Gatunamn

Vi skrev tidigare om skriftspråket. Det är otroligt att se hur detta smittar av sig på fler och fler barn. Många av barnen skriver. Lekskriver på låtsas, eller skriver riktiga ord eller rent av meningar genom att ljuda ihop orden. Vi har provat en app som heter "skolstil" och den tyckte barnen var väldigt rolig eftersom en röst läser upp vad man skriver.

Vi har också vid flera tillfällen i olika lärgrupper skrivit gatuskyltar. Vi märkte ett intresse av detta vid en av alla promenader till vattentornet. Barnen läste gatunamnen och skrev ner dessa i ett anteckningsblock. I blocket ritade även två av barnen en karta. Dessa anteckningar har legat till grund för fler gatuskyltar. Intresset växer när de märker att man kan göra sig förstådd genom att skriva. När det blir meningsfullt och när det kommer utifrån barnens egna intressen. Dessa mindre skyltar placerade vi ut på en karta som vi tidigare har ritat.

Svåra dilemman i det livslånga lärandet

Vi skriver ofta om lärgrupper och hur dessa berikar alla i gruppen med dess olika kompetenser som ingår. Men barnen parar naturligtvis ihop sig i andra grupper också utefter hur och vad de leker med. Detta kan vara mycket positivt men vi uppmärksammar också hur barnen skapar strategier för att endast kunna leka med vissa barn, och några andra kan lätt bli utanför. En strategi kan vara att ta med tre leksaker till förskolan, så att man kan locka till sig just de två kompisar som man vill leka med. Ett annat barn kanske ville vara med och kan känna sig utanför. Hur hanterar man detta?

Ett lätt sätt skulle kunna vara att förbjuda leksaker. Men som vi skrivit tidigare har vi tagit ställning för att dessa konflikter ingår i livets lärande och vi väljer att förhålla sig till detta utan förbud. Oftast är det mycket berikande och vi vill få en insyn i barnens erfarenhetsvärld. 

Vi tror att det är bättre att angripa själva grundproblematiken. Att återkommande föra en dialog om hur vi vill förhålla oss till varandra. Att kunna visa respekt, empati och att vi tillsammans ska kunna se till att ingen känner sig utanför känns som bra strategier för vår del. Men vi funderar ändå ibland hur vi ska göra och hur vi angriper konflikter som uppstår bland barnen. Idag gjorde vi så att vi hade ett möte på trappan innan lunch och pratade om detta. Hur är man en bra kompis och hur gör man då? Ett barn kunde referera till en liknande händelse från Bamse tidningen. Flera andra gav exempel på hur man kan känna sig och hur man kan göra för att kompisen inte ska behöva känna så. Vi fortsätter att observera dessa tendenser och använder även våra erfarenheter när vi gör våra grupper på morgonmötet. 

Vi inser att vi hela tiden ställs inför svåra dilemman och tänker att barnen måste få möta detta i det livslånga lärandet. Däremot måste vi vara oerhört uppmärksamma och lyhörda inför dessa konflikter. 

Fantastiska teorier

Vi befinner oss till viss del i fantasins värld nu. Vi fantiserar och skapar teorier kring vattentornet med fantasins hjälp. Vi ser att barnen tänker naturvetenskap (vattnets kretslopp) när de skapar sina teorier. De berättar om vattentornets funktioner och många av dem har liknande tankar om hur vattnet flödar därinne. Att regnvattnet kommer in uppifrån och rinner ner på olika sätt. Ofta kommer vattnet ut igen, för att låtas sugas upp av törstiga blommor eller träd. Ett barn uttryckte det såhär: "Det går runt och runt och runt". Vi skannar in teckningarna och skriver ner deras teorier tillsammans. Vår tanke är att fortsätta reflektionsrita på olika sätt. Ibland på ett stort papper på ljusbordet och ibland på mindre papper var för sig. Vi har börjat ett samarbete med ateljéristan som arbetar på vår glasverkstad och spånar tillsammans kring en stor målning som vi ska göra. Barnen är med och tänker när hon besöker oss. Vi ser detta med tecknandet som en förberedelse inför denna stora målning. Förutom detta fantasispår tecknar vi också många kartor med vägar och kännetecken som vi har när vi går våra promenader. Dessa idéer tänker vi att vi tar tillvara under processens gång och när den stora tavlan ska börja målas. Vi ser hur barnen intresserar sig för olika detaljer. Några målar och ritar t ex mycket rosor och hittar under processens gång nya tekniker för att rita dem. Några andra ritar många vägar och andra hus. 

Det här med skriftspråket...

Vi vill dela med oss av hur vi tänker kring det här med skriftspråket i förskolan, genom att ge er några tankar och exempel från vår vardag.

Vi har ett tag pratat om att barnen skulle få skriva sina egna namn på deras hylla i hallen. Varför ska vi skriva ut namnen på datorn när barnen kan skriva själva? De som inte kan än, får hjälp av kompisar som lär dem. De lånar varandras förmågor. Detta blir en av många meningsfulla aktiviteter där man kan få en förståelse för att skriftspråket verkligen behövs.  Våra morgonmöten är ett annat exempel. Då skriver vi upp barnens namn när vi tillsammans i dialog med barnen väljer dagens olika grupper. 

Vi har tagit ställning för att vi inte vill ha det traditionella "alfabetet" uppsatt på vår vägg. Alfabetet där A och en APA finns på samma bild. Vi tycker att detta alfabet helt enkelt känns för skolifierat. Vi vill inspirera på andra sätt. Det skall vara i lekfulla och meningsfulla sammanhang. Inspiration och bokstäver har vi på andra sätt. T ex klipper vi tillsammans ut bokstäver ur tidningar och har i en fin låda. Dessa kan man leka med och limma fast på annat papper. Vi har också skrivit ut bokstäver från datorn och klippt ut. Barnen inspireras av sagoböcker och tidningar till att skriva av ord och långa meningar. 

Det är intressant att observera hur barnen finner olika strategier för att skriva. När de är nyfikna på hur man skriver vissa ord och namn, kan de gå till kapprummet med penna och papper, för att skriva av det namn de söker efter. De kan också skriva av olika typer av skyltar på förskolan: "Personalrum" och "Toalett". 

Vi använder också flera olika dataprogram tillsammans med barnen, som t ex Word och Power Point. Då skriver vi berättelser, tankar och teorier om olika teckningar osv. Vi gör på detta sätt barnen delaktiga i dokumentationen och skriftspråket blir meningsfullt eftersom de vill berätta och dela med sig. Vi märker att barnen tillägnar sig skriftspråket genom att vi ger barnen olika möjligheter till inspiration i miljön. Vi lär tillsammans och främjar lärandet mellan barnen. 

Nya utmaningar!

I måndags hade vi återigen reflektion med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Vi reflekterade återigen över det här med vår organisation och vår struktur. Vi spånade även kring hur vi kan gå vidare med att dela våra erfarenheter. Film, text, dialog, askultation... Tankarna är många.    

För att beskriva hur vi gör börjar vi nu sammanställa ytterligare en text, eller en fördjupning av den text vi tidigare har skrivit: "Metoder för delaktighet -grunden i vårt projektarbete". Nu ska vi gå på djupet ännu mer och har börjat skissa på idéer. Konkreta exempel med mycket bilder funderar vi på. Syftet med dessa texter är i första hand att dela metoder och pedagogiska tankar och erfarenheter med resten av vår organisation. 

Nu väntar dock en skön julledighet. Vi önskar er alla en riktigt riktigt god jul! Välkomna att följa oss i januari igen! 

Pepparkaksbygget!

Det var inte bara en teknisk utmaning. Vid ett senare tillfälle behövde barnen fundera över hur många remsor som behövdes för att bygga ett så runt torn som möjligt. 

Hur många remsor/väggar får plats runt det tallriksstora golvet? Går det jämt upp? Måste vi mäta om och göra nya remsor? Hur kan man räkna ut detta? Barnet som hade teorin med remsorna visade hur han tänkte genom att hålla upp remsan intill golvmallen. Han började förflytta remsan. Det var svårt att veta hur han skulle flytta remsan runt. Han fick förslaget att vi kunde markera med ett litet streck vartefter han flyttade remsan. Så hjälptes alla åt att räkna, och vi räknade till tolv. Mallen såg nästan ut som en klocka när vi räknat och markerat klart. 

Några dagar senare var det dags att baka och bygga. Barnet som hade teorin om mallarna var inte så intresserad av att baka. Han var färdig med detta lilla projekt. Några andra barn som var intresserade av just bakningen tog vid. 

Detta är ett exempel på hur projektet hela tiden delas med flera. Såhär arbetar vi nämligen väldigt ofta. Andra kan ta vid och fortsätta. Barnen kan använda kompisens teckning som inspiration på glasverkstaden. Någon kan börja måla en stor tavla, någon annan kan fortsätta. Barnen är delaktiga på olika sätt, med sina många och olika kompetenser kompletterar de varandra. Barnen äger projektet tillsammans och vi har alla "koll". Det vore nästintill omöjligt att arbeta på detta sätt med fasta grupper. Nu i efterhand upplever vi att arbetet med spindlarna hösten 2012 blev lite påtvingat och krystat eftersom vi hade fasta grupper. Visst kunde vi inspireras av varandra, men barnen kunde inte äga projektarbetet på samma sätt som idag och det var oundvikligt att det snarare blev tre projekt istället för ett gemensamt. 

Bygget då? Nja, det rasade ganska snabbt ihop trots stöttning från många håll. Men det var vägen hit som var utmaningen och inte det slutgiltiga resultatet, så det gör inget! 

En riktigt svår teknisk utmaning...

Nu när julen närmar sig gör vi lite julinspirerande aktiviteter som till exempel att baka pepparkakor. Men varför göra platta vanliga hjärtan och stjärnor när man kan bygga ett vattentorn av pepparkaka? Detta var en utmaning vi funderat på ett tag nu. Vi har presenterat idéen för barnen i några olika mindre lärgrupper. Då har de fått tänka och göra ritningar. Först ritade de helt enkelt vattentornet så som de är vana att rita. Det är en verkligt svår teknisk utmaning, att förstå det tredimensionella och dessutom skapa det av platta kakor. Hur kan man bygga runt, när man har plattor? Idag vid mellanmålet fick några barn återigen frågan hur man skulle kunna bygga ett vattentorn av pepparkaksdeg. 

J: "Man kan ta en tallrik och rita runt och skära. Som man går på".

Som man går på, en botten, ett golv alltså. De enades om att man även kan använda det som tak. Andra teorier föddes, tex att göra många runda pepparkakor och lägga på varandra. Men det skulle behövas många pepparkakor! Hur man skulle kunna göra antenner kom ett barn också på. 

Men den stora frågan var fortfarande hur man skulle kunna göra ett vattentorn av platta pepparkakor. Tornet är ju cylinderformat. Efter mellanmålet satte sig denna grupp och funderade. De tog fram papper, penna och sax. De klippte, ritade och funderade. Barnen vet att om man vill söka inspiration kan man "googla". Vi hämtade en iPad. Ett barn tryckte direkt på "Safari". Sedan skrev de i princip själva: PEPPARKAKSHUS. Det här med att barnen faktiskt både skriver och läser kan vi återkomma till i ett annat inlägg. 

Vi hittade många bilder på olika sorters pepparkakshus. Bilder på olika "mallar". De förstod att det är ett bra sätt som de kan inspireras och använda sig av. Ett av husen vi studerade i detalj hade runda torn. Helt plötsligt hade ett barn snabbt klippt två remsor, 10*30 cm. Han visade stolt upp dem, på snedden intill varandra: "kanske såhär"? Han hade gjort två mallar. Ett annat barn la till: "Man behöver många, så det blir runt". 

Att barnen får arbeta i flera dagar med detta har flera poänger. De får tänka kring, och skapa sina egna teorier. De får skaffa sig inspiration, teckna, skriva, mäta och fundera. De får också möjlighet att dela sina teorier men också omvandla dem, tillsammans med kamraterna. Det är en teknisk utmaning som kräver tankearbete. Den kräver troligtvis också att flera kamraters olika teorier och kunskaper sammankopplas och blir till det slutgiltiga resultatet: vattentornet.