Reflektion med vår konsult

Denna vecka har vi återigen haft en reflektionsdag med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Som vanligt hjälper han oss att sätta ord på sådant vi tänker, fast vi inte kan formulera det.

Det vi framförallt tog fasta på denna gång var det här med dokumentation och gruppkonstallationer.

Vi fick syn på att vi faktiskt dokumenterar för mycket många gånger. Med det menar vi att vi ofta har papper och penna i ena handen och kamera i den andre. Samtidigt som man ska vara den ledande i aktiviteten. Detta har vi själva märk är svårt. Vi hade därför en tanke om att vara två lärare vid vissa tillfällen och vissa aktiviteter. Nu har vi möjlighet med en resurs på avdelningen och vi är fyra stycken som kan fördela oss. Vår konsult utmanade oss här med frågorna; Vad är det att dokumentera? Är det att skriva ner varje ord barnen säger, nästan i rädsla över att annars missa det viktigaste? Eller är det att vara med, vara delaktig och kanske efteråt skriva ner några få ord? Pedagogisk dokumentation kanske hellre handlar om att lära sig se dessa små ögonblick som är viktiga för att kunna gå vidare med leken, projektet eller aktiviteten. Vi ska nu träna oss i att se dessa, och det kanske är så att vi har lättare att se dem när vi inte är fullt upptagna med att skriva ner varje ord och varje händelse.

"Pedagigisk dokumentation är att inte anteckna ordagrant, utan att träna känsligheten för det som är viktigt samt att träna vår lyhördhet för det vi vill göra oss lyhörda för."

Vi har nu gått från tre fasta projektgrupper till andra "intresse och projektgrupper" eller "pilotgrupper". Hur tänker vi när vi organiserar grupperna? Det börjar redan på morgonsamlingen med en dialog med barnen om vilka projekt som pågår samt vilka barn som ingår i de olika grupperna. Vi utgår ifrån intresseområden hos barnen och projektarbeten som pågår. Det gör att vi får ihop barn med olika egenskaper och personligheter som är gynsamma tillsammans. T ex att ha några barn som är verbala, andra som visar nyfikenhet som motiverar de andra att tala och barn som förstärker kroppsligt det barnen pratar om.

Olikheter är en styrka!

Vi tänker att de olika projekten som pågår stödjer och befruktar varandra. För att förstå något behöver vi möta andra saker så att det går att jämföra. Huvudprojektet stödjer de sidospår vi har och sidospåren stödjer varandra liksom att sidospåren även stödjer huvudprojektet. Vi ser ett pussel framför oss där varje bit behövs för att pusslet skall bli helt.