God Jul och Gott Nytt År!

Vi önskar er alla som läser vår blogg en God Jul och Gott Nytt År! Nästa år väntar nya utmaningar och dessa kommer vi att fortsätta att blogga om. Tack för att ni läser och förundras tillsammans med oss!

Flera nyanser av grått...

Hur kan grå se ut? Hur många gråa nyanser kan vi blanda? Vi inspireras av den gråa laven som vi hittat på "vår" plats i skogen, för att blanda olika färger. Vi får syn på detaljerna med hjälp av digitala verktyg så som USB -ägg, ihopkopplad med dator och projektor.

Återkast igen...

Det här begreppet ÅTERKAST är ett ord som vi har tolkat på flera olika sätt. Tidigare har vi beskrivit det som att vi ger tillbaka till barnen. Vi har återgivit något som vi har upplevt att barnen har varit intresserade av, barnen har mer fått minnas tillbaka på gemensamma upplevelser. Idag har vi tänkt om och tolkat på nytt. Att göra ett återkast kan mer vara att ge barnen en möjlighet att få närma sig en fråga, att göra en fördjupning i ett ämne som rör det projekterande som vi just nu är inne i. Att göra en gemensam angelägenhet av en fråga som vi ska undersöka. Till vårterminen kommer vår utmaning vara att följa upp de frågor och spår som vi just nu är inne i tillsammans med barnen. Vi kommer att observera och dokumentera barnens processer när vi är på vår plats i skogen. Hur skapar barn relation till den platsen, hur närmar sig barnen varandra på den här platsen och vilka nya relationer uppstår. Den senaste tiden har vi observerat att barnen har känt lukter på platsen och uttryckt det. Hur kan vi arbeta vidare med det tillbaka på förskolan? Sinnesupplevelser, hur kan vi arbeta vidare med det?
Barnen har upptäckt ett kärr på den här platsen, kanske något att undersöka närmare? För oss är det spännande att gå in i detta nu och tänka tillbaka på de erfarenheter som vi har med oss från Vattentornsprojektet. Mycket kan vi känna igen oss i, bl.a. att det är inte målet som är det viktiga utan allt det som sker däremellan.

Att förbinda ute och inne!

Vi är just nu nyfikna på hur vi kan förbinda ute och inne. På vår plats i skogen som vi går till finns många spännande utforskningsbara möjligheter. Vi har tagit med en del naturmaterial in på avdelningen. Det har varit olika sorters material så som barkbitar (som legat på marken), olika små bitar av mossor och lavar, löv, pinnar och kottar. Vi närmar oss detaljerna runt vår plats, både ute och inne på avdelningen. Vi tar hjälp av olika verktyg, och just här använder vi USB ägg tillsammans med dator och projektor. Vi är nyfikna på vilka detaljer barnen fastnar för. 

T: Stora och liten!

Barnet tittar på barkbiten med USB ägget och upptäcker några små hål. Barnet ser även dessa hål uppförstorade på väggen. 

T: Det är sönder!

Kanske tänker barnet att eftersom det är många hål i barkbiten, så har den på något sätt gått sönder. På något sätt har det blivit hål och barkbiten är inte längre som den kanske var?

Pedagog: Hur kan den ha gått sönder?

Det kom ingen teori kring denna fråga men vi fortsätter att undersöka detta material och observerar, lyssnar och ser vad andra barn upptäcker.

R: De mossa! 

Vi tänker att barnen får möjlighet att tillägna sig ett rikt och varierat språk om de får möta olika material på flera sätt, samt om vi benämner och pratar om de olika naturmaterialen. 

Vi kan fördjupa detta arbete med att få syn på detaljer genom att arbeta 100-språkligt. Målning skulle kunna vara ett sådant språk som vi kan fördjupa. 

Barns relation och dialog med en plats

I vår organisation har vi under flera år haft en gemensam projektrubrik som handlar om möten med olika platser. Vi tänker speciellt på relationen mellan barn och platser, mellan barn platsen och olika material. Vi ser i våra dokumentationer att barnen skapar en relation med platsen, i det här fallet en stubbe i skogen. Vi observerar hur barnen tar sig an platsen, på vilket sätt de angriper den rent fysiskt och verbalt. Till denna plats har vi gått hela hösten eftersom vi ser att barnen är intresserade av det platsen erbjuder. Först intresserade sig barnen för rotvältan, berget, stocken och vägen dit. Vi spanade på kännetecken för att hitta vägen. Sedan dök den spännande stubben upp där i skogen, och barnen springer fram till den direkt när vi kommer dit. De för en konversation med stubben. På denna stubbe är det målat, på ena sidan finns en ledsen mun och ögon med tårar, på den andra en glad mun. Vi vet inte vem som har målat detta och det spelar ingen roll heller...

R: Jag tycker om dig, jag kommer sakna dig, vi ses igen!

T: Jag kramade stubben, då blev han glad. Vi gjorde en bok till stubben! 

R: Stubben ska få en mössa, därför, så han inte fryser.

Vi läser just nu boken: "En spaggettiröra av röster" av Harold Göthson och Birgitta Kennedy. Där finns kapitel som handlar om det vi håller på och utforskar. Barns relation och dialog med en plats. De skriver om att utmana "huret". Detta är något vi ska fortsätta att vara nyfikna på! Att inte gå för snabbt fram, utan vara i en lång undersökningsperiod är också något vi lär hela tiden. Vi har som sagt arbetat med denna rubrik i vårt projekterande länge, men behöver ändå backa bandet, starta om med att observera kring just hur barnen angriper platsen. Vad kan en plats vara och bli? Den frågan ställer sig Harold. Vad gör sig barnen känsliga för? På vilka olika sätt närmar de sig platsen rent fysiskt? Vilka relationer byggs? Det finns många spännande ingångar och barnen har som sagt börjat bygga en relation med stubben, vilket kanske är grunden för att nyfikenheten skall fortsätta att frodas? Grunden för vårt fortsatta utforskande? 

Estetiska uttryck och grafisk design

Idag hade vi återigen en heldag med Karin Gandini. Vi ingår som första organisation i en fortbildning som Karin håller i, inom grafisk design. Det handlar om hur vi uttrycker oss rent estetiskt när det gäller dokumentationer, foldrar, presentationer, månadsbrev, mm som vi använder oss av i vår verksamhet. Några datorprogram som vi arbetat i är PowerPoint och Publisher. Vi började med första träffen i våras och känner nu att vi har lärt oss otroligt mycket under dessa träffar. 

Idag fick vi även öva praktiskt i workshops med "spår av löv". Vi fotade och dokumenterade vilka verktyg vi använde, och kunde använda oss av. Både digitala och analoga. Vi fick också se ett exempel på ett arbete gjort på iPad med appen Keynote. Ett enkelt sätt att göra en estetisk layout. 

På vår förskola har vi börjat se våra dokumentationer, foldrar, månadsbrev och hur vi presenterar vår förskola vid vår entré, på ett mer estetiskt sätt. Vi förstår att denna kommunikation är oerhört viktig. Valet av bilder i kombination med text som kompletterar varandra, är att föredra framför en text som talar samma språk som bilden. Vi har lärt oss att "luft" mellan textstycken är bra, och att stödlinjerna i tex Publisher då kan användas. Att använda olika bilder, tagna långt ifrån, nära, på material och plats som får målgruppen att känna "känslan" av det som sker är sådant vi verkligen tar till oss och övar på.  

Hundraspråkliga återkast

Vi har den senaste tiden reflekterat över på vilka olika sätt vi gör återkast. På vilket sätt reflekterar vi tillsammans med barnen? På vilket sätt ger vi barnen möjlighet till delaktighet och hur gör vi rent praktiskt? Pedagogisk dokumentation som arbetssätt handlar i grunden om just delaktighet tänker vi, men det går att utmana tänkandet kring just återkasten, som en del av den pedagogiska dokumentationen.

Att reflektera i stunden, under aktiviteten är ett sätt. Vi märkte när vi arbetade med de yngsta barnen att detta var nödvändigt då det ofta kan bli för abstrakt att försöka "gå tillbaka" och reflektera. Dessutom har barnen inte ett lika utvecklat talat språk som äldre barn vilket gör att vi pedagoger får en utmaning i att ge barnen andra sätt till reflektion. Vi behöver dessutom vara otroligt lyhörda. Att få möjlighet att undersöka till exempel ett visst material som lera under en längre period däremot, upptäckte vi gav resultat då barnen använde sina gjorda erfarenheter under processens gång. Det kom fler och fler ord och de visade att de hade erfarenheter av materialet som de drog lärdomar ifrån.

Nu under hösten har vi reflekterat mycket med hjälp av foton men också filmer från våra promenader till skogen och rotvältan. Vi har använt oss av flera olika foton som vi lagt ut på golvet. Barnen har då tittat på fotona och börjat att prata om det de ser på bilden. Vi tänker också att de gånger som vi väljer att använda oss av foton, så väljer ju barnen den bild som tilltalar dem mest. den eller de bilder som de "känner" mest för. Då får vi syn på vad det är som fångar barnens intresse.  Ofta  har de tagit upp fotot, pekat och förklarat vilka kamrater som finns där, vad de gör och vad de har upptäckt på denna plats som fotot är taget. Deras reflektioner och teorier kommer alltså fram under dessa samtal märker vi. Vi finns som ett stöd i detta samtal, och kan ställa nyfikna frågor för att komma vidare i tankarna.

Pedagog: "Vad var det vi såg?"

V: "Rötter" (V pekar på ena delen av fotot).

M: "Där var inte rötter, här var rötter" (M pekar på en annan del av fotot).

Pedagog: M tänker att det var en rot här, och du V, tänker att det var en rot här.

O: "Och jag tycker att det var en rot här" (O pekar på en tredje del av fotot).

Eller den växelvisa dialogen " Där är jag och där är du" "Ja, där är du och där är jag" Som en bekräftelse på att de tillsammans har upplevt något.

Dessa stunder filmar vi ofta, för att inte missa något viktigt som barnen säger. Att titta på filmerna är ett annat sätt att reflektera. Då kan flera tankar dyka upp, utifrån det barnen redan har sagt. I filmerna har vi en möjlighet att få syn på möjliga spår eller frågeställningar som vi gemensamt kan undersöka vidare.

Något annat som vi tidigare skrivit om är begreppet reflektionsritning. Genom att få uttrycka sig på ett annat sätt än det verbala, kan fler eller andra teorier komma upp. Det ger barn som har en styrka i tecknandet en möjlighet att få vara delaktiga med sina tankar.

Vi har även dansat en del denna höst. Vi har "dansat rötter!". Hur rör sig rötter? Rör dom sig alls? Vilken rekvisita behövs för att utveckla dansen? Vilken musik är att föredra för att utmana rörelser? Dans är det av alla språk som vi arbetar med, som vi har allra minst kunskap om. Ett språk som vi gärna vill utforska och närma oss mer.

Att göra återkast inför en större grupp kamrater gör vi ofta. Barnen visar och berättar och delar sina tankar med de andra barnen. Det kan handla om att de visar en teckning, ett foto, ett bygge av något slag, något de gjort i lera. De inspirerar på detta sätt varandra. Tankarna blir "allas tankar" och vi äger det projekterande arbetet tillsammans. Vi verkar för att det projekterande arbetet på avdelningen ska bli allas vår angelägenhet. 

Det finns alltså många sätt att göra återkast på. Vi tänker att det viktiga är att vi gör det, på många olika sätt. Det finns inga färdiga mallar eller metoder för reflektion eller återkast tillsammans med barnen, utan vi måste prova oss fram vilket som fungerar bra. Vilket sätt som passar för stunden får vi undersöka tillsammans med barnen. 

Lediga tjänster i Västra Förskoleområdet!

Vill ni arbeta hos oss? Vi söker nu förskollärare! Klicka på länken nedan för att komma till annonsen på platsbanken.

Arbetsformedlingen.se/platsbanken

En förunderlig dag...

Att arbeta med våra miljöer är något som genomsyrar våra tankar och vårt projekterande. Det är ett arbete som pågår ständigt och jämt. Vi gör tillägg utefter det vi arbetar med. Vi är stolta över att ha vårt eget ReMida i vår organisation. Vi går ofta tillsammans med barnen till ReMida och hämtar material. Vi blandar upp med visst "köpematerial", främst lego och magneter och olika figurer som vi nu köpt in.

Vi vill bjuda in till spännande, utforskningsbara och estetiska miljöer. Vi vill inspirera och skapa en nyfikenhet både gentemot barn och övriga som kommer och besöker oss.

Idag hade vi förmånen att ta emot ett stort studiebesök på 70 personer, uppdelat i två grupper. De var nyfikna på våra miljöer, vårt material och arbetssätt. Det är mycket spännande för oss att dela med oss på detta sätt. Det lyfter och stärker hela vår förskola. 

Vi förberedde våra barn inför dagens besök när vi hade vårt sedvanliga morgonmöte på trappan. Vi delade som vanligt in oss i grupper, både ute och inne grupper. De som var inne fick ett särskilt uppdrag att, om de ville, visa avdelningen för besökarna. Barnen tog detta på största allvar! De berättade och visade våra miljöer med stolthet! Ett barn var ivrig att visa sitt nygjorda lerarbete där han hade gjort "rötter". Några andra visade upp vår lilla kompis snigeln som lever i ett akvarium, samt teckningarna som de precis gjort. 

Introduktion av tekniker och material

Såhär i början på terminen ägnar vi mycket tid till att introducera våra miljöer och vårt material. Vi introducerar nya tekniker och nya tillägg till välkänt material. Vi gör det tillsammans i mindre grupper och delar vårt arbete i större grupp. Det handlar om allt ifrån tuschpennor till lera och slicker. Det handlar om hur vi tillsammans vill vara och behandla oss och varandra i våra miljöer och med vårt material. En relativt ny detalj är att använda slicker (lerlim gjort av lera och vatten) när vi arbetar med lera. Plötsligt blev det något mer! Plötsligt fick figurerna både armar och ben. Något annat vi är noga med att introducera är lego. Många av våra barn har över sommaren gått från Duplo till smålego. Vi har som vi brukar, en legobar på avdelningen. Vi upplever att Lego i lagom mängd framdukad på detta trevliga och inbjudande sätt är en framgångsfaktor! Men även här behöver vi göra återtag. Vi pratar mycket om hur vi gör med legot och försöker bygga in en omsorg kring materialet.

Uppstart av en ny termin!

Då har vi äntligen startat en ny termin! Tre grupper har blivit en grupp med 24 härliga, nyfikna, spralliga och vetgiriga treåringar.

Det är många tankar som väcks hos oss när vi nu har inlett denna hösttermin. Att möta nya och gamla barn är faktiskt inte alltid helt enkelt. Vi har ett svårt men samtidigt ett väldigt häftigt jobb som bjuder oss på fantastiska utmaningar.

Som i alla barngrupper vi arbetat i finns det barn med "speciella rättigheter". Barn som av olika anledningar behöver lite extra stöd i sin vardag. Vi har alltid lärt oss enormt mycket av dessa barn. Vi har lärt oss kring gruppsammansättning, organisation, struktur och hur man på olika sätt kan få dessa barn att vara en del i det som pågår. Alla människor är olika, har sina egna positiva egenskaper och det är dessa egenskaper vi nu försöker få fatt i, hos alla barn i gruppen. Genom de mindre grupperna vi organiserar oss i varje dag lär vi känna barnen och de får möjlighet att lära känna varandra. 

Något som vi har tagit fasta på är att iordningställa vår miljö så att det ska finnas spännande material att samlas kring. Det ska vara inbjudande och trevligt samt inspirera till att utforska vidare. Vi startade terminen med att gräva upp de potatisar som vi satte i våras. Det blev många potatisar! Något som fascinerade oss då och som vi nu undersöker vidare är det här med rötter. Det här är ett spår som lever kvar sedan vi arbetade på Utmanarna, en av våra 1-2 års avdelningar. Vi satte potatisar i glasvaser och det bildades både rötter och knölar. Vi har nu gjort om detta experiment med en av de potatisar vi fick upp ur vår egen pallkrage. 

Vi har tecknat av rötterna, som nu är placerade i en stor glasburk. Barnen tecknade både rötterna och själva burken. Vi har också förstorat rötter genom att lägga dem på en OH, samt undersökt med USB. Men vi är noga med att inte forschera fram något. Det kan lätt ta stopp och bli krystat när vi pedagoger vill så mycket! Vi undersöker i lugn takt, observerar och försöker lista ut vad barnen är nyfikna på. 

Sommarhälsning

Vi önskar alla som läser vår blogg en riktigt fin sommar! Bloggen vilar några veckor nu, men i augusti är vi igång igen . Vi kommer att fortsätta att dela med oss av våra tankar kring vårt arbete med barnen! Till hösten kommer vi som ni vet, att arbeta med alldeles fantastiska treåringar!! 

Innan sommaren så planerade vi för kunna bjuda in barnen i det projekterande arbetet ganska snart efter att vi kommer tillbaka till förskolan. Växa, odla, så, skörda är det som närmast kommer att vara i fokus. Titta på vad som har hänt med potatisen nu?

Det har betydelse att ha förberett terminsstarten så att det inte blir en lång väntan på att alla är tillbaka. Pedagogerna förbereder i miljön genom att duka fram spännande material, böcker, våra växter och annat som lockar och väcker lusten till möten mellan barnen och oss. 

Men nu, ha en fantastisk sommar!!

Tårtkalas!

Idag var det dags för tårtkalas! Äventyrarna samlades återigen för en "överinskolning". Eftersom vi sist bestämde att vi skulle äta tårta för att fira vår avdelning Äventyrarnas födelsedag, så var vi idag förväntansfulla när vi klev in på avdelningen. 

Efter tårtkalaset delade vi in oss i grupper och lekte. 

Innan hösten är här börjar vi tänka på miljö och materialval. Vilka tillägg vi behöver göra utifrån vad vi sett att 3 åringarna är intresserade av. 

Det blir en spännande höst som vi ser fram emot! 

Äventyret börjar på Äventyrarna!

Detta var dagen då alla förskolans barn födda 2012 möttes för första gången på vår framtida avdelning. Vi har två dagars "överinskolning" där vi tar med oss barnen från yngrebarnsavdelningarna för att gå till nya avdelningen Äventyrarna, där några barn stannar kvar.

Detta är en dag då vi tänker att vi vill skapa magik! Vi tog därför med oss några spännande saker att samlas kring. Boken "Castor odlar" inslaget i silverglittrande tyg, samt en planta, en bondböna. Vi tog också med oss en nygjord bok som vi själva gjort om våra potatisar. 

Under vårt första möte fick barnen önska några sånger. Ett barn ville sjunga "ja må vi leva". Detta är ju faktisk vår födelsedag, tänkte vi då! Den dag som vi möttes för första gången som en avdelning. Idéen föddes till att fira med tårta nästa gång vi möts! På måndag är det nämligen dags för ännu en "överinskolning". Vi skulle kunna ha den 4:e juni som vår födelsedag och fira varje år! 

Varför tecknande?

       Vid teckning fokuserar barnet på objektet. Teckning skärper ögat och barnet övar upp en känslighet för detaljer. Teckning är starkt kopplat till seendet. Att teckna gör att seendet blir mer medvetet.  Att teckna är en början till skriftspråket. Teckning är ett av många uttryckssätt och ett verktyg som möjliggör för kommunikation. Genom detta kan vi tolka barnens intressen och märkvärdiggöra deras tankar. Barnens reflektionsförmåga och kreativitet stärks i samband med tecknandet. Ju mer barnet tecknar desto mer kunskaper får det.

Tankar om "Austin´s butterfly" och om att få befinna sig i intelligenta sammanhang!

Vi har sett en intressant film på youtube och  vi vill dela våra tankar kring den med er. Vi tänker att denna film pekar ut det vi vill förmedla och arbeta för. Den sätter ord på vikten av att befinna sig i långdragna processer, som vi skrivit om förut i bloggen. Det är ett svårt arbete och ett oerhört komplext sådant. Det kräver engagemang, reflektion och att även vi kollegor är fiffiga kompisar och hakar i och vänder på varandras tankar. Ibland är det svårt att förmedla vad vi egentligen tänker, det  är svårt att sätta fingret och de rätta orden på vad vi vill ha sagt. Då är det bra att vi får syn på dessa filmer som kan belysa och förstärka men kanske också skaka om lite och få oss att fundera...  

Det här att befinna sig i långa processer ser vi som oerhört viktigt. Vi har detta år med de allra yngsta fått syn på att det är nödvändigt att ta det ännu lugnare än vi tidigare gjort. Vi har kommit på oss själva med att vi faktiskt också har lyckats att stanna kvar, hålla ut, vara tålmodiga men ändå haft kvar det brinnande intresset. Vi arbetar projekterande, vilket för oss betyder att det är en lång process med många olika pusselbitar som hakar i varandra allt eftersom. Grundramen till pusslet har vi, de handlar om vår struktur och våra "metoder" som vi tidigare skrivit om. De resterande bitarna vet vi inte riktigt hur de ser ut och motivet kanske vi aldrig kommer kunna se. 

Vi ser en skillnad i att göra ofta och upprepa mot att ha ett temaarbete där man ägnar sig åt en viss fråga under en kort tid. Som vi ser det finns det ingen möjlighet till fördjupat reflekterande kring detaljer och ingen eller ytterst liten möjlighet till progression. Kanske kan man tänka att "barnen har roligt", men det är inte hela vårt uppdrag. Vi har ett mycket mer komplext, roligt och svårt uppdrag än så.

Betydelsen av att barnen får dela sina tankar och teorier reflekterade vi mycket kring när vi arbetade med vattentornet med de äldre barnen. Den här youtube filmen förstärker verkligen detta med reflektion och vikten av att göra det med kamrater i intelligenta sammanhang.  Med de yngre har vi upptäckt att vi reflekterar mer i stunden och i görandet och detta blir möjligt i dessa långa processer vi är inne i. Att dela på detta sätt gör också att det  projekterande arbetet blir allas gemensamma angelägenhet och alla blir ägare av det vi tillsammans utforskar. När alla dessutom ser frågan eller frågorna vi undersöker som meningsfulla och spännande kan vi stanna kvar och hålla ut länge.

Länk till filmen Austin´s butterfly! 

Att kunna bli "superjag"!

Vi har förmånen att ta emot ganska många studiebesök på vår förskola. Frågorna vi får är ofta återkommande kring våra miljöer och hur vi lyckas att åstadkomma det vi faktiskt gör. Vi är alltid nyfikna på de frågor vi får och försöker svara på dessa utefter våra tankar och erfarenheter. En av frågorna som vi fick senast handlade om på vilket sätt vi erbjuder rollek. Besökaren fann det extra svårt då vi inte har en hemvrå. Vi tolkar det som att frågeställaren blev nyfiken, utifrån att viss traditionell rolleksrekvisita saknas hos oss. Hur kan vi möjliggöra och stödja rollek i våra miljöer?

Våra miljöer är otroligt viktiga, och vårt förhållningssätt, våra ställningstaganden och arbetssätt gör det möjligt att leka. Vi tänker att det är viktigt att skapa delaktighet, att främja kreativitet och fantasi. Vi tror på material som inte alltid är förutsägbart. Lyssnandet är en viktig egenskap hos oss pedagoger. Vi tänker att vi genom vårt arbetssätt med pedagogisk dokumentation får möjlighet att lyssna och se och sedan göra tillägg som främjar rollekandet.

Om vi ska bli lite mer konkreta så kan vi berätta lite om vad vi har för material och vad vi inte har. På vår avdelning har vi ingen "hemvrå", inget "kök" eller liknande. Vi ser ändå att barnen leker väldigt mycket rollekar. De leker med tyger, klär ut sig med till exempel en mantel och blir "superjag" som ett barn uttryckte det. De kör bil i vårt spegelhus. De har den senaste tiden börjat med en sagolek där de använder djur tillsammans med klossar och tyg. Tyget är en sjö, klossarna blir hus. Barnen gör tillsammans med varandra sina egna versioner. Vi har ReMida i vår organisation där vi får material för återanvändning från olika företag i staden. Detta material blir vad barnen för tillfället låtsas att det skall bli. En gardinknopp blev häromdagen en kaffekopp. Ett papprör kan bli ett hus till ett djur. 

Det som vi ser som en av våra uppgifter här, är att lägga till rekvisita för att kunna utmana barnens lek där den befinner sig. Att lägga till för att utmana, för att hålla kvar och fördjupa intresset kring leken. Kring detta finns böcker att läsa, av Leif Strandberg till exempel. 

En av oss pedagoger har ingått i ett nätverk lett av Margareta Öhman. Där diskuterades en annan viktig ingrediens som har en viktig roll i barnens lek. Det är att vara  en närvarande pedagog i barnens lek. Att vara med och leka utifrån barnens villkor. Att vara med i barnens lek för att exempelvis ge förslag på hur leken kan fortsätta om man ser att det behövs. Att finnas som språkstöd i barnens språkande i leken. Det innebär att man sätter ord på barnens handlingar och på det man tror, utifrån barnens kroppsspråk, vad de vill förmeddla i leken. Men att vara närvarande behöver inte alltid innebära att vara med i leken, eftersom risken finns att man då stör barnens lek. Många gånger räcker det med att man finns bredvid och visar nyfikenhet för barnens lek, att visa positiva känslor med blicken som talar om för barnet/barnen att "jag ser dig" för att motivera barnen att leka vidare. Det gäller helt enkelt för oss att ha fingertoppskänsla för när vi kan gå in i leken beroende på omständigheterna, vilket syfte vi har samt vilka barn som är med.

Vi tänker att vi erbjuder något annat på vår förskola än det traditionella och förutsägbara. Vi tänker att det faktiskt finns många möjligheter till rollek utan en "hemvrå". Rolleken handlar inte om hemvråns vara eller icke vara utan om vad vi erbjuder istället. Vi har sett exempel på små "affärer" eller "kiosker" både i Sverige och i Reggio Emilia i Italien. En affär finns också på vår förskola, på en annan avdelning. Vi kommer så småningom att tänka till kring vad vi erbjuder våra treåringar i höst. Utefter deras lekar nu, behöver de utmaningar i höst och som vi har beskrivit är detta något föränderligt och spännande! 

En förunderlig miljö!

Idag har vi välkomnat utbildningsnämnden i Södertälje till vår förskola. Vi lyckades överträffa deras förväntningar! Det var många glada leenden som gick härifrån! De var imponerade över både arbetssätt och miljöer.

Terminens gruppsamtal är igång!

Nu är vi igång med terminens gruppsamtal. Alla föräldrar har fått en personlig inbjudan. Vi har fem gruppsamtal med fyra familjer varje gång då vi har 20 barn i gruppen. Vi har medvetet satt alla barn födda -12 i samma grupper då de ska följas åt till hösten. Vi ser en stor fördel, att föräldrarna bygger relationer med varandra genom dessa samtal.

I år provar vi ännu en ny modell för dessa samtal. Tidigare har vi visat filmer och bjudit in de familjer vars barn finns på filmen. Nu har vi en pågående utbildning med Karin Gandini som handlar om layout, bland annat har vi arbetat med Power point och Publisher. Vi ville ta till vara denna utbildning och gjorde därför en Power Point utefter de tankar vi fått kring hur vi kan komponera olika typer av bilder, typsnitt, bilder i olika storlekar osv. Det blev ett lyckat bildspel där layouten är riktigt snygg, samtidigt som vi förhoppningsvis når ut med de tankar vi har kring vårt projekterande arbetssätt. 

Dessa gruppsamtal har vi istället för traditionella enskilda utvecklingssamtal. Varje samtal tar ungefär 30-40 minuter. Vi pratar mycket om de olika barnens positiva bidrag och vi ser en fördel med att familjerna får syn på våra olika bidrag och att alla är lika viktiga för helheten. Genom att vi begränsar oss till endast fyra familjer åt gången ger det stora möjligheter till diskussion och delaktighet. Familjerna får även möjlighet att ställa frågor och de kommer ibland med egna erfarenheter och tankar, tex om odlandet som vi nu är inne i och undersöker. Det blir ett utbyte av tankar mellan oss och föräldrarna, och mellan de enskilda föräldrarna.

Nu har vi genomfört dessa gruppsamtal flera terminer och börjar få lite erfarenhet att dela med oss av. Här kan ni läsa om tidigare gruppsamtal: http://forunderliga.blogspot.se/2013/09/gruppsamtal.html Vi tänker att vi vill främja det kooperativa och ett sätt är genom dessa samtal i mindre grupper. I dessa samtal kommer alla individuella och viktiga bidrag från barnen fram. Vi skrev om det kooperativa respektive kollektiva i ett annat inlägg denna vår, men det tål att skrivas igen:  

Vi tänker att det är viktigt att skapa förutsättningar för kooperativt lärande snarare än kollektivt, då det förstnämnda står för att allas olika bidrag är värdefulla, medan kollektivt lärande snarare kan ses som att alla barn i gruppen gör exakt samma sak. Individens bidrag blir där mindre viktigt. I ett kooperativt lärande är allas bidrag värdefulla, likt allas bidrag i en orkester. Vi värdesätter och möjliggör "tillsammanstänk" genom att skapa meningsfulla sammanhang. 

 

Ett experiment med tomatskivor! Det växer för fullt från dessa tomatfrön!

En förundrande kväll!

Remidaveckorna som pågår nu är en av årets höjdpunkter för vår organisation. Vi bjuder in till en "workshop" där alla har möjlighet att uppleva, förundras och utforska! Som vanligt har vår ReMidagrupp arbetat hårt och lyckats få till en magisk plats att förundras runt!

En av höjdpunkterna är också att vi förlägger denna månads APT på Stadhuset och har då själva möjlighet att utforska ReMidamaterialet och reflektera kring detta. Detta gjorde vi idag! 

Det fanns flera kuber med olika material. I en kub, som var klädd med svart tyg, kunde man utforska ljus och skuggor. I en annan kunde man till exempel klä tygremsor kring materialet som hängde.

Många olika ljusbord och ljuskuber fanns med mycket olika material. ReMidamaterial blandat med fruktskal, torkade frukter och naturmaterial. Att bygga och skapa i ramar på ljusbord blir en häftig effekt!

Genom att lägga till olika typer av digital teknik till det andra materialet vi har, gör att det kan bli många häftiga effekter! Vi blev otroligt nyfikna på denna film som projicerades mot byggen, där man kunde se olika växter växa, tomater förruttna osv. Just detta passar ju verkligen in i vårt odla-växa projekt!

Att väcka förundran...

Vi märker att barnen fascineras och förundras över dessa kärnor som vi hittar i det vi äter. Vi har sparat kärnor från mandarin, äpplen, tomat och en inlagd gurka. Vid mellanmålet upptäckte ett barn den lilla kärnan i gurkan. Hon pillade ut den och la den på en servett. Den lilla kärnan ligger nu på tork i vårt fönster.

De första lilla bladen har börjat titta upp ur jorden, från de fröer vi sått. "Kärnan, kärnan" säger barnet och tittar glatt på det lilla blad som kommer från vattenmelonfröet. Vi tittar på de kärnor som finns i det som erbjuds just här vid mellanmålet, i tomaterna och i gurkan. Därefter pillar hon ut kärnan ur gurkan. Ett annat barn vid bordet fascinerades av tomatskivornas kärnor. Tillsammans lyckades vi få ut även dom. "Titta, titta" säger detta barn glatt. 

Vi tänker att denna förunderlighet är en viktig ingridiens för att lära och upptäcka nytt. Barn är till naturen oftast väldigt nyfikna. Men vi tänker att vi vill erbjuda förslag som väcker en så stor förundran att de själva börjar utforska och skapa nyfikna frågor. Idéen om att så och odla kom från oss, men den kommer att växa sig stark och ägas av barnen. Det är vi övertygade om redan nu! Detta kan verkligen bli "en plats för växande".

Vår känsla från projektet med "Vattentornet" är att barnen ägde frågorna vi undersökte. De var genuint intresserade av att undersöka dessa. Vi utmanade med material och genom att lyssna och uppmärksamma frågorna. Vi märkvärdiggjorde barnens individuella bidrag i gruppen vilket gjorde att dessa barn fick känna på att de hade kompetenser som var viktiga och värdefulla. Vi drar nytta av våra erfarenheter, försöker tänka och reflektera kring hur vi kan nå samma syfte fast ibland på ett annat sätt med de yngsta barnen. 

När en fråga och ett sammanhang upplevs som meningskapande för en grupp barn, smittar atmosfären av sig på resten av gruppen tror vi. Nu i början är några av de äldsta barnen (2 åringarna) drivande, men vi ser med spänning fram emot hur detta kommer att sprida sig och växa... 

Förbindelsen mellan de allra yngsta barnens kommunikativa förmågor och meningsfulla sammanhang

Idag var en sån där speciell dag då vi som forskaravdelning träffade vår konsult från Reggio Emilia institutet. Vi förbereder oss alltid med olika sorters dokumentationer. I datorn finns filmer och foton men idag hade vi även lagt fram teckningar och några foton från gårdagen. Det var teckningar från när barnen sått frön, och sedan ritat fröna och vattenmelonen med kärnorna inuti. 

 Bakgrunden är att vi redan i höstas pratade om att erbjuda detta. Att få uppleva processen frö -planta -frukt eller till och med frukt -frö -planta är något vi är nyfikna på och vill undersöka och uppleva tillsammans. När det gäller de naturvetenskapliga ämnena är just detta med växter och dess samhörighet och nödvändighet för oss inte något vi inte har ägnat så mycket tid kring. Däremot erbjuder vi dagligen utforskande kring fysikaliska fenomen, kemiska processer och teknik. Vi började helt enkelt med att så några frön...

Efter att vi sått fick barnen en utmaning i att rita fröna och vattenmelonen. Vi hade fröpåsarna som inspiration och för att kunna titta på detaljer. De fyra barn som sitter runt bordet är alla 2 år. J har ritat en vattenmelon och även fått med detaljer så som kärnorna inuti melonen. Vi tolkar den efterföljande situationen som att O ser J:s förmåga och kompetens när det gäller att rita. O har också en stor kompetens i att läsa av och se kompisens tecknande. O har även förmågan att kunna lösa sin situation, genom att faktiskt be om hjälp.

O: Du rita?

O skjuter över sin teckning till J.

J: Vattenmelon?

O: Ja

J ritar en rund ring på O:s teckning.

J: Varsågod!

Han skjuter tillbaka teckningen till O.

O: Tack! 

Lägg märke till hur O genom sitt kroppsspråk och sättet att hålla sina händer markerar en fullständig tillit till J. J ritar en vattenmelon och jag väntar lugnt.

Detta inledde alltså vår reflektionsdag med vår konsult. Vår konsult frågade oss varför vi tror att detta kan ske? Vi tänker att barnen här befann sig i ett meningsfullt sammanhang. Det fanns en äkta nyfikenhet i frågan kring hur man kan rita en vattenmelon. Vi tänkte vidare att om vi skapar  meningsfulla sammanhang stödjer vi även per automatik barnens kommunikativa förmågor. För vad handlar detta projekt egentligen om? Kanske är det egentligen kommunikation?

Vi tänker också att det är viktigt att skapa förutsättningar för kooperativt lärande snarare än kollektivt, då det förstnämnda står för att allas olika bidrag är värdefulla, medan kollektivt lärande snarare kan ses som att alla barn i gruppen gör exakt samma sak. Individens bidrag blir där mindre viktigt. I ett kooperativt lärande är allas bidrag värdefulla, likt allas bidrag i en orkester. Vi värdesätter och möjliggör "tillsammanstänk" genom att skapa meningsfulla sammanhang. Vidare kan vi fundera kring vilka miljöer och vilken organisation som stödjer detta men det får vi reflektera kring i ett annat blogginlägg.

Visuell kommunikation

Två av oss i arbetslaget har idag gått en kurs med Karin Gandini, som handlar om "Visuell kommunikation". Vi tänker att vi delar med oss av några tankar och reflektioner kring detta nu när vi är sprängfyllda med ideér. Att visuellt kunna framställa dokumentationer, foldrar, mm i förskolan är något som intresserar oss. Vi har länge reflekterat kring bilder, olika sätt att fota, att blanda upp en fotoserie med närbilder på händer och göranden med bilder tagna längre ifrån. Vi tänker kring hur vi sätter upp dokumentationer, men det finns alltid saker att förbättra och förändra. 

Enkelheten är oftast det bästa och tydligaste sättet att få fram ett budskap. Karin pratar om dramaturgi som en viktig ingrediens. Att variera så att det blir spännande, men ändå tydligt och enhetligt. Vi fick skissa en power point presentation och vi tänkte kring gruppsamtal. Vår form för samtal i grupp, kan denna vår genomföras med hjälp av en power point. En presentation som tydliggör vårt projekterande arbetssätt och de platser som vi har rört oss vid. Vi vill visa hur barnen undersökt och utforskat ateljén och avdelningen och vår gård.

De tips Karin framförallt ger när det gäller väggdokumentationer är följande:

• Budskapet, för vem, vad ska vi berätta, hur gör vi det och varför?
• Våga lämna tomrum
• Variera bildernas storlekar
• Lägg till en färgbild bland svartvita, eller tvärt om
• Sätt en rubrik som tillför och väcker nyfikenhet
• Tänd och släck ord genom att markera
• Blanda närbilder och bilder tagna längre ifrån
• Lägg tid på att göra urval utifrån bilderna, vilka passar i stort format/litet?
• Gör en skiss kring hur du tänker dig presentationen
  
  
  
  Länk till Karin Gandinis hemsida: gandiniforma.nu
  Ni kan också följa hennes sida på Facebook: facebook.com/gandiniforma
  
  
  
  
  
  

Tillsammansmålningar

Idag reflekterade vi i vårt arbetslag kring en detalj som vi upptäckte när vi såg en film. Det är då vi gör upptäckter kring detaljer i vårt arbetssätt, våra miljöer, vad vi erbjuder och hur vi gör. Vad vi säger och inte säger, barnens gensvar och uttryck syns på filmerna. Det blir tydligt för oss att det är den pedagogiska dokumentationen, där reflektionen mellan oss kollegor ingår, som gör att vi kan göra tillägg, förändra detaljer, utmana barnen och fördjupa vårt gemensamma projekterande.

Vi tänker just nu mycket kring vår ateljé och hur vi dukar fram och vad vi erbjuder. Det ska se inbjudande ut. Vi vill att barnen ska känna en glädje och nyfikenhet och få en vilja att utforska och upptäcka. Vi tänker att ateljén nu är en av alla de platser som vi undersöker.  Det vi nu upptäckte och reflekterade kring var hur vi erbjöd och dukade fram färger och papper i ateljén. Vi erbjuder måleri på olika sätt, vid bord, vid staffli och på golvet. Detta var en film med två barn som målade på varsitt papper på golvet, med täckpapper under. Det ena barnet målade lite på det andra barnets papper. Vi tänker att det är en händelse som man kan hantera på olika sätt. Antingen säger vi nej, och ser till att barnen målar på sina egna papper. Eller så säger vi "oj, målade du på kamratens papper" eller, "hjälper du din kompis att måla?" Vi kan också tänka att vi redan från början erbjuder barnen att måla "tillsammansmålningar" oftare än vad vi gör. Vi skulle kunna erbjuda barnen ett papper och två penslar.  Det har vi gjort ibland, men konstigt nog har vi inga teckningar på våra väggar just nu som det står två namn på. Detta tog vi fasta vid och gör till nästa veckas utmaning. Vi ska utforska hur det är att måla tillsammans! När vi arbetade med de äldsta barnen tänkte vi medvetet på vikten av att "låna kompetenser av varandra". Det är just detta barnen får möjlighet att göra när de målar tillsammans. Vi får dokumentera och se vad vi upptäcker härnäst!

Glöm inte bort det viktigaste

När vi får nytt material till förskolorna så är det av stor vikt att vi tar med barnen när sakerna packas upp ur förpackningar och kartonger. Vi tänker att det är en viktig del i introduktionen av det nya och vi tror att det är en hjälp på vägen att bli varsam om det nya materialet också. När vi fick våran ljuskub och det runda ljusbordet så fick barnen vara med. De plockade ivrigt upp sladdar och annat som fanns med. Att göra barnen delaktiga på det här sättet är värdefullt för vi tänker att det är ett led i att skapa en stark vi -känsla och vi- tillsammans  på sikt på vår förskola. 

Ljuskuber och runda ljusplattor!

Att tänka kring våra miljöer är något som vi tycker är oerhört spännande och roligt. När vi gör tillägg i form av ett nytt material är vi alltid lika spända inför barnens reaktioner. Idag har vi gjort tillägg i form av nya ljusbord i annorlunda format. Runda och kuber!

Det runda ljusbordet, snarare en platt skiva, placerade vi på en kabelvinda. Vi tänker att vi ska erbjuda naturmaterial här. Mjuka material eftersom skivan är av glas. På kuberna får vi experimentera oss fram. Dessa kuber ändrar färg och vi tänker att ju fler på samma ställe (i grupp) desto bättre. Detta ska utforskas!

Studiebesök!

Vår förskola har förmånen att få ta emot många studiebesök. Detta för att våra miljöer väcker en förundran och nyfikenhet kring hur vi får till det i vardagen. Det är spännande att vara med och ta emot dessa nyfikna pedagoger och det är väldigt roligt med grupper som är nyfikna och ställer många frågor. Några av de vanligaste frågorna är dessa:

Hur gör ni med de barn som kanske inte klarar dessa öppna miljöer med många intryck? De barn som är rörliga och lite extra nyfikna?
Denna fråga har vi reflekterat mycket kring med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Frågan är komplex och individuell. Det vi tänker är att vår organisation, struktur samt miljö snarare bidrar till att dessa barn "med särskilda rättigheter" hamnar i meningsfulla sammanhang. Miljöerna är tydliga då man ser allt material. Vi arbetar medvetet med att sätta alla barn i så många positiva sammanhang som möjligt och att synliggöra deras starka och positiva sidor. Detta kommer bland annat fram då vi tillsammans i dialog med barnen väljer ut grupper.

Webbkameran placerad i kuben och bilden projiceras vid vita byggen

Får man blanda material, hämta från en "station" till en annan?

När det händer är vi i första hand nyfikna på vad det är som pågår. Det kanske är en spännande lek där barnen helt enkelt behöver ha detta material. Vi tänker också att om detta händer mycket och hela tiden kanske det finns förbättringar, tillägg och förändringar att göra i miljön. Vi tycker att det är viktigt att följa upp efter leken, göra återtag och städa tillsammans. Vi upplever att barnen är rädda om vår gemensamma miljö och det material vi har. När det är estetiskt framdukat sugs man in och blir nyfiken.

Hur tänker ni kring det "ostrukturerade materialet"? Det material som inte har ett bestämt svar på vad man kan göra med det. Hur kan man närma sig detta?
Vårt råd är att vara nyfiken på hur barnen tar sig an detta. Undersök och utforska med barnen. Det är viktigt att ha materialet snyggt framdukat. Att iscensätta ett bygge, påbörja något på byggborden. Våra byggbord är aldrig tomma. Våra legoplattor är aldrig tomma. I ateljén finns ofta något spännande att sätta sig vid, eller för den delen krypa runt och utforska. 

Plockar ni bort något? Ser det alltid ut såhär? Hur kan ni i så fall bevara och upprätthålla det?
Vi plockar aldrig bort det som nu står framme. Vaser med blommor och glasskålar med material finns hos oss (glasskålar från 3 års avdelningen och uppåt). Naturligtvis kan vi byta ut material, göra tillägg om det behövs men den gemensamma basen har vi alltid kvar. Att upprätthålla miljön handlar om hårt och tålmodigt arbete men där vi har en gemensam grundsyn och ett förhållningssätt där estetikens betydelse ses som självklart. Att göra återtag behövs och det gör vi ständigt tillsammans med barnen. Det är också viktigt med introduktion av ev nytt material och det kan se olika ut. Delaktigheten är dock en grundpelare som genomsyrar all verksamhet. Vi gör miljöerna med barnen i vårt projekterande arbete utefter de frågor vi undersöker och rör oss i.

Här använder vi overheaden i vita byggen

Tillbaka från julledigheten...

Nu är tre av oss pedagoger tillbaka från julledigheten och är fulla med energi. Vi har redan gjort tillägg i miljön för att "krydda" leken och utforskandet i leken ännu mer. Vi har placerat ramar på ett ljusbord och material t.ex.snäckor, apelsinskal och stenar för att ge möjlighet till barnen att skapa/bygga sina egna verk och konster inom ramen. Vi har lagt ut fårskinn på olika platser i miljön för att se hur barnen tar sig an dessa och vilka upptäckter eller handlingar barnen gör.

 Vi har sett att barnen närmar sakerna i försiktighet nu i början men visar samtidigt nyfikenhet. Men det gäller även här att ge utforskandet tid. Barnen verkar glada över att få komma tillbaka  och välkomnar framför allt den nya kompisen som har inskolning hos oss nu första veckan. 

Vi ser fram emot en spännande och lekfull termin tillsammans!