekvisita och leken tar fart! Här kan vi verkligen prata om att leka varsamt. Att låta någon annan försiktigt röra i ens eget hår, eller ge lite massage gör gott! Vi ser att vår salong liksom bjuder in till att försiktigt och i ömsesidig dialog samspela.

På vår 5 års avdelning ser vi nästa vecka fram emot invigningen av caféet. Tillsammans med barnen har vi bakat låtsas kakor och bullar och tillsatt rekvisita som kryddar leken. Här talar materialet för sig, och säger att "lyft mig försiktigt, jag är gjord av glas". När vi väljer att presentera materialet på detta sätt gör det något med oss, tror vi. Det ger oss en möjlighet att bli varsamma. 

Vi tänker att allt vi gör är lek, motsatsen är nämligen depression. Detta uttalande kommer från vår fd konsult vid RE:e institutet. Vi vill verkligen ge barnen möjlighet till all sorts lek! 

Det vi har problem med är det lilla ordet "fri" i fri lek. Vi tänker nämligen inte att leken är fri. Vi tänker att det är vår uppgift som pedagog att vara närvarande. Inte styrande, men närvarande. Vi vet vilka barn vi behöver hjälpa in i leken och där behövs vi! Vi ser när rekvisitan inte håller, eller när själva "storyn" blir för fattig. Då är det vårt uppdrag att finnas där, lägga till, ge en kommentar, en stöttande hand. Detta pratar Leif Standberg väldigt mycket om, och hans tankar inspirerar oss. 

Tack vare att vi har ReMida material blir leken av naturliga skäl väldigt kreativ. Materialet signalerar att "jag kan bli det du vill att jag ska bli". En tygbit kan till exempel bli bandage eller en associar till den övriga klädseln. När vi hade 3 åringarna förra året lekte de väldigt mycket sjukhus och doktor, vilket också främjade en varsam hållning.

Vårt svar på dessa frågor blir därför; ja, barnen leker rollekar utan kök, bilar och dockor. Vi har valt bort bilar och dockor, och har aldrig haft detta material på vår förskola. Detta för att vi helt enkelt vill erbjuda annat. 

Lek är också vänskapande! Att främja vänskapande medverkar till en mer hållbar framtid. 

Vikten av att iscensätta... och allt det andra!

I vår organisation träffas vi regelbundet, alla sju förskolor i ett gemensamt projektnätverk. Vi får alltid många tankar efter dessa nätverk och för att tänka ett varv till kring dessa tankar är denna blogg helt rätt för ändamålet.

Frågan som vi tänkte kring idag var; Hur riggar vi för att barnen ska kunna vara inne i ett görande en längre tid?

Vi tänker mycket om detta. Som med det mesta är vår värld komplex och när vi lyfter en aspekt hänger den ihop med någon annan märker vi. Detaljer i helheten gör hela skillnaden. Vi tänker om estetikens betydelse, introduktion till miljöer och material, vikten av att sätta ihop "fiffiga kompisar" som medverkar till ett ömsesidigt utbyte, att möjliggöra för varje individ att få så många positiva upplevelser som möjligt. 

Vi tänker också på vikten av att faktiskt tillåtas att gå mellan flera stationer. Det är viktigt att vi är nyfikna på barnets intentioner innan vi säger stopp! Det kan hända att barnet faktisk har en spännande tanke och vill prova den på ett annat sätt. I våras gjorde vi några blogginlägg där vi beskrev att barnen tex fick möjlighet att måla på flera olika sätt, på staffli, på tapetrulle på golv, papper på ljusbord. 

Vikten av att bygga relationer är också en grundläggande parameter för att kunna hålla i och fokusera. Här är inskolningen av största vikt. Där bygger vi relationer inte bara med barnen, utan med barnens familjer också. Det är viktigt att sträva efter att skapa goda relationer.

Hur vi agerar som pedagoger, att vi till exempel kan bistå med att lägga till rekvisita för att hålla i en lek är också något att tänka till om. Hur skapar vi dessa situationer som möjliggör att barnen kan få "hålla på"?

Vi pratade även om "hela dagen perspektivet". Vi måste erbjuda meningsfulla aktiviteter hela dagarna! Vår fd reflektionspartner sa: "ibland är det kanske så att vi tränar, och ibland tävlar vi". Så tänker vi att det kanske är, vi kanske har ett extra fokus mitt på dagen, men vi ska erbjuda meningsfulla aktiviteter morgon och sen eftermiddag också. Det har barnen rätt till! 

Vi finns på Instagram!

Vi har precis skaffat oss ett Instagramkonto. Vi tänker oss att det blir ett bra komplement till vår blogg. På Instagram blir det bilder som ganska ofta blir fördjupade tankar här i bloggen. Instagram är lätt att följa, och alla dessa följare som vi förhoppningsvis får hittar lättare hit. Det är också naturligtvis intressant att följa andra pedagoger och förskolor! Välkomna dit, och ge er till känna så vi kan följa er! 

Introduktion av våra miljöer och material!

Nu är vi igång! De här första veckorna arbetar vi mycket med introduktion. I våra reflektionsgrupper pratar vi om hur vi introducerar och med våra barngrupper "gör vi introduktion". Som alltid delar vi in barnen i mindre grupper, men vi kan även prata och tänka tillsammans på vår samlingstrappa i större grupp.

För att kunna introducera måste vi först börja med att iordningställa miljöerna. Barnen ska ha en grund att komma till i augusti, och den bygger vi sedan på utefter barens intressen och det projekterande arbete som vi är inne i och undersöker. Vi har därför under första veckan lagt en del arbete på miljöerna där vi både behövt "skala av" men även lägga till detaljer som gör miljön levande. Det sistnämnda är svårt att sätta fingret på, men våra miljöer kan inte stå tomma utan den måste bestå av värme och kärlek. Det kan handla om växter, fina detaljer och om hur vi presenterar materialet. 

Den här veckan är det introduktion som gäller. Vi introducerar även nya familjer till vår förskola, och några av oss pedagoger lär känna nya barngrupper och varandra. En spännande termin har börjat som kommer att följas av ledorden: "ingenting utan glädje"! Vi ska också ägna oss åt att fundera och framförallt AGERA för att bli bättre planetskötare! Hållbar utveckling är något som vår organisation brinner för och tillsammans har vi en gemensam projektrubrik som handlar om just detta. 

Välkomna!

Brolunda förskola har den stora äran att välkomna organisationens andra förskolor under de fyra veckor vi har sammanslagning och sommarförskola.

Vi förbereder genom att duka fram mer material men vi har även börjat måla våra "dokumentations tavlor" gråa. Det blir en snyggare kontrast! Nu syns tavlorna och dokumentationen bättre.

En tanke föddes att förflytta en del av dokumentationen till nästa avdelning, dit grupperna flyttar. Till exempel flyttar Äventyrarna till Uppfinnarna och tar med sig några "trådar" att dra i. Vi skrev om detta för ett år sedan och tänker att det var lyckat att verkligen ha något att starta upp med. Uppfinnarna flyttar till Forskarna och även de fick några dokumentationer med. Det blir tydligt för barnen också, vi märker att vi nu börjar "ladda". Barnen är stolta över att byta avdelningar och ser fram emot det med glädje!

Ingenting utan glädje!

Vi håller som bäst på att avrunda terminen, förbereda för sommarförskolan samt att ladda inför hösten.

Vi kommer i augusti att flytta upp på äldrebarnssidan och vår grupp med 4 åringar följer med. En av oss kommer att arbeta på 4 års avdelningen och en på 5 års avdelningen. Detta bland annat för att vi har varsin "FSU-tjänst" som innebär att vi som förskollärare ska verka som praktiknära inspiratörer och ledare när det gäller det projekterande arbetet tillsammans med barnen. Vi såg att det skulle gagna förskolan bäst att göra arbetsorganisationen på detta sätt.

Vi avrundar alltså "Forskarsvdelningen" för nu, då vi kommer att arbeta med en annan arbetsorganisation, men vi tänker att vi ändå  fortsätter på liknande sätt. Vi är ett starkt team på hela förskolan. Vi är fortfarande på samma sida av huset, på varsin sida om vår gemensamma ateljé. Våra lokaler är öppna och inbjuder till gemenskap. Vi känner att detta kommer att bli toppen!

Något som slog oss nyligen var att vi på våren alltid brukar ha sk. "överinskolningar". Vi känner att vi har en så pass stor kännedom om barnen, och framförallt känner de varandra, så vi har helt enkelt inte haft några överinskolningar på det sätt vi förut haft. Barngrupperna är heller inte lika låsta vid en viss personalgrupp så som vi kanske tänkt tidigare. De har varandra och är trygga i det. Det är snarare vi pedagoger som behöver skola in oss. 

Vi ser med glädje fram emot hösten! "Ingenting utan glädje" (sagt av Vea Vecchi) blir höstens viktiga budskap som vi tar fasta på. Vi har nog denna termin verkligen förstått vad Vea menar med dessa ord och vi tror att hon har rätt. Fattas glädjen -fattas allt!

Brolundadagen 2016

Brolundadagen har kommit att bli en väldigt stark tradition på vår förskola. Den är fylld av förväntan, glädje, tårfyllda avsked, förundran och en massa kul!

Vi förbereder olika stationer och bjuder på korv och bröd. De äldsta barnen som börjar skolan till hösten brukar traditionsenligt bjuda på vernissage. Stolta barn visar vad de har gjort, hur de har lärt och kommit på nya saker tillsammans med kompisarna. Detta år bjöd de på byggen, teckningar och bey blades av lego, som besökarna fick prova. 

Våra 3-4 åringar anordnade en så station där alla fick så olika frön. Samtidigt visade vi våra målningar och teckningar, samt ett fotocollage av vårens arbete. 

Såpbubbelstationen var som sig bör omåttligt populär! Vi hade tyvärr inte vädrets makter med oss men i just detta fall var det nog en fördel. Skummet blev större och större tillsammans med vattenpölarna! Några väljer att klä sig extra högtidligt denna dag vilket visar på att denna dag verkligen är betydelsefull! Det är fest för förskolan! Men det är underbart att se att barnen tillåts vara i detta roliga underbara såpbubbelskum med sina fina kläder. Vilken glädjens dag!

Målning på olika sätt

Vi erbjöd målning idag, på olika sätt! Detta sätt att erbjuda en liknande aktivitet, fast på både stort och litet papper gör vi ofta. Som vanligt hade vi vårt morgonmöte, där målet är att det ska vara en dialog där vi tillsammans kan starta dagen i mindre grupper med lämpliga aktiviteter. Ett barn kunde verkligen argumentera för sin sak vilket verkligen glädjer oss. "Jag vill måla för jag kan måla gula blommor, och blad". Vi fortsätter på detta sätt att följa processen med gurkplantorna. Men varför växer de egentligen? Hur kommer det sig att de växer? 

Lera och tecknande, eller tecknande och lera!

Vi har många spännande saker på gång! Vi har ägnat oss åt att upptäcka människan, oss själva, med hjälp tecknande och lera. Många barn började i höstas att rita "huvudfotingar". Vad vi har upptäckt nu är att vissa barn har lättare att närma sig "människan" genom att arbeta med lera. Några barn gjorde "huvudfotingar" i lera först, och tecknade sedan. Vi tänker att det är viktigt att erbjuda flera olika sätt, flera olika verktyg eftersom vi alla är olika. Något som har inspirerat barnen till att göra människor är filmen Frost. Elsas magiska iskraft har till exempel avbildats i lera. Att kunna ta vara på, och utmana kring sådant som ligger barnen nära skapar ett intresse och en nyfikenhet. 

Vi har även börjat med att så frön. Gurkplantorna växer sig allt större och det är en spännande process att följa. Detta har en del av barnen erfarenhet av sedan förra terminen. Att teckna processen tillsammans skapar möjlighet till inspiration mellan barnen. 

Glad Påsk!

Vi önskar er alla en glad påsk! 

Remidaveckorna i stadshuset

Just nu anordnar Västra Förskoleområdet Remidaveckorna i stadshuset i Södertälje! Mycket finns att förundras över. 

En fråga som vi fick fundera över var:

Hur kan jag lura ögat så att jag ser det jag ser på ett nytt sätt?

Hållbar utveckling i ett rhitzomatiskt tänkande...

Vid vår senaste reflektionstund försökte vi bena ut, och sammanfatta vad det är för frågor som vi undersöker just nu. Det brukar bli tydligt när vi gör mindmaps. Vi ser att många barn varit intresserade av att bygga bland annat torn. De experimenterar sig fram och testar hållbarhet och balans i de olika konstruktionerna de skapar.

Något annat som vi också har erbjudit nu är att så frön. Detta intresse hänger kvar sedan förra våren. Vi intresserade oss för rötter i höstas då vi tog upp vår potatis. Dokumentation i form av bilder finns kvar och barnen minns mycket väl förra vårens experimenterande med fröer och potatisar. "Var är vattenmelonfröna?" frågade ett barn. För ett år sedan var dessa barn drygt 2 år men de visar väldigt tydligt vilka minnen som kan skapas av de allra yngsta och det är spännande att nu kunna bygga vidare på detta. Vi har sått tomat och gurka som barnen känner väl till. En stor (lite vissen) tomatplanta har vi fortfarande kvar på avdelningen och nu hoppas vi få några nya stora plantor! 

Olika former av spår har också varit intressant. Ett barn målade "spår". Ute har barnen fascinerats av spår i snön, både av människor och djur. 

Vi arbetar väldigt mycket med lera och har utmanat oss i att göra människor som är så pass hållbara att de kan stå upp. Vi ser att barnen här ibland gör "huvudfotingar" i lera precis som när de tecknar. Här ser vi tydliga förbindelser mellan de olika materialen och hur de kan komplettera varandra. Barnen får möjlighet att prova sina teorier på olika sätt med dessa olika material. 

Det kan tyckas som att vi har många spår att gå på här... Alltsammans kanske hänger ihop på flera olika sätt också. Antagligen gör det det om vi väljer att se det så. Det är som ett rhitzom som hänger ihop i många olika trådar. Hållbarhet kanske är ett ord som är gemensamt för allt det vi undersöker just nu. Hållbara konstruktioner, människor i lera som är hållbara, spår som försvinner, eller kan de också hålla i många år? Att odla handlar verkligen om hållbar utveckling. 

Att få välja ur en meny

Det här med att erbjuda barnen olika förslag, det är något som vi har reflekterat en hel del kring. När man som vi arbetar med ett projekterande arbetssätt, är vår ambition att alltid arbeta med någon frågeställning som barnen har visat nyfikenhet kring. Men det kan också vara en uppgift som vi pedagoger arrangerar så att en mindre grupp barn tillsammans ska få mötas runt detta. Allra oftast sker våra gruppindelningar på vår mötestrapp. Där presenter vi frågorna och de olika förslagen för varandra. Det är där barnen har möjlighet till egna val, men det är även där som förhandlandet sker. Vi kan genom en påminnelse få barnen att tänka tillbaka på vad vi gjorde igår, och vad vi behöver göra idag med tanke på gårdagen. Målet är att få en dialog kring dessa förslag och frågor. Vissa idéer kommer från barnen och vissa erbjudanden och förslag kommer från oss. 

Det är komplext det här med egna val, hur mycket vi bör styra, ska man styra över huvud taget? Självklart ska vi erbjuda barnen aktiviteter som vi ser gynnar dem och kamraterna. Vårt uppdrag är att "styra" eller snarare utmana, fördjupa och problematisera utifrån barnens tankar, teorier och intressen. För oss handlar det om att se alla barns unika kompetenser och dessa har vi möjlighet att lyfta fram genom att arrangera olika grupper.

För en tid sedan träffade vårt arbetslag Per Bernemyr, och är det någon som är en fena på metaforer så är det Per. Han satte så klockrent ord på det som vi har försökt att förklara, det här med egna val och olika förslag, han beskrev det så här; om vi går på restaurang och servitrisen frågar " Vad vill du äta?" så blir det ju inte så lätt för oss om vi inte har fått titta i en meny och fått chansen att välja... då blir ju vårt svar, "Vad har du att erbjuda?" Samma gäller för våra barn, vi kan ju inte enbart ställa frågan "Vad vill du göra idag?" Hur ska barnen kunna välja om de inte vet vad som går att välja mellan? 

Att erbjuda olika förslag, att ha en meny, är alltså nödvändigt. Samtidigt som det är lika nödvändigt att göra det i dialog mellan vuxna och barn. Det är svårt och oerhört komplext men vi tänker att varje morgon är ett tillfälle att öva. Vi har våra morgonmöten redan på yngrebarnsavdelningarna där 1-2 åringarna går. Vår barngrupp fyller 4 år i år. Detta är något som växer fram genom åren och själva förhandlandet tar större plats. 

Att lyssna på barnens ideér

En morgon förra veckan, när vi som vanligt satt på vår trappa och hade vårt morgonmöte och valde grupper, hade en liten grupp barn valt att bygga lego. Vi ville utmana dem lite mer och ställde en fråga kring vad de skulle bygga, så att vi tillsammans kunde komma på en mer specifik uppgift och utmaning.

J: "Jag vill bygga det högsta tornet i världen!"
Två barn började bygga med lego. De gjorde ett smalt och högt torn.
O: "Det är ett vattentorn, det är därborta"
O pekar ut genom fönstret i riktning bort mot ett vattentorn. Detta går dock inte att se bakom träden som skymmer. Men han vet att det finns där bakom. Ja, ni som följt oss några år vet att vi hade en väldigt speciell relation till detta vattentorn med en grupp barn som nu lämnat förskolan.

Idén med torn smittade av sig redan på trappan och det blev både magnettorn och torn av klossar denna dag. Ett annat barn gjorde själv ett torn i lego, och även hon benämnde det som ett "vattentorn".

Det kändes verkligen som att barnen just nu fått ett stort intresse, nämligen att bygga, och att bygga på höjden. Vi fortsätter att utmana dem i detta och ser var det leder...

Vi har också våra trådar som vi kan börja nysta i från höstens arbete. Vi har haft en plats i skogen som intresserat oss, samt vägen dit. Vi tänker dock att vi fortfarande är inne i någon sorts observationsfas med denna barngrupp. Vi är öppna och försöker helt enkelt se, vad av allt detta som vi fascineras över, som vi skulle kunna fördjupa och utmana mer. Därför väljer vi att även se vad detta med "torn" skulle kunna leda till.

Den här veckan fortsatte vi byggandet av torn. Vi dokumenterade med hjälp av film. Vi såg att barnen hade olika strategier och sätt att bygga. En byggde smalt och högt medan en annan byggde bredare vilket ger en stabilare konstruktion. Dessa olika strategier är värda att uppmärksammas och prata om tillsammans med barnen, för att vi ska kunna fördjupa kunskaperna kring olika tekniker, konstruktioner och deras egenskaper.

Apropå att lyssna på barnens idéer... Cecilia Caimans avhandling "Naturvetenskap i tillblivelse -Barns meningsskapande kring biologisk mångfald och hållbar framtid" visar att barn har något viktigt att bidra med. De hittar kreativa och fantasifulla lösningar på problem. Caiman beskriver även pedagogernas viktiga roll för processernas utveckling och fördjupning. Läs mer om avhandlingen i senaste "Förskolam".

Ny termin, nya utmaningar..

Då var det dags att starta igång en ny termin och därmed bloggen!

Vi avslutade höstterminen med att sammanställa frågor och olika trådar som vi nu kan börja dra i, när vårterminen startar.  Det är en bra form att avrunda terminen med, då det blir enklare att omgående sätta igång arbetet tillsammans med våra barn och det projekterandet som vi är inne i. Efter att ha tittat på våra dokumentationer från våra återkommande besök till skogen, så kan vi se att barnen lägger märke till olika kännetecken för att hitta till samma plats om och om igen. Vi tolkar det som att barnen använder de olika kännetecknena för att navigera sig fram... spännande! Hur kan vi tänka om det och är det ett spår att gå vidare med? Att klättra i berg, åka ner för berg är ett sätt att utforska motstånd, balans och friktion. Kan det vara något att fördjupa sig i? Mot slutet hittade vi också ett litet kärr i skogen som väckte barnens nyfikenhet. 

Vi upplever också många spännande möten mellan barn, möten där de använder sig av olika strategier för att få just sin egna vilja fram. En del konflikter uppstår ju då naturligt, förhandlandet startar. Väldigt många viktiga dilemman som barnen stöter på och som är livsnödvändiga att få uppleva och lära sig av. Vi såg även möten mellan barn och olika material, ute i naturen och inne. 

Dokumentationens betydelse i att hjälpa oss att att få syn på vad barnen fascineras av och hur vi tillsammans ska utmana frågorna vidare är så värdefullt. Vi behöver dokumentera för att kunna synliggöra de olika processerna som barnen är inne i och för att kunna vidga det projekterande i vardagen. Ett verktyg som vi använder oss av är att vi då och då gör "mind maps". Där kan vi se vilka frågor som tillkommit och eventuellt fallit bort. Vi kan se eventuella förbindelser mellan de olika frågorna. Vad har vi gått på djupet med? Vi får helt enkelt en tydligare bild av var vi befinner oss i det projekterande arbetet, vad som är "hett" att gå vidare med. 

Vi har alltså trådar att dra i. Men det är aldrig lätt. Att befinna sig i det komplicerade, det är ändå det som är det rmest givande!