Pedagogisk dokumentation som verktyg för att synliggöra processer

Vi är redan inne i december och det börjar bli dags att summera våra processer som vi är inne i nu, samt att hitta nyckelpunkterna, det kärnfullaste som vi denna termin har kommit underfund med.

Denna termin har det verkligen varit full fart! Vi som "forskaravdelning" har fått flera nya utmaningar. En av oss arbetar även med ett pedagogistauppdrag men är mestadels i barngrupp. Vi andra har fått andra utmaningar. Vi håller i en del workshops med kollegorna, lera, IKT och så vidare. Vi har haft dialog med och förhoppningsvis inspirerat kollegor på andra förskolor i organisationen. En av oss ledde och inspirerade på "Dialogdagarna i Södertälje". Att få dessa utmaningar är inspirerande och lär oss något nytt varje gång.

Det grundläggande och mest värdefulla är dock de lärdomar vi gör i samband med det projekterande arbetssättet vi har och är inne i just nu på avdelningen. Pedagogisk dokumentation är grunden för att upptäcka och få syn på detaljer, tankar och utmaningar. Vi är mycket stolta över att få vara en del i en organisation som starkt tagit ställning för pedagogisk dokumentation som ett verktyg för systematiskt kvalitetsarbete. Vårt gemensamma verktyg består av ett power point dokument där vi varje vecka reflekterar kring vårt råmaterial, mestadels filmer, och fyller i våra reflektioner, vad barnen gör och framförallt upptäcker, hur vi kan göra tillägg och utmana vidare. Såhär i slutet på terminen går vi igenom denna power point och får då syn på hela processen genom att göra en processkarta. Idag hade vår förskola planeringsdag och fick möjlighet att gå på djupet och reflektera kring vad vi under hösten har varit nyfikna på, vilka frågor vi har berört och vilka metoder vi har gjort upptäckter kring.

Vi har gjort två upptäckter som vi delade med oss av till våra kollegor. En stor synvända var att vi någonstans i mitten på terminen började se annorlunda på vår projektrubrik "Barns relation och samhandlande med material och platser". Vi upptäckte att vi kan bredda oss, vara nyfikna på flera platser och material. Vi tänker speciellt att vi vill ge våra  allra yngsta en bred bild och många erfarenheter och upptäckter. Samtidigt tänker vi att det är viktigt att få möjlighet att vara i långa processer för att få möjlighet till ett reflekterande och en fördjupning i sitt undersökande.

Vi har även under terminens gång funderat över frågan om hur vi på bästa sätt kan ge barnen möjlighet till reflektion. Det här var en fråga som vi hade antecknat i vårt power point dokument redan i augusti. Vi hade med oss frågan från äldrebarnsavdelningen och var extra nyfiken på den, då vi med de äldre hade arbetat fram en framgångsrik reflektionskultur. Men hur gör man då med de allra allra yngsta? Vi ger ofta möjlighet till reflektioner med hjälp av film. Filmerna rullar och de intresserade kan vara med. Vi projicerar upp filmen på väggen och barnen har möjlighet att upptäcka med kroppen, gå fram och ta på väggen. Det är dock svårt, och kan bli alltför abstrakt för barnen. Därför tänker vi nu att det är viktigt att erbjuda reflektion på flera sätt. Vi måste ta tillvara reflektionerna som sker i själva görandet, direkt. Det krävs dock, tänker vi, att barnen får möjlighet att möta flera olika material kontinuerligt och under en lång tid. Då vi hade arbetat med lera på ljusbord en längre tid började vi upptäcka fler och fler tankar hos barnen. Fler och fler ord, nya sätt att ta sig an materialet. Detta blir också ett sorts reflekterande. Men de äldre använde vi ofta "reflektionsritning" som metod. Nu får vi hitta nya sätt och att verkligen vara lyhörd och se (tolka) barnens göranden i processerna.

Långdragna processer

När vi använder begrepp som långdragna processer, tänker vi kanske främst på projektarbeten som sträcker sig över flera år. Men om vi försöker bryta ner detta med tid, och processer över tid, kan man också tänka att man erbjuder flera förslag över en längre tid. Att få mycket tid och möjlighet att upptäcka ett specifikt material under några veckor kan också vara betydelsefullt, som kontrast till att erbjuda lera några gånger i veckan och måleri några gånger osv. Vi tänkte istället att vi har lera uppdukat på ljusbordet som ett stående förslag varje dag i flera veckor. Eller så blir det ett stående förslag för en längre tid än så.

Vi har plast på ljusbordet och ovanpå har vi brett ut leran i ett ganska tunt men ändå täckande lager. När vi är klara lägger vi disktrasor över leran så att de täcker hela området och sist plast som vi tejpar ordentligt runtomkring.

Vi delar som vanligt in oss i "lärgrupper" vid mötet på trappan. Vi blandar barn med erfarenhet från att arbeta med lera och nya barn som inte har speciellt mycket erfarenhet. Eftersom vi filmar mycket upptäcker vi vilka barn som intresserar sig för leran. Vi ser vilka strategier de använder, hur de närmar sig leran och vad de gör. Vi ser också vad barnen upptäcker. De upptäckte ljuset så småningom. Barnen klappade, gjorde streck, använde fingertopparna för att gräva djupare, några klättrade upp på bordet och ville sitta på leran.

Genom att se dessa filmer flera gånger ser vi också vårt eget agerande. Vi tänker att det är viktigt att barnen får närma sig leran på ljusbordet i lugn och ro. Vi är inte där och visar och gräver fram ljuset i första taget, utan avvaktar en del i början. Vi överöser dem heller inte med ord från början, men tänker att det blir viktigare och viktigare att sätta ord på görandet när de har fått sina första upplevelser vid leran och ljuset.

Barnen formar olika mönster vilket vi benämner, samt att vi sätter ord på deras olika strategier. Vi försöker specificera vilka kroppsdelar de använder, pekfingret, fingertoppen, handflatan mm. Barnen gör hål och ser ljuset. Ett barn kopplade ihop ljuset från ljusbordet till taklampans ljus. Barnet pekade och sa "lampa". 

Det är en spännande upptäckt när leran förs åt sidan och ljuset kommer fram! En wow upplevelse för våra allra yngsta!

Magnetkub

Idag har vi valt att prova en ny aktivitet i vår kub. Många av våra barn visar intresse för magneter i olika former så vi tänkte att kuben skulle kunna vara en plats för undersökande av magnetism. Barnen är ju ganska små så det behöver vara material som inte är farligt men ändå utmanande. Vi har ReMida material samt inköpta magneter.

Från plats till platser

Vi har nyligen haft en träff med vår konsult från Reggio Emilia institutet i Stockholm. Som vanligt får vi tankar som slår volter i huvudet, snarare än kullerbyttor. Nu provade vi oss fram med begreppet "platsER" istället för "plats". Vår gemensamma projektrubrik i vår organisation lyder nämligen: "Barns relation och samhandlande med material och platser i Södertälje". Tidigare hette den: "Barns relation till en plats". Kort och gott, vi har omarbetat och framförallt utvecklat oss. Det som hjälper oss i detta arbete är vår "projekt power point" som vi fyller i varje vecka, som en del i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi har där en "tre spaltare", men med några fler spalter än tre. Det organisationen också har utvecklat är frågan: vad gör barnen? till vad UPPTÄCKER barnen? Vi får en helt annan ingång och helt andra reflektioner märker vi. Jo, det här med "volter i huvudet". Vi har platsen vid trädet som en projektingång. Nu tänker vi också att vi kan ha flera platser. Vi är i en pre -projektfas och i ett observerande och undersökande. Vi kan ta tid på oss i detta tänker vi. Vi har tid att lyssna med både öron och ögon och med hjälp av vårt verktyg projekt powerpointen dokumenterar vi kontinuerligt vår process. Vi lägger in både filmer och bilder, barnens reflektioner/reaktioner och våra egna tankar.

Platsen vid trädet

Den digitala teknikens värld

Något som vi har observerat är intresset och det stora tekniska kunnande som de allra yngsta barnen besitter. Den digitala tekniken som en plats blir snarare en stor värld full av möjligheter. Vi ser hur de gör kopplingar och förstår hur iPaden är kopplad till projektorn. Det som projiceras på väggen blir så stort och spännande. De vill gärna undersöka detta med hela sin kropp. De är nära bilden på väggen och känner med händerna.

Vår konsult utmanade oss även i att se det pedagogiska i "vardagligheterna". Vi erkände nämligen att det faktiskt är en omställning att gå från en avdelning med 6 åringar till en avdelning med våra allra yngsta medborgare. Vi är inte nya på detta med yngre barn. Men vi är nya med yngre barn och våra erfarenheter som vi har gjort under de senaste åren sedan vi började som forskaravdelning hösten 2011. Det är mycket omvårdnad och det gäller att se det pedagogiska i allt detta. Det är på ett helt annat sätt. Vi får observera och tolka barnens signaler och helt enkelt göra oss lyhörda med flera sinnen. Vi har erfarenheter som vi vill omsätta och utveckla med de yngre barnen. Till exempel har vi arbetat mycket med "lärgrupper". Det gäller att lära känna barnens karaktärer även här och tillsammans sätta ihop lärgrupper vid morgonmötet. Vi har med de äldre barnen tagit tillvara och arbetat med deras egna hypoteser och tankar. Kanske krävs det en annan typ av gehör för att se de yngre barnens hypoteser och tankar? De utforskar och provar olika sätt. Det kanske går bättre att klättra upp för "utmanarbron" (som vi skrev om i tidigare inlägg) om man tar av sig strumporna? Eller så provar jag ändå med strumporna på. Jag har en hypotes om att det går, om jag istället drar mig upp med händerna.

Vår plats vid TRÄDET följer med oss in!

Vi har på flera olika sätt tagit med vår plats in till vår avdelning. Vi har bilder utskrivna på OH plast som vi har på både OH:n och ljusbordet. Vi har också gjort en plats där vi har bilder på väggen där barnen på olika sätt och med hjälp av olika verktyg närmar sig platsen. Där har vi också skrivit ut en liten bild på varje barn, laminerat och fäst med lim på en vinkork så att den kan stå upp. Här finns också olika naturmaterial, pinnar, kottar, stenar. Vi får observera barnen och undersökandet på denna plats inne på avdelningen. Vilka upptäckter kommer barnen att göra på denna plats?

Musikträdet

Efter våra första reflektioner kring trädet, dans och musik valde vi att besjäla trädet med musik. Vi har vid återkommande tillfällen varit vid trädet, som nu blev ett "musikträd". Vi har hittills lyssnat på barnens favoritdanslåt från "Babblarna" och observerat med hjälp av videokamera. Vilken glädje att vara vid trädet som spelade musik! Barnen dansade, klättrade, kommunicerade (genom dansen) och tittade uppåt i trädet! Det var ju lite konstigt det här... Men väldigt roligt!

En projektingång

I vår organisation på sju förskolor ska vi denna höst fläta samman två projektrubriker som vi har haft. Den ena handlar om material, dess egenskaper och möjligheter. Många avdelningar har här arbetat med papper och tyg. På vår yngrebarnsavdelning har barnen arbetat med tyg tidigare. Några avdelningar inklusive oss och vår förra äldrebarnsavdelning har som bekant arbetat med "Barns relation till en plats". Vi arbetade med vattentornet och vägen dit.

Vår tanke är nu att vi flätar samman tyg, barnens erfarenheter av tyg, och binder samman detta med en plats. Vi har den senaste veckan observerat barnens intresse för ett speciellt, klättervänligt träd ute på vår skogsgård. Detta kan vara en bra plats att fortsätta utforskandet på genom att göra tillägg av olika material och att undersöka med olika verktyg. 

Något som vi också har observerat dessa första veckor är barnens fascination för musik och dans. Vi ser musikaliska barn med taktkänsla som dansar med stor glädje! Vi ser att dansen blir ett språk som kommuniceras mellan barnen samt mellan barnen och oss. Vi har reflekterat över våra rörelser, våra imitationer av barnens rörelser, och tänker att detta språk är viktigt! Speciellt viktigt med de yngre barnen. Vi har något gemensamt som vi alla förstår! Vi kan kommunicera med hjälp av dans! 

Utmanarbron är här!

Ibland får vi idéer till vår miljö som vi får hjälp med att bygga. Vi har byggbord och mötestrappa sedan tidigare, inspirerade från Reggio Emilia men med vår egen touch. Idéen till denna bro kom från en av oss. Vi började skissa och fundera innan sommaren... Idag kom den till vår förskola färdig att utforskas! Våra två åringar fick undersöka dess möjligheter. Självklart krävs här närvarande pedagoger. Våra allra minsta ettåringar kommer inte upp än, men de kan däremot krypa under! Det finns två speglar, en på varje sida. En tjock plexiglasskiva finns på bron för att barnen ska kunna titta på varandra nerifrån och upp och tvärt om.

"Osså klätta", kommenterade ett barn då vi tittade på bilderna från barnens första möte med bron. 

Vår avdelning heter "Utmanarna"! Passar bra med en bro som utmanar till motoriska och sociala samspel! 

Familjeaktivinskolning

Äntligen augusti och vi kan starta igång arbetet på avdelningen och förskolan med familjeaktivinskolning först på agendan. Som vi skrev innan sommaren så var vår utmaning att skola in oss själva till gruppen. I vår barngrupp kommer vi att ha 20 barn. 11 barn är sk. " gamla barn". Hur tänkte vi då när vi kom till avdelningen för att möta våra nygamla barn och föräldrar ?

Material- hur tänkte vi om det?

Miljön inomhus men också utomhus- hur har vi "riggat" för att det ska locka barnen till lek och möten med oss och andra barn?

 Många frågor men viktiga frågor att reflektera över. Hos oss tänker vi, som vi också tidigare har skrivit om, miljön som den tredje pedagogen. Vi började terminen med att tänka om hur vi skulle skapa flera mötesplatser med spännande aktiviteter som lockar till utforskande. Det är viktigt att miljön är anpassad för de yngsta och vi tänker att det vi skapar nu kommer förmodligen att ändras med tiden då barnen blir äldre och kräver nya utmaningar. Miljö och material behöver vara föränderligt och det är inte enkelt alltid att veta vad som behöver läggas till eller vad som behöver tas bort.

Andra viktiga frågor att tänka om är att vi skolar in barnen till en verksamhet snarare än en famn. Det är inte alltid självklart att ett barn dras till en pedagog i början utan väljer istället att utforska miljön som också barnet knyter an till. Då är det viktigt att man har tänkt om miljön. Vår roll i inskolningen blir att hela tiden vara närvarande i barnens aktiviteter lyssna in och bekräfta det barnen säger. Att visa positiva känslor- " jag ser dig". På så sätt visar vi intresse för vem barnet är och skapar en relation till barnet. Det är viktigt att barnen i början får möjlighet till att bygga en grundläggande tillit till pedagogerna och verksamheten för att barnen ska känna sig trygga i att utforska och leka.

Vi skolade in oss själva de allra första veckorna efter sommaren. Vi koncentrerade oss på att hela tiden finnas nära barnen. Vi var nya för de "gamla" barnen men eftersom de var trygga i miljön på förskolan gick detta mycket bra. Det var vi som var nya och inte barnen. När inskolningsbarnen sedan kom var vi som personal färdiginskolade och vi kunde tillsammans välkomna fler kamrater. 

Det som vi redan från början gjorde var att ta med några av våra "metoder" och rutiner från erfarenheterna vi har med de äldre barnen. Vi startar precis som förut dagen med ett morgonmöte. Vi sjunger mycket sånger och delar in oss i grupper. Barnen är delaktiga på sitt sätt. Några pratar lite och kan tala om vad de vill. Detta är något vi ska fortsätta att utveckla utifrån de erfarenheter vi har av "lärgrupper".

Vi har även tagit med oss erfarenheter kring vår miljö. Vi vill bjuda in till utforskande. Materialet ska vara fint presenterat och märkvärdiggöras. På äldrebarnsavdelningen presenterades till exempel legofigurer på silverbrickor. Vi tror dessa figurer får ett extra värde och blir viktiga i leken när de står vackert presenterade. Barnen är extra rädda om legot upplevde vi. Detta tog vi som sagt med till de yngre barnen. 

Tankar inför hösten..

Snart är det dags för oss att ha semester, men tankarna börjar redan att röra sig mot augusti då vi ska starta upp arbetet med våra yngsta medborgare. Något som vi med spänning ser framemot. Vi kommer att starta upp med två gruppinskolningar, sk familjeaktivinskolning. Föräldrarna är med under själva inskolningen i minst tre hela dagar, det är så individuellt hur barnen är redo att släppa taget och säga hej då! Vi kommer att lägga mycket tid på att knyta an och lära känna både barn och familjer och till vår hjälp tänker vi oss den tredje pedagogen;) Att skapa miljöer där leken och utforskandet är i fokus är vår utmaning och det är också där vi just nu är i tankarna mycket. Hur skapar vi en miljö för de yngsta så att de finner det lustfyllt och spännande att vara på förskolan, vilket material är mest lämpligt samtidigt som det utmanar till ett undersökande? Hos oss tänker vi att vi vill erbjuda barnen många olika typer av aktiviteter med en mångfald av material.

Vi tre lärare kommer att bilda arbetslag med en fjärde kollega till hösten. På avdelningen kommer 13 barn att vara kvar till hösten, så det betyder att vi som är alldeles nya för barnen behöver skola in oss själva till gruppen. Det är en mycket spännande process, så det arbetet kommer vi att beskriva närmare under början av terminen. Hur bygger vi upp en gemenskap med barnen, och hur bygger vi upp en tillit emellan oss? Hur närmar vi oss varandra på ett varsamt sätt? Vilket material kan vara länken emellan? Hur kommer vårat första möte tillsammans på avdelningen att vara? Frågorna och tankarna är många, så vi ser vi med spänning framemot höstterminen och att tillsammans få fortsätta vårt arbete som forskaravdelning. Vi kommer att ha förmånen att få uppleva en förunderlig vardag tillsammans med våra yngsta barn! 

 Trevlig sommar till alla er som följer vår blogg!

                           

                           

                           

Naturhistoriska

Som ytterligare en avslutning har våra 6 åringar åkt till Naturhistoriska i Stockholm. Vi har åkt i tre omgångar så gruppen har varit på 4-5 barn. Vi har åkt tillsammans med en annan förskola från vårt rektorsområde med vår egna buss. Vi har fått uppleva många spännande saker om människan, djur och natur.

På hemväg fick barnen "reflektionsrita". Det är ett bra sätt att tänka till om sina och kamraternas upplevelser. Två barn hjälptes åt att rita det magnifika huset! 

Oväntat besök

Idag hade vi vårt midsommarfirande på förskolan med grillade hamburgare på menyn. En liten vän till oss blev så nyfiken så hon kom också för att få sig en bit mat..

Vi säger hej då!

Direktrapport från vattentornet!

Vi är här för att säga hej då. Vi gör ett avslut eftersom vi kommer att skiljas åt till hösten. De flesta barn går mot nya äventyr i skolan och de andra kommer att bli en grupp ihop med dagens grannavdelning. Vi som forskaravdelning kommer som vi sagt tidigare att börja arbeta med de yngsta barnen i höst. 

På vägen hit sa vi hej då till alla kännetecken som pepparkakshuset, vita huset, gröna dörrarna och gymnastikhallen som har genomgått en förändring då den har brunnit ner och rivits. Det blev en reflekterande promenad där alla minnen och upplevelser kom tillbaka!

Vi kramade vattentornet! "Vi räckte inte runt!" var ett av barnens reflektioner. 

Uppskattning

Föräldrar som visar sin uppskattning genom att vara lika kreativa som barnen är vi väldigt glada för. Häromdagen fick vi en tårta med en text värmde.

Avslutning

Då var det dags för den traditionsenliga avslutningslunchen för förskolans blivande skolbarn. Vi vill skapa en högtidlig atmosfär så findukning med servetter, levande ljus och specialbeställd mat är viktiga ingredienser den här dagen. Att få gå in till drottningholmsmarschen tyckte vi också var passande en sån här speciell dag.

Vi märker att barnen är fulla av förväntan och pirret i kroppen kam man nästan ta på. Flera av barnen har klätt sig extra fint idag vilket också signalerar om hur märkvärdig en avslutningslunch kan vara.
Ett varsitt diplom och en ros som ett intyg på en väl genomförd förskoletid :) fick varje barn gå fram och hämta till applåder från kompisarna.
Att få ett avslut på en lång förskoletid är jätteviktigt, tror vi. Ett positivt avslut, men samtidigt en början på något alldeles nytt och spännande. Vi vill vara en del i det och förhoppningsvis har vi gett våra barn verktyg för att anta nya utmaningar i skolan och livet.

Tidigare har vi skrivit om att knyta ihop säcken, och just de här avslutande veckorna har varit till och från fyllda av tillbakablickar. Vi tittade på bilder från när flera av barnen gick på yngrebarns avdelningen och skapade i ateljén. De kunde konstatera att det hade skett en utveckling i både rit och målar teknik. Och vi lärare kunde konstatera samma sak..

Till hösten kommer det här arbetslaget att börja att arbeta på en av våra yngrebarns avdelningar. Det ska bli otroligt spännande och vi kommer att få anta nya utmaningar med nya härliga barn och familjer. Det är nog därför som vi just nu genomgår en fas av enorm reflektion av vad vi tillsammans med de gamla barnen har lärt oss. Vilka erfarenheter har vi gjort, vilka nya insikter har vi fått och som vi tar med oss till den nya avdelningen. Så det här med att ha ett tydligt avslut och början till något nytt och spännande gäller även oss.. Det kommer att bli en rolig höst och vi ser framemot att anta nya utmaningar som forskaravdelning.

Dagen efter..

Då har vi haft vår fantastiska Brolundadag, där vi upplevde en härlig gemenskap tillsammans med våra barn och deras familjer. Eftermiddagen bjöd på både skratt och tårar. Skratt som i gemensamma upplevelser och möten mellan vänner och familjer, men också tårar när vi kommer på att det börjar på allvar att närma sig ett slut för många av våra barn som börjar skolan till hösten. Utställningen som vår avdelning hade arrangerat blev för många familjer ett avslut på en lång förskoletid. Det glädjer oss pedagoger när föräldrar delar med sig av sina minnen och upplevelser från den här tiden och vi hoppas verkligen att vi har bidragit till att barnen som slutar hos oss bär med sig en massa kunskap och nya erfarenheter från tiden på förskolan.

En reflektion som vi gjorde var att en sån här dag betyder också att flera av våra " gamla" barn kommer på besök och tänker tillbaka på sin förskoletid och minns tillsammans med oss och sina syskon. 

Vi tänker att förskolan ska vara en plats dit man kan komma och hälsa på, ofta, även efter att man har slutat.. 

Eftermiddagen bjöd som sagt på flera olika aktiviteter och något som fascinerade både barn och föräldrar var vår förskolebuss. Vår glada busschaufför kom för att presentera sig själv och bussen för alla som ville titta in. Att ha en egen förskolebuss i organisationen öppnar upp för fantastiska möjligheter till att besöka olika platser i framförallt vår fina stad Södertälje. 

Vi tycker att det är viktigt att barnen får lära känna sin stad och få en relation till den. 

Förberedelser inför...

...Brolundadagen

En av våra största och mest betydelsefulla traditioner på vår förskola är Brolundadagen. Då bjuder vi in våra familjer till en gemensam tillställning med olika aktivitetsstationer. I år har vi också valt att ha en utställning där vi presenterar vårt Vattentornsprojekt. 

Den här dagen är barnen med och arrangerar tillsammans med oss pedagoger. De bär fram olika material till stationerna, blåser upp ballonger, skriver skyltar, ställer iordning och förbereder eftermiddagen. Barnen är stolta över sin förskola och väntar ivrigt på sina föräldrar.

" Jag längtar till att det ska börja nu mitt på pricken", sa ett av barnen.

Snart är det dags...

Att knyta ihop säcken

Vi befinner oss i slutet. Slutet av 15 barns förskoletid. Vi knyter ihop säcken. Vi gör slutarbeten. Vi går igenom och reflekterar med barnen kring deras lärande. Till exempel håller vi på med en stor målning på canvasväv. När vi målar detta stora alster blir det per automatik så att vi för ett reflekterande samtal. Vi pratar om tidigare upplevelser, minnen och erfarenheter. Vi går tillbaka med hjälp av råmaterialet och skapar något nytt, stort och förunderligt av det. Vi har också varit på vår lerverkstaden som vi har i vår organisation. Där har vi möjlighet att bränna arbetena i en brännugn och sedan måla och glasera dem. Dessa slutarbeten blir minnen som vi kommer att ha kvar på Förskolan. Mycket av det vi gör, gör vi tillsammans i lärgrupper. Den stora målningen håller vi på med vid många olika tillfällen. Först målar vi bakgrunden, sedan vägarna, gräs -grönt och efter det kommer husen. De allra flesta av barnen är inblandade. Vi använder hela tiden varandras råmaterial, till exempel teckningar. Detta gör att vi alla äger detta tillsammans. Det blir inte "min" teckning på samma sätt när barnen lever i en kultur av att man lånar kompetenser och berikar varandra. 

Såhär i slutet av dessa barns förskoletid har vi också gruppsamtal med föräldrarna. Dessa samtal blev lite mer sammanfattande och övergripande. Vad får barnen med sig från sin förskoletid? Vi valde denna gång att visa samma film i alla grupper. En film där man ser våra olika lärgrupper, som ett svep över avdelningen där den som filmar går från grupp till grupp. Ett exempel på hur en dag kan se ut. Ett av dessa samtal besöktes av en journalist samt en fotograf från tidningen Förskolan. Det ska bli mycket intressant att läsa detta temanummer om föräldrasamverkan i höst! Håll utkik! 

Konsten att vara proaktiv

Vi har nyligen träffat vår konsult från Reggio Emilia institutet och tänkte dela med oss av några tankar utifrån detta.

På vilket sätt är vi förberedda när vi går in i mötet på morgonen?
När vi går in till ett morgonmöte på trappan vet vi inte exakt vad vi ska göra och vem som ska göra vad. Men vi har en grundidé som vi vill dela med oss av och ha en dialog kring med barnen. Vi har med oss frågor om vilka pågående projekt vi har och som vi behöver utforska i mindre lärgrupper. Tidigare hypoteser från barnen?

Vi tänker också kring vad som är möjligt just idag? Hur ser det ut i barngruppen och personalen. Hur ser det ut på förskolan i övrigt? Om det skulle finnas begränsade aktivitetsval förklarar vi hur det ser ut och vilka möjligheter som finns just idag.

Vi är proaktiva, dvs vi ligger steget före. Vi har redan en inre struktur av dagen med våra grundtankar aktualiserade.

Vi tänker att det är viktigt att ha en tilltro, tillit, vara äkta och ha en nyfiken hållning. Vi tänker att vi vill framhäva barnens positiva egenskaper när vi delar in oss i mindre lärgrupper.

-Kommer ni ihåg att Oskar frågade hur stort vattentornet är? Hur skulle vi kunna mäta vattentornet?

-Du Oskar, skulle du vilja vara med i den gruppen eftersom du hade så många intressanta tankar?

-Vilka fler skulle vilja vara med i den gruppen?

-  

Följdfråga när den lilla gruppen är samlad: 

Vilka material skulle vi kunna ha för att mäta vattentornets omkrets? 

Varför gör vi det inte enkelt för oss genom att ge ett måttband till barnen direkt? Jo, därför att det finns många olika sätt att skaffa sig kunskap på. Vi är alla olika och lär på olika sätt. Vi vill vara med och bidra till att barnen ska få möjlighet att vidga sina kunskaper. Vi vill utmana det kreativa i barnens tankar. Vi vill att barnen ska få möjlighet att skapa hypoteser kring sina tankar. Vi vill lyfta fram vikten av att erbjuda barnen möjlighet för att uttrycka sig hundraspråkligt och ämnesöverskridande.

Hur tänker vi att barn lär sig? Vad blir pedagogens bidrag i barnens lärande?

Remidautställningen på Stadshuset!

Denna vecka pågår Västras ReMidautställning i Stadshuset, Södertälje! Remidapedagogerna överträffar sig själva år efter år! Den digitala tekniken sammanflätad med ReMida -materialet är en oerhört spännande kombination. Vi har hunnit dit med flera barngrupper och de har alla fascinerats av de inbjudande miljöerna och utforskat dem med alla sina sinnen. Välkomna att förundras ni också!

Sjung i mikrofonen eller dra den på olika material, se ljudvågorna!