Glöm inte bort det viktigaste

När vi får nytt material till förskolorna så är det av stor vikt att vi tar med barnen när sakerna packas upp ur förpackningar och kartonger. Vi tänker att det är en viktig del i introduktionen av det nya och vi tror att det är en hjälp på vägen att bli varsam om det nya materialet också. När vi fick våran ljuskub och det runda ljusbordet så fick barnen vara med. De plockade ivrigt upp sladdar och annat som fanns med. Att göra barnen delaktiga på det här sättet är värdefullt för vi tänker att det är ett led i att skapa en stark vi -känsla och vi- tillsammans  på sikt på vår förskola. 

Ljuskuber och runda ljusplattor!

Att tänka kring våra miljöer är något som vi tycker är oerhört spännande och roligt. När vi gör tillägg i form av ett nytt material är vi alltid lika spända inför barnens reaktioner. Idag har vi gjort tillägg i form av nya ljusbord i annorlunda format. Runda och kuber!

Det runda ljusbordet, snarare en platt skiva, placerade vi på en kabelvinda. Vi tänker att vi ska erbjuda naturmaterial här. Mjuka material eftersom skivan är av glas. På kuberna får vi experimentera oss fram. Dessa kuber ändrar färg och vi tänker att ju fler på samma ställe (i grupp) desto bättre. Detta ska utforskas!

Studiebesök!

Vår förskola har förmånen att få ta emot många studiebesök. Detta för att våra miljöer väcker en förundran och nyfikenhet kring hur vi får till det i vardagen. Det är spännande att vara med och ta emot dessa nyfikna pedagoger och det är väldigt roligt med grupper som är nyfikna och ställer många frågor. Några av de vanligaste frågorna är dessa:

Hur gör ni med de barn som kanske inte klarar dessa öppna miljöer med många intryck? De barn som är rörliga och lite extra nyfikna?
Denna fråga har vi reflekterat mycket kring med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Frågan är komplex och individuell. Det vi tänker är att vår organisation, struktur samt miljö snarare bidrar till att dessa barn "med särskilda rättigheter" hamnar i meningsfulla sammanhang. Miljöerna är tydliga då man ser allt material. Vi arbetar medvetet med att sätta alla barn i så många positiva sammanhang som möjligt och att synliggöra deras starka och positiva sidor. Detta kommer bland annat fram då vi tillsammans i dialog med barnen väljer ut grupper.

Webbkameran placerad i kuben och bilden projiceras vid vita byggen

Får man blanda material, hämta från en "station" till en annan?

När det händer är vi i första hand nyfikna på vad det är som pågår. Det kanske är en spännande lek där barnen helt enkelt behöver ha detta material. Vi tänker också att om detta händer mycket och hela tiden kanske det finns förbättringar, tillägg och förändringar att göra i miljön. Vi tycker att det är viktigt att följa upp efter leken, göra återtag och städa tillsammans. Vi upplever att barnen är rädda om vår gemensamma miljö och det material vi har. När det är estetiskt framdukat sugs man in och blir nyfiken.

Hur tänker ni kring det "ostrukturerade materialet"? Det material som inte har ett bestämt svar på vad man kan göra med det. Hur kan man närma sig detta?
Vårt råd är att vara nyfiken på hur barnen tar sig an detta. Undersök och utforska med barnen. Det är viktigt att ha materialet snyggt framdukat. Att iscensätta ett bygge, påbörja något på byggborden. Våra byggbord är aldrig tomma. Våra legoplattor är aldrig tomma. I ateljén finns ofta något spännande att sätta sig vid, eller för den delen krypa runt och utforska. 

Plockar ni bort något? Ser det alltid ut såhär? Hur kan ni i så fall bevara och upprätthålla det?
Vi plockar aldrig bort det som nu står framme. Vaser med blommor och glasskålar med material finns hos oss (glasskålar från 3 års avdelningen och uppåt). Naturligtvis kan vi byta ut material, göra tillägg om det behövs men den gemensamma basen har vi alltid kvar. Att upprätthålla miljön handlar om hårt och tålmodigt arbete men där vi har en gemensam grundsyn och ett förhållningssätt där estetikens betydelse ses som självklart. Att göra återtag behövs och det gör vi ständigt tillsammans med barnen. Det är också viktigt med introduktion av ev nytt material och det kan se olika ut. Delaktigheten är dock en grundpelare som genomsyrar all verksamhet. Vi gör miljöerna med barnen i vårt projekterande arbete utefter de frågor vi undersöker och rör oss i.

Här använder vi overheaden i vita byggen

Tillbaka från julledigheten...

Nu är tre av oss pedagoger tillbaka från julledigheten och är fulla med energi. Vi har redan gjort tillägg i miljön för att "krydda" leken och utforskandet i leken ännu mer. Vi har placerat ramar på ett ljusbord och material t.ex.snäckor, apelsinskal och stenar för att ge möjlighet till barnen att skapa/bygga sina egna verk och konster inom ramen. Vi har lagt ut fårskinn på olika platser i miljön för att se hur barnen tar sig an dessa och vilka upptäckter eller handlingar barnen gör.

 Vi har sett att barnen närmar sakerna i försiktighet nu i början men visar samtidigt nyfikenhet. Men det gäller även här att ge utforskandet tid. Barnen verkar glada över att få komma tillbaka  och välkomnar framför allt den nya kompisen som har inskolning hos oss nu första veckan. 

Vi ser fram emot en spännande och lekfull termin tillsammans!

Pedagogisk dokumentation som verktyg för att synliggöra processer

Vi är redan inne i december och det börjar bli dags att summera våra processer som vi är inne i nu, samt att hitta nyckelpunkterna, det kärnfullaste som vi denna termin har kommit underfund med.

Denna termin har det verkligen varit full fart! Vi som "forskaravdelning" har fått flera nya utmaningar. En av oss arbetar även med ett pedagogistauppdrag men är mestadels i barngrupp. Vi andra har fått andra utmaningar. Vi håller i en del workshops med kollegorna, lera, IKT och så vidare. Vi har haft dialog med och förhoppningsvis inspirerat kollegor på andra förskolor i organisationen. En av oss ledde och inspirerade på "Dialogdagarna i Södertälje". Att få dessa utmaningar är inspirerande och lär oss något nytt varje gång.

Det grundläggande och mest värdefulla är dock de lärdomar vi gör i samband med det projekterande arbetssättet vi har och är inne i just nu på avdelningen. Pedagogisk dokumentation är grunden för att upptäcka och få syn på detaljer, tankar och utmaningar. Vi är mycket stolta över att få vara en del i en organisation som starkt tagit ställning för pedagogisk dokumentation som ett verktyg för systematiskt kvalitetsarbete. Vårt gemensamma verktyg består av ett power point dokument där vi varje vecka reflekterar kring vårt råmaterial, mestadels filmer, och fyller i våra reflektioner, vad barnen gör och framförallt upptäcker, hur vi kan göra tillägg och utmana vidare. Såhär i slutet på terminen går vi igenom denna power point och får då syn på hela processen genom att göra en processkarta. Idag hade vår förskola planeringsdag och fick möjlighet att gå på djupet och reflektera kring vad vi under hösten har varit nyfikna på, vilka frågor vi har berört och vilka metoder vi har gjort upptäckter kring.

Vi har gjort två upptäckter som vi delade med oss av till våra kollegor. En stor synvända var att vi någonstans i mitten på terminen började se annorlunda på vår projektrubrik "Barns relation och samhandlande med material och platser". Vi upptäckte att vi kan bredda oss, vara nyfikna på flera platser och material. Vi tänker speciellt att vi vill ge våra  allra yngsta en bred bild och många erfarenheter och upptäckter. Samtidigt tänker vi att det är viktigt att få möjlighet att vara i långa processer för att få möjlighet till ett reflekterande och en fördjupning i sitt undersökande.

Vi har även under terminens gång funderat över frågan om hur vi på bästa sätt kan ge barnen möjlighet till reflektion. Det här var en fråga som vi hade antecknat i vårt power point dokument redan i augusti. Vi hade med oss frågan från äldrebarnsavdelningen och var extra nyfiken på den, då vi med de äldre hade arbetat fram en framgångsrik reflektionskultur. Men hur gör man då med de allra allra yngsta? Vi ger ofta möjlighet till reflektioner med hjälp av film. Filmerna rullar och de intresserade kan vara med. Vi projicerar upp filmen på väggen och barnen har möjlighet att upptäcka med kroppen, gå fram och ta på väggen. Det är dock svårt, och kan bli alltför abstrakt för barnen. Därför tänker vi nu att det är viktigt att erbjuda reflektion på flera sätt. Vi måste ta tillvara reflektionerna som sker i själva görandet, direkt. Det krävs dock, tänker vi, att barnen får möjlighet att möta flera olika material kontinuerligt och under en lång tid. Då vi hade arbetat med lera på ljusbord en längre tid började vi upptäcka fler och fler tankar hos barnen. Fler och fler ord, nya sätt att ta sig an materialet. Detta blir också ett sorts reflekterande. Men de äldre använde vi ofta "reflektionsritning" som metod. Nu får vi hitta nya sätt och att verkligen vara lyhörd och se (tolka) barnens göranden i processerna.

Långdragna processer

När vi använder begrepp som långdragna processer, tänker vi kanske främst på projektarbeten som sträcker sig över flera år. Men om vi försöker bryta ner detta med tid, och processer över tid, kan man också tänka att man erbjuder flera förslag över en längre tid. Att få mycket tid och möjlighet att upptäcka ett specifikt material under några veckor kan också vara betydelsefullt, som kontrast till att erbjuda lera några gånger i veckan och måleri några gånger osv. Vi tänkte istället att vi har lera uppdukat på ljusbordet som ett stående förslag varje dag i flera veckor. Eller så blir det ett stående förslag för en längre tid än så.

Vi har plast på ljusbordet och ovanpå har vi brett ut leran i ett ganska tunt men ändå täckande lager. När vi är klara lägger vi disktrasor över leran så att de täcker hela området och sist plast som vi tejpar ordentligt runtomkring.

Vi delar som vanligt in oss i "lärgrupper" vid mötet på trappan. Vi blandar barn med erfarenhet från att arbeta med lera och nya barn som inte har speciellt mycket erfarenhet. Eftersom vi filmar mycket upptäcker vi vilka barn som intresserar sig för leran. Vi ser vilka strategier de använder, hur de närmar sig leran och vad de gör. Vi ser också vad barnen upptäcker. De upptäckte ljuset så småningom. Barnen klappade, gjorde streck, använde fingertopparna för att gräva djupare, några klättrade upp på bordet och ville sitta på leran.

Genom att se dessa filmer flera gånger ser vi också vårt eget agerande. Vi tänker att det är viktigt att barnen får närma sig leran på ljusbordet i lugn och ro. Vi är inte där och visar och gräver fram ljuset i första taget, utan avvaktar en del i början. Vi överöser dem heller inte med ord från början, men tänker att det blir viktigare och viktigare att sätta ord på görandet när de har fått sina första upplevelser vid leran och ljuset.

Barnen formar olika mönster vilket vi benämner, samt att vi sätter ord på deras olika strategier. Vi försöker specificera vilka kroppsdelar de använder, pekfingret, fingertoppen, handflatan mm. Barnen gör hål och ser ljuset. Ett barn kopplade ihop ljuset från ljusbordet till taklampans ljus. Barnet pekade och sa "lampa". 

Det är en spännande upptäckt när leran förs åt sidan och ljuset kommer fram! En wow upplevelse för våra allra yngsta!

Magnetkub

Idag har vi valt att prova en ny aktivitet i vår kub. Många av våra barn visar intresse för magneter i olika former så vi tänkte att kuben skulle kunna vara en plats för undersökande av magnetism. Barnen är ju ganska små så det behöver vara material som inte är farligt men ändå utmanande. Vi har ReMida material samt inköpta magneter.