Reflektion med vår konsult

Förra veckan hade vi återigen en givande reflektionsdag med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Vi får alltid många tankar att jobba vidare med och vi får framförallt hjälp med att sätta ord på det vi har inom oss men sm vi inte lyckas formulera i ord alla gånger.

Vi pratade om vår plats där vi numera har Trollerihinken. Det är en plats där vi kan prova och utforska naturvetenskapliga fenomen. Eftersom vi såg ett behov hos barnen att få tillgång till detta har vi nu gjort denna plats som en station på avdelningen. Vi fick en utmaning i att djupare förklara hur vi egentligen gör, vad och hur säger vi i anslutning till denna station? Hur får barnen "bara vara" och "bara göra"? Det är lätt att uttrycka sig med de orden men för oss innebär det så mycket mer och vi satte nu ord på våra tankar. Vi tänker att stationen är "tillgänglig" och "tillåtande" men dessa begrepp tål också att reflekteras kring. Vad är det att vara tillåtande? Vad innebär det att ha en tillåtande miljö? Vid vår plats där Trollerihinken finns råder en atmosfär av att man inte kan göra hur som helst. Det är inte fritt fram men det är heller inte reglerat, utan snarare strukturerat. Platsen för detta utforskande är strukturerad av den atmosfär vi redan befinner oss i. Barnen frågar om det är okej att laborera och utforska, vilket det oftast är. Vi för en dialog och kommer överens om de yttre ramarna. Vi låter alltså barnen inte "bara vara" här. Vi låter dem naturligtvis inte "bara göra" heller. Vi är delaktiga, vi observerar och reflekterar. Vi lyfter upp barnens teorier och provar dem!

 När vi i projektarbete säger att vi "går vidare" menar vi egentligen att gå djupare. Ibland måste vi gå tillbaka för att kunna gå djupare. Vikten av att titta på råmaterial och reflektera kring vad vi valde att fånga upp och vad vi valde att släppa. Här reflekterade vi också om vi lyfter alla barn med olika kompetenser lika mycket. Det är viktigt att vara medveten om vad vi fångar upp!

Vi använder oss ofta av videokameran som ett verktyg. Här har vi fått ännu en utmaning i att skapa en "utbildningsmapp" med filmklipp som vi kan dela med oss av till kollegor i utbildningssyfte. Detta blir spännande!

Ett klipp vi delade med oss av till vår konsult var en aktivitet vi lerbordet. Barnen fick i uppgift att samarbeta och skapa en nyckelpiga. Hur gör man tillsammans? Vad är att göra tillsammans? Vad vi inte såg direkt i denna film var att vi tänkte mer hur barnen samarbetade och glömde bort vad de samarbetade kring. Det intressanta är VAD vi gör TILLSAMMANS.

Mot slutet reflekterade vi även kring det här med barnens leksaker. Vi tillåter dem att ta med leksaker, som vi tidigare har skrivit. Vi ser det som ett berikande till vår vardag. Återigen är detta med dialog viktigt då vi nu ser att barnen tar med allt mer leksaker. Det får inte bli en tävling om vem som har "bäst" leksak. Vi fortsätter vår dialog med barnen och har uppsikt över detta fenomen då vi ser att det berikar.

”Vi måste se vad som glöder i barnens fickor” -Loris Malaguzzi

 

En förskola som väntar...

En tidig morgon på vår förskola. En välkomnande atmosfär. Här ska hända spännande saker idag! Här ska vi alla utmanas, små som stora! En miljö som präglas av estetik, samt är utmanande, kreativ och välkomnande är oerhört viktigt för att skapa möjligheter för ännu mer lärande.

Barnens hypoteser i centrum

Vi har gått vidare med "Trollerihinken". Barnen har kommit med flera olika hypoteser kring hur detta skulle kunna gå till. Kan vi hitta ett svar på varför det rinner ut vanligt ofärgat kranvatten från hinken, fast vi häller i grönfärgat?

Vid detta tillfälle hade vi gjort i ordning två hinkar. Den ena är vit och barnen vet att det finns något därinne som gör att det gröna vattnet stannar kvar. Vi hade också en genomskinlig hink där det tydligt syns vad som händer därinne. Barnen jämförde och hällde i mycket vatten, både grönt och vanligt.

Vi vill låta barnen prova sina egna hypoteser och se om vi kan finna ett svar, och det kan ju faktiskt finnas flera sådana. Det behöver inte vara så att den vita hinken innehåller det enda rätta svaret. Kan vi göra på ett annat sätt som också fungerar? Det är inte vårt svar som är det viktiga här, och vi vill inte servera dem det. Det är processen och barnens hypoteser som står i centrum.

Idag provade vi "pappersteorin" och "limteorin". Visst blev pappret lite grönt men det kom ju också ut grönt vatten. Barnen konstaterade att det inte riktigt fungerade. Vi provade med limmet. Flytande lim hälldes i burken som så småningom löstes upp när vattnet hälldes i. Detta var i sig fascinerande. Från den stora limklumpen blev det små flagor och klumpar som flöt omkring och även dessa små kom ut tillsammans med vattnet. Inte heller detta fungerade.

Vi får utforska vidare med nya teorier...

Reflektion med vår konsult

Denna vecka har vi återigen haft en reflektionsdag med vår konsult från Reggio Emilia institutet. Som vanligt hjälper han oss att sätta ord på sådant vi tänker, fast vi inte kan formulera det.

Det vi framförallt tog fasta på denna gång var det här med dokumentation och gruppkonstallationer.

Vi fick syn på att vi faktiskt dokumenterar för mycket många gånger. Med det menar vi att vi ofta har papper och penna i ena handen och kamera i den andre. Samtidigt som man ska vara den ledande i aktiviteten. Detta har vi själva märk är svårt. Vi hade därför en tanke om att vara två lärare vid vissa tillfällen och vissa aktiviteter. Nu har vi möjlighet med en resurs på avdelningen och vi är fyra stycken som kan fördela oss. Vår konsult utmanade oss här med frågorna; Vad är det att dokumentera? Är det att skriva ner varje ord barnen säger, nästan i rädsla över att annars missa det viktigaste? Eller är det att vara med, vara delaktig och kanske efteråt skriva ner några få ord? Pedagogisk dokumentation kanske hellre handlar om att lära sig se dessa små ögonblick som är viktiga för att kunna gå vidare med leken, projektet eller aktiviteten. Vi ska nu träna oss i att se dessa, och det kanske är så att vi har lättare att se dem när vi inte är fullt upptagna med att skriva ner varje ord och varje händelse.

"Pedagigisk dokumentation är att inte anteckna ordagrant, utan att träna känsligheten för det som är viktigt samt att träna vår lyhördhet för det vi vill göra oss lyhörda för."

Vi har nu gått från tre fasta projektgrupper till andra "intresse och projektgrupper" eller "pilotgrupper". Hur tänker vi när vi organiserar grupperna? Det börjar redan på morgonsamlingen med en dialog med barnen om vilka projekt som pågår samt vilka barn som ingår i de olika grupperna. Vi utgår ifrån intresseområden hos barnen och projektarbeten som pågår. Det gör att vi får ihop barn med olika egenskaper och personligheter som är gynsamma tillsammans. T ex att ha några barn som är verbala, andra som visar nyfikenhet som motiverar de andra att tala och barn som förstärker kroppsligt det barnen pratar om.

Olikheter är en styrka!

Vi tänker att de olika projekten som pågår stödjer och befruktar varandra. För att förstå något behöver vi möta andra saker så att det går att jämföra. Huvudprojektet stödjer de sidospår vi har och sidospåren stödjer varandra liksom att sidospåren även stödjer huvudprojektet. Vi ser ett pussel framför oss där varje bit behövs för att pusslet skall bli helt.

 

"Trollerihinken" -ett av sidospåren

 Det här är ett av våra sidospår; Experimentet "Trollerihinken". Vi har experimenterat ganska mycket med olika sorters experiment. Nu valde vi att gå på djupet med denna "trollerihink". Syftet enligt boken "Russinhissen" där experimentet finns är att få igång barnens tänkande och att de ska få möjlighet att komma med olika hypoteser kring vad som händer. Detta är av största vikt för oss då vi vill arbeta språkutvecklande. 

Detta experiment har vi gjort många gånger de senaste veckorna. Nu valde vi på morgonsamlingen  tillsammans ut en grupp av sju intresserade barn som var nyfikna och ville fundera mer kring vad som händer.

Vi gjorde experimentet återigen. Ett barn fick hälla grönfärgat vatten i tratten, men som vanligt kom det bara vanligt vatten ut ur röret. Frågan är vad som egentligen händer med den gröna färgen?

Skulle ni kunna rita hur ni tror att det går till?

Ett barn sa i början; "jag måste hämta en grön penna och rita inuti"

Självklart, jag dukade inte fram färgtusch utan tänkte bara att vi använder de svarta som redan finns. Barnen hade många olika teorier som de ritade och berättade om.

O: Jag tror att vattnet har fastnat därinne. Här går ut vanligt vatten.
A: Jag tänkte att det fanns lim därinne och att det fastnade.
M: Jag tror det är papper därinne som gör att färgen fastnar. 
S: Röret för litet för det gröna vattnet att rinna ut. 

Nästa steg borde vara att prova dessa teorier?

Från fasta projektgrupper till pilotgrupp och sidospår...

Att reflektera kring hur vi organiserar vårt projektarbete är något vi i arbetslaget har gjort väldigt mycket. Under senare delen av 2012 ställde vi oss många frågor; varför gör vi just såhär? Vad gynnar barnen mest? Hur blir barnen delaktiga genom de fasta grupperna kontra om vi skulle ha pilotgrupp/er?

 

Vi har så smått börjar frångå detta med fasta projektgrupper som vi tidigare har haft. Hittills denna vår har vi haft olika sidospår; restaurang, experimentet "Trollerihinken" samt is och snö. Huvudspåret har startats upp också, genom att vi har varit på vår egen glasverkstad. Det är en "lyx" som vi har på en av våra förskolor. Man kan arbeta med keramik eller glas och det finns riktiga brännugnar för detta. På glasverkstaden tillverkades spindeltavlor av glas. Som grund hade vi förberett genom att barnen hade gjort spindlar av ståltråd.

 

Vi tänker att vi ska skapa en pilotgrupp av de barn som visar speciellt intresse för vårt huvudprojekt "Småkryp och rörelse". Vi måste nog fundera lite till på nya spännande frågeställningar. Vad är barnen nyfikna på nu? Förra terminen ägnades mycket åt materialet papper och pappersremsor samt rörelse. Att arbeta med huvudprojektet med en pilotgrupp skulle enligt oss medföra att vi kan utmana dessa barn ännu mer då intresset hos dem är större. Detta skulle också medföra att vi lyssnar mer på de barn som för tillfället kanske inte är lika intresserade av småkryp och rörelse och går med dem på en annan stig så att säga. Vi har möjlighet att ta vara på dessa sidoprojekt som vi hittills sett att vi missat. Vilket i slutänden också borde bidra till att vi får ökad måluppfyllelse i vårt "systematiska kvalitetsarbete".

 

Det är inte delaktighet för oss att behöva avstå från sådant som kommer från barnen för att precis alla barn ska arbeta kontinuerligt med samma tema. Nu känner vi att vi är inne på rätt spår, det vill säga flera spår. Vi utgår ifrån det som är aktuellt för nuet och det kan bli både långa och kortare sidoprojekt under denna vår.

På vår morgonsamling efter frukost organiserar vi oss i olika grupper utefter intresset hos barnen. Vi stödjer dem i valet på så vis att det ska bli en röd tråd för dem. Det blir en diskussion som vi får ta vid morgonsamlingen på trappan. Vilka projekt har vi för denna dag? Vilka ingår i vilka grupper? Vilka ska fortsätta med det arbete de gjorde föregående dag? Allt detta grundar sig också i de projekthypoteser vi gör inför varje vecka under vår avdelningsreflektion. Vi samlar råmaterial, reflekterar och diskuterar vad som är utforsningsbart i allt detta. Vilka frågor har barnen ställt? Hur går vi vidare utifrån allt detta samt utifrån det mål och förbättringsområden vi har i vårt ”systematiska kvalitetsarbete”? Detta tror vi kommer att medföra en större delaktighet hos barnen liksom ett större lyssnande från vår sida.

Barnens projekttavla

På denna tavla sätter vi upp det som är aktuellt just nu. Nu har vi både "is och snö" samt ett experiment som vi kallar "Trollerihinken". Här har vi mycket "råmaterial" i form av barnens teckningar, kommentarer och frågor.

Digitala ateljéns tillblivande



Digitala ateljén

Vi är otroligt glada över att ha fått en digital ateljé till vår förskola. Den är centrerad i mitten av vår stora ateljé som i sin tur ligger mellan våra två äldrebarnsavdelningar. Här har vi nu en skanner, större dataskärm, dator och en ritplatta. Andra verktyg i form av "ägg" som är ett mikroskop kopplat till datorn via USB samt Ipad, kameror och videokamera har vi också. På avdelningen finns också en duk som man kan placera en kanon framför.

A 5 år har målat en spindel samt ett hål som den bor i och kan kryp in i.

Nya möjligheter öppnas ser vi. Nya sätt att använda barnens material till fördjupning.

Man kan tex skanna in en målning som vi gjorde idag, och lägga till fler detaljer på spindeln som tex ögon. Då kan man använda ritplattan som verktyg för att lägga till detaljer. Man kan sudda om man ångrat något och skapa någonting nytt, eller helt enkelt utveckla det man skapat tidigare.

Ipad som verktyg

 Ipad har vi haft på vår förskola ganska länge nu. Barnen kan dem men vi känner att vi behöver tänka till vilka appar vi använder och på vilket sätt vi använder dem. För oss har Ipad varit ett suveränt verktyg när det gäller att söka information. Vi går ofta ut på Google och söker efter bilder och liknande. Men vi använder oss även av en hel del pedagogiska appar. Det tar sin tid innan vi har det vi söker och det blir en del provande och också rensning av appar som vi inte tycker är särskillt pedagogiska och passande. Denna vecka har vi provat appen "Empatico" med lyckat resultat. Det vill säga, vi tycker den är meningsfull och barnen tyckte att den var rolig. Det vi direkt såg är att det krävs mycket diskussion också framförallt för att vi har många barn med annat modersmål. Men vi ser en potential i denna app och kommer att fortsätta arbeta med den.